Rödgrönt experiment för framtiden

Av den 22 juli, 2010

Följande text inleder nyutkomna Libertas temablock om det rödgröna. Den skrevs före förordet till boken Levnadsgaranti (Federa, 2010) och ledaren till ETC Göteborg. Ni som läst de andra texterna kommer känna igen mycket.

Det nyutkomna nr 2/2010 av Libertas, en tidskrift från Socialdemokratiska studentförbundet, tar sig an temat "rödgrönt". Redaktionen skriver på bloggen.

Vad är rödgrönt? Är det bara en form av parlamentariskt samarbete eller finns det något mer långsiktigt, ideologiskt i begreppet? Var finns beröringspunkterna mellan socialismen och den gröna ideologin? Var finns stötestenarna? Kan ideologierna till och med giftas samman? Är det i så fall önskvärt? Finns det över huvud taget en grön sammanhängande ideologi? Hur ska vi förstå de grönas valframgångar? Vilka sakpolitiska krav kan man driva tillsammans med de gröna? Var kan man stöta på patrull och hur skulle man kunna komma vidare?

Det följande är den artikel som undertecknad bidragit med - en artikel som till min stora stolthet inleder temablocket.

Skilda perspektiv måste få mötas

Kritikern är inte den som plockar isär, utan den som sätter samman. Kritikern är inte den som rycker undan mattan under naiva troendes fötter, utan den som skapar en arena där deltagare kan mötas.
– Bruno Latour, ”Why has critique run out of steam?” (2004), fritt översatt av Karl Palmås

Det nyutkomna nr 2/2010 av Libertas, en tidskrift från Socialdemokratiska studentförbundet, tar sig an temat "rödgrönt".
Det nyutkomna nr 2/2010 av Libertas, en tidskrift från Socialdemokratiska studentförbundet, tar sig an temat "rödgrönt".

När vi diskuterar det rödgröna kan vi fokusera på de många enskildheterna som måste jämkas samman. För att bli politik som kan genomföras måste kompromisser nås mellan ståndpunkter som ibland är rakt motsatta varandra. Socialdemokraternas starka band till de fackförbund som är beroende av den tunga industrin för jobbens skull måste vägas mot Miljöpartiets kritik av en tillväxtekonomi som undergräver den ekologiska hållbarhet vår överlevnad hänger på. Vänsterpartiets krav på utträde ur Europeiska unionen, för dess murar mot omvärlden, dess föråldrade jordbrukspolitik och det demokratiska underskottet, måste vägas mot Miljöpartiets och Socialdemokraternas vilja att använda EU-medlemskapet som en konstruktiv väg till förändring. Socialdemokraternas syn på övervakning som ett verktyg för att bekämpa brott eller för att värna den nationella säkerheten måste vägas mot Miljöpartiets och Vänsterpartiets farhågor att detta hotar den personliga integriteten. Det är bara några av de politikområden där två partier står mot ett tredje, eller där de tre intar positioner ganska långt från varandra på en glidande skala.

Med ett sådant sätt att se på det rödgröna samarbetet är det praktiskt taget omöjligt att inte bli besviken på den politik de tre riksdagspartierna till vänster om mitten går till val på. Sannolikheten är försvinnande liten att varenda en av de kompromisser som är överenskommelserna mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet motsvarar exakt den avvägning mellan partiernas ideologier som utgör just min politiska ståndpunkt. Jag blir nöjd när Miljöpartiet och Vänsterpartiet får gehör för sitt motstånd mot EU:s datalagringsdirektiv. Kanske blir jag också nöjd när mitt parti tvingas ge vika på punkter där jag står närmare de andra. Men det görs, på grund av förhandlingsläget, oundvikligen kompromisser där den linje jag tror på förlorar. Sådan är partipolitiken. För att få igenom någonting måste man kunna köpslå.

Det finns också en hel del misstro inom medlemskårerna mot de andra partierna. Somliga socialdemokrater anser att Miljöpartiet är opålitligt och hade mycket hellre samarbetat enbart med Vänsterpartiet, andra ser hos Vänsterpartiet en ekonomisk överbudspolitik som ligger dem till last. Vissa miljöpartister skulle helst se ett samarbete med något eller några av de borgerliga partierna, andra tycker att det gröna står utanför höger/vänsterskalan och vill inte medverka till att blockpolitiken stärks överhuvudtaget. Det finns vänsterpartister i vilkas ögon Miljöpartiet är ett borgerligt parti vars politik leder till ökade klassklyftor, och det finns vänsterpartister som anser att den bästa vänsterpolitiken är en som förs i ständig opposition.

Med ett synsätt som betonar att samarbete kräver kompromisser och överbryggande av olikheter uppstår en motsättning mellan de mer kompromissvilliga och de föregivet ideologiskt mer trogna. Vi har sett det i de flesta partier. Gudrun Schyman och Johan Lönnroth fick på sin tid skarp kritik i de egna leden för att de antydde att Vänsterpartiet borde ingå regeringssamverkan med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det var ett uttryck för den uppblossande konflikten mellan så kallade förnyare och traditionalister, där de sistnämnda ansågs ideologiskt mer rättrogna. Miljöpartiets ledning, kanske särskilt ena språkröret Peter Eriksson (som uttalat att ett partis enda egenvärde är att få igenom sin politik, inte att bedriva ideologisk diskussion), har på liknande grunder beskyllts för att sälja ut den gröna själen. På rapporteringar från partiets kongresser lyfts Lázsló Gönczi, med ”sina lila kläder, sin tygkasse och sitt stora skägg”, alltid fram som en symbol för ”det gamla Miljöpartiet”. Tidigare språkröret Birger Schlaug brukar få ganska rejält med medieutrymme för sin kritik av partiets utveckling. Dessa motsättningar är medialt gångbara. De mediedramaturgiska etiketterna är här – efter tysk förebild – “fundis” (fundamentalister) kontra “realos” (realister), med antagandet att de förra är mer trogna partiets ideologiska grunder.

Politik är att skapa möjligheter

Vi kan också välja ett annat sätt att se på det rödgröna samarbetet för framtiden. Det har inte så mycket att göra med de taktiska avvägningar som kan vara nödvändiga för att få igenom sin politik. Inte heller handlar det bara om, som Miljöpartiets grundare Per Gahrton uttryckt det, att förhålla sig pragmatiskt till politikens metoder, men ideologiskt till målen. Snarare träffar Gahrton någonting viktigt när han ser det rödgröna samarbetet som ett experiment för Miljöpartiet. En del Alliansföreträdare är väldigt förtjusta i använda sig av benämningen ”vänsterexperimentet” när de talar om det rödgröna samarbetet – detta i stolthet över Allians för Sverige som det första organiserade samarbetet mellan de borgerliga partierna man lyckats få till sedan valförlusten 1994. Den socialdemokratiska regeringen under Göran Persson slöt visserligen efter valet 2002 en överenskommelse med Miljöpartiet och Vänsterpartiet på hela 121 punkter, men det är sant att det stora partiet har en tradition av att vilja regera i ensamt majestät. Mona Sahlin ska ha en eloge för att bjuda in Miljöpartiet och Vänsterpartiet till att bilda koalitionsregering vid en valseger i höst – ett initiativ hon säkerligen kommer få hård intern kritik för vid en eventuell valförlust. Men låt oss ta fasta på ordet ”experiment”. För detta fångar något av själva kärnan i det vi kallar politik.

Otto von Bismarck, kanslern som på 1800-talet enade Tyskland och skapade den moderna välfärdsstaten, sade att politik är det möjligas konst. I en text om planeringen av området Södra Älvstranden i Göteborg och rivningsplanerna för södra delarna av stadsdelen Gårda i samma stad skriver forskaren Karl Palmås att en handling kan ses som politisk om den öppnar upp möjligheten för nya perspektiv och avvikande ståndpunkter. Omvänt kan man säga att en handling som slätar ut olika perspektiv till generellt konsensus är ”antipolitisk”. Med den demokratiska processen som sådan följer alltid antipolitiska effekter. Det är det rödgröna samarbetet bara ett typexempel på. Medborgarnas eller, i detta enskilda fall, partimedlemmarnas vitt skilda uppfattningar måste konkretiseras till ett gemensamt handlingsprogram. Samtidigt rymmer själva de möten mellan människor och idéer som möjliggörs av den demokratiska processen i allmänhet, det rödgröna samarbetet i synnerhet, potential till politik i ordets verkliga mening: Att skapa förändring.

Om politik är det möjligas konst, handlingar som öppnar upp möjligheter som pekar mot framtiden, så kan politik inte existera utan att skilda perspektiv möts. Det är demokratins och politikens paradox. Vi kan bekymra oss över det rödgröna samarbetet för att det slätar ut skillnaderna mellan det röda och det gröna. Miljöpartiet säljer sin gröna själ för en plats vid maktens grytor, som interna kritiker hävdar. Liknande saker hörs säkert bland radikala socialdemokrater, liksom bland radikala vänsterpartister. Men om det röda och det gröna håller sig på var sin kant, för att värna om sin ideologiska särprägel, så uppstår aldrig de nya möjligheter som är politikens ändamål och mening. Politiken stelnar och blir till ceremoni och fraser.

Jag vill hävda att det sant ideologiska inte är det doktrinära värnandet av det egna. Vi vet ännu inte hur en rödgrön ideologi kan se ut. Nisha Besara, chefredaktör på Dagens Arena, skrev nyligen i en ledare inför Miljöpartiets kongress att Socialdemokraterna – ett parti som styrt Sverige den största delen av det senaste seklet – inte kan vara systemkritiskt, drivet av en vilja att förändra, på samma sätt som uppstickaren. Vi gröna vill förändra samhället för att vi tror att det går. Besara skriver också att Miljöpartiet behöver Socialdemokraterna för att få med klassanalysen i sin politik. Jag tror att även om det rödgröna samarbetet för framtiden bara skulle hålla för en mandatperiod, eller rentav ännu kortare, så har någonting nytt uppstått som vi kan kalla rödgrönt. Det är en helhet som är större än summan av sina enskilda delar. Men det återstår ännu för oss att utforska vad denna rödgröna helhet kan vara.

Rekommenderad läsning

[recreading]

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Birger Schlaug, Gårda, ideologi, Johan Lönnroth, Miljöpartiet, Mona Sahlin, Nisha Besara, Per Gahrton, pragmatism, rödgröna, S-studenter, Socialdemokraterna, stadsplanering, Vänsterpartiet

Kommentera!

8 reaktioner på ”Rödgrönt experiment för framtiden

  1. Kalle P (46 comments)

    Fina grejer!!!!

    ---
    Tackar! Det skrevs den där gången när vi drack öl med Johannes och du hade hängt med Ingrepp på Södra Älvstranden. /Jimmy

    Svara

Kommentera