Ring ut det gamla, ring in det nya

Av den 2 januari, 2011

Som brukligt kommer här en årskrönika för 2010, där jag summerar inläggen från det gångna året och försöker resonera lite framåtsyftande kring dessa. På det hela taget känner jag att det varit ett hyfsat år för bloggen.

Det följande är bloggens tredje årskrönika - trots att jag kom igång med bloggandet 2006. Min första krönika rörde 2007, medan 2008 och 2009 finns summerade i en krönika som tematiskt delats två inlägg. Förra gången nämnde jag några teman som jag var sugen på att skriva mer om - en spekulation om vad som skulle komma att prägla bloggen under 2010. Det känns därför lämpligt att inleda med ett slags utvärdering av hur detta föll ut.

Den gröna rörelsens historia och idéer

Enligt det första av tre förhandstips ville jag blogga mer om grön ideologi. I mars skrev jag två inlägg med utgång från Per Gahrtons bok Vad vill de gröna? (Korpen, 1988). Det första handlar framför allt om sociologerna Daniel Bells och Ulrich Becks respektive teser om det postindustriella samhället och risksamhället. Det andra sätter huvudsakligt fokus på en tredje sociolog, Jürgen Habermas, och i synnerhet hans teori om systemets kolonisering av livsvärlden. Kopplingar görs också till teorier om civilsamhället och de små gemenskaperna.

I augusti anknöt jag till en debatt mellan Maria Wetterstrand och Johan Norberg som jag bevistat under Almedalsveckan i Visby. En stötesten mellan de båda var de grönas syn på naturen, och det passade bra att också ta upp det program om ekologism som gjordes av Filosofiska rummet i P1. Som av en händelse följdes debatten av en artikel i Aftonbladet där bland andra Alexander Bard passade på att kritisera Miljöpartiet för att, som de hävdade, göra naturen till gud. Jag kunde förstås inte göra annat än att bemöta debattartikeln.

I september var det en gammal (från maj) kritik av Miljöpartiet, levererad av socialdemokraten Kajsa Borgnäs, som jag ansåg intressant att ta upp. Grön ungdoms Maria Ferm hade redan bemött kritiken, och jag passade på att bygga vidare på svaret. Samma månad gjorde jag även en tillbakablick till den ännu livaktiga idédebatt som fördes inom Centerpartiet på 1980-talet. Kanske är det någon som minns den så kallade ekohumanismen?

I oktober skrev jag ganska kort om varför det kan vara intressant att se den gröna ideologin som en generaliserad ekologism. Och så lade jag upp delar av ett manus för ett litet samtal med Grön ungdom i Göteborg på temat medborgarlön eller basinkomst. I november gjorde jag en jämförelse mellan socialdemokratins utveckling i början av 1900-talet och den gröna rörelsens, eller snarare Miljöpartiets, vägval mot slutet av samma sekel och kanske framför allt i början av nuvarande seklet. Och i december följde jag upp en frågeställning från MP:s kommun- och landstingsdagar med att ge min syn på hur partiet bör utveckla sin politik de närmaste åren.

Den posthumanistiska utmaningen

Detta är ett tema som jag kom att skriva mindre om än vad jag förväntade mig i början av året. I februari lade jag upp mitt förord till Karl Palmås En liten bok av slem (Federa, 2009). Man kan till detta tema också räkna tidigare nämnda inläggen om debatten mellan Wetterstrand och Norberg, bemötandet av Bard m fl (båda augusti) samt inlägget om en generaliserad ekologism (oktober). Annars är det nog, förutom förordet, bara ett inlägg om "planetär ingenjörskonst" - ett förslag till översättning av geoengineering - som i någon mån kan räknas hit.1

Den nya liberala teorin

Även på detta tema blev det färre inlägg än förväntat - något som delvis får sin förklaring under nästa rubrik. I januari återupptog jag en gammal debatt med Mattias Svensson, där jag ifrågasatte egendomsliberalismen, poängterade Spinozas viktiga tankar om politisk frihet och framhävde att vi inte kommer åt företags destruktiva makt bara genom att ta staten ur ekvationen. I februari knöt jag an till Isobel Hadley-Kamptz manifest för Den Nya Liberala Teorin, och lyfte fram den svenska statsindividualismen sådan den beskrivits av Henrik Berggren och Lars Trägårdh i Är svensken människa? (Norstedts, 2006). (Såväl Isobel som boken om den svenska statsindividualismen förblir en stark inspirationskälla under resten av året.)

I juli kunde jag inte låta bli att nämna något om Svante Nycanders två inlägg på DN Debatt om en påstådd antiliberalism i svensk offentlighet. Och i september såg jag en hel del värt att dra lärdom av från det liberala nätverket Liberati, som lades ned till följd av en utvärdering efter riksdagsvalet.

Hyllningar till socialdemokratin

Detta blev under årets lopp ett allt mer framträdande tema - dessutom ett som jag inte alls förutspått vid dess början. Det började under sommaren, då jag skrev tre texter där jag efterlyste en mer partiöverskridande och ideologiskt driven rödgrön idéutveckling. I juni lade jag upp mitt förord till boken Levnadsgaranti: Recept för en grön vänster (Federa, 2010), skriven av Angela Aylward och Christina Aylward Alvelin, samt en ledare för ETC Göteborg. I juli lade jag upp en artikel för S-studenters tidskrift Libertas - en text som de facto skrevs före de två andra, men som jag ville vänta med tills tidskriften kommit ut. Samma månad reflekterade jag lite kring vänsterns revolutionära anda - tankar som väckts under samtal med min vän Johannes Åsberg, som bara råkar vara socialdemokrat. Det följdes upp i augusti med ett inlägg om pragmatism.

I september - kort före riksdagsvalet - skrev jag ett inlägg, influerat framför allt av Isobel Hadley-Kamptz, där jag gjorde ett försök att dissekera den borgerliga retoriken om arbetslinjen. (Det var samband med detta som en ny pusselbit, efter boken om statsindividualismen och samtalen med Johannes, lades till min förståelse av och växande fascination för socialdemokratin.) Kort efter valet skrev jag snabbt ihop lite reflektioner, snarare än en valanalys, där jag försökte dra några provisoriska slutsatser från Miljöpartiets framgångar och Socialdemokraternas fortsatta nedgång.

I oktober inledde jag ett försök att förstå socialdemokratin som någonting eget, något annat än en kompromiss mellan socialliberalism och en mer radikal socialism. I ett första inlägg knöt jag an till Ernst Wigforss tanke om provisoriska utopier, när jag försökte göra upp med vänsterns fixering vid Berlinmurens fall 1989. Sedan konfronterade jag de Nya Moderaternas anspråk på att vara en efterträdare till Tage Erlanders statsbärande parti. Och i november försökte jag göra upp med vänsterns legend om en nyliberal konspiration med början 1968. Paradoxalt nog, kanske, gjorde detta projekt att jag fick än svårare att förstå spänningen inom dagens socialdemokrati mellan en falang, här representerad av Ilija Batljan, som tycks vilja göra om Socialdemokraterna till Moderaterna, och en falang, här representerad av Daniel Suhonen, som till förvirring liknar Vänsterpartiet. Mitt utforskande av socialdemokratin lär fortsätta under bloggåret 2011.

Spekulationer om det kommande året

I februari plockade jag upp en massa gamla trådar som jag lämnat hängande under åren av bloggande. Jag vågar inte lova, men skulle tro, att åtminstone en del av dessa uppslag kommer att bli inlägg under det år som just inletts. I september antydde jag att jag håller på att samla ihop ett gäng gamla texter för publicering i bokform. Det kommer definitivt att märkas här på bloggen.

Högst troligt är också, som jag redan varit inne på, att mitt utforskande av socialdemokratin som idéströmning och politisk praktik kommer att fortsätta åtminstone under våren. Inte minst som en hel del intressant sagts på annat håll som led i den omprövning som skett efter valfiaskot. Jag har också själv en del tankar som ännu bara finns som utkast.

Jag har också som ambition att skriva mer om grön ideologi och den gröna rörelsen. Somligt av det kommer att vara influerat av posthumanistiskt tankestoff, en hel del inte. Som en del av er redan sett på Facebook vill jag lagom till Miljöpartiets trettioårsjubileum i september få klart en bok där jag i essäform ger min bild av grön ideologi från ett antal olika perspektiv. Det kommer förstås att märkas också på bloggen, även om det förhoppningsvis inte ska bli övertydligt.

Kalla fakta

Det gångna året är med 35 inlägg inte till sin fördel i en kvantitativ jämförelse med 2007 (77 inlägg) eller 2008 (81 inlägg), men det kan ur detta perspektiv ses som en uppryckning sedan 2009 (17 inlägg). Jag startade min blogg på Blogger hösten 2004 och kom igång "på riktigt" sommaren 2006.2 I januari 2007 flyttade bloggen med alla inlägg till WordPress.com, där den hade ett par guldår 2007-2008.3 Under 2009 tappade jag sugen. Jag försökte hitta den igen genom att starta en ny blogg, Du gröna nya värld, dit jag flyttade en del inlägg som passade det tema som jag försökte begränsa mig till. Trots ett par ganska lyckade inlägg tog det sig inte riktigt.4 Så i januari 2010 satte jag upp en egen installation av WordPress på ett webbhotell. Återigen flyttade jag över alla inlägg, inklusive dem från Du gröna nya värld liksom några jag skrivit på gruppbloggen Frihetligt forum (främst 2007) samt på Federa.se.5

Det i mina ögon relevanta i en jämförelse mellan olika år - och ni får gärna framföra avvikande mening i denna fråga liksom i andra - är att jag äntligen tycker mig återfunnit formen för mitt bloggande. Mitt syfte har alltid varit att kunna utveckla mina åsikter och världsbild, dels genom att formulera dem för mig själv, dels genom att få dem diskuterade av andra, och även om diskussionen i kommentarsfältet nog var mest livaktig och givande under 2008 så känner jag att jag fått tillbaka glädjen i bloggandet. Jag har hittat en frekvens som fungerar, även jag skrev betydligt oftare tidigare år, och jag har hittat ett (eller flera) fokus som känns givande.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Inkommande söktermer

  • ring in det nya ring ut det gamla
  • anything

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Alexander Bard, arbetslinjen, Baruch Spinoza, Centerpartiet, Daniel Bell, ekohumanism, ekologism, grön ideologi, Isobel Hadley-Kamptz, Johan Norberg, Johannes Åsberg, Jürgen Habermas, Kajsa Borgnäs, Liberati, Maria Ferm, Maria Wetterstrand, Mattias Svensson, medborgarlön, Per Gahrton, pragmatism, S-studenter, socialdemokrati, Svante Nycander, Ulrich Beck

Noter

  1. Victor Galaz, som fick igång diskussionen om en svensk översättning av geoengineering, har skrivit intressant om tanken i tidskriften Framtider, utgiven av Institutet för framtidsstudier. []
  2. Tyvärr tycks det inte längre gå att få fram någon besöksstatistik som sträcker sig längre tillbaka än maj 2010. []
  3. Det var 55.171 besök under 2007 och 59.241 besök under 2008. []
  4. Min ordinarie blogg hade 23.907 besök under 2009 medan den nya hade 2.607 besök under oktober-december 2009. []
  5. Den installation av bloggen som varit aktiv sedan januari 2010 - den du läser just nu - har under detta år haft 15.943 besök. Såväl Frihetligt forum som Federa.se är kollektiva produkter, varför jag inte tar upp besöksstatistiken för dem här. []

Kommentera!

12 reaktioner på ”Ring ut det gamla, ring in det nya

    1. Anonym (26 comments)

      Finns det någon grön kulturpolitik...? Skämt åsido, kanske det. Kul med din nya blogg förresten! God fortsättning!

      Svara
  1. Stefan Molnar (15 comments)

    En utmaning det där, att hålla uppe en hyffsad frekvens och behålla lusten för bloggande ;). Jag tycker inte ens vi lyckas med det där med vår gruppblogg. Jaja, ett väldigt imponerande årsverk som vanligt!

    Svara

Kommentera