Psykologiska faktorer bakom fenomenet religion

Av den 11 juni, 2007

Jag följer upp förra inlägget med del två i min redogörelse för olika perspektiv på fenomenet religion. Här diskuterar jag två representanter för synen på religion som svar på psykologiskt behov: Malinowski och Freud.

Malinowski: "Religion är strikt baserad på mytologisk tradition"

Medan både Marx och Durkheim är metodologiska kollektivister, dessutom ateister, så är den polsk-brittiske antropologen Bronislaw Malinowski (1884-1942) metodologisk individualist med påtagligt välvillig uppfattning om fenomenet religion. I likhet med Durkheim är han funktionalist och ytterst skeptisk mot intellektualistiska teorier om religion som något slags pseudovetenskaplig spekulation om tillvarons beskaffenhet. Han ser istället sociala institutioner som svar på mer psyko- eller biologiska behov hos människan. Vetenskap och teknologi, menar han, finns i alla kulturer. Inget samhälle kan överleva utan någon rationell, empirisk kunskap om verkligheten, om hur man skaffar mat, bedriver ekonomiskt utbyte eller krigföring, etc. Sådant kan inte baseras på mystiska föreställningar.

Malinowski påverkades i sin syn på magi och religion mycket av empiristen David Hume (1711-76) och den pragmatiske psykologen William James (1842-1910). Dessa båda betonade den subjektiva erfarenhetens betydelse. Malinowski tenderade också att betrakta individen som i grunden pragmatisk och jordnära, och menade att alla människor är rationella inom en specifik kontext. Religion och vetenskap har funnits lika länge som samhället, men med skilda funktioner. Han var också kritisk mot Durkheim, dels mot den tanke om gruppmentalitet dennes teorier bygger på, dels i det att Malinowski med James hävdade att den djupaste religiositeten kommer från enskildhet och att religion ytterst har sin källa i individuell erfarenhet.

Magi, eller religiösa ritualer, bygger på insikten att mänsklig vetenskap har sina begränsningar. Det är främst besvärligare åtaganden, där omständigheter man inte kan påverka med rationella medel kan få stort inflytande (t ex vädret vid en längre seglats), som magi tillämpas. Hellre än att då inte göra något mer, vilket det psykologiska och emotionella talar emot, tar människan till magi. Mot evolutionistiska teorier hävdar Malinowski att det är ett fenomen som finns i alla kulturer – från de mest primitiva till den moderna – och framstår ur ett rationellt perspektiv förstås som vidskepelse.

Den religiösa myten är, om än indirekt, knuten till människans grundläggande behov. Den svarar på människans oro inför framtiden och sin plats i universum, på konflikten mellan planer och verklighet. Bland annat döden och andra människors planer är hot mot hennes egna planer, vilka religionen har som funktion att lindra. Genom samarbete med andra kan individen lättare uppnå sina mål, eller finna mål som inte står i konflikt med andras, vilket underlättas genom projicering av nära personliga relationer på större grupper. Förutom detta menar Malinowski att dödens ångestframkallande faktum är den främsta källan till religiös tro. I tron på att det finns en själ och ett liv efter döden ligger en stor tröst för den enskilde. Mot sådana behov svarar ritualer och trosföreställningar i den religiösa traditionen, och samhället bygger på ritualerna och på människors känsla av nära personliga band.

Freud: "Religion är mänsklighetens kollektiva tvångsneuros"

Vid sidan av Marx är Sigmund Freud (1856-1939) förmodligen den mest ökände tänkaren i väst under modern tid. Hans psykoanalytiska teorier har haft oerhört inflytande över västerländskt tänkande i eftervärlden, men tagna på allvar utgör de en radikal kritik av den västerländska civilisationen. Som metod kombinerade Freud två olika ansatser, vilka han försökte försona för att skapa en humanistisk vetenskap: en biologiskt, naturvetenskapligt influerad orsaksförklaringsmodell, samt en tolkande modell inriktad på förståelse av mening. Han försökte förklara psykologiska fenomen genom att påvisa att de har en mening för människor. Men snarare än att vara en hermeneutiker i Diltheys och Gadamers idealistiska anda, strävade han alltid att förankra sin teori om mening i biologiska faktorer. Freud tillhör den tradition som eftersträvar en "avmystifiering av världen" (Entzauberung der Welt), för att använda Max Webers uttryck. Själv jämförde han sin roll i mänsklighetens historia med Copernicus och Darwins.

Hela Freuds teoribygge baseras på idéerna om det omedvetna och om libido. Det som intresserade honom mest var hur omedvetna processer kommer i uttryck genom fantasier, drömmar och neuroser, då han ansåg att jaget bara är en liten, medveten och operativ del av det mänskliga psyket – likt toppen av ett isberg. Tidigt hävdade han att människan i grunden styrs av två drifter: lustprincipen, strävan att för sin egen del uppnå lust och undvika lidande, samt realitetsprincipen, strävan att för självbevarelse anpassa sig efter omvärlden. Den första är ett slags drivkraft, biologiskt förankrad, medan den andra uppstår i konflikten med yttre krav och begränsningar som ofta är sociala. Freuds teori kan därför sägas vara sociobiologisk. Den har också stor civilisationskritisk slagkraft; skriften Vi vantrivs i kulturen (1930) lanserar uppfattningen att kulturen baseras på individernas förnekande av drifterna. Kulturella fenomen som konst, filosofi, religion, etc. kan ses som svar på individernas drifter på sublimerad nivå, men om förnekelsen av drifterna går för långt uppstår neuroser. I Freuds samtid var det relativt vanligt med hysteri, medan vår tid omtalats som ett narcissistiskt samhälle.

Till skillnad från funktionalisten Malinowski är Freud en i grunden evolutionistisk tänkare. Han föreställer sig att den ontogenetiska evolutionen, individens utveckling, har samband med den fylogenetiska, släktets utveckling. I likhet med Comte såg han hos den sistnämnda tre stadier – animism, religion och vetenskap – vilka står i analogi med individens utveckling från beroende av föräldrarna till verklighetsanpassning och mognad. Freud avvisade Tylors och andra intellektualisters uppfattning om religionens ursprung som en rent spekulativ kunskapstörst, och såg hellre det första stadiet – animism – som en "överskattning av psykiska processer". Han var också kritisk mot Durkheims sociologiska tolkning, och inspirerad av Darwin och biologin kopplade han samman religionens och det sociala regelsystemets uppkomst med ett ursprungligt fadermord. Den judisk-kristna läran om syndafallet ekar av minnet av en sådan händelse; Kristi försoningsoffer är ju ett försona mänsklighetens skuld efter en ursprunglig förgripelse mot Gud Fader. Freud rör sig här inom en tradition av tänkare som föreställer sig ett naturtillstånd, t ex Hobbes och Rousseau, men genom sin teori om Oidipuskomplexet menar han också att det är en historisk händelse som på ett symboliskt plan återupprepas i varje individs liv.

Den mest uppenbara kritiken mot Freud är, förutom att tanken om ett naturtillstånd i sig är ett rent påhitt, att han är påtagligt etnocentrisk. Han bygger på en judisk-kristen tradition, med återkommande referenser till den grekiska antiken, och förhållanden som kan vara giltiga i en västerländsk kontext projicerar han på alla mänskliga samhällen. Dessutom har teorin om Oidipuskomplexet, konflikten mellan sonen och fadern om moderns kärlek, kritiserats på feministiska grunder. Den säger inget om hur kvinnor integreras i kulturen. Trots dessa brister har Freuds teorier, liksom Malinowskis, styrkan att de att de knyter religionen till individens behov. Men Freud betraktar, i likhet med Marx och många andra, religionen som en illusion – "mänsklighetens universella tvångsneuros". I sin pessimistiska syn på kulturen kan han aldrig betrakta religion som någonting bättre än ett nödvändigt ont. Där skiljer han sig från Malinowski. Denne har fördelen att han tar religionen "på allvar", men båda är i grunden reduktionistiska. De har stora svårigheter att förklara religiös förändring.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Bronislaw Malinowski, antropologi, funktionalism, empirism, David Hume, psykologi, William James, pragmatism, Sigmund Freud, psykoanalys, civilisationskritik, etnocentrism, avmystifiering, religion, religionskritik

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Inkommande söktermer

  • religion psykologi

Kommentera!

3 reaktioner på ”Psykologiska faktorer bakom fenomenet religion

  1. Anders (36 comments)

    "metodologiska kollektivister"

    Que-what? Vad i hela blåbärsskogen är sådana?

    Annars intressant. Dock, det är väldigt gamla och inexakta teorier du redogör för. Och Freud är ju ett skämt! Helt ovetenskapligt flumm, idag förekommer han inte alls på psykologutbildningar.

    Nyare forskning om psykologiska faktorer bakom religion är avsevärt bättre.

    Se tex Scott Atran och Ara Norenzayan. Men ännu bättre är Daniell Dennetts "Breaking the Spell: Religion as a Natural Phenomenon".

    ---
    Anledningen till att det är gamla (och inexakta) teorier är att jag gjorde ett urval från den litteratur vi hade på kursens litteraturlista.

    Jag vet att Freud inte förekommer på psykologutbildningar (fast jag är inte så säker på det - i Göteborg verkar hans ställning vara starkare än den borde vara), men det här var inte psykologi utan religionshistoria. /Jimmy

    Svara
  2. Pingback: Allotetraploid » Post Topic » On the Origins of Religion 2.0

  3. Pingback: En bloggkrönika för år 2007 « strötankar och sentenser

Kommentera