Onaturliga människor och sociala konstruktioner

Förra årets debatt om klimatförändringar. Tillströmningen av Mp-sympatisörer i och med FRA-debatten. Etc, etc. Det är läge för en fördjupad diskussion om grön ideologi. Att vara grön handlar nämligen inte bara om att värna naturen.

Kalle P är inne på det i sin serie ”Steg mot en mer spännande grön idédebatt” (del 1, del 2), liksom Christopher i sitt inlägg om Grön materialism, vitalism och politik. Det finns en del motsägelser i människans förhållande till naturen, inte minst bland dem som framhåller att vi bör bevara den.

Vad är naturen? Vad är det naturliga? Är det någonting skilt från människan, opåverkat av henne? Det är frågor som miljöfilosofen Petra Andersson, Göteborgs universitet, ställer i sin analys av en amerikansk debatt där somliga menar att ekologiska system bör betraktas på samma sätt som mänskliga kulturer och förtjänar moralisk respekt oavsett om de är till nytta för människan. Petra Anderssons avhandling, som hon disputerade på i mars 2007, är betitlad Nature and Humanity: Towards a Consistent Holistic Environmental Ethics. Göteborgs Fria Tidning har uppmärksammat den, liksom GU Journalen, och ett föredrag av Petra Andersson kan avlyssnas här:

Miljörörelsen och den onaturliga människan

Frågorna är i högsta grad relevanta, inte minst för den gröna rörelsen: Har ”det naturliga” ett egenvärde just för att det är opåverkat av människan? Är inte människan själv en del av naturen? Jag deltog för ett par år sedan i en debatt om GMO (genmodifierade grödor) med bland andra Kathleen McCaughey från Greenpeace. Det är en komplex fråga där det är svårt att finna enkla svar, men på en punkt är argumentationen från Greenpeace något märklig. De skriver på sin webbplats:

Gentekniken gör det möjligt för forskarna att skapa växter, djur och mikroorganismer genom att manipulera gener på ett onaturligt sätt.

Man kan dra paralleller till den kristna högerns syn på stamcellsforskning, men min poäng är inte att göra en guilt by association. Jag kan dela somligas skepsis mot GMO och tror t ex att märkning av livsmedel vore önskvärt. Däremot vill jag motivera det utifrån en annan grundsyn än den Greenpeace anspelar på (och är inte säker på att ordvalet ”onaturligt” utgår från en genomtänkt syn på människans plats i naturen). Jag delar inte den okritiska framstegsoptimism och teknikdeterminism som finns hos högerliberaler och den gamla vänstern: att samhällelig utveckling med nödvändighet följer av vetenskapliga framsteg (jfr G H von Wright, Vetenskapen och förnuftet, 1986). Men jag tror inte heller att samhälleliga landvinningar är möjliga utan en vetenskaplig metod, dvs. en självkritisk hållning. Demokrati som koncept är besläktat med vetenskap i poppersk mening, och det är viktigt att vetenskapens upptäckter blir en del av det demokratiska samtalet innan de omsätts i alltför omvälvande tillämpningar. Publics är bättre än expertstyre.

Med det sagt vill jag återgå till kritiken av Natur/Kultur-dikotomin. Att jorden under 1900-talet drabbats av en rad antropogena ekologiska kriser (utrotade arter, klimatförändringar, förgiftade sjöar och skogar, etc.) i högre frekrens och större omfattning än tidigare är en numera utbredd insikt. En del civilisationskritiker, varav vissa kan kallas gröna, härleder dessa kriser till moderniteten: naturvetenskapen, med dess enligt kritikerna instrumentella rationalitet; upplysningen, med dess tro att alla vetenskapliga upptäcker omsatta i tekniska eller samhälleliga tillämpningar oundvikligen leder till framsteg för mänskligheten; samt industrialismen med dess skövlingar av naturen och förstörande av sociala relationer baserade på tillit och släktskap, till förmån för artificiella betongöknar och kall ekonomism. Med moderniteten, menar kritikerna, bröt sig mänskligheten ut från sina naturliga sammanhang och behandlar djur och natur uteslutande som resurser som kan och bör exploateras. Följden är miljöförstöring och en djup alienation.

Somliga civilisationskritiker, som anarkoprimitivisten John Zerzan, är mer radikala. Zerzan och hans anhängare hävdar att människan vände naturen ryggen redan när hon blev bofast jordbrukare för omkring 10 000 år sedan – med följdsjukdomar som ”privategendom, kvinnoförtryck, slaveri, ekologisk förstörelse, löneslaveri, stater och krig”. Anarkoprimitivisterna gillar förstås inte djuravel eller växtförädling – till skillnad från Greenpeace som hävdar att dessa traditioner och den moderna gentekniken är väsensskilda.

Skillnaden mellan genteknik och klassisk växtförädling, där man successivt får fram variationer inom en art, är att genteknik använder sig av genetiskt material från vilken levande organism som helst.

Som jag redan antytt är jag en anhängare av försiktighetsprincipen och det besläktade begrepp, hållbar utveckling, som Brundtlandkommissionens FN-rapport 1987 myntade. En instrumentell rationalitet, människans förmåga att välja effektivaste medel för att uppnå ett givet mål, får inte ensamt vara vägledande. Vi behöver också offentliga samtal om vilka mål det är vi vill uppnå och vilka risker vi är beredda att ta. Därav vikten av en grön demokratiteori. Den moderna gentekniken är, som Greenpeace antyder, mycket snabbare och mer komplex än traditionella metoder för avel och förädling. Som Heiti Ernits varit inne på – liksom jag själv – lever vi i ett globalt risksamhälle, med sociologen Ulrich Becks begrepp, och det vare sig vi vill det eller inte. Det går inte att vända samhället ryggen – vi påverkas ändå av det. Och John Deweys demokratiteori är mer angelägen än någonsin.

***

Uppdatering, den 25 augusti 2008: Det här inlägget var från början längre – på tok för långt. För läsbarhetens skull har jag styckat upp det i två delar. Fortsättningen följer. (Detta gör att en del av kommentarerna nedan kan förefalla märkliga. Men det är de egentligen inte. De är relaterade till den ursprungliga texten i sin helhet – ibland gäller de följande inlägg.)

***

Bloggkoll: Louise berättar vad libertarianism är och inte är, Marta uppmärksammar ett ganska roligt statyuppror, Emma anser att regeringen Reinfeldt övertrasserat sitt förtroendekapital, Johanna skriver om faktafel gällande blodgivning, Maria kritiserar Centerpartiets FRA-förslag, Karin noterar att frihetssnacket ofta handlar om den egna friheten och sällan om en grundläggande princip, Roya är emot regeringens miljardbesparingar på funktionshindrade och Charlotte upprörs över idrottens genus.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: posthumanism, ekosofi, miljöfilosofi, ekologi, grön ideologi, Petra Andersson, Göteborgs universitet, Göteborgs Fria Tidning, GU Journalen, GMO, genteknik, Kathleen McCaughey, Greenpeace, kristna högern, kristen höger, stamceller, stamcellsforskning, livsmedel, livsmedelsmärkning, Georg Henrik von Wright, naturvetenskap, vetenskap, självkritik, demokrati, Karl Popper, John Dewey, publics, offentlighet, expertstyre, natur, kultur, klimatförändringar, civilisation, civilisationskritik, modernitet, det moderna, modernitetskritik, rationalitet, förnuft, upplysningen, industrialism, industrialismen, miljöförstöring, alienation, anarkoprimitivism, John Zerzan, jordbruk, privategendom, kvinnoförtryck, slaveri, statsapparaten, staten, krig, avel, växtförädling, försiktighetsprincipen, hållbar utveckling, Brundtlandrapporten, risksamhälle, Ulrich Beck

Inkommande söktermer

• onaturliga människor
• john zerzan grundsyn
• natur som social konstruktion

Relaterade inlägg:

1. Människor är mer än sin religion