Om våldets själlösa gissel

Av den 30 juni, 2008

Såg i går filmen Bobby, regisserad av Emilio Estevez och med bland andra Helen Hunt, Anthony Hopkins och Lindsay Lohan i rollerna. Vi får följa ett antal personer under den 5 juni 1968 - dagen då senator Robert F Kennedy blev mördad.

Filmen är ett intressant nedslag i en tidpunkt, för nästan på dagen fyrtio år sedan, då många skeenden i USA hade nått ett läge där saker och ting kunde ha blivit radikalt annorlunda. Presidentkandidaten Robert F Kennedy framstår som en skicklig retoriker, med ett patos och en medkänsla som inte står att finna hos många politiska ledare. En karaktär i filmen, kampanjarbetaren Dwayne, säger att RFK är hans sista hopp efter mordet på Martin Luther King Jr. Den uppfattningen är inte svår att ta till sig, inte efter att ha sett de dokumentära klipp som finns inflikade här och var i filmen. Eller efter att ha hört det sista tal senatorn och presidentkandidaten höll - som ett ödets ironi bara några minuter innan han själv blev skjuten i en själlös våldsakt.

Hela talet finns i skriftlig version på webbplatsen John F. Kennedy Presidential Library & Museum. Jag vill lyfta fram ett par stycken som är särskilt träffande.

When you teach a man to hate and fear his brother, when you teach that he is a lesser man because of his color or his beliefs or the policies he pursues, when you teach that those who differ from you threaten your freedom or your job or your family, then you also learn to confront others not as fellow citizens but as enemies – to be met not with cooperation but with conquest, to be subjugated and mastered.

We learn, at the last, to look at our bothers as aliens, men with whom we share a city, but not a community, men bound to us in common dwelling, but not in common effort. We learn to share only a common fear – only a common desire to retreat from each other – only a common impulse to meet disagreement with force. For all this there are no final answers.

Och med följande stycken avslutade RFK sitt tal.

Our lives on this planet are too short and the work to be done too great to let this spirit flourish any longer in our land. Of course we cannot vanish it with a program, nor with a resolution.

But we can perhaps remember – even if only for a time – that those who live with us are our brothers, that they share with us the same short movement of life, that they seek – as we do – nothing but the chance to live out their lives in purpose and happiness, winning what satisfaction and fulfillment they can.

Surely this bond of common faith, this bond of common goal, can begin to teach us something. Surely we can learn, at least, to look at those around us as fellow men and surely we can begin to work a little harder to bind up the wounds among us and to become in our hearts brothers and countrymen once again.

Demokratiska partiets presidentkandidat i det kommande valet, Barack Obama, har jämförts med RFK:s äldre bror - president John F Kennedy, som blev mördad den 22 november 1963. Den yngste brodern, senator Edward "Ted" Kennedy, uttalade tidigt sitt stöd till Obama. Min förhoppning är att Obama kan tåla en jämförelse med RFK, mer radikal än sin äldre bror. De har båda lyckats engagera USA:s yngre befolkning, och har en strålande retorisk förmåga. Förhoppningsvis når Obama ända fram till presidentämbetet - med livet i behåll. Då återstår det att se om det blir någon verklig förändring.

Post Scriptum

Inlägg som kan vara relevanta i sammanhanget: "Politik och ickevåld" (den 4 maj, 2005) och "Ekologins plats i grön ideologi" (den 15 mars 2007; se slutet av inlägget). Läs också hos Karl Palmås om Björklunds bröl.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Barack Obama, ickevåld, mänskliga rättigheter, Martin Luther King, medborgarrättsrörelsen, Robert F Kennedy, segregation, USA

Kommentera!

3 reaktioner på ”Om våldets själlösa gissel

  1. Sanjay (79 comments)

    Med verklig forandring brukar europeer mena att USA ska bli mer europeiskt, i utrikespolitik, i handelsfragor, i invandringsfragor, da blir man nog gruvligt besviken pa Obama. Det finns valdigt lite som tyder pa att Obama foresprakar samma protektinistiska murar som europeiska vansterpolitiker eller att han ska ha samma syn pa arbetskrftsinvndring som den europeiska fackforeningsrorelsen. John Edwards flortade daremot en del med de fragorna. Obama ar ingen Naomi Klein som tycker att vast ar vast och ost ar ost och aldrig motas de tva. Sa ur ett europeiskt perspektiv blir ganska lite forandring.

    Obama menar snarare en samforstandspolitik i motsats till den djupa avgrund som existerat mellan republikaner och demokrater under de senaste 16 aren. Obama har lyckats engagera unga, men framfor allt har han fatt traditionella republikanska valjare att fundera pa demokraterna. Valjargrupper som i Europa skule uppfattas som de radikalas karntrupper, vit arbetarklass, ar daremot de Obama har alra svarast att attrahera. Han representerar allt de inte vill ha bara genom sin person, Obama ma vara svart, men framfor allt ar han en invadrarson, han representerar allt det radikala europeer och vita arbetare i USA motsatter sig.

    ---
    Jag förstår att du kan tro att jag menar att USA ska bli mer likt Europa, men jag kan lova att någon sådan önskan har jag verkligen inte. Jag fascineras av den amerikanska idén och hur otroligt olikt Europa USA faktiskt är - på gott och ont. Nej, min förhoppning är att Obama ska kunna anknyta just till den idén och med utgång från det göra någonting åt de problem som landet tampas med - på ett sätt som *inte* gör USA mer likt Europa.

    Jag vill återkomma till detta i ett senare inlägg. För övrigt delar jag din uppfattning om Obama och de väljargrupper som attraheras av honom. /Jimmy

  2. Sanjay (79 comments)

    Ok inte du. Men jag tror anda att nar man fran europeisk horisont menar att nagot ska forandras sa ar det i europeisk rikning. Obamas tal om "change" handlar om den djupa klyftan mellan reupiblikaner och demokrater.

    Sen finns det en annan form av change, den som aven JFK, USA:s forste katolska president stod for. Men det ar en "change" som knappast ar kopplad till JFK eller Obama utan samhallet i stort. Att en invandrarson med arabiskt-swahiliskt namn kan bli president ar en forandring samhallet har gatt igenom utan Obama, precis som det var med JFK.

    Darfor haller jag inte riktigt med om att sakercskulle ha gatt sa valdigt annorlunda om JFK och RFK:s oden sett annorlunda ut. I det korta perspektivet kanske, annars tror jag att samhallet speglar presidenten mer an tvartom.

    ---
    Nej, visst jag håller med dig om att saker och ting kanske inte varit så annorlunda om JFK och/eller RFK levt längre.
    Samtidigt tror jag att vad enskilda personer gör faktiskt kan påverka stora samhällsskeden - för att ta ett exempel så är jag inte så säker på att om Hitler blivit dödad, säg 1933, så skulle någon annan fyllt hans plats i historien. Jag tror att sociala och historiska omständigheter samspelar med enskilda människors handlingar och val.
    Men det är möjligt att RFK skulle ha svikit sina anhängares förhoppningar om han överlevt och blivit vald till president.
    I övrigt håller jag helt och hållet med dig - och lyckas Obama bli president har det ett stort symbolvärde (liksom om Hillary Clinton nått ända fram). /Jimmy

  3. charlotte (146 comments)

    Jag retar mig på musiken i bakgrunden (till talet).
    (Detta förstås inte avsett som kritik mot dig 🙂

    ---
    Det gör jag med. Tyvärr hittade jag inget klipp som var bättre (förutom ett klipp från Bobby som jag valde bort eftersom det avslöjar slutet på filmen). /Jimmy

Kommentarer inaktiverade.