Ideologin hos Debord är, som jag förstår det, någonting som är en högst materiell aspekt av det upp och nedvända samhället (där det som tidigare kännetecknat ”det mänskliga”, att arbeta, blir något omänskligt medan det som vi har gemensamt med djuren blir det vi värdesätter som mänskligt). Den är ett organ hos varuekonomin.

Det jag tycker är problematiskt med hegemonibegreppet är att den borgerliga hegemonin tycks vara falsk/osann för att den ”ljuger”. Det tar inte hänsyn till att det falska är så att säga en högst verklig (sann) aspekt av samhället. Det ”falska medvetandet” är ju ingenting som arbetarklassen blir itutad, och som kan bytas ut mot någonting mer ”sant” så länge som organiseringen av livet är falskt.

Till exempel – mitt begär efter en Big Mac just nu må vara ”falskt” i den meningen att det inte korresponderar med människans sanna natur. Men likväl är det ett verkligt/sant begär hos mig som korresponderar med det sanna faktum att mitt liv är separerat från mina arbetsprodukter.

Det blev måhända rörigt, men någonting sådant är innebörden av den kapitalistiska ideologin enligt mig

Frågan är om hegemonibegreppet, befriat från tanken på en lurad/mutad arbetarklass, på något sätt är kompatibelt med Lukacz och Debords ideologibegrepp? Där är ju ideologin en aspekt av den materiella separationen mellan människa och livsaktivitet – den materiella världen.

—
Tack. Jag är inte så inläst på György Lukács och Guy Debord, känner till dem någorlunda men inte vad gäller ideologibegreppet. Kan du inte berätta lite mer om det? /Jimmy

Medvetandet är inte fristående från de materiella förutsättningarna, utan utgår från dem, uppstår ur dem. Om man så vill uppstår medvetandet på samma sätt hos kapitalisten som hos arbetaren, den ene kontrollerar inte den andre. Vetandet är en produkt av makten, på båda ”sidor” om den.

Enligt Marx finns alltså ”oinsedda behov”, men inga falska behov. En trovärdig hållning hos vänstern måste vara att det är omöjligt att uppställa någon slags objektiv hierarki i fråga om vilka behov som är konstalde bieffekter av kapitalismen och inte.

Vår grundhållning bör istället vara att det är viktigt att finna organisationsformer för samhället som kan tillgodose så många mänskliga behov som möjligt, som kan realisera en ”människa rik på behov”. Därför kan vänstern aldrig principiellt vara emot konsumismen som sådan, med undantag för dess miljömässiga konsekvenser.

Vad människor behöver och inte skall inte dikteras av politiken, politiken skall realisera behoven. För att nå en sådan politik måste arbetaren upphöra att känna sig främmande inför sitt arbete. Arbete måste bli liktydigt med tillfredsställande av ett kreativt behov hos arbetaren. Den kreativa potentialen i arbetet måste förverkligas genom upplösandet av kapitalets och offentlighetens institutioner.

Möjligheten av något sådant ökar i ett allt mer teknologiserat samhälle där stat, kapital eller politik inte längre behöver förmedla mellan produktion och behov, där människan är sin egen politiker.

Problemet med teorier av FM-typen är som jag ser det inte att de inte är falsifierbara (i strikt empirisk bemärkelse). Då skulle mycket humanistisk/samhällsvetenskaplig forskning ha problem. Man kan ju tex fråga sig om Gramscis hegemoni-teori är falsifierbar.

Jag skulle snarare säga att problemet uppstår när FM-idéer likställs med (och ges samma förklaringskraft som) falsifierbara teorier, vilket bla ortodoxa marxister har en tendens att göra.

Anyway, suveränt inlägg. Ser fram emot del 2.

—
God poäng! Ja, problemet i det här sammanhanget är kanske inte i första hand falsifierbarheten, utan att FM-teorin används för att förklara hur hegemonin verkar. Och då hamnar man i ett cirkelresonemang, typ: ”Borgerlig hegemoni är möjlig för att folk lider av falskt medvetande; falskt medvetande skapas genom borgerlig hegemoni”. Och då har man inte förklarat någonting. Om FM-teorin ska vara användbar för att förklara hur hegemoni är möjligt, så måste FM-teorin vara falsifierbar. Annars är den värdelös.

Hoppas fortsättningen inte kommer göra dig besviken. Tack för uppskattningen! (Bara så att ingen tror att jag tar för mycket cred: Avsnittet om hegemonibegreppets idéhistoria är till största delen en sammanfattning av och reflektion kring Andreas Malms genomgång.) /Jimmy

Ganska ”middle of the road”-historiematerialism alltså…

—
Tackar. Jag tror att jag var otydlig, snarare än att jag missförstod. Min poäng med att citera dig var snarare att ditt resonemang nog är mer korrekt än idén om falskt medvetande. Jag håller alltså med i det du säger i ditt inlägg. /Jimmy