Nyårslöften är till för att brytas

Av den 17 juli, 2010

Inspirerad av Fredrik på Tankar från roten försöker jag komma igång med bloggandet genom att skriva lite kortare, kommenterande inlägg. Väl medveten om att jag därmed bryter ett nyårslöfte.

Det jag tänkte ta upp den här gången är två ståndpunkter som Jacques Derrida kritiserade och som kan kallas "naturalism", vilka tas upp av Henry Staten i en artikel i tidskriften OEI:s temanummer om materialismer.1 Detta apropå ett gammalt inlägg jag skrev om natur/kultur, pomovänstern och den gröna naturromantiken.

  1. Natur som essens, arke, telos, eller som det som Derrida kallar "det egna" hos allt vara, men framför allt levande varelser; det formulerades ursprungligen av Aristoteles i hans tvåfaldiga modell om ändamålen som förkroppsligades i mänskliga artefakter och den mogna form mot vilken den normala utvecklingen hos organismer är orienterad. Detta begrepp kan endast på ett skissartat sätt sträckas ut för att innefatta död materia (till exempel att det fasta objektets "natur" är att falla).
  2. Natur som den döda materiens sfär, där begreppet materia från början bestäms av dualismen mellan ande och materia. Detta är den utvidgade, matematiskt beskrivbara naturen hos Descartes och hos den efterföljande monistiska materialismen: "en föreställning inom vilken Vara likställs med ständig förhandenvaro" som Heidegger säger i Varat och tiden. Derrida beskriver denna sorts materia som död, icke-självaffekterande version av närvaron, lika lite märkt av spåret av différance som av dess antites, den självaffekterande anden.

Jag tänker mig att det här på något sätt kan hjälpa oss komma vidare ur motsättningarna inom den gröna rörelsens dubbla arv av naturromantik och kulturromantik.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Aristoteles, dekonstruktion, grön ideologi, Jacques Derrida, kulturradikalism, Martin Heidegger, naturkultur, naturromantik, neomaterialism, OEI, René Descartes

Noter

  1. Henry Staten, "Dekonstruktionen och naturalismens etiko-politiska projekt", OEI nr 43-45/2009, s 69-79. []

Kommentera!

En reaktion på ”Nyårslöften är till för att brytas

  1. Pingback: Ekologismen är en posthumanism « strötankar och sentenser

Kommentera