Biståndsfrågor är mycket komplicerade, och ibland får jag intrycket att det bästa vore om västvärlden kunde avhålla sig från både militära interventioner och bistånd, samtidigt som mycket bra arbete också utförs, inte minst här i Moldavien.

Skuldavskrivningar tror jag är effektivare än någort annat bistånd, men kan man ta pengarna från en nannan budget är det naturligtvis bättre.

Sen skulle vi kanske inte behöva bistånd alls om inte EU & USA envisades med kolonialistisk handelspolitik, men det är liksom en annan fråga.

Det faktum att mkt av biståndet på senare tid inte nått uppsatta mål och i övr visar upp många klandervärda aspekter har lett att ett antal högertyckare på senare tid ifrågasatt alltifrån omfattningen (den berömda proncentsatsen) på svenskt bistånd till om bistånd över huvud taget kan skapa ekonomisk tillväxt i mottagarsamhällen… Beklagligt, tycker jag som helst ser fortsatt hög el högre omfattning på biståndet – men ett reformerat sådant!

Jag är beredd att leka med tanken på att ge pengar direkt till fattiga. Varför? Jo; de två övergripande biståndsformer vi har idag besitter brister. Budgetbistånd (utan medföljande krav) till korrupta stater hamnar i fickorna på några få. Den andra varianten som innebär olika typer av medföljande krav i form av div strukturprogram hämmar kreativiteten hos befolkningen i mottagarländerna.

Hade nyligen ett långt samtal med en representant för Kenyanska Röda Korset som anklagade väst för passiviteten bland hans landsmän. Biståndet, hävdade han, skapar beroende och passivitet.

Min fundering är hur vi skapar ett bistånd som uppmuntrar till engagemang, framtidsvisioner, långsiktighet, drivkraft, kreativitet och entreprenörskap bland lokalbefolkningar!? Varför då inte leka med tanken om bistånd direkt till de fattiga…?

2.Ja, om det sker via lokala nätverk.
3. Bistånd bör ses som omfördelning, annars är den bara förnedrande.