Möt Sd med internationell solidaritet

Heder åt SAC för deras arbete bland de papperslösa!

—
Håller med dig. /Jimmy

Är det inte så att främlingsfientlighet i första hand är sprunget ur rädsla. Rädsla för det främmande, rädsla för att min egen trygghet i invanda mönster skall brytas utan att jag kan påverka det. Var och en av oss upplever väl en sådan rädsla när vi t.ex. möter ett gäng invandrargrabbar, eller när vi hamnar i en grupp högljudda främlingar som pratar så vi inte förstår. SD:s ideologi och retorik är, i det läget, lätt att ta till sig för att försvara och förklara sin rädsla.

Därför borde man bekämpa främlingsfientlighet på två fronter: Den viktigaste är att bekämpa grunden för rädslan och det kan bara ske genom integration, att vi ger plats för främlingarna mitt ibland oss och därmed minskar barriärerna. Tyvärr är det klent beställt med åtgärder i denna riktning.

Den andra fronten är att skjuta hål på SD:s argument genom rationellt resonemang, men frågan är om inte detta är fruktlöst annat än bland de människor som själva slipper konfronteras med främlingar, slipper att vara rädda.

Du siktar i din artikel in dig på facket, Jimmy, och menar att: ”…genom att engagera medlemmarna i demokratin kan det politiska medvetandet höjas. Bara genom att organisera sig tillsammans, över nations- och etnicitetsgränser, kan arbetarrörelsen rädda sin solidariska identitet”.

Det låter ju utmärkt, men är det inte så att de flesta främlingar står utanför de arbetsplatser som har en facklig organisation och att i de fall då olika etniska grupper faktiskt jobbar tillsammans, så blåser främlingsfientligheten bort avseende just de grupperna.

Jag tycker den politiska debatten alltför mycket handlar om hur SD skall hållas utanför de politiska församlingarna och för lite om hur främlingar skall ges plats i vårt samhälle.

—
Kan inte annat än hålla med dig. Kanske mest av allt i slutklämmen. Det är viktigt att se till att det inte finns någon grogrund för rörelser som Sd. Genom att konfrontera deras politik på alla områden, genom att arbeta mot rädslan för förändringar och främlingar, och – kanske viktigast av allt – genom att välkomna ”främlingarna” som en del av oss. /Jimmy

Borde inte någon applicera Occams Razor, på detta fenomen? En del gillar att leva i ett homogent samhälle.

Det relativt lilla stöd som SD har, som det i slutändan handlar om, handlar helt enkelt om att det finns en grupp människor i samhället som av olika anledningar, allt ifrån känslomässiga till rent ekonomiska, inte tycker om globaliseringen eller det mångkulturella samhället.

Den homogena svenska kulturen har fram tills för inte alls längesedan varit självklar i Sverige, därför har det heller aldrig funnits något behov av partier som förespråkar ett enhetligt Sverige.

I viss mån är det ett kulturellt fenomen, i viss mån är det ett fenomen av att frågan inte tidigare har dykt upp.

I norrland är främlingsfientliga partier inte speciellt starka, förmodligen för att det inte finns speciellt mycket främlingar i norrland. I Skåne är SD betydligt större än i Stockholm. Skulle Skåningar vara missnöjdare med korporativismen än Stockholmare? Faktum är ju att det inte bara avspeglar sig i hur folk röstar, men även på arbetsmarknaden har invandrare i Skåne svårare att få jobb än i Stockholm.

Europas minst främlingsfientliga land hade främlingsfientliga partier långt innan något annat land i Europa. Rimligtvis för att man var det land i Europa som öppnade för invandring först.

Norge och Finland som har en betydligt mera institutionaliserad främlingsfientlighet (egentligen borde man säga avhoghet) än vad som är vanligt i resten av Europa, har också den minst hätska debatten om invandringen. Fremskrittspartiet är ju politiskt ett betydligt bredare missnöjesparti än t.ex Dansk Folkeparti.

Detta är ett fenomen som alltid kommer att finnas, precis som att vissa är liberaler och andra är socialister eller konservativa.