Miljöpolitikens breda genomslag

Av den 31 mars, 2009

I min serie om miljöpolitik, grön ideologi och ekosofi är det nu dags för tredje delen: "Miljöpolitikens breda genomslag" (del I, II). Vi fortsätter vårt sökande efter en grön ideologi genom några nedslag i miljöopinionens historia.

Den 1 februari 2007 publicerade MiljöBloggAktuellt (en blogg startad av frilansjournalisten Sven Cahling för Naturvårdsverkets tidning MiljöAktuellt, hösten 2006, men fristående sedan 2007) en e-postutfrågning av de sju riksdagspartierna. Var och ett hade ombetts svara på frågan om huruvida det är ett grönt parti. Samtliga svarade Ja, med lite olika motivering. Moderaterna svarade att "det beror på vad man lägger i orden 'grönt parti'", men landade slutligen i ett Ja. Folkpartiet, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet svarade Ja utan större utvikningar, medan Miljöpartiet sade sig vara det enda gröna partiet i Sveriges riksdag och Centerpartiet ansåg sig ha varit grönt "långt innan man började använda grön politik som benämning för miljöpolitik" (Bondeförbundet beslutade 1929 ta färgen grön som sin).

Man frestas att jämföra detta med hur det några år tidigare blev populärt bland riksdagspartier att göra anspråk på att föra en feministisk politik. År 1997 gick Vänsterpartiet som första parti ut med att det var ett feministiskt parti - och inte, som tidigare, enbart socialistiskt. År 2004 var det endast Fredrik Reinfeldt (M) och Göran Hägglund (KD) bland partiledarna som inte kallade sig feminister. Ändå fanns det dem som kände sig nödda och tvungna att bilda ett nytt feministiskt parti. Den 4 april 2005, efter något år av spekulationer, presenterades Feministiskt initiativ vid en presskonferens i Stockholm. Bland de mest namnkunniga företrädarna fanns Gudrun Schyman, Vänsterpartiets tidigare partiledare, queerfeministen Tiina Rosenberg samt Ebba Witt-Brattström. (Den sistnämnda var inför riksdagsvalet 1994 en av grundarna till Stödstrumporna - ett nätverk som med "hot" om att starta ett särskilt kvinnoparti lyckades få andra politiska partier att sätta upp fler kvinnor på sina kandidatlistor, samt satsa mer på kvinnofrågor.) Under första veckan anmälde ca 2 000 personer sitt intresse för medlemskap, men inför valet 2006 var jämställdhet och angränsande frågor lika lågprioriterade som miljön. Feministiskt initiativ fick bara 0,68 procent av rösterna till riksdagen.

När miljön blev politisk

Centerpartiet har enligt egen utsago varit ett grönt parti sedan 1929 och arbetat med miljöfrågor sedan början av 1970-talet. Sociologen Manuel Castells beskriver i band II av sin trilogi om nätverkssamhället, Identitetens makt (1998), hur det var först mot 1960-talets slut som miljön blev en fråga i den allmänna opinionen och miljörörelsen en global folkrörelse. Det är en sanning med modifikation. I det förindustriella bondesamhället, som inspirerade politiska tänkare som Pjotr Kropotkin och Henry David Thoreau under det industriella 1800-talet, var man mer eller mindre tvungen att leva i samspel med ekosystemen – även om man också manipulerade dem genom djuravel, växtförädling och andra teknologier. Knappheten tvingade fram småskalighet och självförsörjning.

Redan på 1600-talet väcktes, genom debattinlägg som John Evelyns Sylva, or A discourse of forest trees (1662) till brittiska vetenskapsakademin Royal Society, idéer om naturskydd eller naturvård. Främst var syftet då att uppnå en mer effektiv resurshantering. Hos romantikens poeter och tänkare, från slutet av 1700- till mitten av 1800-talet, fanns ett natursvärmeri och en utpräglad civilisationskritik. Friedrich von Schelling, ofta betraktad som romantikens främste filosof, betraktade naturen som besjälad, en "slumrande ande", ett spel av levande krafter snarare än ett mekaniskt system av materiepartiklar. Poeten Novalis, "romantikens profet", lanserade uttrycket avförtrollning eller avmystifiering av världen (ty. Entzauberung der Welt). Den förnuftsdyrkande och materialistiska civilisationen ansågs göra världen till en kall och hård plats där känslolivet var hotat. Samhällspolitiskt präglades romantiken framför allt av reaktionära och konservativa tankegångar – exempelvis har den moderna nationalismen sin grogrund där – men främst var romantiken en litterär och filosofisk strömning begränsad till en kulturell elit.

På Mauritius infördes på 1700-talet en miljölagstiftning av det slag som många länder infört under senare delen av 1900-talet. När den lilla ön (ca 2000 km2) utanför Madagaskar i Indiska oceanen ockuperades av Frankrike 1721 var den redan hårt exploaterad av holländarna, som haft den i sin besittning sedan 1598. Guvernören Pierre Poivre, som var starkt påverkad av såväl naturvetenskap som naturromantik, instiftade 1769 en rad lagar för att förhindra erosion, nedsmutsning och överfiske. Inte heller är oron för att människan kan ändra jordens klimat på ett destruktivt sätt – och inte enbart lokalt, utan på global skala – särskilt ny för vår tid. 1858 lade J S Wilson fram en rapport för the British Association for the Advancement of Science där han varnade för att människan påverkade atmosfärens sammansättning. Han befarade att proportionerna mellan syre och kolsyra i atmosfären höll på att ändras så radikalt att planeten blir olämplig för människan.

Målsättningen hos många av de tidiga miljöorganisationerna, som Svenska Naturskyddsföreningen (bildad 1909) och National Audubon Society i USA (bildad 1905), var till en början att påverka makthavare till att införa miljölagstiftning eller finansiera den goda saken: att skydda olika naturområden samt hotade arter. Det skulle dröja innan konkret miljöpolitik samsades med radikal civilisationskritik genom en folklig rörelse. Även om Rachel Carsons bok Tyst vår (1963) blev en storsäljare som satte igång en omfattande debatt om användningen av miljögifter som DDT inom jordbruket, så är kärnkraften den fråga som gjorde miljörörelsen i Nord till en folkrörelse. Kärnkraften var det största och mest centrala industripolitiska projektet under efterkrigstiden, och frågan begränsade sig inte till enstaka miljöförstörande fabriker eller projekt på lokal nivå.

Från början var kärnkraften en biprodukt av kärnvapenproduktionen, men efter kriget började spridandet av kärnkraftsteknologi ses som ett sätt att bevara freden. Den ambitionen uttalade USA:s president Dwight Eisenhower i sitt tal "Atoms for Peace" till FN:s generalförsamling 1953. Året därpå startade det första kärnkraftsverket i Obinsk, Ryssland. 1957 bildades såväl Euratom som FN:s atomenergiorgan IAEA, med syfte att ”att samordna medlemsstaternas forskningsprogram för en fredlig användning av kärnenergi”, respektive att ”utöka kärnkraftens bidrag till fred, hälsa och välstånd över hela världen” och ”kontrollera att den inte används på sådant sätt att den främjar militära syften”. Vid 1970-talets början hade många industriländer, inklusive Sverige, stora kärnkraftsprogram med både forskning och etablering av kraftverk.

Oljekrisen och keynesianismens död

Perioden från Andra världskrigets slut till Oljekrisen 1973, och i synnerhet 1960-talet, lyfts ofta fram som en period av ständig oavbruten tillväxt – på många håll åtföljt av en ökad allmän välfärd. Med hjälp av en aktiv finanspolitik baserad på teorier som John Maynard Keynes lanserade 1936, medan han försökte förklara den stora depressionen efter Wall Street-kraschen 1929, lyckades staterna i Nord i någon mån motverka ekonomisk nedgång och säkra nästan full sysselsättning (för män). Genom korporativ samverkan mellan stat, näringsliv och arbetarrörelse - den svenska modellen med dess Saltsjöbadsavtal är ett iögonfallande exempel - skapades fred på arbetsmarknaden och en solidarisk lönepolitik. Omfattande välfärdsstater – med sjukförsäkring, ålderspension och barnbidrag – byggdes upp och massproduktion för masskonsumtion bildade den industriella grunden.

Även om lågkonjunkturer existerade även under guldåldern 1945-73 var Oljekrisen – då Opecländerna som följd av Oktoberkriget samma år vägrade sälja olja till de länder som stöttat Israel mot Egypten och Syrien – på många sätt omtumlande för det ekonomiska och politiska systemet åtminstone i Nord. Tillväxten sjönk och var under vissa år rentav negativ. Arbetslösheten steg kraftigt och bemöttes med statssubventioner till framför allt stål- och varvsindustrin. Behovet av en energikälla som alternativ till oljan fick flera länder att högprioritera sina kärnkraftsprogram. För svensk del påskyndades utbyggnaden av reaktorer i  Barsebäck, Oskarshamn och Ringhals. Inom partipolitiken var det till en början bara Centerpartiet som protesterade.

Fortsättning följer.

***

Lästips: Heiti rekommenderar en skrift framtagen av Gröna gruppen i Europaparlamentet: Grön ekonomi: Om konsten att låna en jord av någon annan (pdf). Passa också på att läsa övriga skrifter i serien - om t ex allmänintressebolag, kommunal utrikespolitik och lokal ekonomi.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Centerpartiet, entzauberung, feminism, grön ideologi, John Maynard Keynes, kärnkraft, Manuel Castells, Mauritius, Miljöpartiet, miljöpolitik, Naturskyddsföreningen, Naturvårdsverket, oljekrisen, rekordåren

Kommentera!

14 reaktioner på ”Miljöpolitikens breda genomslag

  1. Daniel Nylin Nilsson (8 comments)

    Utan att försvara Centerpartiet, vill jag kritisera Castells påstående att miljörörelsen kom på -60talet.

    Det är naturligtvis helt riktigt att en politisk rörelse med ekologiska frågor i centrum kom först då.Men ekologiskt tänkande är mycket äldre. Thoreaus och Kropotkins ekologiska medvetande kommer tror jag kommer från en fascination för det gamla bondesamhället, som väl var ganska allmän bland 1800talets intellektuella. Vad ligger i begreppet "Nord" här, förresten? Thoureau är väl väst... om Nord står för det vi kommit att kalla I-världen får väl Kropotkin räknas bort, även om det är kallt i Ryssland?

    Bondesamhälet kunde inte vara annat än ekologiskt. En människa som lever på småbruk förstår utmärkt väl attt hon är en del av ett ekosystem. Jag minns mycket väl när jag diskuterade vegetarianism med min farfar som är bonde. För mig handlade det om ett individuellt val om vilken mat en människa äter. Farfar kunde inte förstå poängen med att inte äta kött, när allt i naturen äter och äts. Allt hängde ihop.

    Ett sånt ekologiskt tänkande var antagligen ännu starkare innan människan bofast, men det är ju väl långt innan centerpartiet bildades, av människor som visst hade en ekologisk ideologi.

    Det som Thoreau och Kropotkin, liksom säkert många av centerpartiets medlemmar, reagarade mot var storskaligheten i industrisamhället. Inom den ekologiska rörelsen finns det väl än idag ett samband mellan småskalighet och ekologi, eller hur?

    Jag tror att denna positiva värdering av småskalighet, och synen på människan som en del av ett "evigt" kretslopp är länken mellan den moderna miljörörelsen och tidigare anarkister, centerpartister, konservativa... Och jag tror att det är en ganska obruten tradition faktiskt.

    ---
    Jag håller delvis med dig. Men till Castells (och mitt) försvar, notera formuleringen "det var först mot 1960-talets slut som miljön blev en fråga i *den allmänna opinionen* och miljörörelsen en global *folkrörelse*". Jag (eller Castells) invänder alltså inte mot att det funnits ekologiskt *tänkande* innan dess.

    Med "Nord" avser jag här framför allt s k industriländer (även om t ex Sverige inte direkt var något industriland på 1800-talet), västvärlden, eller vad man nu vill kalla det - och där menar jag nog att man kan åtminstone delvis räkna in också ryska intellektuella som Kropotkin. Det är inget precist begrepp, men jag vill avgränsa det mot områden i världen som koloniserats av eller till stor del varit oberoende av det jag här kallar "Nord".

    Det ekologiska tänkandet, inte minst i bondesamhällen, är mycket intressant att ta sig an. Jag hoppas kunna återkomma till det. Men kanske kan vi skilja på ett reflexivt ekologiskt tänkande (av Ulrich Becks "reflexiv modernitet"), där det ekologiska tänkandet lyfts fram som kritik av hoten mot ekologier, och ett mer erfarenhetsbaserat sådant, där det är mer eller mindre en följd av ett traditionellt levnadssätt. /Jimmy

    PS. (Den 2 april) Notera ändringarna som jag infört i inlägget. DS

    Svara
  2. Heiti Ernits (68 comments)

    Tack för denna intressanta genomgång.

    Lite kuriosa:

    Redan på 1600-talet, via bla John Evelyn (1620-1706) började ett slags förvaltande ekologitänkande växa fram i England till följd av den förstörelse som blivit följden av slösaktig användning av jorden och bristande naturskydd. Syftet var förvaltning i statens tjänst – och kan jämföras med dagens naturskyddspolitik. Dvs. främst tanken på naturen som en "viktig" resurs, även om det på 1600-talet främst handlade om ekonomiska värden om skulle bevaras i statens monetära perspektiv. Dvs. en förvaltande ekologi, somsöker maximera energiproduktionen, den ekonomiska avkastningen och miljöns kvalitet genom formgivning av ekosystemen, manipulation och förutsägelser om resultaten. Vetenskapligt utbildade rådgivare till statliga verk, industrier och universitet hjälper till med att utforma en rationell politik för resursutnyttjande. Rötterna till denna utilitaristiska hållning till ekologin är uppenbara redan i de idéer som förfäktas av naturfilosoferna i restaurationstidens England.

    Ser framemot fortsättningen!

    ---
    Tack för din intressanta kuriosa! Jag kände inte till John Evelyn innan, har du något lästips? /Jimmy

    Svara
  3. Heiti Ernits (68 comments)

    Jag vet att du har boken 😉

    Carolyn Merchant, "Naturens död - Kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen". Sidan 255 och frammåt, står det rätt mycket intressant om nyplatonismen och det växande miljömedvetandet.

    ---
    Ah, jag får läsa den igen (det var ett tag sedan), helt enkelt, och läsa ordentligt. 😉 /Jimmy

    PS. (Den 2 april) Notera ändringarna som jag infört i inlägget. DS

    Svara
  4. Heiti Ernits (68 comments)

    Hmmmm....jag skulle egentligen kanske inte ha strykt texten - för även om det "förvaltade" ekologin kom igång tidigt (1600-tal) så vilande "miljövården" på rent utilitaristiska och monetära principer. Däremot så hände det mycket spännande under den "romantiska" perioden (kring 1800-talet), där miljömedvetenheten växte fram som en innerlig övertygelse - och inte minst den negativa attityden mot mekanisering, urbanisering och industrialisering. T.ex. inte minst bidrog Schelling och Goethe att sammanfatta denna attiyd. Samma sak gäller med Thoreau och hans filosofipolare Emerson som bidrog med denna strömning i Amerika. Så....man skulle egentligen kunna sägaatt de innerliga och djupt övertygande miljömedvetandet växte fram under den romantiska perioden.

    ---
    Jo, jag vet egentligen att romantikens tänkare var kritiska till det moderna projektets "avmystifiering" av världen (för att använda begreppet myntat av Novalis och senare använt av Max Weber). Tänkte ta med ett avsnitt om modernitetskritik senare i serien. Men jag borde kanske införa någonting om det redan här? /Jimmy

    Svara
  5. Heiti Ernits (68 comments)

    Ah, Novalis har jag inte stött på innan. Har inte riktigt turerna klart för mig vad som hände med ideutvecklingen via Nietzsche, Schopenhauer, Bergson, Goethe, Schelling, Bergson, Emergon, Thoreau, Whitehead osv. Hade varit kul att nysta i härvan....

    ---
    Oj oj oj, nu kommer vi in på en härva som jag var mycket mera inne på för några år sedan. Novalis var Hesse mycket influerad av (och Hesse gillade som bekant även Nietzsche). Nietzsche hade sin romantiska period fram till någon gång på 1870-talet, då han vände rätt tvärt (1876 kom brytningen med Wagner). Enligt Carl-Göran Ekerwald var Nietzsche dessutom rätt influerad av Emerson, och Schopenhauer/Nietzsche-kopplingen är trivia. Han lyfte också vid något tillfälle fram Goethe som ett ideal. Schopenhauer var en stor beundrare av Goethe, som han lärt känna personligen efter sin disputation. Bara några kuriosa... /Jimmy

    Svara
  6. heiti ernits (68 comments)

    Ah, sociogrammet börjar ta form 🙂
    Ja, det finns ett intressant fundament för den s.k. postmoderna tänkandet i genealogin ända från Nietzsche. Har inte kommit igång med den förkunnande filosofen -- jag vet inte riktigt om jag skall börja med Deleuzetolkningen eller gå direkt på "den glada vetenskapen" och "Sålunda talade Za..."

    ---
    Jag tycker du ska börja med "Tragedins födelse". Ett par andra lästips här, här, här och här. (Och varför inte här?) /Jimmy

    Svara
  7. Pingback: Miljöpolitikens breda genomslag « Du gröna nya värld

  8. Pingback: Ny blogg: Du gröna nya värld « strötankar och sentenser

  9. Pingback: ”It’s the economy, stupid!” « strötankar och sentenser

  10. Pingback: Vart går de gröna? « strötankar och sentenser

  11. Pingback: Varför inte Socialdemokraterna? « strötankar och sentenser

  12. Pingback: Till kritiken av arbetslinjen « strötankar och sentenser

  13. Pingback: Nytt decennium – nya strötankar « strötankar och sentenser

Kommentera