Medias makt och kultur som gränsöverskridare

Av den 11 december, 2006

Publicerat i Dagens ETC, idag.

Kultur. När den får röra sig fritt kan samhällen reformeras, skriver Maria Hagberg och Jimmy Sand. Samtidigt har medierna degenererat till att vara tankeindustrier, prånglare av nyheter på en marknad som inte bryr sig om mångfald.

Läs fortsättningen.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

7 reaktioner på ”Medias makt och kultur som gränsöverskridare

  1. charlotte (146 comments)

    Hm, som du vet Jimmy så är jag ganska skeptisk till den lite romantiska konst- och kultursyn som artikeln uttrycker. Visst har konsten varit svårhanterlig i varje diktatur och kunnat fungera befriande, men den har också i full frihet (i den mån man kan tala om att konstkultur kan vara "fri" i förhållande till sin omvärld) kunnat bidra till pogromer, ökad fördomsfullhet, elitism osv... Jag förstår inte riktigt det jag uppfattar som en vilja att "tämja" kulturen genom att "gullifiera" den (ursäkta det lite cyniska uttrycket). Kultur som sprids fritt är förstås önskvärt men för att det har ett egenvärde inte för att det nödvändigtvis förbättrar världen.

    Svara
  2. jimpan (121 comments)

    Det här inlägget ingår i en serie som Maria och jag skrev för ett tag sedan, men som inte publicerades förrän nu. Var från början tänkt som en enda artikel, men svämmade över och fick delas upp.

    En annan artikel i serien är Människorättsengagemang vägen fram för världens kvinnor. Vi skrev också en artikel om GMO, som satte igång en rejäl debatt i Fria Tidningar i våras. (Tänkte ta upp det inom kort.)

    Hursomhelst: artikeln om media och kultur skrevs huvudsakligen av Maria. Tanken om kultur som utopi kontra ideologi skrevs in av mig (kommer från Karl Mannheim, via Ernst Bloch och Henry Cöster). Jag tror att jag skrev det där om Google och om Rushdie också. Men som sagt, det mesta kommer från Maria.

    Visst känner jag till och förstår din skepsis mot kulturromanticism. Som du förstår kan en debattartikel skriven av två personer bli en kompromiss, även om man delar många av utgångspunkterna. Men jag är nog trots allt en kulturromantiker (även om materiella förhållanden är avgörande - ett exempel är fildelningsdebatten, där den informationsteknologiska utvecklingen dragit igång en debatt om kulturens frihet från kommersiella intressen). Fri kultur har ett egenvärde, men jag vågar tro att den också kan förändra världen.

    Kan du inte förklara mer vad du menar med att fri kultur (vad jag tolkar som mothegemonisk kultur) bidragit till pogromer? Och det här med "gullifiering"?

    Svara
  3. charlotte (146 comments)

    Helsicke, jag skrev en lång kommentar om The Birth of A Nation (som gillas av KKK och kan sägas ha understött en lynchningskultur), Köpmannen av Venedig (som även om den kanske inte utlöst någon pogrom fruktats av judiska församlingar genom århundradren och kom att bli den mest spelade pjäsen i Tredje riket) och Strindberg (den briljante kvinnohataren). Men råkade sen trycka bort allting i cyberrymden istället för att posta det.... Men säg så här bara: vad jag menade med fri kultur här var helt enkelt sådan som inte är direkt underställd politisk kontroll. Vad menar du med att fri kultur är mothegemonisk kultur? Jag tycker mig se en tendens att vilja kidnappa konstkulturen till de fina upplysningsideal man själv vill stå för i detta att tro på kulturens kraft att "förändra världen" (till det bättre, underförstått). Det är vad jag menar med "gullifiering". Att det också kan finnas mörkare stråk och att konstkultur i vilken form det än må vara kanske inte går att inringas i det här s a s instrumentella tänkandet, det är väl litegrann vad jag är ute efter.

    Svara
  4. jimpan (121 comments)

    Aj då, riktigt synd att din kommentar försvann! (Birth of a Nation har jag sett, den är ju... intressant.)

    Det du menar med fri kultur ligger rätt nära det jag menar med mothegemonisk kultur, men det behöver inte nödvändigtvis vara samma sak (och "finkultur", om det är detsamma som det du kallar konstkultur, är definitivt inte samma sak som "fri kultur"). Vi säger ju också i början av texten att kultur "kan vara ett tankeväckande, filosofiskt, skönhetsbejakande, äckelframkallande och provocerande fenomen". Dess omvälvande kraft ligger just i att den inte kan inringas i ett instrumentellt (vare sig det är politiskt eller kommersiellt) tänkande.

    Kanske är jag en naiv kulturromantiker...

    Svara
  5. Thomas Svenssontgs.bogg.se (2 comments)

    Ni skriver i artikeln:

    "När det fungerar kan det vara mer upplysande än ett års samlade Rapportsändningar."

    Detta bekräftades för mig i söndags då jag såg filmen "Shooting dogs" som handlar om folkmordet i Rwanda och FNs skamroll där.

    Filmen sågs av 11 kulturromantiker på Borås Bio i en salong som rymmer sisådär 200.

    Svara
  6. charlotte (146 comments)

    Ja, du är jättenaiv :). NEJ fri kultur är INTE detsamma som finkultur! Med konstkultur menar jag alla former av konstnärliga yttringar, höga eller låga, as opposed to exempelvis artikelskrivande eller mediereportage. Vit makt-musik är en form av fri kultur. Mothegemonisk dessutom. Med världsförändrande potential.... Är det vad ni menar med att kultur kan vara "äckelframkallande och provocerande"? Det verkar inte så att döma av den övriga texten. Man kan ju definiera det som icke-kultur men då gör man det väl lite lätt för sig eller? Det är himla svårt att göra sig förstådd i den här frågan eftersom man på något sätt blir betraktad som kulturfientlig när man ifrågasätter "det är så fint med kultur"-axiomet. Men det ligger rätt långt från vad jag är. Ja, man kan lära sig väldigt mycket av en spelfilm så länge man begriper att det ändå är just en spelfilm och inte en dokumentär. Men man kan naturligtvis också få en fullständig vrångbild av något genom en spelfilm. Som i fallet Birth of A Nation - ett annat exempel på fri kultur. NEJ jag menar INTE att fri kultur är "mothegemonisk" (vad menar du med det egentligen?).

    Svara

Kommentera