Mänsklig överlevnad ur ett internationellt perspektiv

Av den 29 december, 2005

Följande artikel, publicerad i Dagens ETC den 19 december och därefter på Vägval Vänsters hemsida den 23 december, skrevs tillsammans med Maria Hagberg. Den tar upp GMO, social ekonomi och religionsproblematik.

Dags för miljörörelsen att ompröva gamla sanningar

En diskussion som är laddad inom miljörörelsen är den om genmodifierade grödor. Det har hänt en hel del på den fronten. Vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp håller man t.ex. på att ta fram en ny flerårig oljeväxt som minskar kväveläckage, spar energi och minskar insektsbekämpning.

Nu kan vi ställa oss frågan: Vilket skadar miljön och naturen mest, kemiska bekämpningsmedel som lagras i växter och jord under lång tid, eller genmodifierad gröda där vi påverkat och påskyndat en naturlig process i växt- och djurvärlden? Har vi svaret på det? Kan vi med klar säkerhet utesluta att genmodifierad gröda är ett bättre alternativ, inte minst ur överlevnads- och miljöaspekt? Det finns också en stor kemisk industri som har vinstintressen i att behovet av bekämpningsmedel fortsätter.

Professor Arnulf Merker på Alnarp menar att ett av de största misstagen man gjort var att införa patent på gener i genmodifierade grödor inom EU. Detta skapar olika förutsättningar för länder att ta tillvara och utveckla den kunskap och de erfarenheter som kommit ur den moderna växtförädlingen. Inte minst drabbar det de länder där man haft störst nytta av kunskaperna, de vi kallar u-länder, tredje världen eller Syd. Detsamma säger Vandana Shiva, en framstående gestalt inom miljörörelsen i Indien och globalt, och motståndare till det hon kallar ”biopiratism”. Hon förespråkar även organisk odling och verkar för rättvis handel. Faran för u-ländernas del är just att oseriösa utsädesförsäljare sprider genmodifierade sorter illegalt och under okontrollerade former. Hon menar att det till stor del är i-ländernas patentering av denna kunskap, exempelvis genom storföretag som Monsanto, som öppnat för denna oseriösa handel. Det, snarare än gentekniken i sig, är det verkliga problemet.

Vid en debatt nyligen berättade Karl Erik Olsson (c), tidigare EU-parlamentariker, att de sex största producentländerna gjort en internationell överenskommelse, riktad till de sex största konsumentländerna, för att öka exporten av jordbruksprodukter då den med internationella mått fortfarande ligger långt under annan handel. Han fick då frågan om han inte var kritisk till patentering av gener, då den hindrar u-ländernas egen forskning och utveckling på detta område, vilken skulle minska deras beroende av importerat utsäde, minska beroendet av miljövidriga bekämpningsmedel och gödningsmedel. Det tyckte han inte, då det var viktigt att öka handeln med dessa produkter. Vi menar att detta, snarare än vilka växtförädlingsmetoder som används, är ett ytterst viktigt område där u-ländernas oberoende ställs mot storföretagens krassa profittänkande, som dessutom försvårar en omställning till en miljövänlig jordbrukspolitik i världen.

Social ekonomi som demokratispridare

För hundra år sedan växte sig arbetarrörelsen sig allt starkare i Sverige och i världen i övrigt. Människor slöt sig samman i arbetsgemenskap såsom kooperativ och föreningar. Arbetslöshetskassor och sjukförsäkringssystem byggdes upp ur den sociala ekonomin. Den demokratiska utvecklingen har en stark förankring i denna process. Den allmänna rösträtten i Sverige och många andra länder var krav som ställdes från just den sociala ekonomins utveckling från ett rikt föreningsliv och ur kooperativ verksamhet. Den ursprungliga tanken kring socialism var alltså starkt knuten till den sociala ekonomin.

Ordet "socialist" dök först upp 1827, då Robert Owen – en av de utopister som Marx förkastade, men också tog starkt intryck av – lät det beteckna någon som samarbetar med andra för det allmänna goda. Liberalen John Stuart Mill, en av få män i idéhistorien som gjort sig förtjänt av att kallas feminist, var förespråkare av social ekonomi. Han trodde att sådana rörelser gradvis skulle utkonkurrera privatkapitalismen.

Socialt företagande är fortfarande kommersiellt men mervärdet är endast medel för att uppnå direkt sociala mål såsom kollektivtrafik, hållbar utveckling och rättvis handel, upprustning av nedgångna områden, sysselsättning för arbetslösa och utslagna, etc. Social ekonomi kan fylla behov där offentlig sektor inte räcker till, är både mer demokratisk och ofta mer lämpad för uppgiften än privata näringslivet.

I flera länder växer en form av social ekonomi som heter mikrolån eller mikrokrediter. I Frankrike är det en starkt växande faktor då människor, bland andra fattiga invandrargrupper i förorterna, som inte anses kreditvärdiga av de vanliga bankerna, sluter sig samman och upprättar egna låneinstitut, vilka ger möjlighet för människor att starta egna verksamheter och skapar arbeten. Idag omfattar det tusentals sociala företag i Frankrike och det fortsätter att växa. I Bangladesh har utvecklingen av mikrolån gjort att många människor, inte minst kvinnor, på landsbygden kunnat öka sitt oberoende och förbättra sin livssituation. Det har även fått den positiva bieffekten att kvinnorna blivit mer självständiga och mer ekonomiskt oberoende, till de religiösa fundamentalisternas förtret. Det har alltså fått igång en feministisk frigörelseprocess. Även i Bangladesh är det en växande verksamhet. I Australien har lyckade projekt med upprustning av nergångna bostadsområden gjort människor mer delaktiga i samhällsarbetet. (Palmås, Den barmhärtige entreprenören, 2003)

Robert Putnam, amerikansk statsvetare, gjorde en studie av Nord- och Syditaliens demokratiska utveckling, det beskriver han i Den fungerande demokratin (1996). Han visar då på att ett rikt föreningsliv och kooperativt företagande i norr starkt hade påskyndat demokratiseringen där, medan Syditalien var mer eftersatt på grund av bristen på ett rikt föreningsliv och kooperativt företagande. Bo Rothstein, svensk statsvetare, menar (Socialvetenskaplig tidskrift, nr 2-3, 1998) att Putnam även hade visat på vikten av de statliga institutionernas betydelse som demokratibärare och att bristen på tillit till dessa i södra Italien också påverkade utvecklingen där negativt. Något som båda dock missat i sina analyser är katolska kyrkans betydligt starkare fäste i Syditalien och kvinnors mindre förvärvsfrekvens där som betydelsefulla faktorer för skillnaden i utvecklingen.

I Sverige har under en lång tid vänstern starkt motsatt sig en utveckling av den sociala ekonomin som också kallas den tredje sektorn. Detta trots att den är en avgörande faktor för ett fortsatt demokratibygge i Sverige och i övriga världen. Bara i Sverige arbetar hundratusentals människor inom den. Gandhi ansåg att man för att kunna förändra ett samhälle måste kunna protestera mot det rådande samtidigt som man bygger upp en alternativ ordning, och där var han själv oerhört kritisk efter Indiens självständighet. Kan den sociala ekonomin, nätverk av lokalt anpassade verksamheter med sociala mål, vara vänsterns positiva alternativ till privatiseringarna?

Religiös reformering för kvinnors rättigheter

I Sverige och runt om i världen förnekas kvinnor ett självständigt liv på grund av religiös fundamentalism. De förnekas grundläggande mänskliga rättigheter under religionens täckmantel. Tyvärr har det inte skett några större reformer inom den religiösa sfären och de stora världssamfunden är starka patriarkala fästen. De som förespråkar reformer är i minoriteter och kvinnors inflytande i de kyrkliga världssamfunden är försvinnande litet. Vid en FN-konferens i Kairo för några år sedan gjorde katolska kyrkans företrädare och muslimska fundamentalister helt öppet upp om ett röstningsförfarande som begränsade kvinnors rättigheter.

På många håll får det katastrofala följder, som när förbud mot preventivmedel utsätter stora grupper av människor för sjukdomar, inte minst HIV och Aids. Abortförbudet utsätter många kvinnor i världen för direkt livsfara då de får utsätta sig för klåpare som utför aborter för snöd vinnings skull. Utvecklingen inom EU de senare åren visar på samma tendenser, nyligen infördes abortförbud i Polen. Polen var ett föregångsland för oss innan vi fick igenom vår abortlagstiftning i Sverige.

Hedersvåld och problematiken kring den har klara kopplingar till religiös fundamentalism, även om andra faktorer också finns med, oavsett religion och är ett växande problem runt om i världen. I ickesekulariserade länder, det vill säga där stat och kyrka ej är åtskilda, medför det stora svårigheter. I en del länder utgör de religiösa skrifterna landets lagstiftning, med katastrofala följder för kvinnors frigörelse och mänskliga rättigheter.

När religioner uppstår är de ofta socialt progressiva, men med institutionaliseringen blir de alltmer konserverande. En och samma berättelse kan användas för att förtrycka andra men också som verktyg för befrielse. Det hela beror på tolkningen. De religiösa samfunden interagerar med det omgivande samhället men har på många håll en alltför stor samhällelig betydelse. Den religiösa övertygelsen borde vara en privat angelägenhet.

Vi behöver en rejäl reformering av världssamfunden för att en förändring skall komma till stånd. Genom att kvinnor är så starkt underrepresenterade i de religiösa samfunden är det svårt att se hur en förändring skall kunna ske inifrån. Det är troligare att internationella överenskommelser och FN:s deklarationer för mänskliga rättigheter skall spela en större roll. I många världssamfund finns reformvänliga krafter som arbetar med mänskliga rättigheter, fredsaktivism och solidaritetsarbete. Dessa motarbetas starkt av konservativa och patriarkala krafter som har störst inflytande i de flesta religiösa samfund.

Här krävs omfattande upplysningsarbete och attitydförändringar om vi skall nå en världsordning som bygger på alla människors lika värde.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om abort, civilsamhället, demokratiteori, feminism, GMO, immaterielrätt, jordbrukspolitik, Maria Hagberg, mikrolån, religion, Robert Putnam, sexualitet, SLU, välfärdsekonomi, Vandana Shiva

Kommentera!

7 reaktioner på ”Mänsklig överlevnad ur ett internationellt perspektiv

  1. Andreas (26 comments)

    Jättebra artikel! Verkligen.

    Men jag vet hur kul det är med lite mer feedback en så och därför läste jag den igen, som fan läser bibeln.

    Avsnittet om miljörörelsen är strålande! Har du en lika "pragmatisk" syn på kärnkraft? (Jag vet inte riktigt var jag står i den frågan, det är väldigt intressant att läsa Hans Blix tankar om detta ämne).

    Avsnittet om social ekonomi är jag mer skeptisk till. Jag är självklart för ett starkt civilsamhälle med starka obundna fackföreningar etc. men att härleda den allmäna rösträtten ur det starka civilsamhället och sedan använda det som ett argument för ett starkt civilsamhälle? Nja, varför behövs då allmän rösträtt? (som sagt, läser som fan läser bibeln)

    Socialt företagande låter bra men frivillighetsarbete är en skatt på goda individer enligt min mening. Om det är avlönat riktigt ser jag inte heller poängen med det, varför inte offentlig regi isf?

    Microlån, grymt!

    Putnam och Rothstein: Visst. (den ensamma bowlaren tycker jag nog är ännu bättre). Jag anser inte att de "har missat" den katolska kyrkan. Man kan här kanske ifrågasätta kausaliteten, vad orsakade vad? Många hävdar att södra Italien "alltid" lidit av en brist på statskänsla pga ockupation och förtryck genom historien. Många hävdar att just därför är maffian, och kyrkan, så stark där. Alltså, religiositeten i södra Italien är kanske ett uttryck för avsaknad av andra institutioner!

    Avsnittet om religiös reformering är både bra och modigt. (själv har jag ofta svårt att närma mig dessa frågor utan att anklaga mig själv för etnocentrism). Två saker/ formuleringar fastnade jag vid dock:

    1) "Den religiösa övertygelsen borde vara en privat angelägenhet." Motsätter inte det hela tesen att det behövs en religiös reformering? Det "privata" är väl politiskt? I så fall är religiös övertygelse politisk, enligt mig. Det är ju just därför den bör reformeras!

    2)"Här krävs omfattande upplysningsarbete..." Är det upplysning som behövs? Jag tror inte det. Känns kolonialt för mig. Det krävs kamp!

    Hursomhelst. Mycket bra artikel!

    Svara
  2. jimpan (121 comments)

    Tack för uppskattningen! Som du säger är det alltid kul med feedback, så jag uppskattar att du läser med ett kritiskt öga.

    Jag får börja med att påpeka att även om jag står för allt i artikeln, så kan jag inte ta på mig hela äran själv. Marias del i det hela är betydande.

    Börjar med att bemöta sådant som är enklare att bemöta:

    - Försöker alltid vara så pragmatisk som möjligt (utan att vara överpragmatisk - man får inte sälja ut sina ideal av kompromissvilja, eller tro att ändamålen kan helga medlen).

    - Kärnkraft har jag faktiskt inte heller tagit ställning till riktigt, måste jag säga. Är inte självklart emot det, men det har förstås sina brister, och "rena" kraftkällor går nog aldrig att finna. Eller menade du kärnvapen?

    - Jag är under alla omständigheter för ett starkt civilsamhälle (märk väl att jag inte med det menar "privat näringsliv"), både som värde i sig och som balans till statsapparaten. Statens funktion är ekonomisk omfördelning och upprätthållande av lagarna - anser jag - och jag tror att den därför har en av nödvändighet hierarkiserande inverkan på mänskliga relationer. Rörelser, t.ex. arbetarrörelsen, som blir institutioner, t.ex. LO, präglas av detta. Jag vill verkligen inte avskaffa staten (så mycket utopisk anarkist är jag inte), men tror att stat, civilt samhälle och marknad (inte detsamma som kapital, jfr. Braudels analys av kapitalismen) var och en bör vara livskraftiga och stå i ett dynamiskt förhållande till varandra. Marknaden ska självfallet vara reglerad ("inbäddad i demokratiska strukturer", jfr. Polanyi, t.ex. är det statens uppgift att motverka kartellbildningar och disciplinera multinationella föredrag som bryter mot lagar och mänskliga rättigheter) och vissa saker bör ses som allmänningar och hållas utanför marknadsmekanismerna.

    - Jag anser inte att social ekonomi och offentlig sektor står i något slags motsatsförhållande till varandra, utan är helt klart för en gemensamt ägd välfärd som upptar en stor del av BNP. Känner ofta att en del VVV-medlemmar, t.ex., är lite väl pessimistiska och pragmatiska i det här fallet. Men samtidigt tycker jag att en mer traditionell vänster i Sverige har ett alldeles för reflexmässigt förhållande till social ekonomi. I vissa sammangang kommer den offentliga sektorn väldigt tydligt till korta, exempelvis i förorter eller på glesbygden. Bara för att man inte vill att vårdcentraler ska läggas ned eller att människor blir diskriminerade, så blir det väldigt konstigt att inte stödja olika lokala initiativ, som förskolor eller annat, för att offentliga sektorn av olika skäl inte levt upp till medborgarnas behov. (Därmed inte sagt att jag motsätter mig att sådana initiativ på sikt integreras med offentlig sektor, om/när den möjligheten uppstår.) Sedan finns det förstås olika verksamheter, inte omedelbart relaterade till den gemensamma välfärden, där det inte finns någon större anledning till att offentliga sektorn ska göra jobbet istället. (Och då föredrar jag socialt företagande, som inte är detsamma som oavlönad välgörenhet, framför rent vinstdrivande aktiebolag.) Jag vänder på din fråga: Varför offentlig regi?

    - När det gäller södra Italien håller jag med dig om att det inte är självklart vad som orsakade vad. Det avsnittet var det till stora delar Maria som skrev. Det om religion som privat angelägenhet är också hennes formulering. Vi diskuterade det avsnittet ganska mycket fram och tillbaka, och min syn på vad religion är och kan vara skiljer sig nog en aning från "gemene mans" (delvis pga att religionshistoria är mitt magisterämne). Maria är den av oss som är lite mer modig i förhållande till religion, tror jag... Diskuterar gärna den här biten mer, för jag kan nog hålla med dig.

    - Detta med omfattande upplysningsarbete är mer komplext, anser jag, än det framställdes som, men jag tyckte polemiken blev ganska bra. Åter en sak som jag gärna diskuterar mer om. Jag är nog ganska postkolonial i mitt tänkande egentligen, för jag anser att reformer måste komma inifrån (gärna med solidariskt stöd från t.ex. den svenska vänstern), men det är alltför lätt hänt att vänsterakademiker med postmodernistisk kunskapssyn gör de "subalterna" en björntjänst, i all välmening. Meera Nandas bok Prophets Facing Backward är en mycket intressant bok om den indiska hindutvaideologin, och hur den ingått ohelig allians med postmodern vänster. Jag har själv upplevt hindunationalismen "på plats", och kan inte se hur den kan vara till gagn för de mest utsatta i Indien. Känner du till Dr. Ambedkar?

    Svara
  3. Andreas (26 comments)

    Bra svar!

    Jag återkommer nästa vecka, har lite full upp nu. Det här börjar bli riktigt givande och kul 🙂

    Kram

    Svara
  4. Andreas (26 comments)

    Vi verkar ha en rätt liknande uppfattning om offentligt ägande.

    Angående religion och etnocentrism skriver du:
    "men det är alltför lätt hänt att vänsterakademiker med postmodernistisk kunskapssyn gör de "subalterna" en björntjänst, i all välmening."

    Jag håller med dig fullstädigt. Vad fan gör man när man är fast mellan någon typ av relativism (eller antifundamentism) och universalism. Det lättaste skulle vara att inte tänka så mycket och gå mer på känsla. Jag har svårt för det dock. En sak vet jag iaf. jag kommer alltid fördömma kvinnoförtryck i kulturens namn och är därför troligen etnocentrisk. Men vem är inte det? Jag tror att om man iaf är medveten om det så borde det göra någon skillnad. Men jag vet inte, det kanske bara är rationaliseringar av mitt koloniala tankesätt.

    Svårt är det helt klart.

    Känner varken till Meera Nanda eller Dr Ambedkar.

    Svara
  5. jimpan (121 comments)

    Om Dr Ambedkar kan man läsa på Wikipedia. Han var bland västerländska tänkare influerad av bl.a. Marx och John Dewey, och var kritisk mot Gandhi för hans ovilja att avskaffa kastsystemet. Annars är Gandhi någon som påverkat mitt politiska tänkande mycket.

    Nanda pekar i sin bok på Ambedkar som ett föredöme i just den problematik med relativism/antifundamentalism och universalism du tar upp. Jag håller med dig om att det knappast går att undvika någon grad av etnocentrism, men att det hjälper en bit att vara medveten om den.

    Svara
  6. Andreas (26 comments)

    Kul.

    Vet du om boken finns på biblan.

    Jag är jätteintresserad av den frågan, men har aldrig läst om den.

    Med desperat hopp om att bli klarare i min åsikt!

    Svara
  7. jimpan (121 comments)

    Prophets Facing Backward finns på UB, både som vanlig bok och som elektronisk resurs.

    Jag håller med dig om att det är en riktigt svår fråga, även om man har sina ideal klara och tydliga.

    Svara

Kommentera