Följande artikel, publicerad i Dagens ETC den 19 december och därefter på Vägval Vänsters hemsida den 23 december, skrevs tillsammans med Maria Hagberg. Den tar upp GMO, social ekonomi och religionsproblematik.
Dags för miljörörelsen att ompröva gamla sanningar
En diskussion som är laddad inom miljörörelsen är den om genmodifierade grödor. Det har hänt en hel del på den fronten. Vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp håller man t.ex. på att ta fram en ny flerårig oljeväxt som minskar kväveläckage, spar energi och minskar insektsbekämpning.
Nu kan vi ställa oss frågan: Vilket skadar miljön och naturen mest, kemiska bekämpningsmedel som lagras i växter och jord under lång tid, eller genmodifierad gröda där vi påverkat och påskyndat en naturlig process i växt- och djurvärlden? Har vi svaret på det? Kan vi med klar säkerhet utesluta att genmodifierad gröda är ett bättre alternativ, inte minst ur överlevnads- och miljöaspekt? Det finns också en stor kemisk industri som har vinstintressen i att behovet av bekämpningsmedel fortsätter.
Professor Arnulf Merker på Alnarp menar att ett av de största misstagen man gjort var att införa patent på gener i genmodifierade grödor inom EU. Detta skapar olika förutsättningar för länder att ta tillvara och utveckla den kunskap och de erfarenheter som kommit ur den moderna växtförädlingen. Inte minst drabbar det de länder där man haft störst nytta av kunskaperna, de vi kallar u-länder, tredje världen eller Syd. Detsamma säger Vandana Shiva, en framstående gestalt inom miljörörelsen i Indien och globalt, och motståndare till det hon kallar ”biopiratism”. Hon förespråkar även organisk odling och verkar för rättvis handel. Faran för u-ländernas del är just att oseriösa utsädesförsäljare sprider genmodifierade sorter illegalt och under okontrollerade former. Hon menar att det till stor del är i-ländernas patentering av denna kunskap, exempelvis genom storföretag som Monsanto, som öppnat för denna oseriösa handel. Det, snarare än gentekniken i sig, är det verkliga problemet.
Vid en debatt nyligen berättade Karl Erik Olsson (c), tidigare EU-parlamentariker, att de sex största producentländerna gjort en internationell överenskommelse, riktad till de sex största konsumentländerna, för att öka exporten av jordbruksprodukter då den med internationella mått fortfarande ligger långt under annan handel. Han fick då frågan om han inte var kritisk till patentering av gener, då den hindrar u-ländernas egen forskning och utveckling på detta område, vilken skulle minska deras beroende av importerat utsäde, minska beroendet av miljövidriga bekämpningsmedel och gödningsmedel. Det tyckte han inte, då det var viktigt att öka handeln med dessa produkter. Vi menar att detta, snarare än vilka växtförädlingsmetoder som används, är ett ytterst viktigt område där u-ländernas oberoende ställs mot storföretagens krassa profittänkande, som dessutom försvårar en omställning till en miljövänlig jordbrukspolitik i världen.
Social ekonomi som demokratispridare
För hundra år sedan växte sig arbetarrörelsen sig allt starkare i Sverige och i världen i övrigt. Människor slöt sig samman i arbetsgemenskap såsom kooperativ och föreningar. Arbetslöshetskassor och sjukförsäkringssystem byggdes upp ur den sociala ekonomin. Den demokratiska utvecklingen har en stark förankring i denna process. Den allmänna rösträtten i Sverige och många andra länder var krav som ställdes från just den sociala ekonomins utveckling från ett rikt föreningsliv och ur kooperativ verksamhet. Den ursprungliga tanken kring socialism var alltså starkt knuten till den sociala ekonomin.
Ordet ”socialist” dök först upp 1827, då Robert Owen – en av de utopister som Marx förkastade, men också tog starkt intryck av – lät det beteckna någon som samarbetar med andra för det allmänna goda. Liberalen John Stuart Mill, en av få män i idéhistorien som gjort sig förtjänt av att kallas feminist, var förespråkare av social ekonomi. Han trodde att sådana rörelser gradvis skulle utkonkurrera privatkapitalismen.
Socialt företagande är fortfarande kommersiellt men mervärdet är endast medel för att uppnå direkt sociala mål såsom kollektivtrafik, hållbar utveckling och rättvis handel, upprustning av nedgångna områden, sysselsättning för arbetslösa och utslagna, etc. Social ekonomi kan fylla behov där offentlig sektor inte räcker till, är både mer demokratisk och ofta mer lämpad för uppgiften än privata näringslivet.
I flera länder växer en form av social ekonomi som heter mikrolån eller mikrokrediter. I Frankrike är det en starkt växande faktor då människor, bland andra fattiga invandrargrupper i förorterna, som inte anses kreditvärdiga av de vanliga bankerna, sluter sig samman och upprättar egna låneinstitut, vilka ger möjlighet för människor att starta egna verksamheter och skapar arbeten. Idag omfattar det tusentals sociala företag i Frankrike och det fortsätter att växa. I Bangladesh har utvecklingen av mikrolån gjort att många människor, inte minst kvinnor, på landsbygden kunnat öka sitt oberoende och förbättra sin livssituation. Det har även fått den positiva bieffekten att kvinnorna blivit mer självständiga och mer ekonomiskt oberoende, till de religiösa fundamentalisternas förtret. Det har alltså fått igång en feministisk frigörelseprocess. Även i Bangladesh är det en växande verksamhet. I Australien har lyckade projekt med upprustning av nergångna bostadsområden gjort människor mer delaktiga i samhällsarbetet. (Palmås, Den barmhärtige entreprenören, 2003)
Robert Putnam, amerikansk statsvetare, gjorde en studie av Nord- och Syditaliens demokratiska utveckling, det beskriver han i Den fungerande demokratin (1996). Han visar då på att ett rikt föreningsliv och kooperativt företagande i norr starkt hade påskyndat demokratiseringen där, medan Syditalien var mer eftersatt på grund av bristen på ett rikt föreningsliv och kooperativt företagande. Bo Rothstein, svensk statsvetare, menar (Socialvetenskaplig tidskrift, nr 2-3, 1998) att Putnam även hade visat på vikten av de statliga institutionernas betydelse som demokratibärare och att bristen på tillit till dessa i södra Italien också påverkade utvecklingen där negativt. Något som båda dock missat i sina analyser är katolska kyrkans betydligt starkare fäste i Syditalien och kvinnors mindre förvärvsfrekvens där som betydelsefulla faktorer för skillnaden i utvecklingen.
I Sverige har under en lång tid vänstern starkt motsatt sig en utveckling av den sociala ekonomin som också kallas den tredje sektorn. Detta trots att den är en avgörande faktor för ett fortsatt demokratibygge i Sverige och i övriga världen. Bara i Sverige arbetar hundratusentals människor inom den. Gandhi ansåg att man för att kunna förändra ett samhälle måste kunna protestera mot det rådande samtidigt som man bygger upp en alternativ ordning, och där var han själv oerhört kritisk efter Indiens självständighet. Kan den sociala ekonomin, nätverk av lokalt anpassade verksamheter med sociala mål, vara vänsterns positiva alternativ till privatiseringarna?
Religiös reformering för kvinnors rättigheter
I Sverige och runt om i världen förnekas kvinnor ett självständigt liv på grund av religiös fundamentalism. De förnekas grundläggande mänskliga rättigheter under religionens täckmantel. Tyvärr har det inte skett några större reformer inom den religiösa sfären och de stora världssamfunden är starka patriarkala fästen. De som förespråkar reformer är i minoriteter och kvinnors inflytande i de kyrkliga världssamfunden är försvinnande litet. Vid en FN-konferens i Kairo för några år sedan gjorde katolska kyrkans företrädare och muslimska fundamentalister helt öppet upp om ett röstningsförfarande som begränsade kvinnors rättigheter.
På många håll får det katastrofala följder, som när förbud mot preventivmedel utsätter stora grupper av människor för sjukdomar, inte minst HIV och Aids. Abortförbudet utsätter många kvinnor i världen för direkt livsfara då de får utsätta sig för klåpare som utför aborter för snöd vinnings skull. Utvecklingen inom EU de senare åren visar på samma tendenser, nyligen infördes abortförbud i Polen. Polen var ett föregångsland för oss innan vi fick igenom vår abortlagstiftning i Sverige.
Hedersvåld och problematiken kring den har klara kopplingar till religiös fundamentalism, även om andra faktorer också finns med, oavsett religion och är ett växande problem runt om i världen. I ickesekulariserade länder, det vill säga där stat och kyrka ej är åtskilda, medför det stora svårigheter. I en del länder utgör de religiösa skrifterna landets lagstiftning, med katastrofala följder för kvinnors frigörelse och mänskliga rättigheter.
När religioner uppstår är de ofta socialt progressiva, men med institutionaliseringen blir de alltmer konserverande. En och samma berättelse kan användas för att förtrycka andra men också som verktyg för befrielse. Det hela beror på tolkningen. De religiösa samfunden interagerar med det omgivande samhället men har på många håll en alltför stor samhällelig betydelse. Den religiösa övertygelsen borde vara en privat angelägenhet.
Vi behöver en rejäl reformering av världssamfunden för att en förändring skall komma till stånd. Genom att kvinnor är så starkt underrepresenterade i de religiösa samfunden är det svårt att se hur en förändring skall kunna ske inifrån. Det är troligare att internationella överenskommelser och FN:s deklarationer för mänskliga rättigheter skall spela en större roll. I många världssamfund finns reformvänliga krafter som arbetar med mänskliga rättigheter, fredsaktivism och solidaritetsarbete. Dessa motarbetas starkt av konservativa och patriarkala krafter som har störst inflytande i de flesta religiösa samfund.
Här krävs omfattande upplysningsarbete och attitydförändringar om vi skall nå en världsordning som bygger på alla människors lika värde.
Inkommande söktermer
- ingenjörskonst gmo
- mikrolån shiva
2012