Lokal ekonomi för hållbar utveckling

Av den 25 augusti, 2006

Sist ut under fredagens förmiddagspass på Mp:s internationella sommarläger var EU-parlamentarikern Carl Schlyter, som talade på ämnet "Visst går det att gynna lokala ekonomier!" Mycket utgick från intressanta New Economics Foundation och deras idéer om att stimulera lokala ekonomier - och i synnerhet räknemetoden Local Multiplier 3 (lm3). Jag citerar från NEF:s hemsida.

The Local Multiplier 3 (lm3) tool enables you – whether you are a community organisation, business leader, or government official – to measure how much your organisation or initiative impacts on the local economy. And more importantly, lm3 helps you work out where you need to make changes to improve that impact.

lm3 takes its name from the Keynesian multiplier, which has been used since the early 20th century to measure how income entering an economy then circulates within it. The theory is that a change in income has a multiplied impact on that economy. We’ve adapted it for use at the local level, and we only measure three ‘rounds’ of spending: that’s how it came to be named local multiplier 3.

Multiplikatorn är alltså ett keynesianskt påfund, men i likhet med den institution George Monbiot föreslår i sin bok Samtyckets tidsålder (2004) är det en klok idé (liberalen Keynes idéer har ju fått renässans bland en del vänstermänniskor på sistone, ibland kanske lite väl okritiskt). Jag har skrivit om den globala keynesianismen i en debattartikel jag aldrig skickade iväg.

Ett inslag är en internationell clearingunion av det slag John Maynard Keynes lanserade inför Bretton Woodskonferensen 1944, men fick skrotas till förmån för IMF. Den bygger på begränsandet av såväl överskott som underskott: Med utgång från en internationell valuta istället för dollarn beräknar man länders underskott eller överskott i handelsbalansen; de med överskott får betala ränta, vilken används till tillfällig finansiering för dem med underskott. Det skulle motivera länder med överskott att köpa mer av länder med underskott, medan fattiga länders överproduktion för att få upp exporten motverkas. Efterfrågan hålls uppe och därmed också sysselsättningen. Också den s.k. Tobinskatten kunde kopplas till en sådan bank. Istället för att begära skuldavskrivning, något som alltid villkoras med fortsatta strukturanpassningar, kunde gäldenärerna gå samman för att binda sina valutor till den nya internationella. Sedan skulle de göra som de rika länderna brukar: ställa villkor. Om inte IMF och Världsbanken avskaffas och ersätts av den föreslagna clearingunionen fryser de inne sina betalningar. Med ca 250 000 miljarder dollar i ryggen är det ett krav som de rika inte kan ignorera, och de s.k. IMF-upplopp som redan rasat på flera håll visar att det finns folkligt tryck på de skuldsatta ländernas regeringar.

Nåja, tillbaka till Schlyter och lm3. Som jag påpekade vid seminariet är det en mycket klok princip att utgå från. Småskalighet är en dygd och jag tror det kan vara bra för både lokalsamhällen som den ekologiska hållbarheten att tillämpa lm3 som en riktlinje i social ekonomi. Men det är inte invändningsfritt. En poäng är att de avlönade för kommunalt finansierade projekt i högsta möjliga utsträckning ska förmås att investera sina löner i den lokala ekonomin. Men detta kan lätt användas av högerpopulistiska krafter för att argumentera mot anställning av människor med sociala nätverk i andra länder. En stor del av den globala omfördelningen - avsevärt högre än det totala biståndet från i- till u-länder (jag kan tyvärr inga siffror på rak arm, men det borde vara ganska lätt att kolla upp) - utgörs av transfereringar från förvärvsarbetande i ett land till släktingar i ett annat. T.ex. att den lokale pizzabagaren skickar en del av sina pengar till sina gamla föräldrar på Turkiets landsbygd. Där ger lm3-metoden missvisande indikationer.

Carl hade också en idé om att med politiska medel gynna rättvis handel. Jag vet inte hur utarbetad idén är, men den bygger på att - på EU-nivå (hm... finns det alltså nåt bra med EU också?) - lägga någon form av extra moms på importprodukter från övriga länder som inte uppfyller kraven på rättvis handel. Pengarna som detta genererar ska inte gå in i EU:s budget, utan gå tillbaka till ursprungslandet och fördelas där. Exakt vem pengarna ska gå till verkade inte helt klart, men några kandidater var företag som uppfyller kraven för rättvis handel, fackföreningar eller NGO:s som arbetar med miljö- eller sociala rättvisefrågor. Idén är kanske inte så dum, men den behöver vidareutvecklas. Kanske inom ramen för de sociala forumen (WSF eller ESF).

Apropå detta finns det två punkter i Mp:s valmanifest som jag vill flagga lite extra för:

11. Mer ekologisk mat
Vi vill ha slopad moms på ekologisk mat och ställa om det svenska lantbruket till ekologisk produktion. Vi vill öka upphandlingen av ekologiska och närproducerade varor och underlätta för lokala matmarknader. Svenska åkrar och butikshyllor ska vara fria från genmodifierade grödor.

35. En rättvisare värld
Vi vill ha rättvis handel i världen. Fattiga länders skulder ska skrivas av. Det offentliga på alla nivåer ska gå före och ställa etiska krav i upphandlingar. En skatt på valutatransaktioner, internationella flygresor och vapenhandel ska införas och användas till att bekämpa extrem fattigdom och hunger. Vi vill ha ett globalt mål om nollsvält. Biståndet ska främja hållbar utveckling. Vi vill ha sänkt moms på rättvisemärkta produkter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

Kommentera