LO och (v) sviker de mest utsatta

Av den 14 juni, 2008

Ja, så lyder den provokativa rubriken för helgens inledare i Fria Tidningen. Ämnet är facklig organisering, utanförskap och det postindustriella samhällets förändrade villkor. Kängan är lika mycket riktad mot alliansregeringen.

Under valrörelsen 2006 var det mycket snack om utanförskap. Folkpartiet ville motarbeta utanförskapet med hjälp av språktest för invandrare, Moderaterna genom att försämra a-kassan och Centerpartiet medelst subventioner till McDonald's. Nu planeras en allians mellan myndigheter, politiker och organisationer för att bekämpa utanförskapet. Pressmeddelanden förtäljer inte om detta ska ske genom ytterligare repression.

Alternatief voor VakbondEtt problem är att "utanförskap" är ett politiskt signalord, snarare än ett klart definierat begrepp. Det är osäkert exakt vad det står för. En rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja, Innanför "utanförskapet", visar att den "miljon människor i utanförskap" som alliansföreträdare talar om kräver att man räknar in alla som under någon period under ett år får ersättning från trygghetssystemen: du hamnar i utanförskap om du är sjukskriven med virus under ett par månader. Vad ska då trygghetssystemen vara till för?

Kanske är Alliansen ändå någonting på spåren, trots sitt förvrängande av statistiken. Minns att Moderaterna ville lägga beslag på beteckningen "arbetarparti", även om det är själva arbetslinjen snarare än arbetares villkor som de värnar om med starkare emfas än Socialdemokraterna själva. Kanske har alliansen snappat upp också idén om utanförskap från vänsterhåll. I mobiliserande syfte talar sociala rörelser i Sydeuropa om prekariat (efter "prekär": osäker eller vansklig). Det syftar på den utbredda förekomsten av flexibla, tillfälliga och otrygga jobb i postindustriella samhällen. Detta efter att nyliberala marknadsreformer sedan 1970-talet stärkt arbetsköparnas makt gentemot arbetssäljarna. Det handlar om personer som på mer eller mindre permanent basis är hänvisade till provanställningar, vikariat, praktik, bidrag eller svartjobb.

I Nederländerna startades i september 2005 fackförbundet Alternatief Voor Vakbond. Grundarna ansåg att de etablerade fackförbunden i alltför stor utsträckning är intresseorganisationer för äldre, vita män med fasta anställningar. Yngre människor har i likhet med arbetare av utländsk bakgrund ganska litet inflytande över beslutsprocesserna på arbetsmarknaden. Samtidigt är det de som kommer att bära ansvaret för att det finns pengar till pensionerna. Alternatief Voor Vakbond organiserar unga, frilansare och arbetare med utländsk bakgrund för att främja dessas villkor och bekämpa diskriminering.

Här hemma hade LO nyligen kongress, där man beslutade att inte organisera papperslösa. I höstas var det en debatt utanför LO-leden i denna fråga. Lisa Rasmussen, facklig-politisk sekreterare för Vänsterpartiet, skrev i partitrogna tidningen Flamman att syndikalistiska fackförbundet SAC:s organisering av papperslösa bidrar till att legitimera exploateringen av människor. Ung vänster gick ännu längre och hävdade att SAC vill skapa en låglönemarknad. Denna linje tycks utgå från att fackföreningar inte ska göra något mer än att hoppas att en mer generös asylprövning kommer att drivas igenom i riksdagen. Det är ganska cyniskt.

Den fackliga hållningen till papperslösa och unga människors situation på arbetsmarknaden är bara två exempel på hur en politik som var relevant under stor del av 1900-talet inte längre är det. Industrialismen och den klassiska välfärdsstaten har vi lämnat bakom oss. Vi behöver en ny politik mot sociala klyftor, ett system för grundtrygghet som inte låter människor falla mellan stolarna. Vi behöver också fackliga organisationer som inte enbart ser till intressena hos dem som redan har det tryggt. Och det är allt färre.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Alliansen, arbetarrörelsen, arbetslinjen, LO, migrationspolitik, Nederländerna, papperslösa, postindustrialism, prekariat, syndikalism, trygghetssystem, utanförskap, Vänsterpartiet

Kommentera!

3 reaktioner på ”LO och (v) sviker de mest utsatta

  1. Karin (12 comments)

    Håller med, mycket bra! En del fackförbund verkar fortfarande inte förstå att de måste förändras med sin samtid för att fortsätta vara relevanta.

  2. Pingback: Jag tar en paus som ledarskribent « strötankar och sentenser

Kommentarer inaktiverade.