Liberalismens två ansikten

Läckert! Uppiggande!

(och det är bara den spontana reaktionen)

—
Tack för de spontana tillropen! /Jimmy

Intressant inlägg! Men svensk vänsterliberalism är varken ”frihetlig” eller anarkistisk. Tvärtom är den socialliberal – inte sällan med betoning på prefixet.

I stora drag.

Och det där med ”krämig cappuccino”…vad säger man.
(Somliga av oss dricker svart, utan borgerliga kruseduller).

Höger vänster är knepigt att använda sig av när man analyserar liberalism. Addera upp och ner.

—
Du sätter fingret på just det som är en av mina poänger. ”Vänsterliberalism” tycker jag är något ganska vitt skiljt från ”socialliberalism”. Höger/vänster är lite knepigt att använda sig av när man analyserar liberalism, visst, men man kan också vända på det: liberalism är lite knepigt att ställa i opposition till ”vänster”.

Jag tycker den konventionella uppdelningen av liberalism i nyliberalism och socialliberalism är rätt trist. Det finns tankar och strömningar som inte fångas in av de båda, men som ändå kan sägas vara liberala. Jag försöker utforska vad denna ”vänsterliberalism” kan vara. /Jimmy

Jag tycker att bland annat Jimmy är ett gott exempel på svensk vänsterlibertarianism, fast han kanske inte riktigt vet om det än. Men det är ju rätt osvenskt att tänka ideologier i något annat än höger-vänster, den mer intressanta skalan är ju snarare auktoritär kontra anti-auktoritär i mening förhållande till staten och sedan synen på ekonomiskt system.

Här är kanske en smånyttig text jag skrev om libertarianism:
http://www.louisep.com/node/1809

—
Tack, det tar jag som en komplimang! Ska läsa din text om libertarianism (vid en snabb titt ser jag att vi reagerade lite olika på Ulf Öfverbergs text). /Jimmy

Det är några saker jag funderar på, du citerar:

1. att världen blir bättre
*Snacka om understatement! Det räcker att prata med farfar för att inse att vi lever bättre än forna tiders kungar.

2. att det sker till priset av klimatförändringar
*Det är möjligt, men det behöver inte vara så. Det är inte en given förutsättning. 2:an lirar inte med 5:an.

3. att miljarder fortfarande lever i absolut fattigdom
*Miljarder är nog att ta i.

4. att flera hundra miljoner faktiskt fått det sämre
*I förhållande till vad? Även de fattigaste har bättre möjligheter till sjukvård, utbildning etc än vad de hade för ca 100 eller 200 år sedan. Det är förmodligen bättre att vara fattig idag än för 100, 200 år sedan.

Punkt fyra sätter indirekt fingret på det största problemet – överbefolkningen. Det spelar ingen roll hur ”ren” teknik vi frambringar ifall 50, 100, 200 miljarder människor sätter igång och skövlar… Omvänt hade de fossila bränslena förmodligen inte varit något problem om jordens befolkning varit 500 miljoner.

5. att eftersom utvecklingen skett trots korkade politiska beslut är möjligheterna goda att faktiskt göra något åt problemen!
*Absolut, om befolkningen inte blir 20, 30, 100 miljarder. Och detta är en stor utmaning, men inte helt säkert ett politiskt problem. Om politikerna ska lösa problemet kanske det blir som barnrestriktionen i Kina, men det kanske är ”nödvändigt”, vem vet.

Diskussionen om vänster eller högerliberalism känns lite tunn; i min värld styrs den liberala framtoningen framförallt av hur mycket konservatism man blandar ut den med, eller etatism.

Prole.info manifestet finns föresten på svenska:
http://www.prole.info/sv/wcpw/intro_0.html

Jag undrar alltjämt varför du nödvändigtvis söker efter en liberalism/libertarianism? Som sagt, vem motsätter sig frihet och framsteg egentligen? Det är knappast i strävan efter det, eller i en allmän anti-auktoritär hållning (definitivt inte!) som man finner det specifikt liberala. Det ligger inte heller i en generell misstro mot Staten. Allt detta finns djupt rotat även i mycket traditionella socialistiska rörelser (om än inte alla). Vilket du naturligtvis vet.

I min förståelse återfinns den bästa liberalitetsmarkören i att ett politiskt projekt försöker förena individualism och universalism. Ur det uppstår en självskriven poäng att individer är unika till största delen, men delar en handfull kraftfulla nämnare – ofta benämnda rättigheter. Staten och samhället bör endast mediera/reglera dessa och lämna allt det andra till individerna själva. Det som trots allt gäller eller bör gälla alla unika individer är den liberala politikens objekt.

Frågan för mig alltså; för att förstå vad du är ute efter men oavsett vad du i slutändan vill kalla det (jag är ju inte ute efter ord-förbud… ): Söker du ett slags politisk förening av individualism och universalism?

Filmklippet söker med propagandistiska knep inbilla oss att makten är rationell, fullt medveten och beräknande i sin ondska. Alla missförhållanden som uppdagats hos den civiliserade människan ges en efterhandsförklaring i makthavarens onda uppsåt. Denna bild liknar i viss mån religionen, tycker jag, där den allsmäktige guden ersatts av den onda konspirationen. Men bilden är falsk, utvecklingen är så oförutsägbar att ingen människa eller samling av människor kan lyckas genomföra dylika konspirationer. De kan ju inte ens förutsäga när nästa låg- eller högkonjuktur skall komma!

Lösningen sägs vara att vi, förtryckta handelsvaror, också tar till rationella, medvetna och beräknande metoder för att göra oss fria från makthavarna. Problemet är att vi inte är mer än människor vi heller, vi kan inte heller förutsäga resultaten av olika politiska beslut och handlingar. Övertron på vår förmåga i detta avseende har orsakat enorma misstag i historien, såsom det kommunistiska experimentet i Sovjet, det stora språnget och kulturrevolutionen i Kina, den slutgiltiga lösningen i Tyskland, de naiva experimenten med fri marknad i 1800-talets Europa, Pol Pots intelligentsia i Kambodja, eller USA och FNs storebrorslösningar i Vietnam, Korea, Irak och Afganistan.

Jag tror vi måste kasta konspirationsteorierna på sophögen och frigöra kreativa lösningar i största möjliga samförstånd.

Thomas, jag tror du missförstått videon komplett och misstänker att det i sig beror på missförstånd kring vad den libertariana/anarkistiska kritiken mot staten är. Vänd på det, tänk att det är maktens hantlangare (vare sig de är kapitalister eller politiker) som söker få boskapen (med Molyneaux ord) att tro att staten är den instans som kan överkomma att marknaden inte är perfekt och att mänskliga relationer inte är perfekta, kort sagt att förutsäga och förutbygga konsekvenser av våra handlingar. Ta bara diskussionen om finanskrisen och hur statliga ingrepp och lösningar på den ofta motiveras på sådana grunder.

Men ingen libertarian menar att det råder perfekta förhållanden, snarare att just för att det inte råder är en stat (makten består av individer i samförstånd) allra sämst på att veta bättre; det skulle inbegripa ett allvetande. Det är ingen konspirationsteori, det är krass verklighet. Om marknaden inte är perfekt implicerar det inte att en stat därför är perfekt. Rationalism är inte ett begrepp som handlar om perfekt information, utan insikten att vi tar beslut givet den information som finns.