Liberalismens två ansikten

Av den 5 januari, 2009

Läste ett inlägg hos Johan på Mothugg, skrivet i kölvattnet av FRA-debatten som en kritik av s k "panglossliberaler". Mer nyligen såg jag hos Louise P ett intressant filmklipp. Och funderar på om det går att spinna vidare på dessa.

Stephan Molyneux är en amerikansk anarkist och libertarian, en s k "anarko-kapitalist" som har vissa likheter med marxistiskt influerade libertarianer som Benjamin Tucker (1854-1939). Den sistnämnde introducerade bland andra Pierre-Joseph Proudhon, Max Stirner, Friedrich Nietzsche och George Bernard Shaws socialistiska artiklar för en amerikansk publik. I följande filmklipp framför Molyneux en historieskrivning som jag tror att få anarkistiskt lagda marxister (eller marxistiskt lagda anarkister) har svårt att skriva under på.

Jag vet inte så mycket om Stephan Molyneux, men jag gillar filmklippet. Det ger mig associationer till den marxistiska idén om "ursprunglig ackumulation" minst lika mycket som till  Lockes förvärvsteori och Nozicks teori om rättmätigt ägande. Begreppet libertarianism används i Sverige oftast som mer eller mindre synonymt med "nyliberalism", men det är mer relevant att tala om högerlibertarianism (som inkluderar så kallad nyliberalism) respektive vänsterlibertarianism (olika former av frihetlig socialism, som social anarkism och syndikalism). Man kan, som i Wikipedias artikel (efter Adam von Seths magisteruppsats Frihet, jämlikhet och kulturell mångfald, Lunds universitet, 2004, här som pdf), säga att distinktionen utgår från skillnader i synen på allt ägande som inte ryms inom begreppet självägande (varje individs absoluta och okränkbara rätt till kroppslig integritet). Vänsterlibertarianism är kritisk till privatisering (inhägnad) av sådant som bör betraktas som gemensamma resurser (allmänningar). Den uppmuntrar till kollektiv organisering till gagn för det gemensamma - fackligt, kooperativt etc. Det är när organisering växer och stratifieras till hierarkiska organisationer (katedraler) - vare sig det är stat eller företag - som individernas egenmakt äventyras. Småskalighet, decentralisering, federalism och mutualism är nyckelord.

Vem älskar INTE frihet och framsteg?

När FRA-lagen till slut drivits igenom skrev Peter Wennblad, då redaktör på magasinet Neo, en krönika i Expressen om statsminister Reinfeldt. Där ges en bild av vilket slags politiker moderatledaren är - en som anser att kritikerna alltid har missförstått, att han själv alltid sitter inne med sanningen och att förnuftet är överlägset alla moraliska bevekelsegrunder (inte helt olik bilden Håkan A Bengtsson ger av Anders Borg). Reinfeldt och Borg sägs ha gjort upp med alla "Ayn Rand-förlästa ynglingar". Synen på statsapparaten må skilja sig åt, men i sin panglossiska förnuftstro har de ändå rätt mycket gemensamt.

Johan på Mothugg skriver om två traditioner av liberalt idégods. Tänk för en stund bort nyliberaler kontra socialliberaler - här talar vi om motsättningar längs en annan dimension. Vid ena polen finner vi dem Johan (och John Gray) kallar panglossliberaler, efter den karaktär i romanen Candide (1759) som Voltaire låter personifiera uppfattningen att vi lever i den bästa av världar. Johan exemplifierar med den "nya borgerlighetens" (motsv. "popvänstern"?) samhällsmagasin Neo - som vill "vara en samlingsplats för alla som älskar frihet och framsteg, krämig cappuccino och halvfranska band". En kolumn av tidningens grundare Sofia Nerbrand, "Mitt barns värld är sagolik" (SvD den 2 juli 2007), kan ses som representativ för den här sortens liberaler.

Teknik, medicin, ekonomi, kultur, mat, under­hållning och kommunikation utvecklas otroligt snabbt, och det är egentligen bara farliga politiska och religiösa idéer om att människan ska späka sig som fundamentalt hotar en fantastisk framtid.

Jag har goda chanser att som 98-åring med ett nostalgiskt leende kunna berätta för min sons barnbarn om den efterlängtade introduktionen av iPhone – mobiltelefon, video, mp3-spelare och kamera i ett – som görs i dagarna. Den kommer då att ligga långt ner i högen av självklarheter.

Sofia Nebrands poäng är förstås att man lätt glömmer bort att världen faktiskt har blivit allt bättre med tidens gång (och tack vare att människor kämpat för det, vill jag tillägga). Den poängen är inte att förringa. Magnus Jiborn och Lars Truedson var inne på samma sak med en artikel i samhällsmagasinet Arena nr 2/2006 (och om Neo-liberalerna är högerns motsvarighet till popvänster, så är Arena-gänget lika avskytt i vissa vänsterkretsar). Jag har tidigare tagit upp detta här på bloggen: som Hans Rosling brukar säga måste man hålla fem tankar i huvudet när man talar om världens utveckling.

  1. att världen blir bättre,
  2. att det sker till priset av klimatförändringar,
  3. att miljarder fortfarande lever i absolut fattigdom
  4. att flera hundra miljoner faktiskt fått det sämre,
  5. att eftersom utvecklingen skett trots korkade politiska beslut är möjligheterna goda att faktiskt göra något åt problemen!

Det är alltså inte helt entydigt. Och som Johan är inne på, liksom Karl Palmås före honom, har inte panglossliberalernas naiva optimism mycket att komma med när utvecklingen då och då visar sig gå åt fel håll. Liberaler resonerade ungefär på samma sätt som Nerbrand et al. för hundra år sedan - och sedan dess har mänskligheten sett två världskrig, nazismens och stalinismens totalitära system, atombomben, etniska rensningar i Afrika och på Balkan, med mera, med mera. Jag skulle inte påstå att 1900-talets fasor ligger de tidiga århundradets liberaler till skuld, men de kunde sannolikt inte föreställa sig dem - lika lite som dagens panglossliberaler tycks kunna föreställa sig att liknande saker mycket väl kan hända under vårt nuvarande århundrade.

Fortsättning följer.

***

Bloggkoll: Catti blir arg när Piratpartiet jämförs med Ny demokrati, Louise förstår inte alls, Emma inser att alla inte kan gilla Piratpartiet, Lina jämför Piratpartiet med Feministiskt initiativ, Charlotte anser att Mona Sahlin bör kritiseras för andra saker än sitt språk, Marie ställer Sverigedemokraternas framgångar i relation till mediernas intresse, Roya skriver årskrönika, Sakine läser bloggårskrönikor och Karin har träffat Lou Reed.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: FRA-lagen, panglossliberaler, vänsterliberalism, nyliberalism, socialliberalism, Candide, Voltaire, popvänster, pophöger, Neo, Magasinet Neo, frihet, framsteg, Sofia Nerbrand, askes, självspäkning, iPhone, Magnus Jiborn, Lars Truedson, Arena, lattevänstern, Hans Rosling, klimatförändringar, fattigdom, utveckling, optimism, krig, nazism, stalinism, totalitarism, atombomben, etnisk rensning, Afrika, Balkan, anarkism, libertarianism, anarkokapitalism, Stephan Molyneux, marxism, Benjamin Tucker, Pierre-Joseph Proudhon, Max Stirner, Friedrich Nietzsche, George Bernard Shaw, ursprunglig ackumulation, John Locke, Robert Nozick, ägande, egendom, nyliberalism, högerlibertarianism, vänsterlibertarianism, frihetlig socialism, syndikalism, självägande, inhägnad, privatisering, allmänningar, organisering, organisation, statsapparaten, strata, stratifiering, katedraler/basarer, egenmakt, småskalighet, decentralisering, federalism, mutualism, Peter Wennblad, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

21 reaktioner på ”Liberalismens två ansikten

  1. Heiti Ernits (67 comments)

    Tack för ett intressant och lärorikt inlägg. Tycker också att klippen var intressant. Även om det finns vissa tendenser till generaliseringar - men hey, hur gör man annars en expose på en kvart 🙂

    Tyckte citatet om nationalism var festligt:

    "Nationalism is pimpedout bigotory, designed
    to provoke a stockholm syndrome in the livestock."

    Däremot kan man ställa sig frågande till:

    " The opposite of superstition is not another superstition, but the truth."

    och

    "The opposite of ideology is not a
    different ideology, but clear evidendce and rational principles."

    Vad är "Truth" och vad är "Evidence and Rational principles."

    Frågan är hur han får in "Rational evidence" för att argumentera för "djurrätt" som han gör i klippet.

    ---
    Jo, visst, särskilt pratet om "rational principles" är väl kanske det jag ställer mig lite skeptisk till. Men jag vet inte vad han menar med just det, och med "Truth". Den frågan kan stå lite öppen. (Fast evidensbaserat är ett positivt signalord i mina ögon, om man låter det gå åt det pragmatistiska hållet.) /Jimmy

    Svara
  2. Sakine (2 comments)

    Intressant inlägg! Men svensk vänsterliberalism är varken "frihetlig" eller anarkistisk. Tvärtom är den socialliberal - inte sällan med betoning på prefixet.

    I stora drag.

    Och det där med "krämig cappuccino"...vad säger man.
    (Somliga av oss dricker svart, utan borgerliga kruseduller).

    Höger vänster är knepigt att använda sig av när man analyserar liberalism. Addera upp och ner.

    ---
    Du sätter fingret på just det som är en av mina poänger. "Vänsterliberalism" tycker jag är något ganska vitt skiljt från "socialliberalism". Höger/vänster är lite knepigt att använda sig av när man analyserar liberalism, visst, men man kan också vända på det: liberalism är lite knepigt att ställa i opposition till "vänster".

    Jag tycker den konventionella uppdelningen av liberalism i nyliberalism och socialliberalism är rätt trist. Det finns tankar och strömningar som inte fångas in av de båda, men som ändå kan sägas vara liberala. Jag försöker utforska vad denna "vänsterliberalism" kan vara. /Jimmy

    Svara
  3. charlotte (146 comments)

    Men vad är svensk vänsterliberalism egentligen? D v s vem ingår i den gruppen - SAC & Arena? (Två rätt olika storheter.) Jag brukar själv kalla mig "vänsterliberal" och ser mig då inte som en del av en rörelse utan som en lös solitär, möjligen med andra solitärer som svävar omkring mig lite löst...Ligger det i sakens natur eller är det snarare ett uttryck för att det egentligen inte finns någon utvecklad svensk vänsterliberal tradition?
    (Detta inte direkt som en invändning mot inlägget, mest som en allmän undran...)

    ---
    Just för att ordet "vänsterliberalism" är så öppet och odefinierat tilltalas jag av det. Jag har något av en hatkärlek till politiska etiketter, men vänsterliberalism hör till dem jag tilltalas av. Försöker komma på vad det står för som jag ser det.

    Jag tror det delvis ligger i sakens natur att "vänsterliberalism" är just som du säger, men jag tror mest att det handlar om att det inte finns någon utvecklad svensk vänsterliberal tradition. Kan vi inte försöka utveckla en? /Jimmy

    Svara
  4. Louise (10 comments)

    Jag tycker att bland annat Jimmy är ett gott exempel på svensk vänsterlibertarianism, fast han kanske inte riktigt vet om det än. Men det är ju rätt osvenskt att tänka ideologier i något annat än höger-vänster, den mer intressanta skalan är ju snarare auktoritär kontra anti-auktoritär i mening förhållande till staten och sedan synen på ekonomiskt system.

    Här är kanske en smånyttig text jag skrev om libertarianism:
    http://www.louisep.com/node/1809

    ---
    Tack, det tar jag som en komplimang! 🙂 Ska läsa din text om libertarianism (vid en snabb titt ser jag att vi reagerade lite olika på Ulf Öfverbergs text). /Jimmy

    Svara
  5. charlotte (146 comments)

    Ja, Jimmy, låt oss försöka!

    ---
    Då utmanar jag dig att skriva ett blogginlägg om vad vänsterliberalism är för dig! Skicka gärna vidare utmaningen till andra bloggare som du betraktar som vänsterliberaler. /Jimmy

    Svara
  6. Attila (5 comments)

    Det är några saker jag funderar på, du citerar:

    1. att världen blir bättre
    *Snacka om understatement! Det räcker att prata med farfar för att inse att vi lever bättre än forna tiders kungar.

    2. att det sker till priset av klimatförändringar
    *Det är möjligt, men det behöver inte vara så. Det är inte en given förutsättning. 2:an lirar inte med 5:an.

    3. att miljarder fortfarande lever i absolut fattigdom
    *Miljarder är nog att ta i.

    4. att flera hundra miljoner faktiskt fått det sämre
    *I förhållande till vad? Även de fattigaste har bättre möjligheter till sjukvård, utbildning etc än vad de hade för ca 100 eller 200 år sedan. Det är förmodligen bättre att vara fattig idag än för 100, 200 år sedan.

    Punkt fyra sätter indirekt fingret på det största problemet - överbefolkningen. Det spelar ingen roll hur "ren" teknik vi frambringar ifall 50, 100, 200 miljarder människor sätter igång och skövlar... Omvänt hade de fossila bränslena förmodligen inte varit något problem om jordens befolkning varit 500 miljoner.

    5. att eftersom utvecklingen skett trots korkade politiska beslut är möjligheterna goda att faktiskt göra något åt problemen!
    *Absolut, om befolkningen inte blir 20, 30, 100 miljarder. Och detta är en stor utmaning, men inte helt säkert ett politiskt problem. Om politikerna ska lösa problemet kanske det blir som barnrestriktionen i Kina, men det kanske är "nödvändigt", vem vet.

    Diskussionen om vänster eller högerliberalism känns lite tunn; i min värld styrs den liberala framtoningen framförallt av hur mycket konservatism man blandar ut den med, eller etatism.

    Svara
  7. Alex (2 comments)

    Tyckte videon i stort var bra, men den presenterar inget alternativ. Kombinerar man den däremot med Zeitgeist Addendum (http://video.google.com/videoplay?docid=7065205277695921912) så har man även en utopisk vision.

    Men problemet med båda dessa videos är att de saknar ett utvecklat klassperspektiv och inte har någon som helst idé om hur man ska övervinna det här samhället förutom att man ska "ta det röda pillret", börja tänka och helt plötsligt fatta att det här samhället är dåligt och irrationellt.

    I.s.f. bör dessa videos även kombineras med ex. den här utmärkta texten: http://www.prole.info/wcpw/index.html

    Skulle även rekomendera Leo Hubermans utmärkta "Människans rikedomar" (går att köpa på bokhandlar för en rätt billig penning) som redogör för det här samhällets framväxt, "den ursprungliga ackumulationen" o.s.v. på ett väldigt bra och pedagogiskt vis. Även David Harveys teorier om det han kallar "accumulation by dispossession" är intressanta i sammanhanget: http://en.wikipedia.org/wiki/Accumulation_by_dispossession

    Svara
  8. Heiti Ernits (67 comments)

    @Jimmy
    Ja i den pragmatiska kontexten är det ett positivt ”signalord” – håller med där. Men jag tyckte mig få lite positivistiska vibbar. Jag har fått för mig att liberalerna men framför allt panglossliberalerna (med betoning på framstegstron) är starkt influerade av ett positivistiskt (inte ett neopositivistiskt, som t.ex. Popper står för) ideal. Däremot inte sagt att Molyneux är panglossian på något sätt…..

    Svara
  9. Marcus (478 comments)

    Jag undrar alltjämt varför du nödvändigtvis söker efter en liberalism/libertarianism? Som sagt, vem motsätter sig frihet och framsteg egentligen? Det är knappast i strävan efter det, eller i en allmän anti-auktoritär hållning (definitivt inte!) som man finner det specifikt liberala. Det ligger inte heller i en generell misstro mot Staten. Allt detta finns djupt rotat även i mycket traditionella socialistiska rörelser (om än inte alla). Vilket du naturligtvis vet.

    I min förståelse återfinns den bästa liberalitetsmarkören i att ett politiskt projekt försöker förena individualism och universalism. Ur det uppstår en självskriven poäng att individer är unika till största delen, men delar en handfull kraftfulla nämnare - ofta benämnda rättigheter. Staten och samhället bör endast mediera/reglera dessa och lämna allt det andra till individerna själva. Det som trots allt gäller eller bör gälla alla unika individer är den liberala politikens objekt.

    Frågan för mig alltså; för att förstå vad du är ute efter men oavsett vad du i slutändan vill kalla det (jag är ju inte ute efter ord-förbud... 😉 ): Söker du ett slags politisk förening av individualism och universalism?

    Svara
  10. Thomas Svensson (75 comments)

    Filmklippet söker med propagandistiska knep inbilla oss att makten är rationell, fullt medveten och beräknande i sin ondska. Alla missförhållanden som uppdagats hos den civiliserade människan ges en efterhandsförklaring i makthavarens onda uppsåt. Denna bild liknar i viss mån religionen, tycker jag, där den allsmäktige guden ersatts av den onda konspirationen. Men bilden är falsk, utvecklingen är så oförutsägbar att ingen människa eller samling av människor kan lyckas genomföra dylika konspirationer. De kan ju inte ens förutsäga när nästa låg- eller högkonjuktur skall komma!

    Lösningen sägs vara att vi, förtryckta handelsvaror, också tar till rationella, medvetna och beräknande metoder för att göra oss fria från makthavarna. Problemet är att vi inte är mer än människor vi heller, vi kan inte heller förutsäga resultaten av olika politiska beslut och handlingar. Övertron på vår förmåga i detta avseende har orsakat enorma misstag i historien, såsom det kommunistiska experimentet i Sovjet, det stora språnget och kulturrevolutionen i Kina, den slutgiltiga lösningen i Tyskland, de naiva experimenten med fri marknad i 1800-talets Europa, Pol Pots intelligentsia i Kambodja, eller USA och FNs storebrorslösningar i Vietnam, Korea, Irak och Afganistan.

    Jag tror vi måste kasta konspirationsteorierna på sophögen och frigöra kreativa lösningar i största möjliga samförstånd.

    Svara
  11. Louise (10 comments)

    Thomas, jag tror du missförstått videon komplett och misstänker att det i sig beror på missförstånd kring vad den libertariana/anarkistiska kritiken mot staten är. Vänd på det, tänk att det är maktens hantlangare (vare sig de är kapitalister eller politiker) som söker få boskapen (med Molyneaux ord) att tro att staten är den instans som kan överkomma att marknaden inte är perfekt och att mänskliga relationer inte är perfekta, kort sagt att förutsäga och förutbygga konsekvenser av våra handlingar. Ta bara diskussionen om finanskrisen och hur statliga ingrepp och lösningar på den ofta motiveras på sådana grunder.

    Men ingen libertarian menar att det råder perfekta förhållanden, snarare att just för att det inte råder är en stat (makten består av individer i samförstånd) allra sämst på att veta bättre; det skulle inbegripa ett allvetande. Det är ingen konspirationsteori, det är krass verklighet. Om marknaden inte är perfekt implicerar det inte att en stat därför är perfekt. Rationalism är inte ett begrepp som handlar om perfekt information, utan insikten att vi tar beslut givet den information som finns.

    Svara
  12. Pingback: Liberala mål, konservativa metoder, eller…? « strötankar och sentenser

  13. Pingback: Halmdockornas kamp | Mothugg

  14. Pingback: En kämpande liberal « strötankar och sentenser

  15. Pingback: En moralisk politik « strötankar och sentenser

  16. Pingback: Liberalism till vänster - strötankar och sentenserströtankar och sentenser

Kommentera