Men jag har funderat på socialdemokratin och tendensen att (just folkhemstanken som du nämner) söka socialistisk präglade mål (i dess konfliktlösande mening) genom liberala medel, också.

Så någonstans kanske det förklarar mittensökningen som nog får anses vara ”liberal”?

—
Jo, så är det nog. Norberto Bobbio har skrivit en intressant bok, ”Vänster och höger: Essä om en politisk distinktion” (Atlas 1998, på italienska 1994), där han säger att vänster/höger framför allt handlar om graden av egalitarism. Men han ser också en spännvidd i hur man förhåller sig till demokrati, där höger- och vänsterextremister förenas i sitt avvisande av demokratins metoder – medan den moderata högern respektive vänstern förenas i sin uppslutning för demokratin. Fast det finns nog en tendens att moderata krafter söker sig till (den liberala) mitten.

Bobbio poängterar att det funnits tre sätt att vara kritisk till höger/vänsterskalan: Varken-eller-hållningen hos mittenliberaler (socialliberaler) som försöker finna den gyllene medelvägen; Både-och-hållningen hos Giddens/Blairs tredje väg som genom triangulering försöker fånga in både höger- och vänstersympatisörer; samt De gröna vars politik skär rakt genom höger/vänsterskalan. /Jimmy