Lex Orwell – ett steg närmare diktaturen

Av den 16 juni, 2008

Den så kallade Lex Orwell, lagen som låter Försvarets Radioanstalt, FRA, avlyssna all elektronisk trafik som passerar Sveriges gränser, har debatterats friskt i bloggosfären. Jag vill sälla min stämma till kritikerkören.

Som Anna Troberg (f k a Rosetta Sten) påpekat tar praktisk taget all elektronisk trafik (telefonsamtal eller mejl) vägen över rikets gränser, oavsett om du som bor i Göteborg kontaktar din vän i Borås. Detta innebär att proposition 2006/07:63, det som riksdagen på onsdag morgon kl 9.00 ska rösta om, ger FRA befogenhet att - utan domstolsbeslut eller ens misstanke om brott - övervaka Sveriges medborgare. Lagförslaget har kritiserats av Säkerhetspolisen såväl som Justitiedepartementet och Rikspolisstyrelsen.

"Rent mjöl i påsen"-argumentet

Lex Orwell är ett lagförslag i samma anda som USA Patriot Act, en samling lagändringar som antogs av USA:s kongress i kölvattnet av terrorattentaten den 11 september 2001. Federala domstolar har sedan dess dömt flera av lagsändringarna som stridiga mot grundlagen. En svensk författningsdomstol, som jag likt Erik Laakso vill ha, skulle sannolikt inte stoppa Lex Orwell - men den skulle troligen avskaffa lagen om den väl införs.

Bloggen Åsiktstorped har lyft en bra synpunkt.

Om du tycker att “men så länge man har rent mjöl i påsen behöver man inte oroa sig” så tycker jag att du ska fundera på vilka argument du i så fall skulle ge mot att ha en kamera i ditt hem. Om bara polisen har tillgång till kameran så borde det väl vara okej med den logiken?

Övervakningskameror i butiker eller tunnelbanor är en sak - Lex Orwell är något mycket värre. En dikt som brukar tillskrivas den tyske teologen Martin Niemöller är tänkvärd i sammanhanget.

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist,
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten,
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude,
Sedan hämtade de de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

Vad händer med ett samhälle där rädslan för yttre hot och inre kriser är så stor att dess medborgare omyndigförklaras i en sådan omfattning som Lex Orwell innebär? Bloggande centerpartisten Magnus Persson citerar Benjamin Franklin och påpekar att lagförslaget är ett brott mot mänskliga rättigheter (närmare bestämt artikel 12 i FN-deklarationen). Om nu regeringen bryr sig.

Big Brother och kontrollsamhället

Min bloggande vän Karin, som är mer överraskad av socialdemokraternas motstånd mot Lex Orwell än batongliberalernas stöd, rapporterade från Burma i våras om hur det är att kommunicera i en diktatur. Jesper Bengtsson skriver i Burma: En resa i diktaturens skugga (2006, s 75).

Det finns ett skämt i Burma som går ut på att George Orwell skrev tre böcker om landet. Först Dagar i Burma, som handlar om kolonialtiden. Sedan Djurfarmen, en allegorisk bok som beskriver hur djuren på en bondgård revolterar mot människorna, och hur den nyvunna friheten snabbt omvandlas till ny despoti. Och så 1984 med den ljugande och allseende "Big Brother".

Sverige är inte Burma. Risken med Lex Orwell är inte att den för en militärjunta till makten, även om en sådan lag är väldigt praktisk för makthavare. Christopher Kullenberg återger på sin blogg Dennis Töllborgs uppfattning att FRA-lagen nog inte är så farlig - bara det finns total parlamentarisk insyn och kontroll över verksamheten. (Dennis Töllborg har tidigare vunnit mot svenska staten i Europadomstolen.) Visst, så kan det kanske vara, även om jag personligen har svårt att se hur en lag som tillåter övervakning utan misstankar eller domstolsbeslut kan vara förenlig med en modern rättsstat. Den kanske allvarligare faran med Lex Orwell än själva de möjligheter till ökad repression som den ger är kanske hur den möjliggör en omfattande "data mining", sökandet efter mönster i stora datamängder. Troligen är det detta som är motivet till Lex Orwell. Att FRA köpt in en av världens kraftfullaste superdatorer talar för det.

Karl Palmås var inne på temat i en artikel ("Efter Storebror: Demokratiserad övervakning och kontrollsamhälle") till en serie jag var redaktör för.

Vårt 'övervakningsamhälle' påverkas även av en annan, minst lika viktig, utveckling. Övervakning förknippas traditionellt med att medborgare kontinuerligt inspekteras av en dold övervakare. Dessa 'panoptiska' metodiker, som Michel Foucault kallar dem, finner vi i såväl fängelser som fabriker.

I dagens samhälle kompletteras sådan 'gammal' övervakning med nya metodiker, som finner mönster i all den data som genereras av den demokratiserade övervakningen. På detta sätt kan övervakaren sätta sig in i en medborgares föreställningsvärld, och till och med förutse framtida beteenden. 'Pre-emptiva' strategier för att upprätthålla ordning kan skapas: Tom Cruises sökande efter 'pre-crime situations' i filmen Minority Report är ett exempel på sådana strategier.

Detta samhälle, som Gilles Deleuze kallar kontrollsamhället, är inte längre sci-fi. Det existerar redan på flera ställen: I Googles hemliga algoritmer för att kartlägga och förutse våra önskemål; i underrättelsetjänsters användning av 'data mining' för att avgöra om medborgare kan utvecklas till terrorister; i användandet av återfallsrisk-datorer som bestämmer om en fånge ska friges villkorligt. Storebror inte bara ser dig, han känner dig - sannolikt bättre än du själv.

Vad är det då som gör kontrollsamhällets metodiker så attraktiva? En viktig förklaring är att de blir alltmer nödvändiga för att bibehålla ordning i en tid då medborgare rör sig fritt mellan olika panoptiska institutioner. Medborgare - och än mer de kunskaper och 'andar' de besitter - är inte längre låsta till en bostad, en företagsbyggnad, eller ett nationellt territorium.

Samtidigt kan beteendemönster hos medborgare bara påfinnas om det finns en rik tillgång på rådata. Kontrollsamhället förutsätter därför existensen av ett brett lapptäcke av överlappande datakällor. Dess utveckling är alltså i symbios med intensifieringen och demokratiseringen av traditionell, panoptisk övervakning.

"Våra" riksdagsledamöter behöver stöd

Debatten i bloggosfären har i påtagligt hög grad handlat om att det bara krävs ett fåtal borgerliga ledamöter som röstar nej för att Lex Orwell ska stoppas. Att s, v och mp motsätter sig lagförslaget nämns sällan (även om Marcus på Frihet och Sanning är en som åtminstone antyder det). Ett par borgerliga ledamöter som stått i fokus är Fredrick Federley (c) och Birgitta Ohlsson (fp). Till dem, och åtminstone två till, riktar sig ett filmklipp som Fredrik Westerlund (dyslesbisk) och Mattias Svensson (En vanlig $vensson) satt ihop.

Om inte det räcker som sporre för de riksdagsledamöter som vill kalla sig liberaler, så citerar Marcus Fridholm (Sagor från livbåten) ett - med tanke på den s k partipiskan - passande stycke skrivet av Torgny Segerstedt.

Partiväsendets avigsidor äro iögonfallande. Det småskurna, finurliga har stort utrymme. Små intressen, rädd undfallenhet för de minst omdömesgilla, fördomsfullhet, allt detta kan ibland göra sig brett inom parlamentarismen. Ingen går villigare med på alla dessa anklagelsers riktighet än den, som trots allt är oryggligt förvissad om att demokratin och parlamentarismen beteckna den enda framkomliga vägen. Friheten kan obestridligen missbrukas och blir missbrukad. Den innehåller emellertid just i sin egenskap av frihet botemedlen mot sin urartning. Den fria kritikrätten, offentligheten över vad som händer och sker och den rättskänsla som är tillfinnandes hos ett sunt folk, motverka förfallet. Man kan förtvivla om folkväldet endast om man förtvivlar om människorna själva.

Vad ska vi som medborgare då göra om Lex Orwell går igenom på onsdag? Läs några förslag hos Anna Troberg och Per Herngren.

Besök också LexOrwell.se och StoppaFRAlagen.nu.

Uppdatering: Det Progressiva USA lyfter några aspekter jag missade.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Lex Orwell, FRA, Försvarets Radioanstalt, FRA-lagen, övervakning, avlyssning, Patriot Act, 11 september, kriget mot terrorismen, grundlagen, författningsdomstol, Martin Niemöller, Benjamin Franklin, frihet, trygghet, mänskliga rättigheter, Burma, George Orwell, storebror, Big Brother, storebrorsamhälle, kontrollsamhälle, Karl Palmås, Dennis Töllborg, data mining, Gilles Deleuze, Deleuze, Minority Report, Fredrick Federley, Birgitta Ohlsson, Fredrik Westerlund, Mattias Svensson, Döda poeters sällskap, Anna Troberg, Rosetta Sten, Per Herngren, civil olydnad, totalitarism, diktatur, rättsstat, rättssäkerhet, Torgny Segerstedt

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

10 reaktioner på ”Lex Orwell – ett steg närmare diktaturen

  1. Gustaf Redemo (28 comments)

    Numera bor jag i ett litet kustsamhälle där överblicken är väldigt god, panoptiskt kallades det tydligen. Nåväl detta panoptikon är en härd av skvaller och då jag jobbar på en restaurang gäller det att hålla tand för tunga om vad som händer och vem som gjorde bort sig under gårdagens barfylla.

    Triviala saker kan tyckas, men det är just detta som Leif G.V. Persson varnar för i ett debattprogram: folk skvallrar. Hemlighetsstämplat eller ej, det förs vidare till vänner och bekanta och som i sin tur för vidare. Kanske har man inte något brottsligt att dölja, men pinsamma saker har vi alla som vi absolut inte vill att det ska nå ut. Det är det oskyldiga, bottenskrapet som måste skyddas från inseende.

    Ett annat argument kommer från en högt uppsatt polis som jag känner och som anser att det är förkastligt att intrång i privatsfären av statliga myndigheter ska få ske utan domstols medgivande.

    Om det går igenom måste det protesteras. Vi kan helt enkelt inte gå med på regeringars snokande i våra sovkammare.

    Svara
  2. Thomas (7 comments)

    Väldigt snygg Youtubevideo!
    Det är bara att hoppas att ett par yngre riksdagsledamöter tar sitt förnuft till fånga och röstar nej på onsdag.
    Att partier som kallar sig liberaler överhuvudtaget kan överväga en sådan här lag är i sig väldigt skrämmande.

    Svara
  3. Pingback: Rick Falkvinge (pp) » Blog Archive » Där rök FRAs tredje och sista liv

  4. Pingback: Inte konstigt att SD kommer in i riksdagen. | El Rubio talar

  5. Pingback: Sprid inte ut att jag sagt det: Ingerö har rätt! « strötankar och sentenser

  6. Pingback: Erik Laakso | På Uppstuds » Jag polisanmäler FRA

  7. Pingback: Varför snygga till Lex Orwell? Lägg ner FRA! « strötankar och sentenser

  8. Pingback: Medborgarrättspartiet de Gröna « strötankar och sentenser

  9. Pingback: Onaturliga människor och sociala konstruktioner « strötankar och sentenser

Kommentera