Leder sekularisering till religionens död?

Med anledning om mitt inlägg i debatten om förföljelsen av kristna och av kristendom letade jag reda på min D-uppsats i religionshistoria. Den handlar om buddhism i väst, men i ett avsnitt av teoridelen resonerar jag lite kring sekularisering. Här följer ett utdrag. (Fotnoter är avlägsnade.)

Begreppet sekularisering infördes av sociologen Max Weber, från början för att beteckna förstatligandet eller privatiseringen av kyrkans egendomar, men syftar idag mer generellt på en av modernisering följd relativisering av värden. Tesen är i ganska marxistisk anda att det finns ett starkt samband mellan ett samhälles ekonomisk-materiella förhållanden och dess kulturella uttryck, inkluderat religionen. Med tilltagande teknisk och ekonomisk modernisering, alltså effektivisering och rationalisering, skulle religionens inflytande över såväl samhällsinstitutioner som individers medvetande successivt minska. Detta var den typiska uppfattningen i väst, bland akademiker och stora delar av allmänheten, under större delen av de senaste tvåhundra åren.

De senaste decennierna har skådat revolutionen i Iran och talibanernas maktövertagande i Afghanistan, de religiöst laddade konflikterna på Nordirland och Sri Lanka, stora framgångar för missionerandet av protestantiska rörelser i Latinamerika och en hel del andra företeelser som tydligt visar att religion inte är någonting på väg att försvinna, utan tvärtom att religiösa traditioner har en förmåga både till anpassning och att växa sig starkare i förhållande till moderniteten. Tesen att modernisering minskat religionens betydelse var felaktig, men de olika religiösa traditionerna har förändrats i kontakt med det moderna. Inom flera av de större religionerna finns sedan 1800-talet olika rörelser som kan kallas modernistiska. Det kan vara muslimska tänkare som genom att tolka Koranen vänder sig mot de traditionella religiösa auktoriteternas konservatism och hävdar att islam är lika förenligt med modernitet som tron är med förnuftet, kristna befrielseteologer i Afrika, Latinamerika och USA som tolkar det kristna evangeliet som ett budskap mot sociala orättvisor i form av ekonomiskt, rasistiskt eller patriarkalt förtryck, eller socialt engagerad buddhism som med utgång från Buddhas lära arbetar för de marginaliserade, för landsbygdens utveckling eller för fred. I likhet med modernistiska rörelser inom andra religioner kännetecknas den buddhistiska av en kritik mot den religiösa elitens tolkningsföreträde, en betoning av den enskildes möjlighet att med hjälp av det egna förnuftet tolka de kanoniska texterna, samt en progressiv social etik.

Termen globalisering har under det senaste decenniet blivit en konkurrent till både modernitet och postmodernitet som den mest omstridda inom kultur- och samhällsteori. Det kan förstås som en internationalisering och stegring av moderniseringen, byggd på modern kommunikationsteknologi. Med sociologen Manuel Castells kan man tala om globala flöden av idéer, kapital och människor som utan hänsyn till nationella gränser ger förutsättningar för uppkomsten av nya individuella och kollektiva identiteter, såväl religiösa som sekulära. Det kan hävdas att detta sammanlänkande av världen medför en likriktning, men snarare är det tvärtom. Framför allt för yngre människor ger en mångfaldig och föränderlig värld ökande möjligheter, men också allt större angelägenhet, att välja identitet och kanske framför allt livsstil. Förändringen inom religionens område har beskrivits av antropologen Clifford Geertz som en övergång från vad man ska tro till hur man ska tro. Man kan också tala om en glidning från religion, en del av en kulturs eller ett samhälles objektiva verklighet, till religiositet, en privatsak man väljer och som inte angår någon annan om man inte själv låter det göra det. Det innebär även ett mer eklektiskt och mindre traditionellt utövande.

Religionshistorisk forskning visar att religioner skapas genom långa historiska processer och är kapabla att ständigt anpassa sig till nya miljöer och till förändringar i samhället. Man kan betrakta dem som kumulativa traditioner, eller som religiösa korgar för de troende eller utövande att ösa ur efter behov. Detta sker alltid genom en selektiv process, eftersom endast de inslag hämtas som kan anses funktionella i situationen, sällan i enlighet med den mening de hade i en tidigare kontext. I en alltmer mångfaldig och sammanlänkad värld kan man tala om summan av kumulativa traditioner som ett religiöst smörgåsbord, på vilket dynamiska och funktionella synteser ständigt uppstår. Hur detta går till är avhängigt tillgängligheten, den sociala kontexten och individens behov.

Det som kallas globalisering har skapat både förutsättningar för och behov av interreligiös samverkan och dialog, vilket förstås kompliceras om vardera parten redan anser att just den och inte den andre har rätt. Historiskt har en sådan uppfattning funnits i den västerländska synen på andra kulturer. Motsatsen är en romantisering av de andra, exempelvis genom att man där förlägger allt det goda, kanske det som en gång funnits i västerlandet men nu gått förlorat. Olika reseskildringar och populärkulturella bilder av Tibet är ett typexempel på en sådan trend. Varken den ena eller den andra infallsvinkeln skapar gynnsamma förutsättningar för dialog, eller förståelse av en annan kultur, utan det fordrar ömsesidighet. Uppfattningen om en annan tradition sker alltid mot bakgrund av den egna meningshorisonten: positivistiskt sinnade forskare har betraktat Buddhas lära som ett slags positivism, för i likhet med dem avvisade han metafysiska frågor; betoningen av personlig erfarenhet och kritisk analys har fått andra att uppfatta den som modern; åter andra har tagit fasta på den buddhistiska dekonstruktionen av jaget, och tolkat den i enlighet med postmodern teori. Något som underlättar förståelse av en annan världsbild är förtrogenhet med den egna. Det kan belysas av tibetologen Robert Thurmans uttalande att det var först tack vare Ludwig Wittgensteins filosofi som han kunde förstå poängen med de tibetanska texter han studerade.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: sekularisering, kristendom, religionshistoria, Max Weber, modernisering, Iran, talibaner, Afghanistan, Nordirland, Sri Lanka, befrielseteologi, Afrika, Latinamerika, USA, protestantism, modernitet, Koranen, islam, buddhism, Buddha, globalisering, Manuel Castells, Clifford Geertz, religiositet, Tibet, positivism, postmodernism, dekonstruktion, Robert Thurman, Ludwig Wittgenstein

Inkommande söktermer

• död åt religionen
• upplysningstradition
• begreppet av sekularisering
• varför tror du att dessa religioner främst buddhismen tilltalar människor i väst idag
• sekulariseringfrankrike usa
• sekularisering usa sverige
• sekularisering religion
• sekularisering i usa
• sekularisering i religioner
• sekularisering i frankrike

Inga relaterade inlägg.