Kommentarer till Konsten att stirra sig blind på staten

Av: De nycanderska väderkvarnarna « strötankar och sentenser

De nycanderska väderkvarnarna « strötankar och sentenser — Fri, 23 Jul 2010 20:19:44 +0000

[...] Nycander, tidigare omnämnd på denna blogg som författare till en intressant essä om Baruch Spinoza, har av någon [...]

Av: En kämpande liberal « strötankar och sentenser

En kämpande liberal « strötankar och sentenser — Tue, 22 Jun 2010 09:31:52 +0000

[...] Uppsamlingsheat: Fortsättning följer… Konsten att stirra sig blind på staten [...]

Av: Jon

Jon — Sat, 13 Feb 2010 14:55:37 +0000

Här är en manuell trackback till min senaste postning, som på många sätt berör det du tar upp i artikeln http://bit.ly/a69yFf

Av: Heiti Ernits

Heiti Ernits — Thu, 04 Feb 2010 23:38:16 +0000

Har skrivit i anslutning till detta inlägg (Del 1 av 2) http://heiti.blogspot.com/2010/02/stravan-efter-realistisk-ekonomi.html

Av: Jon

Jon — Tue, 02 Feb 2010 19:10:41 +0000

@Gustav
Jag kan hålla med dig om att en höggradigt repressiv stat är sämre än en minimal, och man kan klaga på skattetrycket, men jag riskerar i alla fall inte att bli torterad och dödad för mina åsikter skull. Min måttstock för den goda staten handlar inte om dess storlek utan om graden av våld den genererar.
Därmed inte sagt att inte t.ex. nozicks filosoferande om rättsfrågor inte är intressant på ett teoretiskt plan. I anarki, stat och utopi (som jag bara delvis läst) resonerar han t.ex. (om jag minns rätt) att idealet är att en minimal stat bara kan skapas om man verkligen kan och vill bestraffa alla oförrätter (internalisera alla externaliter) samtidigt som han inser att det är oerhört svårt att genomföra hans ideala rättspraxis i praktiken. som sagt detta får bli min tolkning eftersom jag sitter på ett tåg och inte har boken framför mig.

Av: Heiti Ernits

Heiti Ernits — Tue, 02 Feb 2010 06:49:03 +0000

”de skall förhålla sig mer strikt till normerna…”
Jag har av utrymmes skäl inte utvecklat teorin – det finns så mycket mer i den. Till syvende och sist handlar teorin om att mäta företagets prestation i termer hur mycket ”välfärd” den generar till samhället i stort – och inte som den dominerande metoden: hur mycket företaget vinstmaximerar och genererar ”ränta” till sina ägare (”stockholders”) samtidigt den den kanske i praktiken skapar en massa externaliteter. Skall skriva ett längre inlägg om detta och koppla till denna diskussion.

”Rosenskimrande bilden av en stat som på ett vettigt sätt klarar av att balansera intressena hos olika stakeholders”
Det är lite det som är poängen. Staten är bara en struktur bland strukturerna (organisation). Det finns företag som har större omsättning och makt är många stater. Det handlar kanske mer om skala än form. Det finns naturligtvis stater som gör en massa ”dumt” (slänger in en sådan icke-mening) precis som det finns företag och människor som gör detsamma. Den perfekta, ”rationella” staten, företaget, marknaden, människan är en utopi. Det handlar ju snarare om att skapa pragmatiska strukturer och inse att alla strukturer är avhängiga av varandra. (Den Svenska) Staten ser ju ändå till att du kan ta dig dit du till på morgonen, inte sant?

”skyddar alltsom oftast främst sina egna intressen”
Tänker du på någonting särskilt i detta fall? Ex: Strandskyddet (via länsstyrelse – statens förlängda arm (men nu iofs även kommunen)) handlar ju till syvende och sist en nyttomaximerande för samhället i stort (biologiska och sociala komponenter)?

PS. Skolan nu – kanske inte hinner svara under dagen

Av: Gustav

Gustav — Mon, 01 Feb 2010 22:51:45 +0000

@Heiti

Det är givet att allt går att analysera utifrån ett pragmatiskt perspektiv. Det intressanta är väl i sammanhanget att titta på vilka effekter handlingarna fick, vilka kostnaderna blev och vem som fick betala dem. Jag känner till den här aversionen mot subventioner för att hantera olika ekonomiska fenomen, som nationalekonomer tenderar att ha, och håller med i stort sett fullständigt. Skattemodellen är ju klart att föredra, eftersom den har många fördelar och få nackdelar (åtminstone ur min synvinkel).

Jag håller också helt med om att normativa regler finns inbakade i samhällsinstitutionerna och i sedvänjor, traditioner med mera. På gott och ont, givetvis. Men det finns många normativa regler som man inte lagstiftat om, eftersom det antingen antas att dessa efterföljs, eller att det inte ses som lika viktigt som det som faktiskt är reglerat i lag. Personer som bryter dessa normer löper ju risken att ses som särlingar i vissa fall, men de gör sig ju inte skyldiga till några brott. Jag menar att det är en konstig praktik att kräva av företag att de skall förhålla sig mer strikt till normerna än man kräver av individer, vilket det låter som om man är pigga på inom de här ekonomiska riktningarna du beskrivit. Det torde ju räcka att normbrytande medför dåligt renommé, precis som det kan göra idag – de informella strukturerna på marknaden är ju ständigt närvarande och nog så viktiga. Det kanske är en feluppfattning av mig att det är så man resonerar, eftersom jag inte är särskilt beläst inom det fältet.

Sedan är jag ju rätt skeptisk mot den rosenskimrande bilden av en stat som på ett vettigt sätt klarar av att balansera intressena hos olika stakeholders. Den gör sällan det, utan skyddar alltsom oftast främst sina egna intressen, som inte behöver vara medborgarnas – statssstrukturen blir den dominerande stakeholdern. Men som dröm är det vackert att ha, för att lätt parafrasera Fröding.

Av: Heiti Ernits

Heiti Ernits — Mon, 01 Feb 2010 21:30:11 +0000

Förtydligande (slarvskriver) av mitt oläsbara kommentar
kanskar just om ”unembeddment”

skall vara: ”handlar just om disembeddment: eller decoupling om man vill använda sig en annan term”

Av: Heiti Ernits

Heiti Ernits — Mon, 01 Feb 2010 20:32:58 +0000

Ja, det är viktigt att definiera vad man menar med: ”separera företagsintressen ifrån det offentliga”. Om du menar – som du också ger exempel på – ex. subventioner och investeringsbidrag och dylikt – och militärindustriella komplex, ja då behöver det inte föreligga några ideologiska skiljelinjer mellan höger-grön-vänster (ifall man nu föredrar att att göra en sådan ideologisk distinktion). För subventioner går att analysera utifrån ett pragmatiskt perspektiv: varför finns subventionen, fanns det något syfte från början, skapar subventionen ”perversa” samhällsfenomen och så vidare: det kan ju hända att subventionen hade ett tydligt och pragmatiskt syfte från början. Exempelvis en viss samhällsnytta under en given tidpunkt och given situation. Men samtidigt skall man ju också vara beredd på att avskaffa subventionen när det pragmatiska (samhälls) ”målet” uppnåtts; och det finns synnerligen subventionen som skapar oerhört mycket skada för våra socioekologiska system (sociala system+ekosystem): exempel på detta kan ju subventioner till fisket nämnas. Nationalekonomerna skyr (oftast) subventioner och förordar skatter för att styra olika fenomen i samhällen – exempelvis ”polluter-pay-principle” eller att internalisera externaliteter (dvs: att företagen betalar den fulla kostnaden för de skador som verksamheter genererar alternativt för de ”resurser” som företaget nyttjar ”gratis” — vilket inte sker idag!).
Sen skriver du ”inte behöver giftas ihop”; men samtidigt är det just det ett giftemål (kontrakt/intresse) det handlar om – samhället, medborgarna, ekonomin, ekosystem, djur, företag, staten, kommunen etc. är tätt sammanlänkat och ömsesidigt beroende och påverkbart. Man pratar just om att ekonomin (och mycket av den (ny)liberala friedmanska paradigmet) kanskar just om ”unembeddment”: dvs. en frikoppling från ekosystem, människor och sociala system. Skall nog skriva ett inlägg om detta för att förtydliga detta mer….

”kan man väl inte kräva av medborgare i samhället att de agerar efter några normativa principer”
Men de normativa principerna är ju ”inbakade” i samhällsinsitutionerna, ex: lagstiftning, domstolsmyndigheter och polisväsendet. Det handlar ju någonstans om att definiera ”spelreglerna” för institutionen ”stat” (som kan ses som ett dynamiskt ”kärl” där samhället kan existera inom – och som egentligen har syftet att balansera de olika intresserna (”stakeholders”) som ryms i ”kärlet”). De normativa komponentera ryms även inom ”informella” strukturer: sedvanor, traditioner, ”socialt tryck” etc. vilket påverkar våra beteenden (även om det inte är formellt tvingande). Man pratar just om att förändra lagstiftningen men också redovisningspraktiken – för företagen – för att kunna möta teoribildningen kring ”stakeholders” (intressemodellen) – idag är detta ”frivilligt” (och speciellt utbrett i England).

Av: Gustav

Gustav — Mon, 01 Feb 2010 19:34:04 +0000

@Jon:
Angående den där moraliska blinda fläcken så kanske det hela ytterst är en fråga om vilket perspektiv man har på normativ etik. Liberaler tenderar ju att hamna i det rättighetsetiska lägret där, såsom Nozick med flera har beskrivit det.

Jag ser ju själv hellre en stat som endast är en form av skiljedomstol, snarare än en institution som kanaliserar alltför mycket makt. Man måste ju faktiskt komma ihåg att stater som ser sina undersåtar som klienter den bör skydda och/eller hjälpa att utvecklas är en väldigt ny uppfinning. Tidiga stater var ingenting annat än kleptokratier som syftade till att livnära ett priviligerat fåtal på ett flertals arbete och vars sysslor med bestod av religiös ceremoniverksamhet och meningslösa prestigemätningar gentemot andra stater av samma typ. Det här senare har ju bestått som en stor del nära nog intill modern tid och förekommer fortfarande nästan överallt. Medborgarnas frihet och välmåga har stått lågt på stegen i nästan alla historiens stater. Om man får lov att vara lite cynisk.

@Heiti:
Jag är inte riktigt på det klara med exakt var vi går på tvärs med varandra, för jag menade aldrig att företagen skall ses som i någon slags bubbla och helt separerade ifrån resten av samhället. Så är det ju inte och kan inte heller vara.

Min käpphäst är snarare att företagsintressena inte får giftas ihop med det offentliga, eller tillåtas ”beställa” lagstiftning och åtgärder ifrån offentligt håll. Såsom jättesubventioner för jordbrukssektorn, statliga lån och investeringsbidrag till bilindustrin, vapen- och fordonsindustri som existerar i symbios med militären, et cetera. Där sådant tillåts skapar man sig såväl ineffektivitet som systemisk korruption.

Förresten kan man väl inte kräva av medborgare i samhället att de agerar efter några normativa principer för ett långsiktigt funktionellt samhälle, så länge de inte bryter mot lagar genom sitt leverne? Om man nu skall se företagen som aktörer i samhället, likt medborgare med rättigheter och skyldigheter, så borde ju liknande krav ställas på dem som man gör på den enskilde. Men det kanske är så Donaldson anser att det bör vara ? Jag skall ärligt erkänna att jag inte är speciellt väl insatt i ”business ethics” och sådant som han sysslar med. Ej heller i diskussionen funktionsseparering vs integrativt perspektiv.