—
Nej, den är inte alls OT. Tack för tipset!
Min artikel finns förresten att läsa i sin helhet på nätet nu. /Jimmy

Jag tror inte heller att särskilt många av dessa ”frihetliga” är drabbade av en ontologisk sfärism, utan snarare att många helt enkelt inte har reflekterat över ontologiska frågor och vad de får för konsekvenser i olika politiska ställningstaganden. Praktiskt kan man naturligtvis hamna ”rätt” i sakfrågor utan att göra sådana reflektioner – de ”frihetliga” och jag delar oerhört många praktiska slutsatser – men det är också ganska lätt att gå vilse om man använder Political compass för att ta ut riktningen. Min bitterhet gentemot ”frihetligheten” bottnar i att den lätt drabbas av samma mallighet som socialliberalismen: ”Vi står för allt som är bra i världen, allt som är dåligt är icke-frihetligt” eller ”icke-liberalt” osv. Jag retar mig på sånt. Det är min svaghet, antar jag…

—
Ett nytt, mer passande inlägg är på gång. Men du har inget att be om ursäkt för!
Du kan mycket möjligt ha helt rätt i din kritik, även om jag – om du får ursäkta mig – uppfattar den lite grann som en halmgubbebashing. (OBS! Det gäller inte större delen av den ovan förda diskussionen, utan just detta med ”de frihetliga” – vilka är de?) Personligen har jag svårt att se att någon använder Political Compass som något annat än en kul grej, även om det naturligtvis kan ses som en identitetsmarkör.
Ontologiska reflektioner är givetvis angelägna, även om det då å andra sidan finns en stor risk för att sätta sig i elfenbenstornet (en risk som jag ser som betydande för min egen del, varför jag gärna – här på bloggen – varvar sakpolitiska reflektioner med en ganska liten dos ”djupare” grejer). /Jimmy

1) ”Fildelarna” – som är rhizomatiska ”på riktigt”, och den nya vänster jag tror att jag känner störst släktskap med. Också den enda (?) vänster som inte är beroende av Politisk Medvetenhet för att verka politiskt. (Givetvis kan fildelarna lika gärna kallas höger, men kanske helst ingetdera – höger eller vänster är nog enbart följden av självklassificering efter politiska ställningstaganden på andra områden) [Ny ontologi]

2) De ”autonoma” – bedriver utomparlamentarisk kamp, med egentligen hela den klassiska socialistiska världsbilden intakt. Socialdemokratin betraktas som Judas. [Marxistisk ontologi]

3) De ”frihetliga” – som är de jag egentligen vill pådyvla en något blåögd sfärism. Det är de som rent typiskt stolt placerar sin politiska hemvist i det nedre vänstra hörnet på den populära Political Compass, de som definierar sig som ”vänster snarare än höger på den ekonomiska skalan, men frihetlig snarare än auktoritär på den sociala, hence: frihetlig vänster”. [Liberal ontologi]

Det är just idén om att det sociala och det ekonomiska är möjliga att separera och som gör den här sistnämnda varianten/tendensen möjlig. Inte minst innebär den en märklig kategorisering av marxistiska socialismer: En marxistisk världsbild är helt meningslös utan förståelsen att det sociala och det ekonomiska är omöjliga att separera.

Det är naturligtvis helt okej att vara sfärist och döma ut marxismen för att den inte är det, och så vidare – vad jag dock hävdar är att om man på allvar omhuldar idén om olika samhällssfärer, på ett ontologiskt plan, som något essentiellt, kommer det snart också bli allt svårare att logiskt motivera statlig inblandning i ekonomin. Eller?

—
Intressant utläggning! Jag kände mig först väldigt träffad av punkt 3 (t ex Political Compass), men jag har inga som helst problem med att se att det ekonomiska och det sociala är svåra – kanske rentav omöjliga – att separera. Och jag undrar om det verkligen finns någon som faktiskt omhuldar sfärismen på ett ontologiskt plan. Jag gör det inte.
Statlig inblandning ekonomin har funnits så länge det funnits stater (och det önskvärda är inte att minimera den, utan att se hur den kan ske på ett bra sätt). Särskilt den moderna kapitalismen bygger på ett samspel mellan stater och kapital, som Kalle redan varit inne på. Själv är jag fortfarande rätt förtjust i världssystemteorin.
Men det börjar bli rätt OT här, funderar på om man borde ta vidare diskussionen till ett nytt inlägg. /Jimmy

Och som ett förtydligande angående patriarkatet: Här är det viktigt att inte missförstå resonemanget som att företagsledaren skulle vara någon slags symbolisk Fader. Det är bara samma (verkligen samma) abstrakta maskin involverad i alla dessa strukturer, vilket skulle kunna delförklara den ständiga (re-)produktionen av mansdominerade hierarkier i olika sfärer ( ) i samhället, och att de är så intrasslade i varandra.

Kalle: Vore tacksamt!

—
Håller helt med dig! (Fast du får gärna utveckla ditt, säkert tänkvärda och poängrika, resonemang om ”den senaste vänstern”.)
Bra med förtydligandet. Jag förstod att det var så du menade, men det framkom kanske inte av min kommentar. /Jimmy