Kina och Tibet i historiens backspegel

Av den 18 juni, 2011

Bland mina ofärdiga utkast till blogginlägg fanns ett från våren 2008, då Tibetfrågan var på dagordningen på grund av det kommande OS i Beijing. Jag ville ge en historisk och människorättslig bakgrund men blev aldrig klar.


Visst är det så att det tibetanska samhället innan Kinas invasion 1950 var en teokrati med stora sociala klyftor. Landet enades på 600-talet av vår tideräkning och var då ganska krigiskt. Korrespondens mellan kalifen av Bagdad, Harun al-Rashid (763-809), och den kinesiske kejsaren vittnar om att tibetanerna var fruktade. Religionen var animistisk och schamanistisk, kallad bön, men buddhismen introducerades av den förste kungen av det enade Tibet, Söngtsen Gampo. Efter en del konflikter togs den inhemska religionen på 700-talet upp av den form av buddhism som kallas vajrayana, eller "tantrisk buddhism", och den tibetanska buddhismen hade uppstått.

Efter ett inbördeskrig på 800-talet delades Tibet upp i ett antal mindre stater utan gemensamt centralstyre. På 1200-talet hamnade dessa under kontroll av Djingis Khans mongolrike. Mongolerna lade också under sig kejsardömet Kina. Djingis Khans sonson Kublai Khan (1215-94) styrde hela detta väldiga rike från sin huvudstad Khanbaliq, dagens Beijing. På 1500-talet tog de mongoliska härskarna till sig den tibetanska buddhismen, och efter stora kampanjer med att översätta texter och organisera munkordnarna blev större delen av det mongoliska folket buddhister på 1600-talet. Under denna process skapades också Dalai Lama-traditionen. Den mongoliske härskaren Altan Khan (1507-82), ättling till Kublai Khan, utnämnde abboten Sönam Gyatso till den tredje Dalai Lama (de två föregående, som betraktades som hans tidigare inkarnationer, utsågs postumt).

Den fjortonde Dalai Lama är, liksom sina föregångare, Tibets högste andlige och politiske ledare. Han har nu inlett arbetet att ta fram ett förslag till hur den högsta politiska makten i fortsättningen ska innehas av en vald ledare.

Den femte Dalai Lama, Lobzang Gyatso (1617-82), enade Tibet under sin munkorden (en av de fyra som finns inom tibetansk buddhism). 1652 besökte han den kinesiske kejsaren Shunzhi, utan att behöva underkasta sig honom genom den traditionella kowtow-bugningen, och sedan dess har de olika Dalai Lama betraktats som Tibets statsöverhuvud. 1751 bildades ett ministerium kallat Kashag, under Dalai Lama som var både politisk och andlig ledare.

Britterna invaderade Tibet 1904, varpå Kina för första gången klart uttalade att området tillhörde Kina. Ett fördrag undertecknades så småningom där Storbritannien erkände anspråket. 1911 gjorde Sun Yat-sens republikanska nationalistparti revolution i Kina och tog ifrån kejsaren all reell makt. I dess svallvågor utropade den trettonde Dalai Lama, Thubten Gyatso (1876-1933), ett självständigt Tibet 1913. På grund av alla oroligheter i Kina förblev Tibet i praktiken självständigt trots att Kinas regering aldrig erkände det. 1950 invaderades Tibet av Folkets befrielsearmé, under Maos kommunistparti.

Tibet var ett eget land från 600- till 1200-talet. Sedan tillhörde det, liksom Kina och hela Centralasien, Mongolriket (som existerade 1206-1405). Efter en period av självständighet på 1400-talet tillhörde det åter Mongoliet, som nu var betydligt mindre och inte kontrollerade Kina längre. Från den femte Dalai Lama hade Tibet relativ autonomi, men kan sägas ha varit i union med Kina. Hursomhelst kan man inte entydigt säga att Tibet varit ett eget land fram till Kinas invasion 1950. Men det går inte entydigt att hävda motsatsen, och så är det nog för de flesta länder genom världshistorien. Nationer kan inte ses som isolerade och oföränderliga entiteter.

Människorättssituationen i Tibet

Grunden för demonstrationerna mot Kinas politik i Tibetfrågan är situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna. Uppgifter från organisationen Freedom House talar sitt tydliga språk: Centrala och västra Tibet, som administrerats av Dalai Lamas regering, kallas sedan 1965 för den Tibetanska Autonoma Regionen (TAR). Enligt den kinesiska konstitutionen får autonoma regioner implementera nationella lagar med hänsyn till lokala förhållanden. Till skillnad från Kinas provinser, som styrs av en guvernör, har de autonoma regionerna en ordförande som i regel tillhör den största etniska gruppen. Ingen annan viktig post i TAR har någonsin innehafts av en tibetan - inklusive toppositionen som partisekreterare för TAR:s kommunistparti. Korruptionen är omfattande och de flesta civila tjänstemannajobben går till hankineser. Kina kontrollerar all media inklusive internet. All information om tibetansk självständighet, exilregeringen och brott mot mänskliga rättigheter censureras bort.

Blotta innehavet av bilder på Dalai Lama kan leda till fängelse. För att bli munk krävs ett undertecknat avståndstagande från Dalai Lama och tanken på tibetansk självständighet, samt uttryckt lojalitet med den kinesiska regimen. Klostren kontrolleras av regimen genom kommittéer där bara "hängivet patriotiska" munkar och nunnor får ingå. På universiteten tillåts inte alla ämnen och många lärare måste genomgå sessioner i politisk indoktrinering. Studenterna tillåts inte utöva någon religion. Oberoende fackföreningar, medborgarrättsgrupper och andra rörelser för mänskliga rättigheter är förbjudna. Ickestatliga organisationer (NGO:er) som jobbar med utveckling och hälsa är tillåtna, men står under strikt kontroll av myndigheterna. Man har med viss framgång etablerat lagstyre i andra delar av Kina, men inte i Tibet. Många domare saknar juridisk utbildning, det är svårt att få tillgång till advokat och rättegångar är stängda om "statens säkerhet" kan åberopas.

Kinesiska säkerhetsstyrkor ägnar sig åt att godtyckligt och utan rättslig prövning fängsla, tortera och avrätta människor som protesterar mot det kinesiska styret. Även när protesterna är fredliga. Före detta fångar som lyckas fly utomlands efter frigivningen, som Jigme Gyatso, vittnar om tortyr och framtvingade bekännelser. På grund av det strikt kontrollerade tillträdet till TAR är det svårt att exakt fastställa antalet politiska fångar. Enligt 2006 års rapport från amerikanska kongressens exekutiva Kinakommission fanns det då totalt 103 kända politiska fångar, en minskning från 145 år 2004. Däremot togs 24 politiska fångar år 2005, en ökning från 15 år 2004.

Som medlemmar i en av Kinas 55 officiellt erkända minoritetsgrupper har tibetaner formellt en förmånlig behandling i universitetsantagningarna. Men det kinesiska språkets dominerande ställning i utbildning, förvaltning, näringsliv och akademi begränsar möjligheterna för många tibetaner. Dessutom är analfabetismen bland tibetaner (över 47 procent) fem gånger högre än bland hankineser (cirka 9 procent). Inom den privata sektorn gynnar arbetsgivarna kineser för många jobb, särskilt i städerna. Tibetaner har svårare än kineser att få tillstånd och lån att starta företag.

Anspråkslösa krav för tibetanerna

Den fjortonde Dalai Lama, Tibets av traditionen högste andlige och politiske ledaren (men inte erkänd av den kinesiska ledningen), tilldelades år 1989 Nobels fredspris. Inför USA:s kongress hade han år 1987 presenterat en fempunktsplan för Tibet.

  1. att hela Tibet (inklusive Amdo- och Kham-provinsern) förvandlas till en avmilitariserad fredszon;
  2. ett omedelbart upphörande av Kinas folkomflyttningspolitik, som utgör ett allvarligt hot mot det tibetanska folkets överlevnad;
  3. att det tibetanska folket återfår sina grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter;
  4. ett återupprättat skydd för den tibetanska miljön, och att Kina omedelbart upphör att utnyttja tibetanskt territorium för produktion av kärnvapen och dumpning av radioaktivt avfall;
  5. att seriösa förhandlingar inleds om Tibets framtida status och förbindelserna mellan det tibetanska och kinesiska folket.

Denna fempunktsplan har inte mött någon positiv respons från den kinesiska ledningen. Enligt uppgifter arbetar Dalai Lama för närvarande med att ta fram ett förslag till hur den politiska makten fortsättningsvis ska knytas till en vald ledare. Det har mötts med skepsis från Beijing.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Inkommande söktermer

  • kina tibet
  • kina/tibet konflikten
  • konflikten mellan kina och tibet

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om autonomi, Beijing, buddhism, Dalai Lama, demilitarisering, demokrati, diskriminering, Freedom House, Jigme Gyatso, Kina, lagstyre, mänskliga rättigheter, mongolriket, Nobels fredspris, Tibet

Kommentera!

Kommentera