Ett ideologiskt interregnum

Av den 16 april, 2014

Med anledning av en artikel i Arena kommer ett utdrag från manus till boken jag skriver på, nu när Johan Lönnroths och min bok gått till tryck. Krisen för socialdemokratin handlar inte om att Feldt eller Blair sålt ut idealen.

Redan före Berlinmurens fall år 1989 talade den tysk-engelske sociologen Ralf Dahrendorf om ett slut på “socialdemokratins århundrade”. Hans tes var att industrisamhällets omvandling eroderat rörelsens sociala bas och att det socialdemokratiska projektet uttömt sin kraft. Den uppfattningen har återkommit i olika varianter, mer eller mindre väl underbyggda. Idén om det postindustriella samhället, lanserad för fyrtio år sedan av sociologen Daniel Bell, pekar på en övergång från ett industri- till tjänstesamhälle. Därmed skulle det heller inte längre finnas någon arbetarklass. De stora politiska partierna jagar medelklassen, och skillnaderna mellan partierna blir allt mer utslätade.

Krismedvetenhet

Är Stefan Löfvens framtidsparti bara yta och inget innehåll?

Dahrendorfs tes är en viktig utgångspunkt för en diskussion om socialdemokratins framtid. Men samhällets omvälvningar, av såväl produktionsförhållanden som socioekonomisk sammansättning, är något mer komplexa än vad den politiska debatten ofta ger sken av. Detta är centralt. En viktig orsak till socialdemokratins kris är svårigheterna att orientera sig i denna verklighet och staka ut en ideologisk färdriktning. Man lyckas inte längre rida på toppen av tidens våg, för att anknyta till formuleringen hos de tyska socialdemokraternas ledare Willy Brandt.

Flera socialdemokratiska intellektuella har talat om ett “ideologiskt interregnum”. Fredrik Jansson, politisk chefredaktör för Folkbladet Västerbotten, har skrivit om olika historiska typer av socialdemokrati och övergången mellan dem. Den tidiga socialdemokratin växte fram som del av ett bredare folkligt svar på missförhållanden i ett samhälle under stark omvandling. När demokratin fick sitt genomslag började folkrörelsernas socialdemokrati spela ut sin roll. Det uppstod andra behov, möjligheter och utmaningar. Ett interregnum infann sig. Begreppet har sin ursprungliga betydelse i den period av osäkerhet som uppstår när en furste avlidit eller tappat kontrollen över sina förläningar och det ännu inte finns någon efterträdare som etablerat sin auktoritet. Efter tjugotalets interregnum började socialdemokratin att  institutionaliseras, och den blev del av en nationell, korporativ maktapparat som svarade mot det nationella kapitalet och dess organisationer. Folkrörelserna fick ge vika för välfärdsstaten som medel till idealens förverkligande. Men efter rekordåren kom en ny våg av omvälvningar i samhällets ekonomiska bas. Vi befinner oss ännu i detta interregnum.

En materialistisk historiesyn

Anders Nilsson och Örjan Nyström har skrivit en rad böcker om socialdemokratins idéutveckling. De menar i Jämlikhetsnormen (2012) att sjuttiotalets början markerar inledningen till en långsiktig nedåtgående tillväxtkurva och att det är i förhållande till denna vändpunkt i den globala kapitalistiska ekonomin som socialdemokratin haft svårt att finna orienteringen. Vid nittiotalets mitt kom en ny vändpunkt, och vi befinner oss nu i en uppåtgående tillväxtkurva. Det ger helt andra förutsättningar för socialdemokratisk politik, jämfört med de senaste fyrtio åren – men också jämfört med rekordåren innan dess. Den globala ekonomin är mycket mer integrerad i dag än på sextiotalet. Informationsteknologins utveckling och Kinas inträde på världsmarknaden gör att den värld vi i dag lever i är en annan än den som fanns för femtio år sedan.

Finanskrisen, klimatförändringarna och massarbetslösheten ställer oss inför utmaningar som är annorlunda mot dem som tidigare generationers socialdemokrater ställdes inför. Den som vill kunna möta dessa utmaningar har inte mycket för vare sig att anpassa sig till de strukturer som orsakat dem, eller att låtsas som om världen inte förändrats. Det är vanskligt att försöka skräddarsy sin politik efter den position som för tillfället intas av vissa utvalda väljargrupper. Men lika liten nytta har vi av att odla dolkstötslegender om utsålda ideal.

För övrigt...

...twittrades det en del om Arena-artikeln. Marika Lindgren Åsbrink sammanställde några av sina egna tweets (samt ett par av bland andra undertecknad) på Storify. Läsvärt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Anders Nilsson, Arena, Daniel Bell, finanskrisen, Fredrik Jansson, industrisamhället, interregnum, Johan Lönnroth, Kina, Kjell-Olof Feldt, klimatförändringarna, Marika Lindgren Åsbrink, Örjan Nyström, Ralf Dahrendorf, socialdemokrati, Tony Blair, Willy Brandt

Kommentera!

2 reaktioner på ”Ett ideologiskt interregnum

  1. Pingback: Essäer om socialdemokrati « strötankar och sentenser

  2. Pingback: Tredje gången gillt? - jimmysand.com

Kommentera