Ibland blir jag så trött

Av den 7 september, 2006

Jag vet inte varför jag blir provocerad av det här, men jag är ibland inne och läser på Vänsterpartiets debattforum, och nu senast läste jag ett par inlägg där skribenten tycks mena att alla utanför partiet är mänsklighetens fiender.

Det största hotet mot mänskligheten och jorden är ett ekonomiskt system och en ideologi, kapitalismen och liberalismen.
Att vara liberal kapitalism-vurmare innebär inte bara att man i Sverige stödjer moderaterna, folkpartiet, centern eller sverigedemokraterna utan att man också är socialdemokrat eller miljöpartist.

Att skribenten i sitt andra inlägg åberopar Immanuel Wallerstein och Johan Galtung finner jag minst sagt märkligt. Dessa båda menar att rådande politiska system - det kapitalistiska världssystemet - kommer att gå under inom kort, men jag betvivlar att de skulle ställa sig bakom skribentens renlärighetiver.

/.../ Men den vägledande huvudregeln måste vara regnbågsalliansen, en "pluralistisk vänster" - en slogan som myntats i Frankrike, för vad som i Latinamerika har kallats frente amplio. Det finns många olika parti- och subpartitraditioner inom världens vänster. De flesta av dessa traditioner är reliker från en annan tidsålder, men många människor röstar fortfarande enligt dem. Eftersom vi måste förhålla oss pragmatiskt till statliga val, är det avgörande att kunna skapa allianser som respekterar dessa traditioner, med målsättningen att uppnå de 51 procent som är vad som räknas pragmatiskt sett. Men det ska inte dansas på gatorna när vi vinner! Segern är inget mer än defensiv taktik.
(Wallerstein, "Övergångens tidsålder", ur Fronesis nr 16-17: Rörelser, s 206.)

Motsvarar utdömandet av socialdemokrater och miljöpartister denna strategi? (Apropå breddning av partier bloggar miljöpartisten Max Andersson om vänstern i USA, med anledning av en artikel av David Brin.)

Snarare än att utmåla liberalismen till sin främsta fiende, som skribenten gör, menar t.ex. Wallerstein att man ska tvinga liberalerna att vara liberala - att stå för sina vackra ideal (leijonborgarna i Fp är ett exempel på liberaler som jag har svårt att betrakta som såna).

I andra sammanhang är detta känt som att driva upp liberalismens takt. Den liberala mitten menar påfallande sällan vad den säger, eller handlar påfallande sällan som den predikar. Ta några uppenbara teman, som frihet. Den liberala mitten brukade regelbundet brännmärka Sovjetunionen för att de inte tillät fri utvandring. Men den andra sidan av fri utvandring är naturligtvis fri invandring. Det finns inget värde i att tillåtas lämna ett land om man inte kan komma in någon annanstans. Vi borde kräva öppna gränser.

/.../

Detaljerna till detta förslag är komplexa och behöver diskuteras. Poängen är emellertid att inte låta den liberala mitten komma undan med sin retorik och samla de skördar den ger utan att samtidigt behöva betala för effekterna av sina förslag. Vidare är den riktiga politiska metoden för att neutralisera mittenopinionen att vädja till idealen, inte till intresset, och att syna retorikens påståenden är ett sätt att tilltala mittenelementens ideal snarare än deras intresse.
(Wallerstein, ovan angiven källa, s 207.)

Åberopar man sig på Wallerstein så bör man också vara medveten om denna strategi. Jag undrar också om skribenten motsätter sig partilinjen att åberopa sig på liberalen (!) Keynes i sin ekonomiska politik (se t.ex. artikel av Otto Rehbinder på sidan 14 av interntidningen Vänsterpress nr 4/06, nedladdningsbar som pdf).

Det finns en smula konkret, och välriktad, kritik mot det rådande systemet och den förda politiken, men om den självbild skribenten uppvisar skulle få genomslag i partiet så har man gjort sig förtjänt av såväl epitetet "sektvänster" som att åka ur riksdagen. Nu vet jag att många vänsterpartister inte har den synen på sig själva eller på partiet. Inget ont om dessa människor. Det är nog också så att alla politiska organisationer har sina virrpannor - det måste också vara OK att det är så, för den interndemokratiska dynamiken (tendensfrihet borde snarare uppmuntras mer). Vänsterpartiet är inte ensamt om det.

Men varför blir jag provocerad av det här? Jag är ju inte vänsterpartist. Visserligen är jag medlem i föreningen Vägval Vänster, och kanske blir jag provocerad av att skribenten vill "Sparka ut 'vägval vänster'-människorna!" Men det kan knappast vara hela sanningen (även om partiets interna konflikter inte är nåt jag har att göra med tycker jag det är märkligt att ett parti är för smalt för att rymma såväl Johan Lönnroth och Gudrun Schyman som Kalle Larsson och Ali Esbati, men jag förstår både den unga generationens kritik mot nittiotalets politik och den äldre generationens vilja att slippa ifrån öststatsstämpeln). Inte heller att socialdemokrater och miljöpartister buntas ihop med sverigedemokrater (=liberaler? öh...) och moderater (det kan finnas anledning att ibland vara kritisk mot Mp:s syn på ekonomisk rättvisa, mot hur S och M närmat sig varandra och mot hur olika riksdagspartier - dock inte Mp - flörtar med Sd:s potentiella väljare).

Jag finner istället två möjliga förklaringar:

  • Jag har själv en förträngd tendens till socialistisk renlärighet, en vilja att "våga vara vänster", och får dåligt samvete för att jag hellre kallar mig kosmopolit än nationalistisk antifascist, och inspireras av Gandhi snarare än Lenin.
  • Jag är övertygad om att vänsterns tendenser till sekterism och renlärighetsiver - märk väl att jag aldrig använder begreppet "vänstern" så snävt att det endast syftar på Vänsterpartiet - endast är till skada för vänstern själv.

Vilken av dessa förklaringar som är mest riktig kan inte jag bedöma själv. Förmodligen ligger det nånting i båda - på medveten eller omedveten nivå.Vänsterpartiet är som bäst när man inriktar sig på breda - och viktiga - frågor som kan få ett brett stöd. Jag sympatiserade t.ex. med Lars Ohly i SVT:s partiledarutfrågning, när han fokuserade på privatiseringarna (se rapporten "Stark opinion mot privatiseringar och avregleringar", nedladdningsbar som pdf). Som Jan Wiklund skriver i en debattartikel på Vägval Vänsters hemsida finns det stora möjligheter till handling vad gäller försvaret av allmänningarna (t.ex. en gemensam välfärd) och bekämpandet av den lokala och globala ojämlikheten. Miljö- respektive jämställdhetsfrågor är andra exempel.

Jag säger inte att Vänsterpartiet inte ägnar sig åt detta, men man borde fokusera mer på det och mindre på frasradikalism. Och att Vänsterpartiet skulle komma och ställa krav på fackföreningarna, eftersom man är "det enda arbetarpartiet", blir bara patetiskt. Som fackförbundet SEKO visat på i en undersökning vill 8 av 10 LO-medlemmar ha tuffare fack. Detta är något man borde kunna lyfta upp. Men den självgodhet som lyser igenom i inlägget på Vänsterpartiets debattforum skulle bara vara till skada för det projektet.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Vänsterpartiet, vänstern, Vägval Vänster, frasradikalism, Immanuel Wallerstein, Johan Galtung, Keynes, nykeynesianism

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

11 reaktioner på ”Ibland blir jag så trött

  1. tompa (5 comments)

    blir trött jag oxå... redan lenin var trött på frasradikalism - kanske borde de ideologiskt renläriga vänsterpartisterna läsa hans lilla skrift "left-wing communism: an infantile disorder"? 😉

    nä, men allvarligt talat är jag så himla trött på all plakatpolitik och utdefinierandet av alla som inte tycker exakt samma som en själv som "fiender" osv. debattörerna på vänsterpartiets debattsida kör ju med ungefär samma språk som george bush på ett väldigt svartvitt sätt: alla som inte är för oss är emot oss, min fiendes fiende är min vän etc...

    Svara
  2. Andreas (26 comments)

    Tompa: "debattörerna på vänsterpartiets debattsida kör ju med ungefär samma språk som george bush på ett väldigt svartvitt sätt..." Kanske inte bör generaliseras så hårt. Jimmys linje är nog mer korrekt.

    Jimmy: Ge dig in i debatten på forumet vettja!

    Personligen är jag för en bred vänsterrörelse och kan tänka mig att sammarbeta med såväl fackföreningsfientliga mp som marknadsliberala vvv:are i vissa frågor.

    Svara
  3. Andreas (26 comments)

    ...Tycker förövrigt att du har helt rätt i din kritik. Det är helt absurt att lägga ihop liberaler och sverigedemokrater t.ex.

    Svara
  4. jimpan (121 comments)

    Andreas:
    Jag kunde gott tänka mig att ge mig in i debatten på V:s debattforum (vill exempelvis inte skriva om det här på VVV:s hemsida), men jag trodde att den var till för medlemmar bara. En icke-medlem kan väl inte gå in och lägga sig i detta?

    Varför ska man samarbeta med de fackföreningsfientliga miljöpartisterna, det är väl bättre att söka upp de medlemmar i mp som har en schysst syn på arbetsrätt, facklig verksamhet och ekonomisk rättvisa?

    Vad tycker du om Wallersteins strategi att tvinga liberaler stå för sina ideal? Det är alltså inte att tala till deras egenintresse.

    Det var kanske dumt att skriva den här bloggposten (Vänsterpartiets inre angelägenheter har som sagt inte med mig att göra), men jag kunde inte låta bli (har t.ex. skrivit lite om Fp:s inre angelägenheter också).

    Svara
  5. charlotte (146 comments)

    Jag tycker inte alls det är dumt att ta upp det här, för som du själv säger - varför skulle du låta bli att ta upp just vp på din blogg? Och att du blir provocerad av en sådan här intolerans, som ju riktar sig mot dig som miljöpartist med vänstersympatier, det är faktiskt inte särskilt konstigt. Det behöver egentligen inte analyseras närmare tycker jag.

    Svara
  6. jimpan (121 comments)

    Tompa:
    Jag kan inte uttala mig om debattörerna på V:s debattforum generellt sett, men håller med om att åsikterna "alla som inte är för oss är emot oss, min fiendes fiende är min vän etc" är ett problem för vänstern (i bred mening).

    Ju mer utbrett sådant blir, desto mer marginaliserar man sig själv. Olika rörelser och sekter (nu använder jag det som ett religionshistoriskt begrepp, "cults", och inte ett skällsord) har genom historien gått den vägen.

    Som du vet är den motsatta risken en överpragmatism, som ibland kanske präglar en del som vi känner, men både radikalism och pragmatism behövs för att hålla varandra inom rimliga gränser.

    Vad har du för dig imorgon kväll? Om jag blir frisk (är sjukskriven nu) tänkte jag gå på en liten fest i Kungsladugård, och Maria och du får gärna komma. Vi kan höras på mejl eller telefon.

    Svara
  7. Andreas (26 comments)

    Jag vet inte om man måste vara medlem, kanske.Ingen kollar iaf.

    Håller med om att det inte bör läggas upp på vvv då det är alldelles för lösryckt och det skulle bara inspirera en o annan tok att gå ut i tv o säga att v är en bunt tokiga kommunister... 🙂

    Håller med Wallersteins poäng till viss del. Det är klart vi ska påpeka för "riktiga" (beroende på vad man anser) liberaler att det inte är liberalt att ropa efter bomber och batonger. Frågan inställer sig dock; Om de verkligen vore sådana liberaler, skulle de ropa efter bomber o batonger in the first place???

    Poängen liknar Hardts o Negris poäng i imperiet att den liberala konstitutionen i USA kommer leda till en bättre värld. Jag är minst sagt skeptisk...

    Svara
  8. jimpan (121 comments)

    Tack, Charlotte. Jag såg inte ditt inlägg. Du har förstås rätt, men jag försöker att undvika kritik av V på min blogg pga av det som varit.

    Andreas:
    Jag har som sagt inte kommit så långt i Imperiet ännu, men tror att Wallersteins poäng skiljer sig en del från Hardts/Negris. Sedan är jag inte helt säker på att man inte bör påpeka att USA:s konstitution faktiskt förespråkar "liberty and justice for all" - att problemet med den politiska liberalismen (nu skiljer jag den från ekonomisk liberalism) och upplysningsidealen är att dess uttalade universalism inte gäller i praktiken. Men det är kanske inte vad Hardt/Negri menar.

    Den fråga som inställer sig hos dig - huruvida det är liberalt att ropa efter bomber och batonger - är just den fråga vi ska ställa till dem som kallar sig liberaler och ropar efter bomber och batonger. Och vi ska vara ihärdiga i det!

    Drar mig nog för att debattera på V:s debattforum. Det är ganska lätt att kolla upp att jag är medlem i VVV, och med det följer en hel del antaganden som bara skulle vara till hinder för en god debatt.

    Svara

Kommentera