Heter boven alltid nyliberalism?

Av den 29 februari, 2008

Socialdemokraten Jonas Morian har varit inne på det förut, men jag får ibland en känsla av att ordet nyliberal används som etikett för allt möjligt man som vänster inte gillar. Kan inte det ibland vara ett lite väl trubbigt verktyg?

Jag måste erkänna att jag själv har en ganska vag uppfattning av vad nyliberalism egentligen är. Wikipedia kan då vara ett rätt bra ställe att kolla på, även om det inte alltid är säkert att det är en opartisk eller korrekt källa.

Nyliberalism, engelska libertarianism eller neoliberalism, är en politisk ideologi som bygger på det klassiskt liberala idéarvet från 1800-talet. Begreppet introducerades under sista fjärdedelen av 1900-talet och kan anses stå i kontrast till socialliberalismen.

Kärnan i den nyliberala ideologin är ett hävdande av individens rätt till liv, frihet och egendom. Det utilitaristiska argumentet att nyliberalismen ger det bästa utfallet i samhället förekommer också.

Ur individens frihet härleder man den ekonomiska liberalismen, med försvar av kapitalismen, liksom drog- och vapenliberalism och ställningstaganden som fri invandring och total yttrandefrihet. Det politiska målet är en mycket begränsad nattväktarstat, som bara ansvarar för poliskår, domstolar och försvarsmakt.

Nyliberaler bakom den 11 september?

I höstas läste jag i Göteborgs Fria Tidning ett reportage om en rörelse i USA som ifrågasätter den etablerade förklaringen till attentatet mot World Trade Center den 11 september 2001. Det var ganska intressant. I vanlig ordning kritiserades personer som finns eller funnits i kretsen kring president George W Bush, som Dick Cheney och Paul Wolfowitz. Dessa angavs som knutna till den "nyliberala" tankesmedjan Project for the New American Century, PNAC. Senast jag kollade betecknades denna som neokonservativ, inte nyliberal. (Neo-cons förekommer visserligen nästan lika ofta i vänsterns fiendebild som nyliberaler, särskilt när det handlar om "kriget mot terrorismen", men man bör ändå göra sig besväret att skilja på de båda.)

En snabb koll på Wikipedia ger följande definition av neokonservatism.

Neokonservatismen tog sin form under 1970-talet då desillusionerade vänsteraktivister började omvärdera sina politiska ståndpunkter. Framförallt tre ståndpunkter har identifierats med neokonservatismen:

  1. Ett statsfinansierat välfärdssystem, men i lokal och frivillig regi istället för i offentlig.
  2. Demokrati och mänskliga rättigheter, så som varje människas födelserätt. En tanke som neokonservativa anser står över folkrätten och som de anser är skäl nog för att legitimera att man störtar diktaturer.
  3. Ett starkt statligt stöd och engagemang i familje- och kulturpolitik.

Självklart är det inte så att en person med nyliberala värderingar i vissa frågor inte kan ha neokonservativa uppfattningar i andra (det finns tydligen folk som kallar sig "neolibertarianer"). Nyliberaler kan också samarbeta med neokonservativa. Men i grunden känns det som att inte kunna skilja på en AFA-anarkist och en stalinist (utan jämförelser i övrigt). Äpplen och päron.

"EU är ett nyliberalt projekt"

Inte sällan kan man stöta på uppfattningen att EU är dåligt för att "EU är ett nyliberalt projekt". Jag har lite svårt för det här. Och det beror inte på att jag tycker att EU är bra på alla sätt och vis, eller att jag inte i sak håller med de personer som använder frasen - inte när (om) de väl börjar förklara vad de menar är så dåligt. Ofta handlar det om prioriteringen av den fria marknaden, att EU först och främst bygger på den pelare som går ut på en fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. Man kan önska sig en social dimension, ett europeiskt välfärdssystem baserat på en basinkomst för medborgarna, eller en satsning på miljöarbete av samma tyngd som "de fyra friheterna".

(Jag är för fri rörlighet inte minst för människor, men fri rörlighet inom EU är främst förunnat EU-medborgare och tycks förutsätta en allt högre mur kring EU. Likaså är jordbruksstödet samt tullarna utåt en skarp kontrast till idealet. Men de är inte så mycket just nyliberala.)

Ett exempel kommer från Vänsterpartiets partiprogram. (Vänsterpartiet är bara just ett exempel, min kritik riktar mig inte främst mot dem.)

Europeiska unionen – kapitalets union
Europeiska unionens överstatliga beslutsformer är motsatsen till internationell samverkan. EU:s nyliberalt inspirerade fördrag gör i praktiken kapitalets frihet till överordnad princip. Avregleringar, skattesänkningar, privatiseringar och avskaffande av handelshinder inom en gemensam marknad är prioriterat, medan social trygghet, miljöskydd och arbetsrätt betraktas som problem eftersom de kan minska kapitalets frihet.
/.../
Det är en illusion att tro att EU i avgörande delar kan reformeras inifrån till dess den omvandlats till ett demokratiskt samarbete där kapitalets intressen pressas tillbaka. Den nyliberala politiken och tendensen till överstatligt stormaktsbygge är inbyggda i EU-strukturerna. EU måste upplösas för att ett i grunden annorlunda europeiskt samarbete skall kunna byggas. En viktig del i en sådan process kan vara att länder väljer att lämna unionen. Vänsterpartiet arbetar bland annat därför för ett svenskt utträde ur EU.

Det är kanske jag som är okunnig, men jag tror inte att EU är produkten av en gigantisk nyliberal konspiration (vilket kanske inte partiprogrammets författare heller tror, men det är ett sånt intryck åtminstone jag lätt får). Som jag fattat det utgår snarare EU, med sina föregångare, från idén att ökad handel mellan länder minimerar risken för konflikter och framför allt väpnade sådana. Tanken hör till den liberala traditionen, framför allt det som brukar kallas "Manchesterliberalism". Den går knappast stick i stäv med definitionen av nyliberalism, men den är inte heller identisk med nyliberalismen.

I kritik av exempelvis EU bör man säga vad man konkret menar, hellre än att använda sig av fraser som "nyliberal politik" eller "ett nyliberalt projekt". Det är kanske jag som inte är tillräckligt mycket av en politiker, men jag är övertygad om att det är bättre och mer hederligt att säga att EU är dåligt för att det prioriterar kapitalets frihet framför social trygghet (eller ännu hellre vara ännu mer konkret) än att säga att det är ett nyliberalt projekt och ingenting annat. Jag tror man vinner på det i längden.

Det är inte nyliberalerna som är hotet

I kölvattnet på den debatt om nyliberalism och islamofobi som Andreas Malm gjort ett ganska misslyckat försök att dra igång genom en serie inlägg på DN Kultur, läste jag en intressant bloggpost av Attila Toth. Attila, som jag tror själv skulle kalla sig nyliberal, gör i sin text ungefär samma poänger som jag (utifrån en annan politisk position). Särskilt fastnade jag för följande.

Den som fortfarande fruktar nyliberal politik kan känna sig lugn, världen går mot större och mäktigare statsapparater, mer byråkrati, högre skatter, protektionism, nymoralism, mer inblandning i privatlivet - enligt Bush och Putins modeller. Detta känns måhända inte mer befriande för vänstern (eller för liberaler), men rätt ska vara rätt; man måste lära sig motståndarens rätta namn - i detta fall konservatism.

Nå... vad säger ni? Har jag blivit för högervriden/småborgerlig?

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: nyliberalism, nyliberaler, libertarianism, libertarianer, Jonas Morian, ekonomisk liberalism, kapitalism, Göteborgs Fria Tidning, elfte september, World Trade Center, George W Bush, Dick Cheney, Paul Wolfowitz, Project for the New American Century, PNAC, neocons, neokonservatism, kriget mot terrorismen, neolibertarianism, AFA, anarkism, stalinism, EU, marknadsliberalism, Vänsterpartiet, avreglering, privatisering, superstat, överstatlighet, Manchesterliberalism, islamofobi, Andreas Malm, DN Kultur, Attila Toth, Putin, Vladimir Putin, Ryssland, nymoralism, protektionism, konservatism

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

21 reaktioner på ”Heter boven alltid nyliberalism?

  1. Attila (5 comments)

    Kul att du refererar,
    Att EU skulle vara ett nyliberalt projekt känns ju ganska så krystat... Har precis skrivit ett kort EU-kritiskt inlägg, ur liebral synvinkel.
    http://www.attila.tecknare.se/?p=420

    Problemet är att folk knappt vet vad liberalism är. Och på de här premisserna skulle jag aldrig kalla mig själv "nyliberal".

    ---
    Jag håller i sak med dig, och då jag inte ser poängen i att använda beteckningen nyliberal som ett skällsord menade jag att jag fick intrycket att du skulle skriva under på de ståndpunkter som i Wiki-artikeln förknippas med nyliberalism. Men jag har strukit den bisatsen nu.

    Intressant inlägg om EU. Avvaktar med spänning på deklarationer från borgerligt håll om utträdeskrav. /Jimmy

    Svara
  2. Sanjay (79 comments)

    I den anglosaxiska världen ses knappast EU som ett nyliberalt projekt, snarare tvärtom, socialistiskt. Det är väl helt enkelt en fråga om riktning. I en engelsmans ögon är det ett steg mot mer styrning, i en skandinavs ögon ett steg mot mindre styrning. Även med avseende på kapitalets frihet, en gemensam valuta ses i britters ögon som ökad styrning av kapitalet.

    Att säga att kapitalets frihet prioriteras gentemot social frihet är väl en fråga om vad man tycker om kapitalets frihet. Min erfarenhet är att alla strävar efter social frihet, men har olika åsikter om hur man bäst uppnår den samma.

    Nyliberalism för mig har alltid varit något teoretiskt, i stil med vad Robert Nozick skrev, jämförbart med hur många vissa ser på kommunismen.

    ---
    Du har en poäng, men ett EU baserat på ett "nyliberalt" tänkesätt (t ex att marknaden får råda) är lika mycket steg mot ökad styrning som ett EU baserat på ett "socialistiskt" tänkesätt (att unionen av stater ska äga/gynna vissa företag, eller vad det nu kan handla om). I mina ögon. /Jimmy

    Svara
  3. Johan (9 comments)

    Jag hade nöjet att undervisa på Scholtes bok "Globalization -- a critical (sic!) introduction" i höstas.

    En riktigt, riktigt sunkig bok på många sätt, men han positionerar i alla fall sin idé om det globala civilsamhället mot nyliberalismen. Alla som är nyliberaler är inte onda av naturen, påpekar han, det finns de som ansluter sig till den nyliberala ideologin av rent egenintresse också, och så finns det vissa som helt enkelt inte förstår bättre. Någon student på seminariet exemplifierade nyliberalismen med något vattendammprojekt i Brasilien, tror jag det var, som finansierades av IMF eller Världsbanken tillsammans med den brasilianska staten och som bokstavligt talat körde över indianer, eller nåt i den stilen. Och om ett sådant fall av statlig intervention kan vara exempel på nyliberalism, då har begreppet liksom kommit full circle och helt tömts på innehåll.

    Studenterna älskade f ö Scholte.

    Svara
  4. Attila (5 comments)

    Sanjay,
    Du har en poäng, men du glömmer det faktum att EU sakta går från ett mellanstatligt förbund till en federation, vilket innebär att alla länder (ev.) kommer att släppa en stor portion makt till EU-parlamentet. Jag och många liberaler är för decentralisering av makt, ju närmare makten finns desto bättre. Är makten avlägsen tappar vi intresset, som t ex USA där få röstar. Detta leder till ett avlägset politiker- och byråkratvälde, där medborgarens röst är försvinnande liten.

    Apropå resten av innehållet i inlägget: Många har glömt KONSERVATISMEN - få funderar på vilka idéer som driver denna ideologi. Detta är liberalerna gamla fiende, men man slog förbund med dem inför en ny värre fiende: socialismen/kommunismen.

    Ett äktenskap som alltid varit olyckligt; vi får se när det blir skilsmässa...

    Svara
  5. mangan (11 comments)

    Faktum är att vänstern har mycket att lära av de neokonservativa. Kanske inte i Bush:s tappning, men väl i en mer teoretisk tappning. Neokonservatismen har varit en flyktväg för många f.d. Sovjetmarxister som fann neokonservatismen som en flyktväg när Sovjet föll samman. Det kanske kan vara svårt att se hur man som marxist kan bli konservativ i traditionell mening, men neokonservatismen handlar såvitt jag förstår inte så mycket om familjeideal som om kommunitarism och ett högt värderande av civilsamhällets egna sociala institutioner, en politik orienterad mot social självhjälp än nattväktarvälfärd.

    Det är ju den liberala nattväktarstatens anspråk på sekulariserad status quo som skapar den ständiga demoniseringen av "den ociviliserade världen". Konservatismen för Bush är väl snarare en slags krydda. Men det är ju som med liberaler som med många andra tappningar av ideologer, man måste skilja mellan dem som har makt och de som är visionärer. Man måste skilja mellan Margareth Thatcher och Johan Norberg. Två helt olika sorters nyliberaler.

    Svara
  6. Johan Sjölander (1 comments)

    I viss mån har du rätt och nyliberalismen är rätt död. Men å andra sidan så lever vissa nyliberala idéer lika starkt som någonsin just nu - framförallt inom den ekonomiska sfären. Om jag fick karikera den "typiska" högern av idag så är det en ekonomisk marknadsorientering som plockat mycket från de traditionella nyliberalerna, sammankopplat med en del mer auktoritära drag hämtade från en mer konservativ (eller neokonservativ) idébakgrund.

    Så jag tror att det är för tidigt att slänga Friedman på skräphögen och säga att han har spelat ut sin roll - vare sig man gillar eller ogillar det han säger.

    Sedan tror jag att det är bra att ha i huvudet att nyliberalism har blivit ett väldigt negativt laddat ord, vilket gör att alla (utom ett fåtal, och de går att räkna på ena handens fingrar) personer som faktiskt är mer eller mindre nyliberala hellre kallar sig något annat - tex bara liberal. Vilka slutsatser man sedan drar av den analysen beror nog på vad man själv tycker i grunden (jag, som tycker att liberalismen som helhet innehåller en hel del vettigt men inte gillar nyliberalismen ogillar utvecklingen skarpt).

    ---
    Det ligger nog en hel del i det du säger om den "typiska" nya högern. Desto större anledning att akta sig för att klistra etiketter på folk. /Jimmy

    Svara
  7. Attila (5 comments)

    Mangan,
    Jag tror snarare att det liberalismen som Bush använder som "krydda".

    Vad sägs om USA Patriot Act, Guantanamo Bay, starkare statsmakt, krig och krigshets, religion, nymoralism, ökad byråkrati, högre skatter - idel "liberala" tankar - ELLER?

    Vässa pennan...

    Svara
  8. Marcus (478 comments)

    Du är nyanserad som alltid Jimmy, bra inlägg. Jag tror också du har helt rätt i att ordet "nyliberal" ofta används som något slags skällsord, för att beskriva det man inte gillar. Det är synd, eftersom det blir svårare att utbyta tankar med varandra efter att man klistrat sådana etiketter på varann.

    ---
    Tack. /Jimmy

    Svara
  9. Gustav (8 comments)

    Jag kan mycket väl tänka mig att kalla mig nyliberal, möjligen med förbehåll beroende på pålästheten hos de närvarande. Inte alla är ju politiknördar med koll på de olika schatteringarna och många köper istället ofta det här skällsordsresonemanget, där alla till vänster är kommunister och alla andra är nyliberaler (beroende på vilken sida som kastar invektiv).

    Det finns ju faktiskt stora skillnad även bland de som man slentrianmässigt kallar nyliberala - man kan vara fixerad vid ekonomisk handlingsfrihet, främst intresserad av "civila rättigheter", eller en blandning. Personligen är jag ingen automatisk motståndare mot allt skatteuttag och allt bidragsstöd till människor, men däremot är jag nästan förbehållningslöst emot allt vad förmynderi över människor heter i form av sociala förbud och förmaningar av olika slag.

    Jag är kanske en "mjuk" typ nyliberal i vissas ögon, eftersom jag inte är speciellt ekonomiskt strikt. Andra kan tycka att jag är en av de extrema "galna nyliberalerna" eftersom jag tycker att man bör (med förnuft, men ändock) legalisera all narkotika, avskaffa prostitutionsförbud och snart sagt allt liknande som innebär regleringar av handlingsfriheten vad gäller den egna personen. Det hela ligger nog till viss del i betraktarens öga och hans eller hennes politiska hemvist och erfarenheter.

    Till slut måste jag säga att den här negativa laddningen av "nyliberal", den finns nog främst hos de som redan hör hemma i den politiska sfären, som hobby eller yrke. "Mannen på gatan" reagerar inte speciellt på användandet, utom med viss förvirring inför en obekant term - det är iaf min erfarenhet.

    ---
    Utifrån din beskrivning av dig själv skulle jag uppfatta dig som anarkist snarare än nyliberal, men det är bara min uppfattning. /Jimmy

    Svara
  10. Gustav (8 comments)

    Nej nej, det är STOR skillnad. Jag vill ha kontrollerad våldsutövning i form av domstolar och centralmakt, skatteuttag - inte för omfördelning utan för understöd - som syftar till att stödja vissa samhällsfunktioner, med mycket annat. Det är en hel del som går i den fällan, att likställa anarkism med libertarianism eller nyliberalism, men det är inte samma sak.

    Den ekonomiske tänkare, av de jag läst och hört lite mer av som jag ställer mig närmast är Milton Friedman och han är ingen direkt anarkist.

    ---
    Jag vet mycket väl att anarkism (vänsterlibertarianism) och nyliberalism (högerlibertarianism) inte är samma sak. Men den beskrivning du gav kunde lika gärna gälla en anarkist. /Jimmy

    Svara
  11. Sanjay (79 comments)

    Jag tycker det är liberal som blivit ett skällsord, nästan som det var här i USA för bara något år sedan. En på många sätt ganska medveten kampanj att göra ordet till ett skällsord, fast med helt olika utgångspunkter.

    Under många år har vänstern haft monopol på en del väljargrupper där de under senare tid utmanats ganska starkt av liberalismen. I frågor om bl.a rasism, postkolonialism, nord/syd, HBT har man fram till någon gång på 90-talet kunnat räkna med ett ganska okritiskt stöd från samtliga minoritetsgrupper.

    När man nu tävlar med liberaler om dessa väljargrupper så har retoriken blivit allt hätskare.

    ---
    Det har jag också reagerat på (bl a här). Själv ser jag beteckningen liberal som någonting i grunden positivt (fast när folk börjar lägga till olika prefix, utom om det är vänster, så kan jag bli lite avog). Samtidigt: Finns det i dag något politiskt parti som är liberalt i den bemärkelsen? Knappast Folkpartiet väl? /Jimmy

    Svara
  12. Sanjay (79 comments)

    Det finns liberala drag hos samtliga svenska partier, i en internationell jämförelse så skulle Sverige förmodligen uppfattas som ganska liberalt ur de flesta synviklar. Inte bara socialt utan marknadsekonomiskt. Det är väl onekligen så att Fp profilerar sig i frågor som knappast är traditionella liberala hjärtefrågor. Men så där på rak arm skulle jag nog kalla M och C för Sveriges mest liberala partier, framför allt i sin syn på omvärlden.

    Svara
  13. Hannes B (1 comments)

    Sanjay, partier här i Sverige må ha drag av liberalism, i mindre doser. Men om man jämför internationellt så ligger Sverige inte bra till i liberal synvinkel, iaf enligt mig. Kollar man på skattetrycket ser man direkt att vi är långt ifrån liberalt. Ser man på den asyl/invandringspolitik som bedrivs nu, och då, är den inte liberal. Ser man till lagar som inskränker på marknaden och för företagen (LAS) är vi inte liberala. Många brukar sätta Costa Rica som det mest liberala landet, då det finns ett liberalt parti, inte som något här i Sverige som är blandat, som fick i deras förra val mer än 5% av rösterna. Kan inte siffran exakt.
    Såhär uppfattar jag iaf i mindre drag hur man kan sammanfatta ett land som liberalt.

    På plussidan har vi att vi var först i världen med yttrande- och tryckfrihet. Förvisso togs det bort av kungen rätt så snabbt, men ändå. Sen har vi när kvinnorna fick rösträtt. Liberaler spelade roll då.

    Hittade hit genom Magnus Betnérs sida. Har endast läst denna text och det känns som att jag kommer följa ditt skrivande. Känner tyvärr igen mig i att ordet "nyliberal" används som skällsord, har blivit kallad det (och jag är en sådan filur) men det var när jag började förklara EU, som du beskriver i texten, varför jag inte ser det som ett nyliberalt projekt. Blev alltså kallad det när jag sa att jag ogillar EU och vill att vi ska gå ur EU.

    Är väldigt glad att du skrev denna text, hjälper mig också att tänka till lite. Och vad jag har uppfattat det som (har som sagt bara läst denna text) är du inte åt högerhållet? Är det så blir jag ännu gladare. Du tänker till. Jag håller mig från att kalla mina motståndare kommunister, afa, stalinister, maoister osv.

    Svara
  14. Sanjay (79 comments)

    Hannes,

    Jag tycker skattetrycket är en alldeles för trubbig måttstock och då vill jag understryka att jag är för ett lågt skattetryck.

    I avseende på invandringspolitik så är Sverige inte speciellt liberalt, kanske ett av de minst liberala länderna, invandrare är i princip samma sak som asylinvandrare.

    Vad det gäller internationell handel så går Sverige mot det liberalare hållet, även om det finns en dragning åt det norska protektionistiska biståndshållet även i svensk debatt.

    Men i det stora hela så skulle jag säga att Sverige ligger någonstans mellan den liberala anglosaxisika världen och det protektionistiska kontinental Europa.

    Svara
  15. JK (1 comments)

    Du är medveten om att Magnus Betnér gillar din blogg? Gå in på hans hemsida, http://www.magnusbetner.com, och läs dagboken som han uppdaterar väldigt ofta.

    Din blogg var verkligen läsvärd, precis som Magnus Betnér menar på.

    Svara
  16. Daniel (9 comments)

    En bra text om Eu faktiskt... Jag brukadekanna mig ganska hemma i Vansterpartiets beskrivning av ett nyliberalt/nnykonservativt/imperialistiskt stormaktsbygge, men dessa ord ar valdigt tomma. Jag ar nog lika kritisk pa manga punkter som jag var, men som du skriver - kritiken maste handla om konkret politik och inte om slagord, som nyliberalism, neokonservatism m.m. faktiskt ar inom vanstern.

    Svara
  17. Marcus (478 comments)

    Johan: "En riktigt, riktigt sunkig bok [Scholtes] på många sätt"
    Skönt att det inte bara var jag som tyckte det. Din beskrivning av boken var klockren.
     

    Svara

Kommentera