Gröna folkhemmet 2.0

Av den 7 mars, 2014

Ett kapitel i den kommande boken handlar om miljöpolitik. Följande utdrag kan ses som ett smakprov inför utgivningen. Det knyter an till diskussionen om hållbar utveckling, samhällsbyggnad och övergripande reformprogram.

I oktober 1987 presenterade en FN-kommission ledd av Gro Harlem Brundtland, socialdemokrat och Norges statsminister, sin slutrapport Vår gemensamma framtid.1 Där etablerades begreppet hållbar utveckling, myntat av agronomen och miljövetaren Lester Brown några år tidigare. Med Brundtlandkommissionens formulering innebär det ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Rapporten hävdar att hållbar ekonomisk tillväxt och social utveckling är omöjlig att uppnå om miljön ödeläggs och naturresurserna utarmas. Utveckling och tillväxt måste äga rum på ekosystemens villkor.

Det gröna folkhemmet

Gro Harlem Brundtland ledde den FN-kommission som etablerade begreppet hållbar utveckling.

När Göran Persson blev socialdemokratisk partiledare och statsminister år 1996 lanserade han det ”gröna folkhemmet” i sin första regeringsförklaring. Inspirationen fick han från biologen Stefan Edman och arkitekten Olof Eriksson. På ett seminarium arrangerat av SSU och fackföreningen Byggnads året efter utvecklade Persson sina tankar. Han pekade på det ohållbara i att de 20 procent av världens befolkning som lever i västvärlden lägger beslag på 80 procent av planetens icke förnybara resurser. Men, påminde han, det var en gång möjligt att förvandla Fattigsverige till en modern välfärdsstat – genom att se till att det byggdes bostäder, infrastruktur, sjukhus, skolor och en gemensam trygghetssektor. Omvandlingen skapade hundratusentals nya arbetstillfällen. På samma sätt ansåg Persson att socialdemokratin kan leda omställningen från dagens Sverige till ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle. Det gäller enligt honom att “gifta samman” ekologi, ekonomi och kampen för jobben – en utmaning för alla världens nationer.

Ett av de mest konkreta inslagen i Perssons politik för det gröna folkhemmet var de lokala investeringsprogrammen för ekologiskt hållbar utveckling, LIP. Åren 1997-2001 investerade staten 6,2 miljarder i olika program runtom i landet. Pengarna fördelades genom statsbudgetens område samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, och de kunde sökas av kommunerna i syfte att påskynda det lokala arbetet med ekologisk omställning. Utvärderingar har gjort uppskattningen att investeringsprogrammen minskade de svenska utsläppen med två miljoner ton koldioxid om året under perioden 1998-2008, vilket motsvarar 75 procent av det svenska klimatmålet för den första Kyotoperionen. Programmen, som lanserades i kölvattnet av den ekonomiska krisen, bidrog också till att bekämpa arbetslösheten - på kort sikt genom jobb inom byggbranschen, och mer långsiktigt genom att främja nya branscher som produktion av biomassa.2

Investeringspolitik för grön omställning

I den svenska politiken tycks det idag finnas enighet om att vi ska delta i handeln med utsläppsrätter. Till vänster tycks det finnas fler skeptiker, till höger fler entusiaster. En kritik som har lyfts riktar in sig på att man utnyttjar marknadsmekanismer för att se till att utsläppen ska minska där kostnaden är lägst. Principen att minimera kostnaderna för utsläppsreduktion undergräver drivkrafterna för teknikutveckling och nyinvestering. Systemet har i kombination med en avreglerad elmarknad möjliggjort övervinster för energibolagen, då marknadsprissättningen i Nordeuropa gör att priset på el ligger långt över produktionskostnaden.

I sin tolfte femårsplan (2011-2015) försöker Kina göra en grön omställning. Bilden är från Shanghai.

Ett intressant förslag om Kyotoprotokollets efterträdare kommer från Björn-Ola Linnér, professor vid Linköpings universitet och tidigare föreståndare för lärosätets Centrum för klimatpolitisk forskning. Linnér har förespråkat att man bör överge handeln med utsläppsrätter för att istället upprätta ett avtal mellan världens länder med investeringsmål satta i relation till BNP per capita. Till det bör man knyta fonder för tekniköverföring till fattiga länder. Att investera i energieffektivisering och förnybar energi ses inte bara som en utgift. Exempelvis gör Kina redan stora sådana satsningar i sin senaste femårsplan, eftersom de ser att det skapar affärsmöjligheter och ekonomisk utveckling. Målet är att minska koldioxidutsläppen med 16 procent i förhållande till BNP till år 2015. Sju framtidsnäringar ska få miljardstöd. Kina pekar särskilt ut vindkraft, solenergi, smarta elnät och elbilar som områden där landet ska bli världsledande. Till exempel vill regeringen att fem miljoner elbilar och plug-in hybrider ska finnas i landet år 2020. Därför satsar man 100 miljarder kronor på infrastruktur och upphandling av fossilfria bilar.3

Den internationella fackliga samorganisationen IFS har i en rapport som utgår från tolv olika länder visat att investeringar på 2 procent av BNP i ett näringsliv med starkare miljöinriktning och schystare arbetsliv kan skapa 48 miljoner nya arbetstillfällen. För svensk del vill vi föreslå att det finanspolitiska ramverkets överskottsmål, formulerat som att en procent av BNP ska avsättas till finansiellt sparande, bör omarbetas till ett investeringsmål. Detta skulle innebära att en procent av BNP (förslagsvis) ska avsättas till sparande i realkapital, det vill säga offentliga investeringar i infrastruktur och bostäder. Fackföreningen Byggnads har kommit med förslag om energieffektivisering av bostäder för att nå klimatmålen. Inspiration hämtas där från Tyskland. Miljöorganisationen Greenpeace menar att arbetet med energieffektivisering och med omställning till förnybar energi kan skapa upp till 60.000 arbetstillfällen. Medan fackföreningen Transport, vars medlemmar finns inom en sektor som en stor del av utsläppen kommer från, vill se investeringar i grön teknologi och ett smartare transportsystem för att uppnå klimatmålen.

Det här var ett utdrag från den kommande, omarbetade upplagan av Den tredje vänstern. Författare är Johan Lönnroth och undertecknad.

För övrigt...

...var det intressant med den forskningsrapport om Kunskapslyftet (1997-2002), samtida med de lokala investeringsprogrammen, som i går kom från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. Lågutbildade kvinnor med små barn drog nytta av att studera på Komvux inom ramen för Kunskapslyftet. De var mer sysselsatta och hade på sikt högre löneinkomster än jämförbara kvinnor. Tidningen Arbetet skriver om det.

...har jag ännu inte hunnit läsa rapporten från Socialdemokraternas forskningskommission (rapporten finns där att ladda ned som pdf), ledd av professor i nationalekonomi Mårten Palme. Rapporten presenterades på DN Debatt. Kloka kommentarer har jag läst av Irene Wennemo och Andreas Bergh (som säger lite olika saker, delvis emot varandra).

...kom i går också rapporten "Jag tar värktabletter men det hjälper inte" från tankesmedjan Katalys (finns där att ladda ner som pdf). Rapporten är omskriven av tidningen Feministiskt perspektiv. I förrgår presenterade LO sin Jämställdhetsbarometer, tillsammans med en kampanj för lag om rätt till heltid i kvinnodominerade yrken. Det kan vara läge att snart ta ett samlat grepp om jämställdheten, eller bristen på den, på arbetsmarknaden.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Byggnads, Göran Persson, Greenpeace, Gro Harlem Brundtland, gröna folkhemmet, hållbar utveckling, IFAU, investeringar, jämställdhet, Johan Lönnroth, Katalys, Kina, klimatpolitik, Kunskapslyftet, Kyotoprotokollet, LO, lokala investeringsprogram, Mårten Palme, överskottsmålet, samhällsbyggnad, Transport

Noter

  1. Världskommissionen för miljö och utveckling, Vår gemensamma framtid, Bokförlaget Prisma och Tiden förlag, 1988. []
  2. Lena Sommestad, Klimatpolitik och full sysselsättning, Arbetarrörelsens tankesmedja 2011. []
  3. Mats Engström, Jobben i det gröna folkhemmet, Arbetarrörelsens tankesmedja 2013. []

Kommentera!