Grön politisk teori enligt Habermas

Av den 30 mars, 2010

Jag fortsätter mina reflektioner från läsandet av Per Gahrtons Vad vill de gröna? (1988) och har kommit till den för boken centrala motsättningen mellan vad Jürgen Habermas kallar "systemet" respektive "livsvärlden".

Per Gahrton skriver att hans akademiska hemvist, sociologin, alltför länge präglats av knastertorr positivism - med hans medvetet förenklade beskrivning: "människor betraktas som själlösa ting vilkas beteende kan förklaras genom den påverkan de utsätts för av yttre fakta". Var det inte Robert K Merton så var det Karl Marx. Inte förrän på 1980-talet började det på bred front och i Gahrtons ögon bli mer intressant. En central gestalt är här Jürgen Habermas - och i synnerhet dennes analys av motsättningen mellan "systemet" och "livsvärlden".

Jürgen Habermas (f 1929), tysk sociolog, är en av de mer inflytelserika politiska tänkarna i vår tid.

Habermas är, om än som forskare arvtagare till den marxistiska Frankfurtskolan, närmast att betrakta som socialdemokrat. Ändå är han, bland annat som förespråkare av en deliberativ demokratiteori och av idén om basinkomst (medborgarlön), inte någon förvånande referens för en grön ideolog som Gahrton. Habermas tes är i Immanuel Kants och Max Webers efterföljd att det moderna är en funktionsuppdelning mellan vetenskapens, moralens och konstens världar, eller om man så vill: teoretiska, etiska och estetiska meningssammanhang. I likhet med den sistnämnde ser Habermas också baksidor i detta, och han talar om ”systemets kolonisering av livsvärlden”, besläktat med Webers föreställning om ”modernitetens järnbur”. Upplysningens program är avmystifieringen av världen, som det heter i Frankfurtskolans Upplysningens dialektik (publicerad 1947),1 och med världens förlorade trolldomsglans finner vi att vi är instängda i en prosaisk verklighet, en järnbur av rationella och torftiga rutiner. Systemet, ordnat efter teknologins, naturvetenskapens och ekonomins rationalitet, kvantifierbarhet och effektivitet som högsta ideal, hotar den livsvärld som utmärks av mänsklig samvaro och dialog. Istället för att frigöra människan, vilket var dess syfte, riskerar det moderna projektet att alienera henne från den politiska makten och reducera hennes reella frihet till att kunna välja mellan de olika symboler för identitet, status och välfärd som konsumtionssamhället erbjuder. Livskvalitet underordnas levnadsstandard.

Gahrton diskuterar i korthet några tillämpningar av Habermas tes. I antologin Den sociologiska fantasin (1987) resonerar sig Margareta Bertilsson fram till att systemets legalitet (juridiken) hävdar sig på bekostnad av livsvärldens legitimitet (samhällsmoralen).2 Ulla Bergryd drar i samma antologi slutsatsen att om "den symboliska reproduktionen av livsvärlden störs", bland annat genom att koloniseras av systemet, "hotar meningsförlust, legitimationsbrist, anomi, alienation, psykopatologier, motivationsbrist och upplösning av traditioner." Mats Franzén gör "en för funkisstilen förödande analys" (Gahrtons formulering)3 av stadsplaneringen genom olika epoker, och Boel Berner ser hoppet hos en miljö-, freds- och alternativrörelse som leder motståndet mot den blinda underkastelsen under oförutsägbara resultat av teknik- och samhällsutvecklingen.

Systemets kolonisering av livsvärlden leder alltså bland annat till anomi (social upplösning). Denna teori, formulerad av Émile Durkheim, gör Gahrton stor poäng av.4 Han menar att teorin säger oss

att ett tillväxtsamhälle obevekligt måste lida av ett evigt glapp mellan människors lyckomål och deras tillgängliga medel. Genom tillväxten flyttas ju målen hela tiden längre bort och i kapplöpningen efter att hinna ifatt dem skapas oundvikligen sociala klyftor, frustration, slitningar, kronisk otillfredsställelse, utslagning av "förlorare". Ju snabbare materiell tillväxt och därmed följande sociala omvälvningar, desto påtagligare social upplösning.

Huruvida det stämmer att jakten på tillväxt har dessa effekter vet jag inte, men vi kan ta upp några rön från den av miljöpartister så omhuldade lyckoforskningen om vad som gör ett land lyckligt.

  • En demokratisk, stabil stat och ett dynamiskt civilsamhälle, rikt på tillit och socialt kapital.
  • En viss nivå av materiell välfärd, utöver vilken tillväxten inte har någon större betydelse. Sverige har t ex för länge sedan uppnått denna nivå. Då är andra faktorer viktigare.
  • Inte alltför stora ekonomiska klyftorna och inte alltför hög arbetslöshet. Förekomsten av en välfärdsstat, omfattande skattefinansiering av sociala tjänster, tycks ha mindre betydelse.
  • En individualistisk kultur, där människor har stor frihet att själva bestämma sina liv (alltså inte detsamma som en egoistisk, ”sköt dig själv och skit i andra”-kultur).

Den globala World Values Survey mäter inte den upplevda lyckan, men väl några faktorer som enligt lyckoforskningen bidrar till denna, och vi kan se att Sverige redan ligger bra till där.

Sverige (högst upp till höger) sticker ut i den globala undersökning, World Values Survey, som genomförs med avseende på tradition-sekularism och överlevnad-självförverkligande.

Personligen tycker jag att det är problematiskt att göra lyckoforskningen till utgångspunkt för politisk ideologi. Vibbarna från Aldous Huxleys Du sköna nya värld (1932) är påtagliga. Samtidigt pekar Habermas livsvärldsteori i konservativ riktning - åtminstone delvis. Durkheims recept för att mota den tilltagande anomin var inte vare sig en starkare stat eller större förtröstan till marknadens krafter, utan ett stärkande av det vi i dag kallar civilsamhället. Det behövs enligt honom en modern variant av det gamla bondesamhällets bästa sidor, en ersättning för storfamilj, byalag, hantverksskrån och kyrkoförsamlingar. Det ligger nära till hands att påminna sig om den samling tänkare som i USA kallas Communitarians. Sociologiprofessorn och Svenska Dagbladets tidigare chefredaktör Hans L Zetterberg gjorde - först genom utformandet av Moderaternas program från 1990, Idéer för vår framtid, och därefter som ledare för tankesmedjan Timbros "socialstatsprojektet" (1992-97) - ett försök att introducera deras idéer i en svensk kontext.5 Zetterberg betonade civilsamhällets roll som en motvikt till såväl staten som marknaden.

I full enighet har vi valt att säga att framtidens uppgifter i huvudsak faller på det civila samhället (familj, grannskap, hembygd, nätverk, föreningar) och på de delar av den stora världen som inte skall styras av politiker: kyrkor, universitet, företag, kulturlivets institutioner, etiska kommittéer, konstnärlig verksamhet, fria yrken, etc. Vi säger inte som nyliberalerna att företagen och marknaden ska ta över allt, vi säger att det civila samhället ska ta över där det går.6

Mycket kan sägas om den debatt om civilsamhället - med både förespråkare och motståndare till såväl vänster som höger - som fördes under 1980- och början av '90-talet, men det ska vi inte göra här.7 Gahrton lyfter fram lokalsamhällets gemenskaper som en motvikt till tendensen mot anomi. Tyvärr anknyter han inte till de diskussioner om lokal demokrati som länge förts inom den strömning som kan kallas frihetlig socialism, vänsterlibertarianism eller socialanarkism, med namn som Murray Bookchin och - på senare tid (varför Gahrton inte kunde känna till dem när han skrev sin bok) - den mexikanska zapatiströrelsen EZLN (Ejército Zapatista de Liberación Nacional, 'Zapatistarmén för nationell befrielse') eller de brasilianska småbonderörelsen MST (Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra, 'Rörelsen för jordbruksarbetare utan jord'), men det är något vi kan återkomma till. I fokus för Gahrton står sånt som vägbyggen och skolnedläggningar, det nationella självbestämmandet kontra EU (då: EG), storebrorssamhället (som måste motverkas) och den informella sektorn (som han vill stärka). Gröna frågor som vi i stort känner igen än i dag.

Problemen bottnar i storskalighet och centralisering. Några förslag från Gahrton handlar om att föra ned mer makt lokalt genom att: 1) stora kommuner bör delas, 2) kommundelarna måste få direktvalda kommundelsnämnder (stadsdelsnämnder, SDN) med egen budget, 3) inkomst- och företagsskatt ska gå direkt till kommunerna, istället för via statskassan, och 4) upphandlingsregler måste ändras för att gynna miljövänliga alternativ, det lokala näringslivet, lokalt anpassad teknik och handel med u-länder. Istället för EG-samarbetet förespråkas ett "regionernas Europa" (där ett så kallat Alternativt Norden är ett av flera regionala samarbetsorgan), ökad protektionism när det gäller "produkter som är viktiga för landets självförsörjning", samt handel med u-länder genom bilaterala avtal. Det mesta kan diskuteras, men det får bli senare (eller här i kommentarsfältet).

Det är intressant att läsa Gahrtons resonemang om storebrorssamhället. Men han förutser inte det vi kan kalla demokratiserad övervakning - att det i dag inte bara är staten som kan övervaka medborgarna, utan medborgarna kan också i hög grad övervaka varandra - då han pekar ut "storlekstillväxten i alla sorters strukturer och organisationer" som upphov till den ökade kontrollen i samhället. De kloka resonemangen om behovet av checks and balances - förstärkningen av instanser som JO, Riksrevisionen, patientombud, etc. - skulle i dag kompletteras med en analys av "lillasysterfenomenet" (medborgarnas övervakning av varandra) och av hur kontrollsamhället skapar nya former av politiska subjekt. Det som Michel Foucault kallade panopticism har i dag fått sällskap av ett fenomen vi i Manuel de Landas efterföljd kan kalla panspectrocism.

Ett fängelse i USA byggt efter Jeremy Benthams Panopticon-princip.

En del av civilsamhället är den s k informella sektorn, den del av samhällets värdeskapande transaktioner som inte rapporteras till någon utanför de inblandade. Med Gahrtons terminologi: självverksamhet ("matlagning, reparation, barntillsyn och mycket annat") och byteshushållning ("man byter tjänster eller till och med varor med sina grannar eller närstående, utan att pengar finns med i hanteringen"). Gahrton vill se en uppvärdering av denna "osynliga" del av ekonomin. En stor del av den informella ekonomin är kopplade till hushållen, där kvinnor utför den största delen av det obetalda arbetet.8 Nationalekonomen Märta Bergman har beräknat att Sveriges BNP skulle fördubblas om värdet av det obetalda hemarbetet kunde inkluderas.9 Gahrton diskuterar den sortens lösningar - där det nu högaktuella skatteavdraget för hushållsnära tjänster, det så kallade Rutavdraget, är en variant - men kommer fram till att den gröna lösningen inte är att den informella sektorn tilldelas mer pengar,  utan mer tid. Människor behöver få mer tid över till "de många arbetsuppgifter i närmiljön som ofta är mer engagerande och dessutom ofta blir bättre utförda av de närmast berörda än av betald arbetskraft".

Detta är Gahrtons motiv till att vilja införa generell arbetstidsförkortning, först till sextimmarsdag eller motsvarande. Det första steget är att ge alla rätt till kortare arbetstid utan lönekompensation, något som borde vara tämligen okontroversiellt. Det andra steget är en generell arbetstidsförkortning, som införs "när det blir möjligt utan ökad stress och miljöförslitning och påtvingade ekonomiska påfrestningar för dem som har det sämst". Här diskuteras också medborgarlön eller basinkomst - med det uttalade syftet att ge incitament till människor att jobba mindre. Det är den raka motsatsen till arbetslinjen. Syftet är att ge ökad livskvalitet. Eftersom viss produktion är direkt skadlig för människor och miljö är medborgarlön som fuck off-pengar (som någon mer nyligen pratat om) någonting bra. Men då viktigare delar av arbetsmarknaden - framför allt vården - åtminstone under en övergångsperiod (tanken är ju att den informella sektorn ska ta över) riskerar att lida av personalbrist diskuteras också ett visst inslag av obligatorisk samhällstjänst som motprestation för medborgarlönen. Den allmänna värnplikten för män (som nu är avskaffad) skulle utvidgas till en allmän samhällstjänst för såväl kvinnor som män, där (frivillig) militärtjänst endast blir en av många verksamheter.10

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Inkommande söktermer

  • fängelse i usa
  • habermas

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om anomi, civilsamhället, Emile Durkheim, EU, grön ideologi, Jürgen Habermas, kommunitarism, lycka, medborgarlön, Miljöpartiet, övervakning, samhällstjänst, sociologi, Timbro

Noter

  1. Max Horkheimer & Theodor Adorno, Upplysningens dialektik: Filosofiska fragment (Dialektik der Aufklärung, 1947), översatt av Lars Bjurman och Carl-Henning Wijkmark, Daidalos 1997. Det var poeten Novalis, ”romantikens profet”, som lanserade uttrycket avförtrollning eller avmystifiering av världen (ty. Entzauberung der Welt). Han ansåg att den förnuftsdyrkande och materialistiska civilisationen gör världen till en kall och hård plats där känslolivet är hotat. []
  2. Ulla Bergryd (red.), Den sociologiska fantasin: Teorier om samhället, Rabén & Sjögren 1987. []
  3. Gahrtons uppskattande ord om Mats Franzéns kritik av den funktionalistiska stadsplaneringen är intressant inte minst i ljuset av det han längre fram i boken skriver, och som vi varit inne på tidigare.

    I några miljoner år levde människan i och med och av naturen. För bara några tusen år sedan, tiotusen högst, byggdes de första städerna, lilleputtar jämfört med dagens giganter. Också Storstockholm är en dvärg vid sidan av Mexico City, Kairo, Söul. /…/ Nej, det är dags att inse sanningen: Storstäder är cancersvulster på samhällskroppen! Det gäller också ”lilla” Stockholm. Utan de gröna villaförorterna skulle det bli helt olidligt. (s 50f)

    Jag tänker här inte gå in mer på Gahrtons syn på storstaden och stadsplaneringen, som den kommer till uttryck i Vad vill de gröna?, utan kan tänka mig att återkomma till detta i en framtida diskussion av Karin Bradleys och Ola Broms Wessels manifest för en rödgrön stadspolitik samt Johannes Åsbergs rapport för Arena Idé på samma tema. []

  4. Gahrton refererade till Durkheims teori om anomi redan i en debattartikel i Dagens Nyheter, den 7 juni 1980, där han efterlyste ett nytt parti i svensk politik. Det blev senare Miljöpartiet de gröna. Artikeln kan läsas som pdf. []
  5. Jag har tagit upp kommunitarismen tidigare. Det är en politisk tanketradition som är svår att placera in på en traditionell höger/vänsterskala, då dess idéer återfinns lite varstans (bland socialdemokrater såväl som kristdemokrater), och utgår från att varje människa ingår i en gemenskap. Hennes mål präglas i hög grad av den gemenskap hon tillhör. Hon är oundvikligen formad av sin miljö, och bör därför ha rätt till gemenskapens värden, praktiker och traditioner. []
  6. Moderata samlingspartiet, Idéer för vår framtid, 1990. Se även Zetterbergs förord. []
  7. Den intresserade kan läsa Henrik Berggren & Lars Trägårdh, Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige, Norstedts 2006, s 333-364. []
  8. Se statistik från Statistiska centralbyrån, SCB, för år 2000/01. För övrigt resonerar Gahrton kring att samhället borde präglas mer av "kvinnliga" värderingar, men det är något vi får återkomma till i kommande inlägg om den gröna praktiken. []
  9. Märta Bergman, "Hemarbetet och BNP", Ekonomisk debatt, 2003, nr 3. Finns som pdf. []
  10. Gahrtons övriga tankar om grön ekonomi tänkte jag ta upp i ett kommande inlägg om just grön ekonomi. []

Kommentera!

11 reaktioner på ”Grön politisk teori enligt Habermas

  1. Pierre Ringborg (6 comments)

    Intressant analys! Jag nöjer med att börja i slutet på din blogg där du inleder med "informella sektorn" som behöver mer tid och mindre av pengar. Du tar upp viktiga inslag som "medborgarlön" vilket idag ska jämföras med förtidspensioner, sjukförsäkring, arbetslöshet och socialbidrag där ersättning utgår och det finns förmåga till arbete inte alltid till det man vill, är utbildad för eller har möjlighet till av någon orsak.
      Brottningsmatchen mellan utanförskapet att få betalt utan att vara med men full frihet att göra vad man vill i den "informella sektorn" tycker jag inte miljöpartiet klarat av enligt den önskan partiet hade i början. Utanförskapet ses idag som ett lidande där bristen på pengar och formell sysselsättning pratas mer om än möjligheten till tid och infomellt skapande. Själv åtnjuter jag tid att sitta vid en dator och skapa men har minimalt med pengar och formellt tillhör jag utanförskapet i samhället. Men är lycklig ändå!

    ---
    Tack! Ja, det här med olika former av "utanförskap" skulle onekligen behöva mer belysning. Det finns den i grunden positiva variant som du tar upp. En annan aspekt är den fackliga organiseringen av frilansare, som bl a Karl Palmås tagit upp. Men där finns också aspekten med höginkomsttagare som lever i utanförskap på så vis att de inte behöver den skattefinansierade gemensamma sektorns välfärdsstjänster, eftersom de har råd med privata alternativ, och därför heller inte känner sig motiverade att vara med och finansiera välfärden genom skattesedeln. Det är ett för samhället väl så betydelsefullt utanförskap som det i medierna och av politiker mer uppmärksammade förortsutanförskapet. /Jimmy

    Svara
  2. Heiti Ernits (67 comments)

    Mycket intressant serie, som vanligt Jimmy
    En fundering; får man en förklaring till Garthons negativa attityd till städer i dessa skrifter? Kan det vara George Simmel som spökar?

    ---
    Tack! Man får inte så mycket till förklaring, men det är här den kommer till uttryck. Jag tror att det framför allt är den funktionalistiska (funktionsseparerande) stadsplaneringen som är roten till det onda även för Gahrton, även om han inte tycks så medveten om att villaförorterna, som han gillar, är en integrerad del av detta. Berätta mer om hur du tänker med Simmel! /Jimmy

    Svara
  3. Josef Bengtson (1 comments)

    Mycket intressant! Speciellt om civilsamhällets roll som motvikt till såväl staten som marknaden, tankar som ju i Sverige kanske mest förknippas med kristdemokratin.
    Philip Blond och den brittiska Red Tory-rörelsen är inne på samma linje i sitt sökande efter "an alternative to the monopolization of society and the private sphere by the state and the market".
    Läs- och lyssningstips:
    http://www.prospectmagazine.co.uk/2009/02/riseoftheredtories/
    http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/politics/8020960.stm
    /Josef
     

    Svara

Kommentera