Gengångarna från trettiotalet

Av den 2 juni, 2015

De senaste åren har olika högerpopulistiska rörelser växt sig starka runtom Europa. Sverige är inget undantag. Ekonomisk kris lyfts ofta fram som förklaring, men är det så enkelt? Och är det mörkerkrafterna som håller på att segra?

De ekonomiska och sociala krisår som inleddes hösten 2008 har ofta jämförts med 1930-talets stora depression. Den mest obehagliga parallell som dragits handlar om framväxten av högerpopulistiska och högerextrema strömningar. På 1930-talet kom fascismen till makten i länder som Tyskland, Italien och Spanien, och i förlängningen kastades Europa in i ett nytt världskrig. Det sägs att historien inte upprepar sig, och att det inte är ljudet av stöveltramp vi ska oroa oss för – utan mer subtila förändringar. Samtidigt går det inte att blunda för utvecklingen.

Marine Le Pen (Nationella fronten), Geert Wilders (Frihetspartiet), Jimmie Åkesson (Sverigedemokraterna).

Högerpopulistiska Fremskrittspartiet ingår i Norges regering, liksom Sannfinländarna i Finland. Frankrikes Front National var en seriös utmanare i presidentvalet 2012, och blev med 25 procent landets största parti i Europaparlamentet 2014. Sverigedemokraterna är numera Sveriges tredje största riksdagsparti med sina 13 procent. I Grekland är nazistiska Gyllene gryning tredje största parti, även om de tappade ett mandat 2015. Och i Ungern fick högerextrema Jobbik över 20 procent i valet 2014 – därmed det mest framgångrika bland liknande partier i Europa.

Det är frestande att peka på ekonomiska kriser och efterföljande åtstramningar för att förklara framväxten av högerpopulistiska och högerextrema strömningar. Parallellen med 1930-talet är slående. Men det finns inget direkt samband – Grekland har sitt nazistparti, men motsvarigheter kan inte framhållas i krisländer som Spanien och Irland (trots att inkomstklyftorna under krisåren ökat mer där än i Grekland).1 Och i Sverige, som klarat finanskrisen förhållandevis väl (och är ett mycket jämlikt land, även om inkomstklyftorna över en tjugoårsperiod ökat relativt sett mer än i de flesta OECD-länder), har Sverigedemokraterna med sina högerextrema rötter tagit plats i riksdagen. Från Tyskland, eurozonens motor, kom det nynazistiska partiet NPD in med ett mandat i Europaparlamentet. (Om än främst som följd av att partispärren på 3 procent tagits bort.)

Samtidigt ser vi också en motsatt trend i väljaropinionen: Partier som Feministiskt initiativ (Fi), Miljöpartiet (MP) och Piratpartiet – med rötterna i det sena 1960-talets auktoritetsuppror och nya sociala rörelser – har etablerat sig på det politiska landskapet. Även om deras framgångar har varit relativt måttliga, sett till väljarstöd, så illustrerar de framväxten av en ny dimension i politiken. Vid sidan av den traditionella höger/vänsterskalan kan vi i dag tala om en skala mellan auktoritära eller traditionalistiska kontra alternativa eller frihetliga värderingar. Sverigedemokraterna finns vid den förra änden av skalan, medan i dag främst Fi och MP finns vid den senare.

Framväxten av denna nya dimension innebär förstås, på olika sätt, utmaningar för socialdemokratin. Ett sätt att ta sig an dessa är att undersöka vilka det är som väljer att stödja de nya partierna, istället för något av de äldre – och varför de gör det.

Kommentar

Det här var en inledning till ett av spåren i de essäer om socialdemokrati som jag haft som idé att samla i en bok. Kom gärna med synpunkter, invändningar och frågor! Om det blir någon bok eller ej är en senare fråga, men det skulle vara kul om vi kunde få till en diskussion.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om åtstramningspolitik, eurokrisen, extremhögern, Feministiskt initiativ, finanskrisen, Fremskrittspartiet, Gyllene gryning, högerpopulism, jämlikhet, Jobbik, Miljöpartiet, Piratpartiet, Sannfinnländarna, Sverigedemokraterna

Noter

  1. Se OECD, Crisis squeezes income and puts pressure on inequality and poverty: Results from the OECD Income Distribution Database, maj 2013, pdf. Spaniens regeringsparti, det mer traditionella högerpartiet Partido Popular, har visserligen infört eller lagt fram lagar som innebär kraftiga restriktioner i aborträtt och yttrandefrihet. Men det har inte på samma sätt som Front National eller Gyllene gryning burits fram av missnöjesströmningar. []

Kommentera!

En reaktion på ”Gengångarna från trettiotalet

  1. Pingback: Tredje gången gillt? - jimmysand.com

Kommentarer inaktiverade.