Fyra decennier som förändrade världen

Av den 19 november, 2007

Det har inte blivit särskilt uppmärksammat, men för ett par veckor sedan presenterade regeringens Globaliseringsråd sin första underlagsrapport. Intressant nog är den skriven av Johan Norberg, fil mag i idéhistoria och Senior Fellow vid nyliberala Cato Institute.

Johan Norberg verkade vid Timbro, Svenskt Näringslivs (dvs storföretagen) tankesmedja, under åren 1999-2005 och var under 2006 Senior Fellow vid tankesmedjan Centre for the New Europe (CNE). Den senare beskrivs på Wikipedia som "a free-market think tank located in Brussels, and focused on EU issues such as economic growth, managing environmental change, health and welfare policy, competition policy, and innovation." Johan Norberg har också skrivit böcker som Till världskapitalismens försvar (2001) och När människan skapade världen (2006). Han driver också en blogg.

Kapitalism är den bästa drivkraften för världsförbättring

I Till världskapitalismens försvar (finns som pdf) argumenterade Johan Norberg för kapitalismens och globaliseringens positiva effekter, ett synsätt enligt vilket frihandel och multinationella företag har stor del i den snabbaste minskningen av hunger och fattigdom som historien skådat. Kapitalism är enligt Norberg inte specifikt ett ekonomiskt system med kapitalägande och investeringsmöjligheter. Han avser med termen "den liberala marknadsekonomin, med dess fria konkurrens som baseras på rätten att använda sin egendom, friheten att handla, sluta avtal och starta affärsverksamhet" (s 14). Vidare:

Det farliga med kapitalisterna är när de inte agerar kapitalistiskt, utan lierar sig med staten. Om staten är en diktatur kan företagen till och med medverka till kränkningar av mänskliga rättigheter, som i fallet med några västerländska oljeföretag i afrikanska stater. Inte heller kapitalister som springer i politikernas korridorer för att få förmåner och privilegier är med denna terminologi kapitalistiska, utan tvärtom ett hot mot den fria marknaden som måste kritiseras och motarbetas.

Man kan stilla fråga sig hur ofta kapitalister agerar enligt Johan Norbergs ideal. Ekonomihistorikern Fernand Braudel har etablerat en treskiktad modell där kapitalism och marknad är åtskilda. Det lägsta skiktet bygger på egenproduktion för självförsörjning; det mellersta skiktet är själva marknaden av utbud och efterfrågan; och det översta skiktet är det kapitalistiska, där marknaden ständigt och jämt motverkas. Den svenska välfärden skapades genom en allians mellan LO, Socialdemokraterna (som var statsbärande) och svenskt näringsliv - särskilt Volvo, Saab och Ericsson, vilka hade ett faktiskt monopol på produktion av militärmateriel. Det finns också exempel inom företag, stora såväl som små, där den främsta drivkraften inte är vinstmaximering utan ett socialt eller ekologiskt engagemang. Frågan är om inte kapitalism är ett helt meningslöst begrepp.

Världen blir på det hela taget faktiskt bättre - inte sämre

Johan Norberg hävdar i sin underlagsrapport till Globaliseringsrådet, Världens välfärd: Fyra decennier som förändrade planeten, att världen blir ständigt bättre. Räknar man BNP per capita har världens höginkomstländer ökat sin med 86 procent 1975-2005, låginkomstländerna med 106 procent och medelinkomstländerna med 134 procent. Tillväxten har inte kommit alla till del. Ostasien har haft en tillväxt med 562 procent och Sydasien med drygt 157 procent. Latinamerika, Mellanöstern och Nordafrika har vuxit med en tredjedel och Afrika söder om Sahara har rentav blivit fattigare. Men till och med de flesta av dem (dvs samtliga utom Demokratiska Republiken Kongo, Swaziland, Zambia och Zimbabwe) har perioden 1975-2004 förbättrat sin notering i Human Development Index, det bredare mått på utveckling som FN:s utvecklingsprogram UNDP tagit fram (HDI tar, förutom BNP per capita, även hänsyn till medellivslängd och utbildning). 1981 räknade man med att 1 470 miljoner människor levde i extrem fattigdom, en siffra som minskade till 969 miljoner 2004, trots att befolkningen samtidigt ökade med 1,8 miljarder.

Johan Norberg tar även med ekonomiska klyftor med i beräkningen. Enligt Världsbanken har ojämlikheten mätt enligt den så kallade ginikoefficienten (där 0 innebär helt jämlik fördelning och 1 betyder att en person äger alla tillgångar) minskat från 0,65 till 0,55 mellan 1988 och 2000. Samtidigt har ojämlikheten ökat inom länder, från 0,19 till 0,27 under samma tidsperiod. I Asien har inkomsterna blivit mer ojämlikt fördelade i 15 av 21 studerade länder 1993-2003. Enligt FN-organet International Labour Organization, ILO, hade 2,9 miljarder människor ett arbete i slutet av 2006, en ökning med 16,6 procent sedan 1996. Andelen "arbetande fattiga" minskade från 24 till 17,6 procent med låg fattigdomsnivå och från 54,8 till 47,4 procent med hög fattigdomsnivå. Rapporten fortsätter i samma anda, med hälsoindikatorer som medellivslängd, barn- och mödradödlighet, vatten och sanitet, indikatorer på livschanser som fertilitet, undernäring, barnarbete och kvinnors rättigheter, samt indikatorer på samhällsutveckling som miljö, krig och terrorism, politisk frihet och ekonomisk frihet. Det mesta ser ut att bli allt bättre i världen.

Ha koll på fakta, kom inte farande med sakfel!

I sin bok När människan skapade världen tog Johan Norberg upp och bemötte olika former av kritik som han stött på i sitt försvar av världskapitalismen. (Jag har faktiskt ett eget signerat exemplar av boken.) Även om jag inte delar Johan Norbergs uppfattning om vad som drivit utvecklingen framåt, så köper jag stora delar av hans verklighetsbeskrivning. Siffrorna i rapporten tycks väl underbyggda. Som Magnus Jiborn och Lars Truedsson påpekade i en artikel i Arena nr 2/06 (jag är medveten om att Arena för vissa inom vänstern är ett ännu större hatobjekt än Johan Norberg) gäller det att ha koll på fakta i debatten med personer som Johan Norberg. Hans Rosling, initiativtagare till Gapminder och professor i internationell hälsa på Karolinska institutet, brukar säga att man måste hålla fem tankar i huvudet på en gång när man pratar om världens utveckling.

  1. att världen blir bättre,
  2. att det sker till priset av klimatförändringar,
  3. att miljarder fortfarande lever i absolut fattigdom
  4. att flera hundra miljoner faktiskt fått det sämre,
  5. att eftersom utvecklingen skett trots korkade politiska beslut är möjligheterna goda att faktiskt göra något åt problemen!

För en evidensbaserad politisk argumentation är dessa fem punkter oundgängliga. Hur kan vi då påskynda utvecklingen mot en bättre värld?

***

Även utrikesminister Carl Bildt (m) kommenterar Johan Norbergs rapport. Jag har bloggat förut om Globaliseringsrådet och om tankesmedjor som Timbro och Cato Institute. Thomas Svensson har bloggat om Karl Polanyi, en ekonom och kristen socialist vars bok Den stora omdaningen (1944) fortfarande är intressant i dessa sammanhang.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Afrika, antimarknader, Fernand Braudel, globalisering, Globaliseringsrådet, hållbar utveckling, Hans Rosling, jämlikhet, Johan Norberg, kapitalism, svenska modellen, Svenskt Näringsliv, Timbro, välfärdsekonomi

Kommentera!

20 reaktioner på ”Fyra decennier som förändrade världen

  1. Marcus (478 comments)

    Jo. Knäckfrågan är ju inte beskrivningen av tillståndet utan identifieringen av de processer som leder fram dit... Bara för att vänstern tenderar att fokusera på det negativa i alltför hög grad, måste ju inte högerns förklaring till det positiva vara sann. Jag kan tycka att det är lite grand av det illusionstricket Norberg försöker köra.

    ---
    Jag är benägen att hålla med. Men bara för att man ger högern rätt i sak, så behöver man inte köpa deras bild av vad som lett dit. /Jimmy

    Svara
  2. Thomas Svensson (75 comments)

    Marcus: Knäckfrågan är väl egentligen inte alls "beskrivningen av tillståndet utan identifieringen av de processer som leder fram dit". Det tillstånd vi nu ser liknar ingenting som tidigare har funnits och därför är knäckfrågan istället som Jimmy säger "Hur kan vi då se till att påskynda utvecklingen mot en bättre värld?". Jag tror att vi har mycket begränsad nytta av att identifiera historiska processer, de kommer inte igen!

    ---
    Jag håller i stort sett med dig. För att citera Johan Norberg i rapporten (s 88): "Vad gäller välstånd och hälsa befinner sig Indien i dag ungefär på svensk 1910-talsnivå, Kina är där vi var på 1940-talet, Mexiko och Brasilien är där Sverige var runt år 1950 och Sydkorea är där Sverige var på 1980-talet." Världen som helhet ser mycket annorlunda än på 1910-, 1940- och t o m på 1980-talet, vilket (tillsammans med andra omständigheter) gör att man ändå inte kan jämföra Indiens, Kinas, Mexicos eller Brasiliens situation med Sveriges situation vid någon tidigare tidpunkt.

    Jag anser att såväl vänstern som högern gör fel när man drar långtgångna slutsatser av den historiska utvecklingen. Utvecklingen är aldrig fastställd, framtiden är öppen. Jag tror dock att vi kan studera historien i konkreta fall, för att se vad olika åtgärder kan få för konsekvenser på ett begränsat plan. Och vi bör vara beredda att revidera vår förståelse av historien i ljuset av nya kunskaper. /Jimmy

    Svara
  3. Danne Nordling (4 comments)

    Att gini-koefficienten ökat inom många länder som blivit rikare är väl en av de förklaringar som vänstern måste acceptera. Vilka länder har blivit rikare utan att "klyftorna" blivit större? De kanske ska hållas fram som förebild?
    /DNg

    ---
    Jag skulle vilja kontra med att hävda att politikens uppgift är att höja golven i samhället. Jag ser nog inget egenvärde i att sträva mot en ginikoefficient på 0 (även om det väl inte finns mycket som säger att ökad ekonomisk jämlikhet har en negativ inverkan på det totala ekonomiska välmåendet). Däremot bör vi ha en välfärdsmodell som dels kan accepteras av så många som möjligt, dels ser till att de som har det sämst får det så bra som möjligt. /Jimmy

    Svara
  4. Marcus (478 comments)

    Thomas: Ja, det är ett annat sätt att säga vad jag försöker att få fram. Jag menar nämligen inte att vänstern skulle ha ett "bättre" svar än högern, utn att denna fråga ännu inte är avgjord. Kanske kan den inte ens avgöras, vilket du möjligen påpekar. Jag säger bara att tillståndet i världen är en sak att beskriva, huruvida det är den fria marknaden, biståndspolitiken eller en helt okänd - eller rentav nyuppkommen! - faktor som definierar tillståndet har vi inte kunnat slå fast. Norberg argumenterar emot vänsterns (mörka) bild av tillståndet i världen, men misslyckas med att etablera den fria kapitalismen som orsaken till den positiva utvecklingen. Det är själva poängen.

    Danne: Försöker du insinuera knäckta äggs nödvändighet för en omelett? Annars håller jag faktiskt med dig...

    Svara
  5. Marcus (478 comments)

    Hej Jimmy!

    jag gillar att du är en av de på vänsterkanten (om jag får säga så?), som bryr dig om fakta och dessutom läser och tar del av "andra sidans" argument. Jag förmodar att du läst både "Till världskapitalismens försvar" och ditt signerade ex av "När människan skapade världen". I dessa böcker framför ju Johan väldigt många, i mina ögon, tunga argument till varför vi sett den utveckling vi gjort, och även varför vissa områden halkat efter. Så jag är nyfiken på, om du nu inte köper hans argumentering, hur ser din förklaring ut till varför världen blivit bättre och rikare?

    ---
    Tack, Marcus. I sin kommentar här nedan formulerar Mr Brown det på ett sätt som jag gärna använder som svar på din fråga. Johan Norbergs förklaringsmodell bortser från en hel del komplexitet i utvecklingen. Ett par exempel tar jag upp under rubriken "Kapitalism är den bästa drivkraften för utveckling". Men jag håller med dig om att JN är en mycket god debattör. /Jimmy

    Svara
  6. Mr Brown (11 comments)

    Det finns en intressant debatt att lyssna på mellan Johan Norberg och Johan Ehrenberg på ETC:s hemsida som spelades in i samband med att rapporten gavs ut. Båda två är skarpa retoriker och den är väl värd att lyssna på.

    jag är inne på samma spår som marcus och thomas. Är inte världen så komplex att det är omöjligt att dra så snäva slutsatser som Norberg tenderar att göra? Han må ha rätt när det gäller fakta men jag tycker att han kan bli väl enkelspårig i sin argumentation. Den rör sig hela tiden på en ekonomi-centrerad makronivå. Vad hände t.ex. med pressen från de sociala rörelserna? Det demokratiska "problemet"? Så länge som Johan Norberg inte väger in deras betydelse i mixen kan jag inte se hans alster som särskilt vetenskapliga (sen skall jag medge att jag inte läst något av dem till slut).

    ---
    Tack för tipset! Jag hade missat debatten mellan Johan N och Johan E. Här finns debatten att lyssna på, om någon är nyfiken. /Jimmy

    Svara
  7. Mr Brown (11 comments)

    Det finns en annan faktor som jag skulle vilja ta upp i sammanhanget och det är tidsperspektivet. Dels har Norberg blivit kritiserad för att han börjar sitt försvar av världskapitalismen efter kolonialeran men framför allt skulle jag vilja betona det längre perpektivet. jag drar mig till minnes en uppgift i Mike Davis bok om svältkatastroferna i slutet på artonhundratalet. Davis tar upp forskning som pekar på att framför allt indien och kina troligen hade en bättre levnadsstandard än europeerna innan kolonialismen och svältkatastroferna. man skulle alltså kunna se deras tillväxt, inte som ett försvar för världskapitalismen, utan som en naturlig återhämtning. Det motsäger inte påståendet att den samlade rikedomen ökat, men förklarar kanske varför den ökat mer på vissa ställen än andra. I USA verkar t.ex. reallöneökningen varit minimal sedan 60-talet (stiglitz hävdar i en artikel i Vanity Fair att den i vissa fall minskat med 30%). Vad jag menar är att det är inte säkert att statistik från bara fyra decennier säger hela sanningen.

    För övrigt intressant, Jimmy, att du implicerar att det inte finns någon kapitalism, bara dåliga kapitalister. Ska komma ihåg det.

    Svara
  8. Magnus Berg (2 comments)

    Intressanta kommentarer här. Har du sållat bort de drygaste nyliberalisterna, de som bara gnäller och saknar egna argument?

    En liten erfarenhet som den nyliberala ekonomiska politiken givit oss i Sverige är att skillnaderna mellan de som har lägst ekonomisk standard och de som har högst har ökat med de senaste decenniernas förda avregleringspolitik. Nuvarande rekord slogs 2006. 2007 är ännu inte slut...
    Det sägs ju att i Sverige är andelen aktieägare högt men under 2006 gick 90 procent av aktieutdelningarna till 10 procent av befolkningen. Avregleringar leder till att de med kapital kan köpa aktier billigt vid privatiseringar medan de fattiga saknar ekonomiska resurser för att få ta del av vinster i de privatiserade företagen. Därför ökar klyftorna.

    Ginikoefficienten tycker jag är viktigt eftersom känslan av fattigdom beror på omgivningens standard. I ett fattigt U-land känner nog inte många utanförskap för att de inte har råd med dator och bredband. Men i Sverige är avsaknad av dessa ting ett riktigt handikapp.

    http://www.magnus.burgsvik.se

    Svara
  9. Marcus (478 comments)

    "Dels har Norberg blivit kritiserad för att han börjar sitt försvar av världskapitalismen efter kolonialeran"

    Det argumentet bemöter iofsg Norberg på sidan 136 i Till världskapitalismens försvar.

    "Davis tar upp forskning som pekar på att framför allt indien och kina troligen hade en bättre levnadsstandard än europeerna innan kolonialismen och svältkatastroferna. man skulle alltså kunna se deras tillväxt, inte som ett försvar för världskapitalismen, utan som en naturlig återhämtning."

    Oavsett hur det står till med den frågan om olika regioners levnadsstandard (som jag rent spontant tycker låter märkligt), så undrar jag vad "naturlig återhämtning" är mer specifikt, och hur det går till, samt vad det bygger på? Innefattar det marknadsekonomi eller inte t ex?

    Svara
  10. Marcus (478 comments)

    "Vad jag menar är att det är inte säkert att statistik från bara fyra decennier säger hela sanningen."

    Nä det är klart det inte gör, alla teorier måste med nödvändighet förenkla. Annars fyller de ingen funktion som förklaringar. F ö så kan man med fördel läsa "När människan skapade världen" om man nu önskar statstik från mer än de senaste 4 decennierna. 😉

    Svara
  11. Mr Brown (11 comments)

    Marcus...(veritas-marcus)

    Jag försöker leta upp en källhänvisning åt dig från Davis bok men så länge kanske ett citat får duga?

    "Om historien om det brittiska väldet i indien kunde sammanfattas i ett enda förhållande är det följande: det förekom ingen ökning av per-capita inkomsten i indien mellan 1757 och 1947. Under senare delen av artonhundratalet sjönk tvärtom inkomsten med förmodligen mer än 50%. Det förekom överhuvudtaget ingen ekonomisk utveckling i vanlig mening." Davis, Svält och Kolonialism, sid 345 källor Maddison och Hyndman.

    Vad skulle då den naturliga återhämtningen bestå av? att indierna själva efter 1947 fått behålla inkomsten av sin produktion är väl det mest uppenbara. men jag förstår vad du syftar på. visst handlar det om att indien kunnat etablera en egen marknad som kommit indierna och inte britterna till del.. men bortser man från hur kolonialierans våldsanvändning påverkat världsekonomin missar man en viktig dimension.

    min syn är på sätt och vis radikalare: konkurrens (och därmed marknadsliberalism) är per definition våld, men ett våld som uppenbarligen är oundvikligt. men det kan kontrolleras. gör det inte det riskerar våldet att accelerera som det gjorde under kolonialeran.

    Svara
  12. Mr Brown (11 comments)

    Jag skriver slarvigt.. tillåt mig att korrigera för att undvika missförstånd:

    Min syn är på sätt och vis radikalare: konkurrens (och därmed marknadsliberalism) är per definition våld, ett våld som uppenbarligen är oundvikligt, men som kan kontrolleras. Gör man inte det riskerar våldet att accelerera som det gjorde under kolonialeran.

    Svara
  13. Sanjay (79 comments)

    I Indien stegrades det koloniala våldet först när brittiska staten skulle kontrollera det hela. Hela brittiska Indien var ju ett enda stort statligt misslyckat projekt som Nehru/Indira byggde vidare på och fortsatte att misslyckas med under påföljande 40 år. Oavsett hur man ser det, infrastukturen eller matdistributionen under britternas tid i Indien så är de bara ett ytterligare exempel på planekonomisn totala haveri.

    Svara
  14. Mr Brown (11 comments)

    Sanjay, det finns väl egentligen bara grader av planekonomi (jag har för mig att Jimmy också varit inne på detta) för vad som händer när en ekonomi börjar att krisa är just att man försöker kontrolllera den. så länge som allt går bra kan man hålla den marknadsliberala fanan högt. börjar det krisa så försöker alltid näringslivet att få hjälp någon annan stans i från.

    Svara
  15. Mr Brown (11 comments)

    ..och för övrigt är ju hela kolonialismen ett utmärkt exempel på en samverkan mellan stat och marknad som har sina motsvarigheter i dagens värld (t.ex: USA-Irak-Halliburton 2003, Storbritannien/USA-Iran-BP 1953, USA-Guatemala-United Fruits 1954 etc. etc.)

    Svara
  16. Marcus (478 comments)

    "Min syn är på sätt och vis radikalare: konkurrens (och därmed marknadsliberalism) är per definition våld"

    Jag skulle inte främst kalla det radikalt, jag tycker nämast det rör sig om Orwellskt nyspråk.

    Svara
  17. Gustaf Redemo (28 comments)

    Jag måste ta tillbaka det jag skrev om på din facebook att kapitalismen är förlegat begrepp. Som jag förstår anser du att det är väldigt mångtydigt vad det egentligen är och där har du ju alldeles rätt. Om man ser kapitalism på en metanivå, dvs. utanför samhället kan man vrida och vända på det. Men kapitalism är ju styrt av samhällen och kulturer och vad än Norberg med andra säger är det omöjligt att häva det ur den mänskliga sfären. För att visa på hur kulturstyrd kapitalism räcker det att exemplifiera med ett antal varor där efterfrågan skulle vara stor emedan vårat samhälles kultur och lagar misstycker, t.ex. droger, slavar eller vapen, där det sista är tillåtet om än väldigt reglerat.

    Svara
  18. Mats40 (3 comments)

    Jag tror också på "rätten att använda sin egendom, friheten att handla, sluta avtal och starta affärsverksamhet". Det gör väl vänstern i allmänhet också. Frågan är bara vad är det som rätteligen tillhör individen? Är det 100 procent av bruttolönen, eller 80 procent, eller 60 procent, eller 40 procent? Nyliberaler skulle säga 100 procent. Vänstern tycker att skatt är viktigt som utjämnande faktor, men de går sällan/aldrig i debatt med nyliberalerna om VARFÖR det ur filosofisk synpunkt inte är rätt med 100 procent. Det enda de säger är: Ojämlikheten skulle bli för stor då. Vänsterlibertarianismen erbjuder här en möjlighet att kunna legitimera omfördelning, dvs skatt. Angående Johan Norberg, så har jag inte så mkt att säga just nu. Kanske återkommer.

    Svara

Kommentera