Follow the phlegm: bloggarnas homosocialitet

Av den 25 mars, 2008

Har inte varit så aktiv här på ett tag. Först berodde det på att jag hade mycket att göra, sedan var det för att jag varit bortrest utan tillgång till dator. Under tiden har det pågått en diskussion om gubbslemmet i bloggosfären.

Jag inleder med en resumé. Det hela tog sin början med att Mothugg-Johan konstaterade att samlingen svenska akademikerbloggare är en bastuklubb (består främst av män). Han ställde tre relevanta frågor.

  1. Stämmer det?
  2. Spelar det någon roll?
  3. Vad beror det på?

Personligen läser och uppskattar jag främst bloggar i skärningspunkten mellan akademin och politiken, med tyngdpunkten åt det sistnämnda hellre än det förra. Och de är till stor del skrivna av män; det måste medges. Mina teorier om det återkommer vi till. Fler akademiker oavsett kön borde blogga, och särskilt de som är disputerade. Det främjar tredje uppgiften.

Ett kartläggningsexperiment: Follow the phlegm

Kalle P och Intensifier-Christopher tog upp handsken och samlade in länkdata för sina och Johans respektive bloggar från Technorati. Datan kördes sedan i programmet SoNIA för att skapa en visualisering av hur nätverken formats över tid. Kalle beskriver.

Filmen börjar med en länkning från Johan till mig, representerad av en pil, ungefär 460 dagar sedan - datasettet från Technorati gick inte längre tillbaka i tiden än så. Under dessa 460 dagar (som räknas uppe till vänster) fylls länkarna på - totalt har 207 länkningar gjorts, 27 till Chris, 99 till Johan, och 81 till mig, från 86 bloggar. (Technorati är dock inte helt hundraprocentigt; det finns länkningar som inte registrerats. Men förhoppningsvis finns det inte alltför mycket bias i denna problematik.)

Kring nätverkets kärna, som Kalle kallar för "gubbslem" (med anspelning på Joanna Rytel och Gilles Deleuze), finns personer som känner någon eller flera av de tre även utanför bloggvärlden (IRL, "In Real Life", på internetspråk). Bland annat jag själv. Och bara en är kvinna.

Poängen är - i detta fallet - att man kan dyka ned i varje individuell länkning som mappats i filmen, för att se hur den kom till - de subjektiviteter som ligger bakom varje mikrobeslut. Eller - mer generellt - man kan alltså studera varje situation då en man väljer en annan man - att arbeta med, anställa, gå ut och dricka öl med, eller bara länka till. /.../ Någonstans här tror jag att vi måste börja för att förstå hur och varför manliga nätverk hela tiden återuppstår. Vi vet redan att relativt ointelligenta agenter - slemceller, fiskar i stim - lätt kan skapa emergenta helheter genom att följa enkla tumregler.

Några ord från Christopher kan förtydliga det hela.

Vi måste kapa begreppet “nätverkande” från alla stollar på handelshögskolorna som försöker förvandla det till en masterideologi, och istället kritiskt granska hur nätverken skapas, görs starka och till slut systematiskt utesluter kvinnor. Detta är, åtminstone the way I see it, ett bra sätt att skapa grund för en mera effektiv feministisk politik så vi kan kasta ut det slem som har hållit samman maktens korridorer mera effektivt än betong - ONCE AND FOR ALL!

Det här projektet, om något, visar att vänsterns vägval inte står mellan testuggande betongmarxism eller texttolkande pomovänster. 99-generationen (för att kontrastera mot föräldragenerationens 68-vänster), eller den tredje vänstern (den första var liberalerna och den andra var socialisterna), står för ett annat och mer konstruktivt tänk. Vi lär få anledning att återkomma till det.

Varför ser det ut som det gör?

Den enda kvinna som ingår i kärnan kring Mothugg-Johan, Kalle P och Intensifier-Christopher - nämligen Karin (med bloggen Heja världen) - spinner vidare på Kalles och Christophers inlägg. Hon ger tre tänkvärda hypoteser om den manliga homosocialiteten* i bloggvärlden.

  1. För män är det mer självklart att ta plats
  2. Män är mer nördiga (mindre multitasking) än kvinnor
  3. Män bekräftar varandra i större utsträckning än kvinnor

När det gäller det här med att ta plats så instämmer jag med Karin om att det inte enbart är kvinnorna som bör ta efter männen. Att hävda sig är inte alltid nödvändigtvis positivt; minst lika viktigt är det att kunna lämna plats åt andra. Och i fallet med nördigheten så delar jag personligen Karins iakttagelse, men är inte säker på om det gäller generellt. Jag ser också ett stort värde i att vara mångsidig - även om det är en svår balansgång mellan djup och bredd. Så inte heller nördigheten är nödvändigtvis något att ta efter, även om det ger ett försprång för den som bejakar den. Men så är jag av manligt kön.

Karins tredje hypotes är den mest allvarliga till sina konsekvenser.

Varför är det bekräftelse från andra män som de söker? Jo, självklart för att det är männen som sitter på makten och inflytandet och därför är deras gillande så mycket viktigare att få. Eller? Och, borde inte kvinnorna söka männens bekräftelse av samma anledning?

Jag skickar frågorna vidare.

Avslutningsvis bloggar också Evelina Wahlqvist kring ämnet, med fokus på könssegregeringen snarare än mansdominansen. För det är ju inte så att bloggvärlden som helhet är mansdominerad. De mest välbesökta, och förmodligen också inflytelserika bloggarna finns inom området mode och konsumtion. Och där är kvinnor i klar dominans. Vad bör då göras? Kanske bör vi som bloggar om politik i snäv mening intressera oss mer för mode... Genusforskaren Hillevi Ganetz har uttryckt sig rätt träffande.

/.../ att man läser en modeblogg betyder inte att man är helt bombad i huvudet. Mode är per definition ointressant för att kvinnor tycker det är intressant.

Time for fashion hacking, någon?

***

* Homosocialitet innebär, med Nationalencyklopedins formulering, "det att (i en viss social miljö) endast det ena könet är representerat el. i varje fall kraftigt överrepresenterat". Fenomenet används som delförklaring till bland annat att personer av ett kön som avviker från majoriteten i en viss miljö har svårt att komma in i och behandlas likvärdigt i den miljön.

***

Passar på att tipsa om några bra bloggar: Anna Ardin, Cattis blogg, Ett eget rum, Ett hjärta RÖTT, kamferdroppar, Katrine Kielos, Kvalitetsbloggen, Maria Ferm, Vida Latina, Vänstra Stranden, Zaidas tankar (plus Evelina och Karin).

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: bloggosfären, blogosfären, bloggvärlden, akademiker, bastuklubbar, homosocialitet, tredje uppgiften, Technorati, visualisering, nätverk, gubbslem, Joanna Rytel, Gilles Deleuze, Deleuze, 99-generationen, 68-generationen, pomovänstern, tredje vänstern, nördighet, nörderi, multitasking, bekräftelse, könssegregering, modebloggar, mode, konsumtion, Hillevi Ganetz, hacking, Otto von Busch

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

10 reaktioner på ”Follow the phlegm: bloggarnas homosocialitet

  1. Marcus (478 comments)

    Förutom mina mer nördiga deleuzianska uttolkningar av fenomenet, som jag lämnat hos Kalle i en orgie av homosocialitet:

    I en mycket generaliserande och därmed vansklig formulering kan man kanske säga att kvinnor bygger allianser, medan män bygger nätverk. Relationerna i gubbslemmet är mindre personliga i egentlig mening men mer funktionella, mer otrogna men samtidigt oerhört mycket mindre sårbara för otrohet. Kvinnor investerar mycket tid och energi i varje enskild relation, medan män då bygger ett nätverk av relationer. I konkurrens om något vadsomhelst mellan två sådana organisationer vinner nätverket varje gång, vill jag hävda - det kräver mindre investeringar, är mer flexibelt och mindre sårbart.

    Varför denna skillnad mellan män och kvinnor? Säg det, om det nu ens är en skillnad eller bara symptomet på något annat. Det är ju relativt tydligt att sorteringsmekanismerna, själva grunden för homosocialiteten, har lagts långt innan gubbslemmet formeras. (Vår vän Jakob påpekade att) de som förnekar könsmaktsordningar kan framhärda i det eftersom sorteringsmekanismerna inte finns där de tittar, i styrelserummen exempelvis - då har de för länge sedan verkat klart och gjort sitt jobb...

    ---
    Det ligger nog en del i det du säger, vilket det också finns forskning som tyder på. Kan rekommendera tegelstenen "Maktens kön: Kvinnor och män i den svenska makteliten på 2000-talet" (red. Anita Göransson, 2007), som baseras på enkätundersökning som 2001 skickades ut till några tusen svenska makthavare. Citerar mig själv i en artikel om boken:

    Rekryteringen till samhällets toppositioner bygger ofta på personkontakter och nätverk som byggts upp under livet och karriären. Nätverk kan beskrivas som mönster av fortlöpande sociala relationer mellan aktörer. Socialt kapital är det sammanlagda värdet av det utbyte som individens personkontakter ger. Samlandet av socialt kapital, som alltså inte behöver vara detsamma som att bygga nätverk, är en viktig förutsättning för erövrandet av en elitposition.
    Undersökningen visar att kvinnor har generellt tillgång till fler nätverkspersoner. De tycks vara skickligare än männen på att kunna dra professionell nytta av förbindelser som inte knutits direkt i yrkeslivet. Det kan vara så att elitkvinnors nätverk är svagare än elitmännens och att de kompenserar ett lägre utbyte genom att ha fler kontakter. Eller så kan det finnas ett särskilt värde i att ha en mångfald av nätverksförbindelser även om dessa är svaga. Internationella undersökningar har också visat att kvinnor på elitnivå är mer nöjda med det utbyte de får av sina nätverk än vad männen är. Nätverkskapital kan vara ett socialt kapital som männen har mindre av och som kan kompensera för det negativa kapitalet att vara kvinna i makteliten.

    Frågan är vad det säger om "Follow the phlegm"-projektet, och vice versa. /Jimmy

    Svara
  2. plastbaronen (1 comments)

    Jag tror att Karins #3 inte är helt korrekt. Min upplevelse är att kvinnor i mycket högre utsträckning säger en massa snälla saker till varandra, berömmer och bekräftar varandra mer. Skulle vara intressant att göra en "tyck till"-fråga eller liknande om det!

    ---
    En sådan undersökning skulle kunna räta ut en del frågetecken. /Jimmy

    Svara
  3. Karl Palmås (14 comments)

    Kul att det blivit diskussion! Hoppas kunna presentera någon form av papper om detta på Deleuze-konferens i Cardiff senare i sommar... vore dock bra att skriva ihop något mer poppigt på svenska. Känns som att det finns viktiga poänger att driva angående varför och hur slemmet uppstår.

    ---
    Läser gärna både ditt paper och den poppigare texten. /Jimmy

    Svara
  4. Karin (12 comments)

    Hej! Fan, det är verkligen kul att den här diskussionen drar iväg här och där. Mina hyposeser är just bara hypoteser, har inte jagat så mycket belägg för dem än. Kul att det kommer fler förslag på möjliga förklaringar. Det finns många spår att följa upp. Tycker att Marcus reflektion kring nätverk kontra allianser är intressant. Det är möjligt att det är så, får fundera lite på det.

    ---
    Jag tycker dina hypoteser är välfunna. Läs gärna "Maktens kön" också, om du inte redan gjort det. /Jimmy

    Svara
  5. Marcus (478 comments)

    Jimmy: Hmmm... Fast jag blir lite konfunderad av citatet. Vad menar du egentligen?

    Har kvinnor fler eller färre kontakter? Är de starkare eller svagare än männens? Är nätverken i sin helhet starkare eller svagare för män eller för kvinnor, eller är det bara de enskilda kontakterna som är svagare? Eller tvärtom? Eller är det bara jag som är lite dum?

    ---
    Jag förstår att du är lite konfunderad. Mina formuleringar är nog lite tydligare i den publicerade versionen, men jag har inte den tillgänglig just nu. Kortfattat:
    1. Kvinnor i elitposition har totalt sett fler kontakter;
    2. Deras nätverk är i högre grad än männens heterosociala (utgörs av såväl män som kvinnor - delvis en följd av att det finns färre elitkvinnor än elitmän), och sådana är generellt sett svagare än homosociala nätverk;
    3. De kompenserar svagheten i nätverken med bredd, och har framför allt fler nätverkskontakter utanför sin organisation som de kan dra nytta av; samt
    4. Trots att elitkvinnornas nätverk är svagare uppger de sig vara mer nöjda med sitt utbyte av dem än vad männen uppger sig vara.
    Vet inte om det blev begripligare nu... /Jimmy

    Svara
  6. Marcus (478 comments)

    Ja, det var nog det där med kvinnor generellt eller elitkvinnor som var otydligt och stökade till det. För att kvinnor ska nå eliten måste de bygga mer omfattande nätverk än männen som klarar sig på att deras nätverka är mer homogena. Sammanfattat:

    Ju fler som ingår, ju fler olika organisationer de förbinder och ju mer homogena, desto starkare nätverk. Men också: Ju mer man investerar i varje enskild relation, desto mindre energi över att bygga omfattande nätverk.

    Makes sense, men är tyvärr ganske nedslående - här erbjuds inte direkt något hopp om att kunna förändra homosocialiteten. Å andra sidan bör ökad heterogenitet ge ökad flexibilitet, och flexibilitet tycks mer och mer få ett egenvärde, i takt med att hastigheten och genomgripandegraden (kan det heta så?) på förändringar skruvas upp. Det skulle kunna förklara att mångfalden åtminstone har ökat något över tiden...

    Svara
  7. Pingback: Schulman har fel om modebloggarna « strötankar och sentenser

  8. Pingback: 99, our 68 » The Book Look

  9. Pingback: Att kalla sig feminist « strötankar och sentenser

  10. Pingback: Nytt decennium – nya strötankar « strötankar och sentenser

Kommentera