Feminism – för kvinnors och mäns frigörelse

Av den 26 augusti, 2005

I följande artikel, publicerad på Vägval Vänsters webbplats, argumenterar jag kring feminism ur främst ett maskulinitetskritiskt perspektiv. Hatbrott, våldtäkter, strukturer, queerteori och omsorgsetik är några ämnen.

"Kom igen, män! Överraska oss!" skrev Charlotte Sjöholm i ett inlägg den 4 juni. Antalet män som diskuterat feminism på VVV:s hemsida kan utan svårigheter räknas på ena handens fingrar, och antalet inlägg de producerat inom ämnet är inte mycket större. Jag vet inte vad detta beror på. När det gäller andra debattämnen är andelen manliga skribenter snarare alltför hög. Det är del i en frigörelsestrategi (för män, såväl som för kvinnor) att försöka belysa de mönster som man själv ingår i och mer eller mindre frivilligt bidrar till att reproducera. Det ligger i alla frihetliga krafters intresse.

Manlighet och våld – om hegemonisk maskulinitet

Enligt SÄPO har hatbrott mot hbt-personer fördubblats mellan 1997 och 2003. Journalisten Johan Hilton anknyter i boken No Tears for Queers (Atlas, 2005) till det att homofobiska brott begås av tämligen vanliga heterokillar, oftare än av slödder på den extrema högerkanten. Bland exemplen han tar upp har förövarna det gemensamt att de är unga killar på glid i samhället, ekonomiskt och socialt marginaliserade eller på väg att bli det. Dessutom söker de ofta stöd i mer eller mindre uttalade normer – de hävdar att de bara gjort det som andra pratat om. Fenomenet "bögskräck" används inte sällan som ett försök att i rätten peka på förmildrande omständigheter – förövaren råkade i panik när han uppfattade att bögen gjorde närmanden – vilket snarare kvalificerar det som ett homofobiskt motiverat brott.

Teoretiskt kan det diskuteras i termer av vad Robert W. Connell efter Gramsci kallar "hegemonisk maskulinitet" – en genusordning som pekar ut förebilder för såväl som avvikare från den manliga normen. En sådan ordning, förvisso både komplex och föränderlig, relaterar till etnicitet och sexualitet såväl som klass och kön. "Bögknackandet" kan vara ett försök att återupprätta den förlorade manligheten – när den homosexuelles verkliga eller inbillade närmanden blivit det slutliga ifrågasättandet. Det innebär självfallet inte att fördomar saknas i högre samhällsklasser, men där tar de sig oftare andra uttryck för att befästa den egna statusen.

Det är inte i första hand feminister och kvinnojourer som utgår från att varje man är en presumtiv våldtäktsman, utan det är de domstolar som fokuserar på kvinnors klädsel och beteende – som om tanken på sex berövar varje man förmågan till omdöme. Män i våldtäktsmål har blivit friade – inte för att det rått några tvivel om vad som faktiskt hänt (det är en annan sak), utan för att kvinnan ifråga flera timmar innan själva gärningen betett sig flirtigt. Kanske var hon intresserad av ett förhållande, kanske av ett one night stand, men om hon så ändrade sig i sista sekunden borde varje normalt funtad människa inse att det inte är läge för ett ligg. Men nej, en man är så testosteronstyrd att om han inleds att tro att det kan bli något – då kan han inte förväntas ta ansvar för sina gärningar. Hon hade sig själv att skylla!

Själv tycker jag denna bild av män är kränkande – inte för att den finns hos personer som Valerie Solanas, utan för att den företräds av en så respekterad del av samhället. Det är kanske sant att jag tjänar på det outtalade hot om våld som är förknippat med den manlighet jag genom biologisk slump råkat födas till. Men till vilket pris?

Abstraktionsproblematiken – såväl aktörer som strukturer

Samtidigt tror jag det kan vara problematiskt att tala om strukturer. Enligt en idag framträdande variant av feminism finns det en strukturell maktordning såväl i Sverige som i Afghanistan, kännetecknad av att män generellt är överordnade kvinnor ekonomiskt, politiskt och privat och att sexualiserat våld kan ses i den kontexten. Problemet med konstaterandet är inte att det inte beskriver faktiska förhållanden – det betvivlar inte jag – utan att det ligger på en sådan abstraktionsnivå att det lätt missförstås. Kvinnor har i Sverige gjort helt andra landvinningar än i Afghanistan, tack vare kvinnorörelsen. Dessutom kan det alltför lätt ge upphov till essentialism: om strukturerna ser ut som de gör, varför bry sig om att arbeta med individer? Jag tar mig friheten att citera Marx: "Den materialistiska läran, att människorna är produkter av omständigheter och uppfostran, att förändrade människor alltså är produkter av andra omständigheter och ändrad uppfostran glömmer att omständigheterna också förändras av människorna och att uppfostraren själv måste uppfostras." (Teser om Feuerbach, III, 1845)

Män är djur. Det är också kvinnor. Få kan väl förneka att människan är en djurart bland andra, men hon har genom evolutionen begåvats med såväl större ansvar som större möjligheter än andra. Sartre, en föredömligt humanistisk marxist, hävdade att människan är dömd till frihet. Som enskild kan hon överskrida sina givna omständigheter, men ofta gör vi inte det utan hänvisar till att vi bara är produkter av dem. Det är inte alltid helt bekvämt att leva upp till sitt ansvar som radikalt fri. Socialt finns det också betydande hinder för människors frigörelse, i form av diskriminering och ekonomiska klyftor – och inte minst de nedhållande tänkesätt som är ett inslag i den kulturella hegemonin. Den juridiska kampen för mänskliga rättigheter bör gå hand i hand med ekonomisk omfördelningspolitik, likväl som med kulturkamp – det vill säga bekämpandet av rasistiskt, homofobiskt, sexistiskt och av annat slag motiverade fördomar på mer personlig plan. Folkbildningsrörelser av olika slag fyller en helt omistlig funktion i civilsamhället.

För oss profeminister (jag tvekar att som man använda etiketten feminist, av det skälet att jag inte vill ta poäng för det) är den pedagogiska uppgiften att visa andra män att feminismen medför möjligheter snarare än hot. Jag tror att män kan ha svårt för att känna igen sig i talet om mäns generella överordning, just för att normen föreskriver att de i egenskap av sitt kön har rätt till makt och privilegier – medan de känner sig maktlösa genom sin underordning till följd av klasstillhörighet, etnicitet eller andra omständigheter, kanske även genom kraven att leva upp till manlighetsnormer.

Queerteori och omsorgsetik

Begreppet "queer" hörs allt oftare i samhällsdebatten. Ibland kanske man använder det utan att riktigt ha koll på vad det står för, bara för att kunna slänga sig med de rätta orden – markörer för att man är tolerant. Queerteori förtjänar att studeras på djupet, inte minst av en mer eller mindre dogmatisk vänster. Nyligen läste jag i en bok om behovet av en sådan att man måste göra något åt att "minoriteter och avvikare började hyllas som revolutionärer". Själv hör jag till dem som anser att en radikal vänster måste bygga på att låta de subalterna komma till tals, för att låna en formulering från Gayatri Spivak – begreppet "subaltern" hämtat från Gramsci.

Queer handlar i mina ögon om gränsöverskridande, att inte ta några roller som självklara utan kunna spela dem med ironi. Könsroller är bara tvingande om vi låter dem vara det. Det är nog en utopi att kunna frigöra sig helt från dem, men med medvetenhet och självdistans kommer man långt. Det är queerteori och -praktik bra på. Arbetarrörelsen har varit bra på att skapa sammanhållning, genom att lyfta fram gemensamma intressen, men sammanhållning ger också upphov till normer – vilket i sin tur skapar avvikare. Särskilt märks det i gamla bruksorter där industrierna läggs ned, men det förekommer förstås i alla samhällen och kulturer.

Som alternativ till den dominerande nyttomoralen, till högerns moralkonservatism eller de mer extrema nyliberalernas etiska egoism, vill jag förespråka en etik jag uppfattar som feministisk. Den brukar kallas "omsorgsetik", men är lika mycket ett inslag hos Gandhi eller i buddhistisk filosofi. Inom feministisk teori går den delvis tillbaka på Carol Gilligans kritik av psykologen Lawrence Kohlbergs undersökningar av pojkars och flickors moraliska mognad, där hon fann att pojkars resonemang alltid värderades högre än flickors – till följd av undersökningens grundläggande premisser. Kohlberg utgick från en abstrakt och formalistisk etik, där förmågan att resonera kring motsättningar mellan lagar och etiska principer premieras. T.ex. är det rätt att råna en apotekare för att rädda en annan persons liv?

Gilligan fann att flickorna i undersökningen tenderade att fokusera mer på relationer och långsiktighet, vilket graderingen blundade för. T.ex. hur bär man sig åt att få apotekaren att hjälpa till att rädda en annans liv? Människor är förbundna med varandra i nätverk av relationer, och det gäller att se till att de nätverken fungerar optimalt även i framtiden. Istället för distans och autonomi betonas empati och kommunikation. Att omsorgsetiken kan användas för att upplösa tudelningen mellan privat och offentligt framgår av dess likheter med den syn på internationella relationer som finns hos fredsforskare. Likheterna med Gandhis ickevåldsfilosofi antyder att den mycket väl kan tillämpas också på andra nivåer – inte minst som självkritik hos olika rörelser, men också som en mer allmän teori om politisk handling.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Antonio Gramsci, Carol Gilligan, emancipation, feminism, Gayatri Spivak, genus, hatbrott, hbt-frågor, hegemoni, maskulinitet, omsorgsetik, queerteori, sexbrott, sexualitet

Kommentera!

5 reaktioner på ”Feminism – för kvinnors och mäns frigörelse

  1. Andreas (26 comments)

    Detta inlägg är det bästa du gjort! Det är genomgående klockrent!

    Manlighet och våld: Suveränt.

    Abstraktionsproblematiken:
    Du skriver: "Enligt en idag framträdande variant av feminism finns det en strukturell maktordning såväl i Sverige som i Afghanistan,..." Jag håller med om det påståendet, alltså att det finns en strukturell maktordning. Menar du inte "talibantalet", där det sägs att det är samma struktur.

    Hursomhellst håller jag med dig. Genus handlar ju om den sociala konstruktionen av roller baserade på det biologiska könet. Därmed handlar det om sociala relationer, och sådana är tids- och rumspecifika.

    Sen har vi delen där du beskriver fördelar för män att krossa könsmaktsordningen. Att feminismen generellt "medför möjligheter snarare än hot" för män tror jag är lika osannt som att USA skulle tjäna på en rättvis handel eller att vita i Sydafrika skulle tjäna på avskaffandet av apartheid. Det har vi diskutterat tidigare, vi fokuserar nog bara lite olika.

    Queerteori:
    Bra stycke, även om jag är skeptisk till att framhäva "omsorgsetik".

    Sammantaget: Otroligt bra inlägg! Intressant, analytiskt, roligt och framförallt grymt bra skrivet!

    Svara
  2. jimpan (121 comments)

    Kul att du gillar inlägget! Dina uppskattande ord värmer. Man kan säga att denna text sammanfattar min tolkning av och inställning till feminism över huvud taget.

    Jag syftar mycket riktigt på "talibantalet", men även annat. Från början hade jag tänkt ta upp intersektionalitet i det här sammanhanget, men fick av utrymmesskäl avstå.

    Frågan om de möjligheter för män som feminismen innebär är komplex, och jag gör den inte rättvisa i mitt inlägg. Samtidigt uttrycker jag en tveksamhet att kalla mig feminist av just det skälet, men som du säger har vi diskuterat det här förut så det tänker jag inte gå in på mer.

    Kul att du uppskattar delen om queerteori. Vad har du för uppfattning om den teoribildningen för övrigt? Jag förstår din skepsis till att framhäva omsorgsetik, och har tagit upp det i ett annat inlägg. Det blir problematiskt att koppla det till något slags kvinnlig essens, men den etiken som sådan är jag mycket positiv till.

    För mig som man blir det mindre problematiskt att öva mig i det slags tänkande omsorgsetiken innebär, och jag ser stora fördelar hos den i förhållande till exempelvis renodlad utilitarism eller pliktetik. För att inte tala om objektivisternas (Rand m.fl.) etiska egoism.

    Tack igen för ditt betyg!

    Svara
  3. Andreas (26 comments)

    Queerteori tycker jag är jättespännande. Jag är dock orolig för att det tonar ner konflikten. Men som jag har förstått det finns det en mängd strömningar inom queerteorin. Ska läsa på lite mer om det tänkte jag.

    Svara

Kommentera