Fast i diket?

Jag efterlyste i mitt förra inlägg en eftervalsanalys om Miljöpartiet, där det konstateras att partiet framför allt har sina väljarsympatier i större städer, bland studenter och personer av utomeuropeisk bakgrund. Valanalyser har gjorts av ett antal partimedlemmar, bl.a. Thomas Svensson, men just den jag efterlyste har genomförts av en grupp med f.d. språkröret Lotta Hedström som sammankallande.

Tack vare att Thomas tipsade om sin egen analys, som finns på Mp:s intranät GITTAN, kunde jag hitta den analys jag efterlyste. (Jag tycker inte GITTAN är så användarvänligt, något jag tydligen inte är ensam om, så jag har inte riktigt lärt mig hur man kan leta där.) Rapporten går under namnet Fast i diket? – Eller: Varför Miljöpartiet fick hela 5,24% av riksdagsväljarnas sympatier, men fortfarande inte över 10%… Mp-medlemmar kan hitta den i GITTAN, andra kan kontakta Lotta Hedström.

Bland annat skriver man i rapporten,

I Norrland, i glesbygd och landsbygd och i småföretagar- och Sverigedemokratitäta kommuner blir vi allt svagare och går stadigt bakåt. Där har vi backat eller utraderats nästan helt. Ökningarna har nästan bara skett i större städer och där bland unga väljare och invandrare. I de bilberoende delarna av landet har vi, efter många års utebliven moteld, strandat som de elaka bensinprishöjarna, vargkramarna eller de verklighetsfrämmande storstadsintellektuella.

Bland analysgruppens rekommendationer (21 punkter) står,

7. Kartlägg på detaljnivå i vilka områden (mp) har stort väljarstöd, bestäm målgrupper, dels för partiuppbyggnad och dels för direkt valkampanjande.

8. En tydlig prioriteringsordning för vilka grupper enligt ovan vi ska satsa extra på i det kortare valperspektivet. Tas fram i god tid inför varje kampanj. Generellt gäller att det också fortsättningsvis kommer att vara studenter, förstagångsväljare, utrikes födda, kvinnor och stadsbor som bör prioriteras vid val.

Jag håller med, givet att nyckelorden är satsa extra och i det kortare valperspektivet. Särskilt med tanke på trenden av ökad urbanisering, informationssamhällets framväxt och en allt mer blandad befolkning. Men jag tror också det måste vara angeläget att inte ge upp om de området där väljarsympatierna är som svagast.

Bland annat har Mp, som alla partier, ett ansvar att bemöta Sd:s ökade stöd. Förklaringen till det partiets framväxt ligger, om jag får spekulera, i att människor inte känner sig delaktiga i den politik – upplevd som toppstyrd och elitistisk – som de gamla partierna för. Mp har här stora möjligheter i sitt ideal om deltagande demokrati – och i att föra fram sin syn på varför ett mer blandat samhälle faktiskt är bra. ”Svenskhet” och ”svensk kultur” är inte hotat – möjligen i så fall av dem som försöker bestämma vad den består i och skärma av den från influenser utifrån.

Och jag står på mig vad gäller Centerpartiets traditionella profil,

I sak har centern ägnat sig mycket åt regionalstöd och jordbrukspolitik. Men till skillnad från de andra partierna har det inte funnits någon tydlig lärofader att åberopa: ingen Marx, Mill, Keynes eller Friedman. Man har lagat efter matsäck för att hitta en retorik att rama in sin politik med. Mycket har handlat om vad man varit mot: socialism, kapitalism, storstäder, stordrift, centralisering, utflyttning, kärnkraft. När man försökt definiera vad man är för har partiet ibland hamnat i en varm gemenskapsdimma med obehaglig närhet till Blut und Boden-filosofi. (Henrik Berggren i DN.)

Det torde vara uppenbart att jag inte förespråkar någon Blut und Boden-filosofi. Men att vara kritisk till ”stordrift, centralisering, utflyttning, kärnkraft” och ägna sig åt regionalstöd torde inte ligga många miljöpartister fjärran.

Mycket finns också att lära av Junilistans framgångar i valet till Europaparlamentet 2004. Jl förespråkar inte utträde (även om det hävdas att många väljare trodde det), men ”vill att möjligheten till att fatta beslut på lägsta möjliga nivå (subsidiaritetsprincipen) prövas i alla ärenden.” (ur Junilistans partiprogram.) En mycket god hållning, om ni frågar mig (sedan sympatiserar inte jag med Jl i alla sakpolitiska ställningstaganden).

(Om Mp:s EU-hållning har jag skrivit förut.)

Folkpartiet skrev jag om i mitt förra inlägg på ämnet. Jag har inget att tillföra.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Miljöpartiet, val2006, val2010, Centerpartiet, Junilistan, Lotta Hedström

Inga relaterade inlägg.