Ett miljardprogram för hållbart boende

Av den 2 augusti, 2014

I min sjunde ledare för ETC Göteborg handlar det återigen om bostäder. Jag skriver om miljonprogrammets behov av upprustning och om chansen att göra betydande energibesparingar. En bättre investering än rotavdrag.

Från år 1965 och ett decennium framåt byggdes i Sverige omkring en miljon bostäder i vad som kommit att gå till historien som miljonprogrammet. Som begrepp har det närmast blivit synonymt med områden som Husby, Rosengård och Bergsjön. I själva verket utgjordes bara en tredjedel av periodens nybyggnation av storskaliga höghusområden. En hel del var rentav enfamiljshus. Gemensamt var att man ville komma bort från den tidens trångboddhet och höja boendestandarden. Likformigheten, standardiseringen, gjorde det möjligt att inom snäva ekonomiska ramar massproducera bostäder i industriell skala.

Stadsdelen Bergsjön i Östra Göteborg bebyggdes till största delen under åren 1965-72. Den planerades helt enligt de så kallade SCAFT-normerna för separering av trafikslag som utvecklades vid Chalmers på sextiotalet.

Sedan 1974 har det gått fyrtio år. Bostäderna som byggdes då, omkring en fjärdedel av landets totala bestånd, är i behov av upprustning. På grund av vanligt slitage, ibland även eftersatt underhåll. Det handlar om stambyten, fasadrenoveringar, inte sällan mer än så. Husen byggdes före sjuttiotalets stora oljekriser, när energi var billigare och det inte gjorde så mycket om den läckte ut. Åtgärder för energibesparing i dessa hus skulle vara en välmotiverad investering ur miljöhänsyn. Också socialt sett skulle upprustningen vara en god användning av skattemedel, jämfört med rotavdrag för renoveringar av villor och bostadsrätter. Som exempel är medelinkomsten lägre i Bergsjön, men arbetslösheten och andelen utlandsfödda högre, än i såväl Majorna som Hovås.

Alternativ till rotavdrag

Det hänger då på ekonomin. En upprustning till modern standard, tillsammans med insatser för energieffektivisering i de omkring 600.000 kommunala och privata miljonprogramslägenheter som återstår att renovera, kan komma att kosta så mycket som 1000 miljarder. En statlig medfinansiering på 30 procent under en 20 år lång renoveringsperiod skulle innebära en kostnad på 15 miljarder kronor årligen. Men det kan jämföras med de drygt 14 miljarder som under 2013 betalades ut i form av rotavdrag. Samtidigt ska kanske inte upprustningen överallt göras till högsta standard, utan snarare till en nivå som är anständig. De renoveringar som gjorts hittills har ofta följts av ganska rejäla hyreshöjningar - ibland på 50-60 procent - vilket gjort att många av dem som bott där inte haft råd att bo kvar. Pennygången i Högsbo är ett aktuellt fall där vi riskerar se en sådan utveckling.

Renoveringen av miljonprogrammets lägenheter skulle kunna vara ett inslag i en ny social bostadspolitik - för en sådan måste till, istället för det ensidiga gynnande av villaägare och bostadsrättsinnehavare som vi har idag. Men för att upprustningen ska fungera som en social investering av gemensamma skattemedel krävs det att hänsyn tas till hyresgästernas ekonomiska situation. Bostaden ska ses som en social rättighet. Statlig medfinansiering bör villkoras med restriktioner av hyreshöjningar och en hög grad av lokalt medbestämmande. Det duger inte med formuleringen i dagens lagtext om att hänsyn måste tas till “hyresgäster i allmänhet”. Sådana hyresgäster existerar inte i sinnevärlden. Inte med tanke på den boendesegregation vi har.

Mina tidigare ledare

Det här var min sjunde ledare för ETC Göteborg. Det här är vad jag skrivit tidigare:

  1. I januari skrev jag under rubriken Ett nödvändigt uppbrott om hur försörjningsstödet för allt fler blivit ett långvarigt bidrag snarare än ett stöd vid akut kris, och hur detta beror på en utsortering från arbetsmarknaden som inleddes med nittiotalskrisen. Utbildningsinsatser kan vara en del i att vända denna utveckling, liksom metoder för att tillvara ta de anställdas reella kompetens så att de kan ta ett kliv uppåt och frigöra lågkvalificerade jobb.
  2. I februari skrev jag under rubriken Kris i befolkningsfrågan om behovet av regionala investeringar i bostäder och infrastruktur, för att kunna möta befolkningstillväxten och främja den ekonomiska utvecklingen. Med utgång från den nya ekonomiska geografin (Paul Krugman) argumenterade jag för att Västsvenska paketet, tillsammans med ökat bostadsbyggande i Göteborg, behövs för att bekämpa arbetslösheten i regionen.
  3. I mars skrev jag under rubriken Brundtlandparadigmet om hur en kommande rödgrön regeringspolitik kan komma att se ut. Inspirerat av det rödgröna samarbetet i Göteborg, liksom den FN-kommission som på åttiotalet leddes av Gro Harlem Brundtland, bör en rödgrön regering kunna samordna sin på förhand sinsemellan spretiga politik inom en modell för socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling.
  4. I april skrev jag under rubriken Arbetets döttrar och söner apropå första maj, där jag önskade mig ett tal med feminism som grundtema. Det handlade om det obetalda hem- och omsorgsarbetet, om villkoren på arbetsmarknaden, samt om föräldraförsäkringen och förutsättningarna för ensamstående mödrar.
  5. I maj skrev jag under rubriken Den bortglömda sysselsättningsunionen inför valet till Europaparlamentet. Främst handlade det om hur viktigt det är att socialdemokratin sätter en egen, progressiv agenda. Om EU ska överleva behövs det en samordnad ekonomisk politik för sysselsättning, med investeringsprogram för grön omställning.
  6. I juni skrev jag under rubriken En öppen stad bygger vi gemensamt. Det blev stadspolitik med ett väldigt lokalt perspektiv, kretsande kring gentrifieringen av min egen stadsdel, Majorna, och det trängande behovet av att bygga fler bostäder.

För övrigt...

...vill jag passa på och tipsa om Pennypodden, som görs av Daniel Carlenfors och Mattias Axelsson på Pennygången. Vill du följa en bostadspolitisk podd, så är det denna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Bergsjön, bostadspolitik, bostadsrätter, ETC Göteborg, gröna folkhemmet, miljonprogrammet, Pennypodden, rotavdrag, segregation, stadsplanering, stadspolitik

Kommentera!