Ett kunskapslyft för jämlikhet

Av den 5 juni, 2015

I min sjätte ledare för ETC Göteborg det här året skriver jag om "Sveriges nya jobbagenda", och mer specifikt det som handlar om kompetenshöjning. Här har vuxenutbildningen en viktig roll - alternativet till högerns låglönepolitik.

Inför Socialdemokraternas partikongress förra helgen lanserade partiledaren, tillika statsministern, Stefan Löfven något han kallade för "Sveriges nya jobbagenda". Målet är att nå EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020. Bland de utpekade verktygen finns ett som verkligen skiljer ut den rödgröna regeringen från den föregående alliansregeringen. Istället för att försöka pressa ner löneanspråken från dem som arbetar, genom jobbskatteavdrag och andra skattesubventioner, vill regeringen satsa på utbildning. Det är ett fokus på kvaliteten i jobbskapandet, inte enbart kvantiteten. Att genom olika insatser stärka arbetskraftens kompetens kan tyckas både dyrt och svårt. Men det är klokt på längre sikt.

Aida Hadzialic (S) är Sveriges gymnasie- och kunskapslyftsminister.

Mellan år 1997 och 2002 genomförde Göran Perssons socialdemokratiska regering det så kallade kunskapslyftet. En studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, visade förra året att detta särskilt gynnade småbarnsmammor. I alla rikare länder är arbetslösheten högre bland lågutbildade än bland högutbildade, och särskilt hög är den bland lågutbildade kvinnor med små barn. Bland dem arbetar 52 procent, att jämföra med 87 procent av de högutbildade (genomsnitt för kvinnor och män). Studien från IFAU visade att arbetslösa kvinnor med små barn inte bara deltog i kunskapslyftet i högre grad än någon annan grupp, utan det var också så att de på sikt arbetade i strörre utsträckning - och med högre lön - än andra småbarnsmammor. Utbildningsinsatsen ökade deras livschanser.

Klyftor i kunskapssamhället

I Perssons kunskapslyft deltog totalt över en halv miljon människor. Löfvens satsning ska omfatta 42 000. Det är förstås otillräckligt, även om det kompletteras med extratjänster i välfärden – vilket kan betecknas som arbetsplatsförlagt lärande – för att ersätta Fas 3, samt traineejobb och utbildningskontrakt för unga. Trots hög arbetslöshet finns det en rad yrken där det råder brist på arbetskraft. Det som kallas kunskapssamhället innebär bland annat att gapet mellan arbetsgivarnas krav och de arbetslösas kvalifikationer vidgas allt mer. Med stora pensionsavgångar inom offentlig sektor, som bara delvis förväntas täckas upp, kommer det att råda brist på arbetskraft även i skolan, vården och omsorgen.

I Göteborg ligger det kommunala ansvaret i frågorna på Nämnden för arbetsmarknad och vuxenutbildning, där det satsas betydligt mer resurser i relativa tal på vuxenutbildningen än i de flesta andra kommuner. Dessutom omfattas numera även arbetsmarknadspolitiken, då arbetslösheten är särskilt hög bland just lågutbildade. Samtidigt pekar forskning på att minst en tredjedel av de anställda i Sverige är överkvalificerade för sina arbetsuppgifter. Särskilt tydligt är det bland utrikes födda. En möjlighet är att utveckla systemen för validering, det vill säga att bättre tillvarata de anställdas faktiska kompetens. Om de kan gå vidare från sådana arbetsuppgifter de är överkvalificerade för, skulle det kunna ge plats åt personer med mindre kvalifikationer. Långsiktigt skulle det främja produktiviteten bättre än sänkta lönekostnader. Och i motsats till högerns idéer om låglönejobb skulle det ge minskad ojämlikhet.

Det är socialdemokratisk politik, för jämlikhet och utveckling.

Mina tidigare ledare

Det här var min femte ledare för ETC Göteborg för året. Det följande är vad jag skrivit tidigare i år.

  1. I januari skrev jag under rubriken Deflationsmonstret om räntestriden i Riksbankens ledning och att deflation, inte inflation, kan vara det största hotet mot samhällsekonomin under en överskådlig framtid.
  2. I februari skrev jag under rubriken Efter åtstramningspolitiken om eurokrisen och hur Greklands nya regeringsparti, Syriza, motsatt sig fortsatta åtstramningar. Jag påpekar att också länder som Tyskland och Sverige har en läxa att göra.
  3. I mars skrev jag under rubriken En välkommen budgetreform apropå att regeringen låter utreda avskaffandet av överskottsmålet. Jag föreslår också en bredare budgetreform, för att möjliggöra större investeringar i reala tillgångar.
  4. I april skrev jag under rubriken Århundradets skattereform om det svenska skattesystem, som läcker som ett såll med alla undantag och avdrag. Det krävs en rejäl översyn för att säkra välfärdens finansiering och motverka tendenserna till ökad inkomstojämlikhet.
  5. I maj skrev jag under rubriken Drömmen om jämlikhet apropå regeringens vårbudget. Till skillnad från de senaste åtta åren gynnar den låginkomsttagare och kvinnor, men det räcker inte. För att verkligen vända utvecklingen mot ökad jämlikhet krävs en övergripande strategi.

Det här var min allra sista ledare för ETC Göteborg. Det har varit ett hedrande uppdrag, men allt har sin tid och jag var tvungen att prioritera bort det för att kunna göra andra saker lite bättre.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om arbetsmarknad, ETC Göteborg, fas 3, Göran Persson, IFAU, jobbskatteavdrag, Kunskapslyftet, låglönejobb, matchning, Nämnden för arbetsmarknad och vuxenutbildning, Stefan Löfven, subventioner, traineejobb, validering, vuxenutbildning

Kommentera!

En reaktion på ”Ett kunskapslyft för jämlikhet

  1. Pingback: 2015 års bloggande i backspegeln - strötankar och sentenserströtankar och sentenser

Kommentarer inaktiverade.