Ett Amerikabrev

Av den 18 januari, 2008

Om ni undrar vad jag sysslat med under tiden bloggen varit vilande så kan jag berätta att jag varit i New York och Mexico. Jag inleder årets bloggande med en liten reseskildring - främst från staden som kallas Det Stora Äpplet.

New York var - mer eller mindre som väntat - helt fantastiskt! Tre saker överraskade mig något. Det ena är hur vänliga människor var. En föraning om det kom redan på flygplatsen, när vi skulle genom passkontrollen. Jag hade stålsatt mig något inför det, medveten om de ökade säkerhetsåtgärderna sedan den 11 september 2001. Och visst, vi fick lämna fingeravtryck och bli fotade. Troligen hamnade vi i något slags register. Men det hela var ytterst odramatiskt. Passkontrollanter brukar enligt min erfarenhet vara - i bästa fall - avmätt artiga, men mannen som välkomnade oss var ganska pratsam och - just välkomnande.

Ett annat, och återkommande, exempel på New York-bornas vänlighet vara att man alltid fick en ursäkt när någon råkat stöta emot en - om än aldrig så lite. När vi promenerade i Central Park en dag stannade en joggande kvinna till och frågade om vi ville att hon skulle fota oss. (Vi stod då och såg ut över Jackie Onassis-reservoaren, som sträcker sig över hela parkens bredd.) Och det var mer än en gång som en vänlig själ stannade till för att fråga om vi behövde hjälp med att hitta, när vi tillfälligtvis konsulterade vår karta för att orientera oss efter att ha kommit upp från någon tunnelbanestation.

Det andra som var mer påtagligt än jag förväntat mig var hur stor andel av befolkningen det tycktes vara som bestod av Hispanics (spansktalande), African Americans och, i något lägre utsträckning (om man inte är i Chinatown), asiater. Från John F Kennedy-flygplatsen hoppade vi på A-train, tunnelbanelinjen som går mellan Rockaway och Harlem. Där var frånvaron av vita amerikaner särskilt påtaglig. Innan vi kom till Manhattan, under kanske 45 minuters färd, var vi de enda vita på tåget. Därefter började det stiga på en och annan vit - men aldrig så att andelen blev mer än en liten minoritet. Det är inte osannolikt att detta till viss del har att göra med att det här var på juldagen och vid elva-tolvtiden på kvällen. (Förmodligen går det att göra en klassanalys av min observation.)

Den del av Upper West Side där vårt hostel låg, ett stillsamt område där det var skönt att påbörja dagen, var märkbart dominerat av Hispanics. Även i övrigt var det vanligt att man såg spanskspråkiga tidningar, och en hel del offentlig information stod både på spanska och på engelska. På tunnelbanan fanns det rentav reklam och varningsskyltar enbart skrivna på spanska. Jag minns hur det slog mig att vita amerikaner, förutom europeiska turister, var i majoritet när vi besökte MoMA, Museum of Modern Art.

(MoMA är för övrigt ett museum jag varmt kan rekommendera, naturligtvis inte av det skälet. Till höjdpunkterna hörde en tillfallig utställning med Lucian Freud, Sigmund Freuds barnbarn, som jag tror varit på konstmuseet Louisiana utanför Köpenhamn, samtida fotografier, amerikaner som Jackson Pollock och Andy Warhol, europeer som van Gogh, Picasso och Klimt, samt en avdelning for design och arkitektur. Men kanske framför allt den oväntade blandningen - som kändes lika oväntat självklar.) På shoppinggatorna i SoHo och The Village kan mycket väl vita amerikaner, förutom turister, ha varit i majoritet också. (The Village är ett område som vi hängde i en del. Där finns, förutom schyst shopping, en hel del bra och trevliga restauranger. Dels på och omkring Bleeker Street, dels i East Village.)

Det tredje som var påtagligt med New York är hur stadens karaktär skiftade medan man passerade genom olika områden. Jag vet inte om det är tecken på segregation, men det var en intressant upplevelse. Var första dag inledde vi med frukost (pancakes, bagel och blaskigt kaffe på ett hak som kändes nästan klichéartat, men trevligt, amerikanskt) på Broadway någonstans kring hundrade gatan. (Vårt hostel, Central Park Hostel, låg på 103 Street, precis vid uppgången från tunnelbanan och med Central Park alldeles intill.) Vi gick sedan längs Broadway, som går som en diagonal över Manhattans annars till större delen rutmönstrade gatunät. (Förutom i södra delen är det mycket lätt att orientera sig då gatorna löper i öst-västlig riktning, numrerade från söder till norr, medan avenyerna korsar dem och är numrerade från öst till väst. En bit söder om Manhattans mitt bryts rutmönstret och gatorna har egna namn - som Bleeker Street, eller Spring Street där Lombardi's, en anrik och välförtjänt populär pizzarestaurang, ligger.)

Där vi började i Upper West Side var husen förhållandevis låga - bortsett från ett bostadsområde på femton-tjugo våningar låg de flesta kring fem-tio. När vi närmade oss södra änden av Central Park blev husen allt högre och gatorna allt tätare med folk. Vid Times Square var det helt tjockt, för att sedan tunnas ut igen i takt med att byggnaderna också blev lägre igen. Där har man The Village (Greenwich Village och East Village), ett område inte helt olikt Stockholms Södermalm. Vidare söderut finns Little Italy (som inte är särskilt stort) och åt sydost Chinatown (där alla skyltar är skrivna på kinesiska och det känns som att man nästan lika gärna hade kunnat vara i Beijing). Vi besökte inte den dagen finanskvarteren vid Manhattans sydspets, där husen åter tornar upp sig som skyskrapor.

Under vistelsen i New York hann vi med en del sightseeing. Vi ägnade en halv dag åt att ströva omkring i Central Park (och besökte Strawberry Fields, minnesplatsen tillägnad John Lennon som 1980 mördades alldeles intill). Vi beundrade utsikten från 87 våningar höga Rockefeller Center, tog Staten Island-färjan från Battery Park med utsikt mot Frihetsgudinnan och Ellis Island, besökte Ground Zero och strövade omkring lite i fashionabla Upper East Side och det ansedda Columbia University (som delar ut Pulitzerpriset).

Efter en vecka i New York bar det av till Mexico för nästan två veckors solsemester. Vi hade lite otur med vädret då det kom in en kallfront de första dagarna, men på slutet fick vi en veckas skönt väder. Vi reste runt lite på Yucatánhalvön, besökte bland annat Isla Mujeres, Tulum och Chichén Itzá (ett av världens sju nya underverk, nu har jag Petra i Jordanien, Taj Mahal i Indien och Kristusstatyn i Rio de Janeiro kvar att besöka) - men var mesta tiden i Playa del Carmen. Det är en charterort på gott och ont. För oss passade det väldigt bra just då, när vädret blev bra igen.

Nu är jag laddad för 2008!

(Tyvärr blev vi av med vår kamera i Mexico, så alla bilder från New York gick förlorade. Ni får hålla till godo med en välanvänd karta istället.)

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: New York, USA, resor, turism, resa, sightseeing, Central Park, A-train, Upper Westside, MoMA, Lucian Freud, Sigmund Freud, Jackson Pollock, Andy Warhol, segregation, mångfald, Central Park Hostel, Broadway, Times Square, Chinatown, Strawberry Fields, John Lennon, Rockefeller Center, frihetsgudinnan, Ellis Island, Pulitzerpriset, Mexico, Yucatan, Isla Mujeres, Tulum, Chichen Itza, världens sju underverk, Playa del Carmen, charter

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Inkommande söktermer

  • new york karta

Kommentera!

8 reaktioner på ”Ett Amerikabrev

  1. Charlotte (146 comments)

    Ja, välkommen!
    Det verkar som du haft det bra. Blir lite avundsjuk, ja inte för att du haft det bra alltså, utan för att jag också vill åka till New York & Mexiko! Jag vill jag vill jag vill!!!
    Dina observationer om New Yorks befolkning påminner mig förresten om en New Yorkbo jag träffade i Leipzig, hon sade att "det kändes som om Hitler vunnit kriget" när hon gick omkring på tyska gator. Alla är så vita & ser likadana ut!

    ---
    Du får se till att komma iväg en vacker dag, helt enkelt! (Om de inte hinner införa flygförbud...)

    Apropå din reflektion om Leipzig ser jag fram emot den dag då man här i vårt avlånga land slutat resonera kring invandrare (första, andra, tredje, osv. generationens) kontra "etniska svenskar". Jag slogs av tanken att man aldrig kunde veta (bara på basis av det yttre) om en person kommit i USA under sin livstid, eller om släkten bott i landet sedan urminnes (nåja, 1700- eller 1800-talet) tider. Det var befriande! /Jimmy

    Svara
  2. tomtom2020 (26 comments)

    Hallå där! Missade ju er med bara några timmar även den här gången... hoppas på bättre tur nästa gång vi är i GBG. Hörs & ses!

    ---
    Det var tråkigt att vi gick om varann. Nästa gång ska vi pricka in det! (Jag/vi kan ju komma till STHLM också...) /Jimmy

    Svara
  3. Marcus (478 comments)

    Kul att du är tillbaka. Du verkar haft det bra i NY! Trots att stadens karaktär skiftar som du skriver med olika områden, så är det fantastiskt att alla dessa folkgrupper kan samsas så pass bra ihop som de ändå gör.

    ---
    Tack! Jag håller med (även om jag efter en veckas vistelse inte kan göra några djupare iakttagelser om hur folkgrupper samsas). Som jag skrev till Charlotte ser jag fram emot den dag när Sverige kommit förbi det här snacket om "invandrare" och "etniska svenskar". Segregation är en annan fråga, men den kan rimligen lösas utan besattheten av "svenskhet" (eller snararare: utan att "svenskhet" kopplas till hur länge ens släkt bott i landet). /Jimmy

    Svara
  4. Gustaf Redemo (28 comments)

    Kul att du gillade New York. Jag var där som sjuttonåring och allt var spännande.

    Nu bokade jag precis vår resa till Cancún och vi flyger ifrån Vegas och det ska bli så skönt. Stället är inte så roligt som det verkar. Har du några tips inför resan? Vi ska även resa runt i Centralamerika så om det är något vi inte ska missa, berätta!

    Krävde de att se din utresebiljett i Mexiko? Vi kommer inte ha någon, men vill inte råka ut för samma sak som i London, när vi plötsligt tvingades köpa en svindyr returbiljett.

    ---
    Om ni besöker Guatemala får ni inte missa gamla huvudstaden Antigua och den vackra sjön Atitlán. Och jag blev väldigt förtjust i öarna utanför Belize (t ex Caye Caulker). Och i Mexico är Chiapas (t ex San Cristobal de Las Casas) en höjdare.

    Jag har inget minne av att jag tvingades uppvisa min returbiljett. När vi var i Mexico förra gången (2004) hade vi utresebiljett från Guatemala till Costa Rica, och det kan hända att vi behövde visa upp den. Men jag är inte säker. /Jimmy

    Svara
  5. Pingback: En bloggkrönika för år 2007 « strötankar och sentenser

  6. Pingback: Nordamerikanska republikens radikala alibi « strötankar och sentenser

Kommentera