Ett Amerikabrev

Om ni undrar vad jag sysslat med under tiden bloggen varit vilande så kan jag berätta att jag varit i New York och Mexico. Jag inleder årets bloggande med en liten reseskildring – främst från staden som kallas Det Stora Äpplet.

New York var – mer eller mindre som väntat – helt fantastiskt! Tre saker överraskade mig något. Det ena är hur vänliga människor var. En föraning om det kom redan på flygplatsen, när vi skulle genom passkontrollen. Jag hade stålsatt mig något inför det, medveten om de ökade säkerhetsåtgärderna sedan den 11 september 2001. Och visst, vi fick lämna fingeravtryck och bli fotade. Troligen hamnade vi i något slags register. Men det hela var ytterst odramatiskt. Passkontrollanter brukar enligt min erfarenhet vara – i bästa fall – avmätt artiga, men mannen som välkomnade oss var ganska pratsam och – just välkomnande.

Ett annat, och återkommande, exempel på New York-bornas vänlighet vara att man alltid fick en ursäkt när någon råkat stöta emot en – om än aldrig så lite. När vi promenerade i Central Park en dag stannade en joggande kvinna till och frågade om vi ville att hon skulle fota oss. (Vi stod då och såg ut över Jackie Onassis-reservoaren, som sträcker sig över hela parkens bredd.) Och det var mer än en gång som en vänlig själ stannade till för att fråga om vi behövde hjälp med att hitta, när vi tillfälligtvis konsulterade vår karta för att orientera oss efter att ha kommit upp från någon tunnelbanestation.

Det andra som var mer påtagligt än jag förväntat mig var hur stor andel av befolkningen det tycktes vara som bestod av Hispanics (spansktalande), African Americans och, i något lägre utsträckning (om man inte är i Chinatown), asiater. Från John F Kennedy-flygplatsen hoppade vi på A-train, tunnelbanelinjen som går mellan Rockaway och Harlem. Där var frånvaron av vita amerikaner särskilt påtaglig. Innan vi kom till Manhattan, under kanske 45 minuters färd, var vi de enda vita på tåget. Därefter började det stiga på en och annan vit – men aldrig så att andelen blev mer än en liten minoritet. Det är inte osannolikt att detta till viss del har att göra med att det här var på juldagen och vid elva-tolvtiden på kvällen. (Förmodligen går det att göra en klassanalys av min observation.)

Den del av Upper West Side där vårt hostel låg, ett stillsamt område där det var skönt att påbörja dagen, var märkbart dominerat av Hispanics. Även i övrigt var det vanligt att man såg spanskspråkiga tidningar, och en hel del offentlig information stod både på spanska och på engelska. På tunnelbanan fanns det rentav reklam och varningsskyltar enbart skrivna på spanska. Jag minns hur det slog mig att vita amerikaner, förutom europeiska turister, var i majoritet när vi besökte MoMA, Museum of Modern Art.

(MoMA är för övrigt ett museum jag varmt kan rekommendera, naturligtvis inte av det skälet. Till höjdpunkterna hörde en tillfallig utställning med Lucian Freud, Sigmund Freuds barnbarn, som jag tror varit på konstmuseet Louisiana utanför Köpenhamn, samtida fotografier, amerikaner som Jackson Pollock och Andy Warhol, europeer som van Gogh, Picasso och Klimt, samt en avdelning for design och arkitektur. Men kanske framför allt den oväntade blandningen – som kändes lika oväntat självklar.) På shoppinggatorna i SoHo och The Village kan mycket väl vita amerikaner, förutom turister, ha varit i majoritet också. (The Village är ett område som vi hängde i en del. Där finns, förutom schyst shopping, en hel del bra och trevliga restauranger. Dels på och omkring Bleeker Street, dels i East Village.)

Det tredje som var påtagligt med New York är hur stadens karaktär skiftade medan man passerade genom olika områden. Jag vet inte om det är tecken på segregation, men det var en intressant upplevelse. Var första dag inledde vi med frukost (pancakes, bagel och blaskigt kaffe på ett hak som kändes nästan klichéartat, men trevligt, amerikanskt) på Broadway någonstans kring hundrade gatan. (Vårt hostel, Central Park Hostel, låg på 103 Street, precis vid uppgången från tunnelbanan och med Central Park alldeles intill.) Vi gick sedan längs Broadway, som går som en diagonal över Manhattans annars till större delen rutmönstrade gatunät. (Förutom i södra delen är det mycket lätt att orientera sig då gatorna löper i öst-västlig riktning, numrerade från söder till norr, medan avenyerna korsar dem och är numrerade från öst till väst. En bit söder om Manhattans mitt bryts rutmönstret och gatorna har egna namn – som Bleeker Street, eller Spring Street där Lombardi’s, en anrik och välförtjänt populär pizzarestaurang, ligger.)

Där vi började i Upper West Side var husen förhållandevis låga – bortsett från ett bostadsområde på femton-tjugo våningar låg de flesta kring fem-tio. När vi närmade oss södra änden av Central Park blev husen allt högre och gatorna allt tätare med folk. Vid Times Square var det helt tjockt, för att sedan tunnas ut igen i takt med att byggnaderna också blev lägre igen. Där har man The Village (Greenwich Village och East Village), ett område inte helt olikt Stockholms Södermalm. Vidare söderut finns Little Italy (som inte är särskilt stort) och åt sydost Chinatown (där alla skyltar är skrivna på kinesiska och det känns som att man nästan lika gärna hade kunnat vara i Beijing). Vi besökte inte den dagen finanskvarteren vid Manhattans sydspets, där husen åter tornar upp sig som skyskrapor.

Under vistelsen i New York hann vi med en del sightseeing. Vi ägnade en halv dag åt att ströva omkring i Central Park (och besökte Strawberry Fields, minnesplatsen tillägnad John Lennon som 1980 mördades alldeles intill). Vi beundrade utsikten från 87 våningar höga Rockefeller Center, tog Staten Island-färjan från Battery Park med utsikt mot Frihetsgudinnan och Ellis Island, besökte Ground Zero och strövade omkring lite i fashionabla Upper East Side och det ansedda Columbia University (som delar ut Pulitzerpriset).

Efter en vecka i New York bar det av till Mexico för nästan två veckors solsemester. Vi hade lite otur med vädret då det kom in en kallfront de första dagarna, men på slutet fick vi en veckas skönt väder. Vi reste runt lite på Yucatánhalvön, besökte bland annat Isla Mujeres, Tulum och Chichén Itzá (ett av världens sju nya underverk, nu har jag Petra i Jordanien, Taj Mahal i Indien och Kristusstatyn i Rio de Janeiro kvar att besöka) – men var mesta tiden i Playa del Carmen. Det är en charterort på gott och ont. För oss passade det väldigt bra just då, när vädret blev bra igen.

Nu är jag laddad för 2008!

(Tyvärr blev vi av med vår kamera i Mexico, så alla bilder från New York gick förlorade. Ni får hålla till godo med en välanvänd karta istället.)

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: New York, USA, resor, turism, resa, sightseeing, Central Park, A-train, Upper Westside, MoMA, Lucian Freud, Sigmund Freud, Jackson Pollock, Andy Warhol, segregation, mångfald, Central Park Hostel, Broadway, Times Square, Chinatown, Strawberry Fields, John Lennon, Rockefeller Center, frihetsgudinnan, Ellis Island, Pulitzerpriset, Mexico, Yucatan, Isla Mujeres, Tulum, Chichen Itza, världens sju underverk, Playa del Carmen, charter

Inkommande söktermer

• new york karta
• världskarta med sverige new york london och usa
• usa kartan new york
• tåg tecken karta usa
• new york tunnelbana karta
• amerikabreven
• Karta på central park i New York
• karta över new york 148 spring st
• karta över new york
• karta över central park

Inga relaterade inlägg.