En vårbudgetmotion för hållbar utveckling?

Av den 14 maj, 2011

Miljöpartiet har blivit uppmärksammat för att i sin skuggbudget ha svängt (tillbaka) till att omfamna rutavdragen. Utan att övertolka beskedet tycker jag att det säger något om partiets syn på samhällsekonomin.

Miljöpolitiken är Miljöpartiets styrkeområde - ett av dem, skulle jag säga, vid sidan av migration, integritet och hbt-rättigheter - medan den ekonomiska politiken kanske är det område där MP varit som svagast. Man är skicklig på att omsätta postmateriella värden i praktisk politik, men inte fullt så hemma på områden som skatter och räntor, finansmarknader, arbetsmarknad, etc. Områden som på det stora hela går att placera på en höger/vänsterskala. Bland annat därför är det väldigt intressant att följa en så kunnig person som Mikaela Valtersson, partiets ekonomisk-politiska talesperson och bland kandidaterna att efterträda Maria Wetterstrand som ett av språkrören, vad gäller prioriterade frågor och sätt att presentera partiets politik.

Mikaela Valtersson, Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson, presenterade partiets alternativ till regeringens vårbudget.

Vilka strider man väljer att ta är en taktisk och strategisk fråga. Det finns inget egenvärde i opposition, även om tendensen till en sådan uppfattning kan ses i Vänsterpartiet (samt för den delen även bland miljöpartister). Mikaela Valtersson säger att sättet att förhålla sig till avdragen för hushållsnära tjänster (rutavdragen) är uttryck för just en taktisk bedömning. Det kan mycket väl vara så, och det behöver inte vara något dumt val. Men samtidigt är sänkt restaurangmoms något Miljöpartiet aktivt driver, och rutavdragen ses bland vissa som svåra att argumentera mot om man å andra sidan vill subventionera andra slags tjänster. Jag har velat se förslaget om en sammanslagning av arbetslöshets- och socialförsäkringen, administrerat av en gemensam myndighet, som ett försök att konkretisera de vackra visionerna om medborgarlön. På samma sätt kan såväl sänkt restaurangmoms som rutavdrag ses som ett sätt att dels ta sig an den politiska frågan om människors tid, dels ta några steg mot det gröna tjänstesamhället. Men är det så enkelt? Det följande är en debattartikel som jag skrivit för UppsalaDemokraten, där Fredrik Jansson är politisk redaktör.

Politik för det gröna tjänstesamhället

Socialdemokratin har alltid byggt sina framgångar på en politik som förenar intressena hos såväl tjänstemän som arbetare. Det tycks ha blivit allt svårare. De gröna behöver inte tampas med den utmaningen. Istället bygger de sina framgångar på miljöpolitiken – ett politikområde där de har brett förtroende i väljarkåren – kombinerat med en politik som talar till intresset hos en urban medelklass vars prioriteringar som väljare inte i första hand relaterar till den egna plånboken. Att Miljöpartiet växer mest i storstäderna handlar om att det är där stressen att prestera och konsumera är som starkast. Därför prioriteras tid, trivsel och frihet från kommersialism.

Det här blir påtagligt i Miljöpartiets alternativ till regeringens vårbudget. Där accepterar man avdragen för hushållsnära tjänster (rut). Man vill ha klimatsäkrade rotavdrag, sänkt restaurangmoms och investeringar för en grön omställning. Såväl rutavdrag som sänkt moms bygger på uppfattningen att en tjänsteekonomi skulle vara mer miljövänlig än en ekonomi baserad på produktion och konsumtion av varor. Men bilden av att vi har en tjänsteekonomi skapas av att industrin efterfrågar tjänster för stöd, produktion, försäljning och marknadsföring. Varje anställd i industrin sysselsätter i dag dubbelt så många inom tjänstesektorn som för 35 år sedan.

Momssänkning som jobbpolitik

Knappt 15 procent av den totala konsumtionen är inriktad på ickemateriella tjänster med låg miljöpåverkan, och den andelen minskar för varje år. Dessa tjänster bygger på arbetskraft, och på grund av produktivitetsökningen i industrin blir de relativt sett allt dyrare. Rutavdragen kan ses som ett försök att lösa det dilemmat. Ett annat är sänkt moms på exempelvis restaurangbesök. Men olika momssatser för olika typer av konsumtion har testats förut. Det skapar ett rörigt, svårförutsebart och icketransparent system. Det finns också en problematik relaterad till den gröna skatteväxlingen. Höjda skatter på miljöskadlig verksamhet växlas in mot sänkt skatt på arbete. Poängen med miljöskatter är att den skadliga verksamheten ska minska, varför vi på sikt måste räkna med ett krympande skatteunderlag. Därför har modellen en andra växel, nämligen höjd skatt på konsumtion (moms), för att långsiktigt kunna finansiera välfärden. Sänkt restaurangmoms går rakt emot den ambitionen.

En halverad restaurangmoms kostar 5,6 miljarder kronor i uteblivna skatteintäkter och beräknas skapa 8.000 jobb, vilket blir 700.000 kr/år per arbetstillfälle. Normalpriset för ett arbetstillfälle i den privata sektorn är, med bruttolön, sociala avgifter, etc., ungefär 500.000 kr/år. Lönekostnaden för en offentliganställd är 400.000 kr/år. Troligt är att de nya jobb i restaurangbranschen som skapas kommer att tas från andra branscher. Och om människor äter mer på krogen kommer de att konsumera mindre av annat. Det är poängen. Men både mer kostnadseffektivt och mer klimatsmart än såväl rutavdrag som sänkt restaurangmoms vore det att använda pengarna till anställningar inom vård och skola, om man nu vill skapa jobb. Klimatsmart för att varje miljon kronor som hushållen förfogar över ger utsläpp på omkring 70 ton växthusgaser, medan en miljon i offentliga sektorn ”bara” orsakar utsläpp av 19 ton. Dessutom är både vård och skola i stort behov av investeringar, medan restaurangbranschen klarar sig bra ändå.

En grön ny giv

Miljöpartiet vill också låta avdragen för reparation och underhåll, om- och tillbyggnad (rot) omfatta hyresrätter samt rikta in dem på sådant som minskar energianvändningen. Det är klokt.  Inte minst miljonprogrammen är i behov av upprustning, och det finns möjligheter att skapa jobb. Tillsammans med investeringar i infrastruktur (järnvägen går på knäna) och utbildning (skolans resultat sjunker och den blir allt mer segregerad) är det en bra politik för framtiden. Koldioxidskatt och andra former av miljöavgifter bör gå till den sortens investeringar, istället för till långsiktig finansiering av välfärden. Men Miljöpartiet bör tänka om när det gäller momsen och rut.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om grön ekonomi, grön skatteväxling, jobbpolitik, klimatpolitik, Mikaela Valtersson, Miljöpartiet, restaurangmoms, rotavdrag, rutavdrag, tidspolitik, tjänsteekonomi

Kommentera!

5 reaktioner på ”En vårbudgetmotion för hållbar utveckling?

  1. Pierre Ringborg (6 comments)

    Det finns något som kallas dynamiska effekter som alliansen framför allt har använt sig av att motivera jobbskatteavdraget. Det står fortfarande som det mest fundamentala för att driva den s.k. arbetslinjen. Frågan är om inte också den naturliga höjningen på bensin också äter upp det rödgröna förslaget som planerats(dynamiska effekter av att bilismen ständigt ökar). Vad gäller tjänster inom tjänstesektorn växer det mest och blir allt viktigare i ekonomin. Frågan är som Mona Sahlin uttryckte det om vi ytterligare ska stimulera en växande sektor med subventioner. Vad gäller offentliga sektorn tror jag inte det finns gehör för att anställa mer folk än nödvändigt däremot ska kvalitén förbättras och förändringar göras personellt och med modern teknik att få mer utav. Konstaterar att du inte här tar upp OM S blir stödpartiet nr 1 för att fortsätta jobbskatteavdraget i någon form(TCO är väl en viktig grupp att fånga väljare av?) och att de gärna vill behålla ROT.avdragen för att stimulera byggsektorn en i huvudsak manlig verkstad. Om nu miljöpartiet avviker så är det med styrka medan S fortfarande är ett osäkert kort vad de själva vill. Alliansen har således trumf på hand i synnerhet som SD av 9 av tio fall stödjer dem.

    Svara
  2. Pingback: En strukturreformistisk ansats « strötankar och sentenser

  3. Pingback: 2011 års räkenskaper summerade « strötankar och sentenser

  4. Pingback: Framtiden är gemensam « strötankar och sentenser

Kommentera