En grön människosyn

Av den 7 september, 2010

En av de mest intressanta socialdemokratiska debattörerna heter Kajsa Borgnäs, tidigare ordförande för S-studenter. I våras skrev hon en krönika om Miljöpartiet i socialdemokratiska tidskriften Tiden som jag vill diskutera.

I en krönika i förstamajnumret av Tiden, tidskriften som grundades 1908 av Hjalmar Branting och i dag ges ut av Arbetarrörelsens tankesmedja, resonerar Kajsa Borgnäs kring fenomenet Miljöpartiet - och i synnerhet kring den människosyn hon menar ligger bakom partiets politik. Hon var då ännu ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet, "S-studenter". Det är en i grunden positiv syn på MP som framträder, men där finns också vissa betraktelser om vad partiet saknar. Jag kan nog anse att Kajsa Borgnäs har både rätt och fel. Kärnan är följande.

Kajsa Borgnäs, ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet 2007-2010.

Deras ideologi bottnar främst i sådant som går att mäta (koldioxidutsläpp, oljetillgångar, sopberg), inte i värderingar och människosyn. Kittet som håller samman partiet är enkelt att förstå; hållbarhet och kritik mot centralism.

Det kan ställas mot följande iakttagelse.

Bristen på tydlig miljöpartistisk människosyn (alltså vad människor har rätt till respektive ska förtjäna, vara eller göra) betyder inte att de inte tror på människan. I själva verket tror de att det bästa alltid är om människor får rå sig själva (icke att beblanda med högerns tro på marknaden som evigt rättvis utslagsgivare).

Det är denna tro på människan som leder Miljöpartiet rätt i debatten om övervakning, och som får dess företrädare att konsekvent ta ställning för de mindre systemen - vare sig det gäller skolans organisering, matproduktion eller former för demokrati. Men en tro på människan är enligt Kajsa Borgnäs inte samma sak som människosyn, "alltså vad människor har rätt till respektive ska förtjäna, vara eller göra". Vi återkommer till det.

I S-studenters tidskrift Libertas, det temanummer om det rödgröna där också undertecknad hade med en text, lämnar Grön ungdoms ena språkrör Maria Ferm en replik till Kajsa Borgnäs. Att de gröna inte skulle ha någon tydlig människosyn motsägs av att Miljöpartiet länge förordat ett socialt skyddsnät baserat på grundtrygghet snarare än på principen om inkomstbortfall. När den allmänna sjukförsäkringen infördes av Socialdemokraterna 1946 utgick den - och utgår än i dag - från inkomstbortfallsprincipen för att statsminister Per-Albin Hansson och finansminister Ernst Wigforss ansåg att ett system för grundtrygghet skulle bli för dyrt. Socialminister Gustav Möller, som kom från en proletär bakgrund, ville däremot att sjukersättningen skulle vara lika för alla precis som barnbidraget och folkpensionen - något som Möller fått kämpa hårt för mot bland andra Alva Myrdal, som ville att dessa system skulle vara behovsprövade. Han ville förse människor med de grundläggande resurser de behöver för att kunna leva drägligt utan att bli beroende av kränkande fattigvård, oavsett om denna var i privat eller offentlig regi. Samma grundtanke - och människosyn - vägleder Miljöpartiet i förslaget om en sammanslagning av a-kassa, sjukförsäkring och försörjningsstöd ("socialbidrag"), med en enda administrerande myndighet.

Maria Ferm tar också upp migrationspolitiken, där man kan ifrågasätta Socialdemokraternas människosyn vad gäller asylfrågor och sådana idéer som den om "social turism", liksom betonandet av att klimatpolitiken måste utgå från värderingar om global rättvisa och hänsyn till kommande generationer. Om inte detta att balansera det utrymme människor som lever här och nu kan ta mot det utrymme människor i andra länder och i framtiden behöver är en fråga om människosyn, så kan man fråga sig vad som rimligtvis kan vara det. Maria Ferm medger att de gröna inte diskuterat frågor om klass i tillräckligt hög utsträckning - och här kan jag inte annat än hålla med. Ofta har jag stött på idén om att man istället för klass borde prata om utbildningsnivå. Och visst kan utbildningsnivå vara en av flera indikatorer på klasstillhörighet. Men som jag varit inne på tidigare handlar inte klass om huruvida man arbetar vid fabrikens löpande band, på kontor eller i en konstnärsateljé. Klass handlar i grund och botten om makt - makt att forma samhället och sitt eget liv. Hur mycket en enskild människa kan påverka de socioekonomiska förutsättningar som styr hennes möjligheter i livet. Och där är det dessvärre tydligt att socialdemokratin tappat en hel del mark sedan 1970-talet - vilket inte har sin förklaring i någon nyliberal konspiration, utan är snarare en följd av stora samhällsekonomiska och teknologiska omvälvningar på global eller i det närmaste global nivå. Hur vi möter den utmaningen är en fortsatt diskussion.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Inkommande söktermer

  • kajsa borgnäs
  • miljöpartiet människosyn

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om asylpolitik, grön ideologi, grundtrygget, Gustav Möller, hållbarhet, Kajsa Borgnäs, Libertas, Maria Ferm, migration, Miljöpartiet, S-studenter, Socialdemokraterna, socialpolitik, Tiden

Kommentera!

9 reaktioner på ”En grön människosyn

  1. Pierre Ringborg (6 comments)

    Alltid intressant när det kommer från JImmy! Inspirerande i valdebattens irrgångar. Många mår dåligt att vara redskap emellan opinionsinstitutens sifferlekar. Det handlar om MÄNNISKOR.

    Svara

Kommentera