En grön diskussion om frihet

Av den 29 januari, 2007

Det finns säkert nåt namn för det. Ibland uppstår diskussioner i bloggvärlden, där någon bloggare skrivit ett inlägg som någon annan anser förtjäna så utförligt svar att h*n själv skriver en replik på sin egen blogg. Och så svarar den första bloggaren på den andras replik. Jag har läst en diskussion mellan två gröna bloggare. Ämnet var frihet.

Det hela började när Tomas Melin, blivande (förmodar jag) chefredaktör för Grön Ungdoms tidning Nisse Hult, bloggade kring en av Johan Norberg uppmärksammad opinionsundersökning. Frågan gällde följande påstående.

"We need more equality and justice even if this means less freedom for the individual."

Av de svenskar som deltog i undersökningen instämde 55 %, att jämföra med EU-genomsnittet 64 %, portugiserna 80 % och nederländarna 46 %. Frågan är ganska underligt ställd, vilket också Tomas påpekar. Så allmänt formulerad är det svårt att dra några slutsatser av svaren, eftersom det är väldigt öppet för tolkningsmöjligheter.

/.../ Olika friheter är naturligtvis olika viktiga, Så länge man inte vet vilka personliga friheter som eventuellt kan dras in kan man inte heller ta ställning till om man vill dra in dem. Det är exempelvis svårt att tro att en betydande majoritet av invånarna i de forna öststaterna skulle vilja gå tillbaka till en socialistisk diktatur, även om denna skulle kunna ge de facto jämställdhet. /.../

Negativ frihet och positiv frihet

På detta inlägg reagerade Jakop Dalunde, språkrör för Grön Ungdom Stockholm och en bloggare som jag står nära i sakfrågor. Han tog upp Isaiah Berlins binära frihetsbegrepp, som skiljer mellan negativ frihet (frihet från, t.ex. statens inblandning i vad man tror på eller vem man attraheras av) och positiv frihet (frihet till, t.ex. utveckling genom tillgång till utbildning eller hälsa genom tillgång till vård). Själv är jag inte övertygad om den praktiska relevansen hos detta frihetsbegrepp, vilket jag resonerat kring förut, men det behöver vi inte gå in på nu. I vilket fall sade sig Jakop vara beredd att avstå från ett visst mått negativ frihet om det innebär att den positiva friheten ökar.

/.../ Det kan exemplifieras som att minska vår ‘frihet från’ att behålla alla frukterna av vårt arbete (höga skatter) för att öka vår ‘frihet till’ rätten till vård, arbete och utbildning. Hets mot folkgrupp är ett annat ypperligt exempel. Den minskar vår ‘frihet från’ att få säga vad vi vill, men ökar vår ‘frihet till’ att inte bli kränkt över sitt ursprung. /.../

Man kan betrakta det här som en positionering till vänster på den politiska skalan, men Tomas vänder sig mot att betrakta sig själv och Jakop som två ideologiska antagonister - låt vara inom samma parti. Han menar att "frihet, rättvisa, trygghet och jämställdhet med nödvändighet går hand i hand" och att resonemanget kring positiv och negativ frihet blir absurt. Det förtydligas.

Trygghet utan negativ frihet är en omöjlighet, eftersom det skulle innebära trygghet i att man ständigt utsätts för våld eller hot om våld. På samma sätt som trygghet utan positiv frihet är omöjlig eftersom det vore en trygghet i att inte kunna göra det man önskar. Båda resonemangen är ohållbara.

Politisk frihet måste förstås i förhållande till makt

Till den här punkten i debatten är jag benägen att instämma med Tomas, men sedan tar det en intressant vändning. Jakop påpekar att det "är ingen hemlighet att Tomas är lite mer åt höger och att jag är lite mer åt vänster. Vilket bara är bra, olika perspektiv behövs i ett parti som vårat." Det intressanta sker när ett maktperspektiv tillförs.

/.../ Alla människor och organisationer av olika slag besitter makt i någon uträckning. Makt som i möjlighet att göra det du vill, makt att vara fri i dina val. Denna makt utövas dagligen. Vissa har mer än andra och om man drar det till sin spets (vilket man måste för att förstå sammanhanget) så går allt en människa gör ut över någon annan i någon grad. Bäst är då självfallet när det är försumbart.

Jag håller förstås med. I mitt inlägg om det republikanska frihetsbegreppet skrev jag

att politisk frihet bör förstås som ett slags strukturell relation mellan människor eller grupper av människor, snarare än det eventuella utfallet av denna struktur. Huruvida en slavägare en viss dag väljer att piska sin slav är en eventuellt utfall; något som inte är en eventualitet är den sammansättning lagar, institutioner och normer som låter eller inte låter honom göra som han vill. /.../ En person eller en grupp är fri i den mån ingen annan kan ingripa i deras förehavanden på godtycklig grund.

Det rör sig visserligen i det exempel jag tog upp om en motsättning mellan slavägarens frihet (att behandla sina slavar efter eget tycke) och slavarnas frihet (från andras ingripande i deras förehavande på godtycklig grund). Men för mig är dilemmat ganska enkelt. För som det stod redan i 1789 års (dvs. franska revolutionens) deklaration om mänskliga och medborgerliga rättigheter: alla människor är födda fria och med lika rättigheter, och frihet består i rätten att göra vad man vill, så länge det inte skadar någon annan eller begränsar dennes möjligheter att utöva sina mänskliga och medborgerliga rättigheter. Det brukar de flesta liberaler gå med på.

Det negativa frihetsbegreppet är bättre än sitt rykte

Jag läste för en tid sedan skriften Liberalism som jämlikhet - ett perspektiv från vänster, av Ulf Öfverberg. Där tas bland annat tanken om negativ kontra positiv frihet upp (s 37-45). Öfverberg diskuterar Johan Norberg.

En av de mest namnkunniga svenska libertarianerna av i dag, Johan Norberg, låter nästan som ett eko av Thomas Hobbes när han i sin skrift »Fullständiga rättigheter« skriver: »En förlamad persons frihet att springa maraton, en stum persons yttrandefrihet eller en analfabets tryckfrihet kan tyckas meningslös, men de är inte desto mindre fria att utnyttja dem.«

I kontrast till detta ställs Berlins uppfattningar.

/.../ I efterordet till boken »Four Essays on Liberty«, 1969 (på svenska »Fyra essäer om frihet«, Ratio 1984) skriver han: »Argumenten för ett ingripande, av staten eller andra effektiva krafter, för att trygga förutsättningarna för både positiv och åtminstone ett minimum av negativ individuell frihet har förkrossande tyngd. Liberaler som Tocqueville och J S Mill, och till och med Benjamin Constant (som värderade negativ frihet högre än någon modern författare) var inte omedveten om detta. En plädering för sociallagstiftning eller planering, för välfärdsstaten och socialismen, kan med samma mått av giltighet utgå från den negativa frihetens krav som från det positiva begreppets.«

Vidare skriver han i en kommentar till föreläsningen 1958 att: »och jag borde kanske ha betonat (om jag inte ansett detta alltför självklart för att behöva sägas) att sådana system (laisser-faire-politiken, min anm.) inte uppfyller de miniförutsättningarna som krävs för att något meningsfullt mått av negativ frihet skall kunna utövas av individer eller grupper och utan vilket sådan frihet är av föga eller intet värde för dem som teoretiskt kanske besitter den. För vad är rättigheter utan förmåga att utnyttja dem?«

Min poäng är att vi lika gärna kan skrota begreppsparet negativ frihet och positiv frihet. För frihet är, i enlighet med Berlin, kort och gott: "frånvaron av hinder inte endast för mina faktiska, utan även för mina potentiella val – för möjligheten att handla på det ena eller andra sättet om jag skulle vilja göra det."

Frihet och rättvisa - höger mot vänster?

Jag har skrivit tidigare, i ett inlägg på frihetligt forum, att mer frihet eller mindre frihet inte är en fråga om höger och vänster. Tomas är lite inne på det i sitt slutord i debatten med Jakop. Som kritik av Tomas, fastän jag alltså instämmer i hans linje just på denna punkt, kan sägas att han gott kunde problematisera höger/vänsterskalan på ett mindre defensivt sätt. Den kritiken kan riktas mot Mp som helhet. Man kan lätt få intrycket att grön ideologi består i att inte ta ställning. Att man tar lite från högern och lite från vänstern, utan att föra en egen linje. Men riktigt så är det ju inte. Jag är övertygad om att det inte är så för Tomas heller.

Mer intressant är då att Jakop beskriver mig som "höger". Högervänsterskalan och jag är inte riktigt kompatibla, det går inte att placera in mig på ett ställe på den. Istället står jag u vissa frågor lite mer till höger, och i andra lite mer till vänster. I alla fall befinner jag mig på ett spektra runt centrum av skalan.

Det intressanta är att Tomas faktiskt placerar in sig på höger/vänsterskalan, nämligen vid dess centrum. Trots att denna skala alltså anses irrelevant.

Maktanalysen är det väsentliga

Jakop skriver i sitt sista inlägg i debatten att frihet och trygghet bör vägas mot varandra. Visst är det så. Men jag anser att det är missvisande att associera frihet till höger och trygghet till vänster. Och jag anser inte att höger/vänsterskalan är irrelevant. Denna skala har med ekonomisk politik att göra. Om det står för en horisontell axel i ett koordinatsystem, så är frihet kontra ofrihet placerat vid varsin ände i en vertikal axel. (Mer om detta kan läsas på Political Compass.)

Jag skulle önska att miljöpartister, eller gröna om man så vill, inte var så rädda för att placera sig på en höger/vänsterskala. Där håller jag med Jakop. Men detta gäller i ekonomiska frågor. Det väsentliga är att tala i termer av makt (se t.ex. mitt inlägg om Foucault). Klass kan vara en aspekt - kön, etnicitet och sexualitet är andra. Och då bör man inte förväxla den horisontella skalan med den vertikala. Kanske tycker man att den vertikala skalan är viktigare. Mot det har jag inga invändningar. Men ett partis hela program kan inte förhålla sig neutralt till höger/vänsterskalan.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: frihet, makt, Isaiah Berlin, grön ideologi, Nisse Hult, Grön Ungdom, Johan Norberg, Tomas Melin, Jakop Dalunde, Miljöpartiet

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

10 reaktioner på ”En grön diskussion om frihet

  1. tomtom2020 (26 comments)

    kan meddela att strötankar och sentenser är trea på listan över fastest growing wordpress blogs. grattis!

    Tack. Nu ligger den etta, ser jag. Fast jag förstår inte varför - har bara haft 35 besökare idag, och det brukar pendla mellan 50 och 150. Märkligt... /Jimmy

    Svara
  2. Anders (36 comments)

    Jag älskar bloggvärden. En blogg kommenterar en annan blogg som urartar i en bloggduell, som sedan blir sammanfattad av en tredje bloggare - som sedan kommenterar sammanfattningen. =)

    Visst är det kul! Och glöm inte att Jakop på sin blogg har kommenterat min sammanfattning... /Jimmy

    Svara
  3. Charlotte (146 comments)

    Jimpan for språkrör!
    Fast jag tycker inte man ska skrota distinktionen mellan positiv & negativ frihet - av skäl som det blir för jobbigt att försöka reda ut i en sån här kommentar. Nån annan gång.

    Tack, tack. Synd att du inte är med i Mp. 😉
    Nej, skrota den helt behöver man väl inte göra. Jag hårddrog det kanske något. Min poäng, och Öfverbergs poäng, är att det Isaiah Berlin menade med negativ frihet och positiv frihet inte är det man idag oftast menar med begreppen. Om jag förstått det hela rätt. /Jimmy

    Svara

Kommentera