Ekofascism och anarkoprimitivism

Den 7 november tog Pekka-Eric Auvinen nio liv, inklusive sitt eget, på Jokelaskolan i södra Finland. I ett klipp publicerat på Youtube strax före tragedin citerade artonåringen en landsman vid namn Pentti Linkola. Det har gjorts en oväntad koppling till grön ideologi.

Dagens Nyheter har redan uppmärksammat att ornitologen Pentti Linkola inte bara skrivit en av Finlands mest kända fågelböcker, utan har också gett uttryck för idéer som att epidemier i u-länder inte bör bekämpas och att man bör förhindra ”undermåliga människor” att föda barn. Steget från insikten att människan förstör jorden med sin överkonsumtion känns ganska långt. Ändå är kopplingen självklar för ekofascister som Linkola. Men det gäller att skilja på olika strömningar inom ekofilosofi och grön ideologi.

De gröna kan delas in i ett spektrum från ljusgröna till mörkgröna. Ljusgröna återfinnes i miljörörelser som Greenpeace, Friends of the Earth och Svenska Naturskyddsföreningen, och kan låta miljötänkandet samsas med traditionella ideologier. De mörkgröna är mer radikala, mer kritiska mot partipolitik och tillväxttänkande – och överhuvudtaget mer civilisationskritiska. Där är det mer vanligt att låta sig inspireras av James Lovelocks tanke att all levande materia på jorden kan ses som en självreglerande organism, den så kallade Gaiahypotesen. Det finns även New Age-liknande tankegods som betonandet av paralleller mellan post-newtonsk fysik och en mystisk, österländsk syn på världen.

En variant, den kanske mest radikala, är anarkoprimitivismen – med förespråkare som John Zerzan och Theodore Kaczynski. Den sistnämnde är mer känd som Unabombaren. Ekofilosofen Zerzan betraktar civilisationen som onaturlig och förespråkar ett återvändande till det jägar- och samlarsamhälle som föregick jordbrukssamhället. Unabombaren Kaczynski kan nog ändå betraktas som ett undantag bland Zerzans trosfränder – vanligare är nog att anarkoprimitivister är högst fredliga människor. De som lever ut sin ideologi till fullo kan liknas vid eremiter snarare än martyrer.

En annan variant av den mörkgröna ideologin kan nog ekofascismen sägas vara. Skillnaden mellan dessa båda är lika påtaglig som skillnaden mellan kommunism och nazism. Sociologen Göran Dahl har skrivit boken Radikalare än Hitler, som drar en tråd från Teosofiska samfundet på 1800-talet, via Nazityskland till de nynazistiska rörelserna vid 1900-talets slut. Det är ett slags nyandlig strömning där tanken om rasrenhet samsas med ett ideal om en ren natur. Det är en tankegång likt den hos Pekka-Eric Auvinen: Allt levande når till slut sin död, och vägen dit är en kamp där de svaga måste gå under.

Dansk Folkeparti har drivit djurrättsfrågor och i Hagfors var det en miljöpartist som gick till val på att stoppa invandring. En fascistoid människosyn eller inskränkt syn på migration är för mig svårt att motivera med miljöhänsyn. Grön ideologi handlar om så mycket mer än djur och natur. Den står för social rättvisa, gräsrotsdemokrati och ickevåld. Grön politik är en kamp för människors värdighet och jordens framtid.

***

Journalisten Lawen Mohtadi gjorde härom dagen ett inslag i radioprogrammet Rond i P3, där Göran Dahl intervjuas om ekofascism med anledning av Jokelatragedin.

Bland bloggar har bland andra Birger Schlaug, Anders Svensson, Mattias på höjden och Mr Brown kommenterat den koppling Dagens Nyheter gjorde.

Läsning om Pentti Linkola finns också samlad av Tidskriften Analys & Kritik.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Inkommande söktermer

  • eko fascism
  • ekofilosofisk tidskrift
  • jokelaskolan linkola
  • pentti linkola

Inga relaterade inlägg.