Efter finanskrisen

Av den 19 maj, 2015

Finanskrisen 2008 har gjort stort avtryck på den internationella debatten om ekonomisk politik. Nyliberalismen sägs vara död. Men kan socialdemokratin få en comeback genom att återvända till Keynes? Det beror på vad som avses.

Den finansiella kris som bröt ut efter konkursen för den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers, hösten 2008, brukar av vänsterdebattörer beskrivas som slutpunkten för den så kallade nyliberala epoken. Det var en epok som politiskt sett inleddes nästan trettio år tidigare, när Margaret Thatcher år 1979 tillträde som Storbritanniens premiärminister.1

När Lehman Brothers plockade ner skylten briserade finanskrisen, enligt en förenklad beskrivning.

I samma andetag som dessa vänsterdebattörer dödförklarar nyliberalismen brukar de kalla upp den brittiske ekonomen John Maynard Keynes ur sin grav.2 Det är inte helt utan saklig grund. Under finanskrisens akuta fas genomdrevs stora åtgärdspaket – statliga räddningsinsatser för bankerna, massiva efterfrågestimulanser och räntesänkningar – som om de mest hårdföra budgethökarna gått och blivit hängivna keynesianer. Som Henry “Hank” Paulson, USA:s finansminister under George W Bush och tidigare VD på investmentbanken Goldman Sachs. Efter Lehman Brothers konkurs drev han igenom en lagändring för att kunna pumpa in 700 miljarder dollar i det finansiella systemet.3

Det har beskrivits som en politisk paradox att den europeiska socialdemokratin befinner sig i kris, samtidigt som vi genomgår den största ekonomiska krisen sedan 1930-talet.4 Nyliberalismens död och keynesianismens återuppvaknande hade kunnat medföra att socialdemokratin lyckats återta sin position som effektiv politisk aktör. Under sina glansdagar anses rörelsen ha stått för en av Keynes inspirerad aktiv konjunkturpolitik för att stimulera efterfrågan i ekonomin. Anthony Giddens, sociologiprofessorn som gav intellektuell substans åt Tony Blairs New Labour, gör just en sådan beskrivning i sin bok Tredje vägen (1998).5 Bilden delas av vänsterorienterade kritiker av tredje vägen. Främsta skillnaden är att dessa sörjer den Keynes som nyliberalismen ska ha dödat.

Gåtans lösning handlar inte i första hand om att återuppväcka en brittisk ekonom från 1900-talets första hälft. Det stämmer inte att socialdemokratins framgångar främst vilat på statlig stimulans av efterfrågan på varor och tjänster. Däremot finns det slutsatser att dra av den ekonomiska krisen, hur den hanterats och vilka konsekvenser det fått. Vilka slutsatserna blir kan avgöra frågan om socialdemokratins framtid.

Kommentar

Det här var en inledning till ett av spåren i de essäer om socialdemokrati som jag haft som idé att samla i en bok. Kom gärna med synpunkter, invändningar och frågor! Om det blir någon bok eller ej är en senare fråga, men det skulle vara kul om vi kunde få till en diskussion.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Anthony Giddens, finanskrisen, Goldman Sachs, John Maynard Keynes, keynesianism, Lehman Brothers, Margaret Thatcher, nyliberalism, socialdemokrati, tredje vägen

Noter

  1. Kielos, Katrine, Myten om Järnladyn: Bilden av Margaret Thatchers ekonomiska politik, Ny Tid rapport 10, Arena idé, 2012 (pdf). []
  2. Keynes lanserade sina tankar år 1936 i The general theory of employment, interest, and money (Keynes, John Maynard, Sysselsättningsproblemet: Allmän teori för produktion, ränta och pengar (The general theory of employment, interest, and money, 1936), Tiden 1945.). Bokens huvudbudskap är att en marknadsekonomi aldrig kan bli tillräckligt stabil för att ge full sysselsättning, en storskalig arbetslöshet är en effekt av för låg efterfrågan på varor och tjänster, och för att komma till rätta med arbetslösheten måste staten aktivt gå in och finansiera upphandling av varor och tjänster. År 1932 hade Ernst Wigforss skrivit valpamfletten Har vi råd att arbeta?, där han föregrep Keynes ekonomiska teori. Han invände mot de borgerligas uppfattning, att ekonomiska kriser måste värkas ut och att statlig intervention bara förvärrar tillståndet, och pekade ut riktningen för Socialdemokraternas nya ekonomiska politik (Wigforss, Ernst, “Har vi råd att arbeta?” (1932), i Skrifter i urval II: Agitatorn, Tidens förlag 1980, s 266-286.). []
  3. För en diskussion om finanskrisen i anslutning till Keynes, se Skidelsky, Robert, Keynes: The Return of the Master, Publicaffairs 2009. []
  4. Ett exempel på detta är Ryner, Magnus, “Tredje vägen inför verkligheten: Finanskrisen och socialdemokratin i Europa”, Fronesis nr 32-33, Tema socialdemokrati, 2010, s 108-124. []
  5. Giddens, Anthony, Tredje vägen: Om socialdemokratins förnyelse (1998), Atlas 1999. Se även Eklund, Klas, Är Keynes verkligen död?, Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm, 1981. []

Kommentera!

2 reaktioner på ”Efter finanskrisen

  1. Pingback: 2015 års bloggande i backspegeln - strötankar och sentenserströtankar och sentenser

  2. Pingback: Keynesianismen och 1930-talskrisen - jimmysand.com

Kommentarer inaktiverade.