Efter åtstramningspolitiken

Av den 13 februari, 2015

I min andra ledare för ETC Göteborg det här året skriver jag om eurokrisen och hur Greklands nya regeringsparti, Syriza, motsatt sig fortsatta åtstramningar. Jag påpekar att också länder som Tyskland och Sverige har en läxa att göra.

Som väntat vann vänsterpartiet Syriza det grekiska valet i slutet av januari. Fem år efter att eurokrisen briserade har Grekland fått en premiärminister, partiledaren Alexis Tsipras, som framburen av ett folkligt missnöje har gått till val på att stoppa de åtstramningar som euroområdets finansministrar tillsammans med Internationella valutafonden, IMF, satt som krav för nödlån till landet. Det har inte minst handlat om nedskärningar i offentlig sektor, höjd pensionsålder och försämrade trygghetssystem. Receptet har lett till protester bland grekerna, inte utan fog. Sedan lånevillkoren sattes har IMF:s egna forskningsstudier visat att åtstramningar i de offentliga finanserna medför lägre tillväxt och högre arbetslöshet.

Tysklands rikskansler Angela Merkel har under ett antal år varit euroområdets mest centrala politiker. Grekland är inte hennes enda utmaning.

Ändå står Tysklands och andra euroländers finansministrar på sig. Det har blivit en fråga om moral, gammaltestamentlig sådan, snarare än ekonomi. För en valutaunion präglad av fallande efterfrågan och låg ränta, skulle den reella kostnaden för grekisk skuldnedskrivning inte vara stor. Skulderna är i praktiken värdelösa, och ingen tror att de någonsin kommer att kunna betalas av. Grekland har problem med korruption, skattefusk och ineffektivitet som måste hanteras. Drakonisk bestraffning kan inte lösa de problemen.

Den svenska skuldkrisen

Sveriges hantering av krisen på 1990-talet brukar lyftas fram som ett föredöme. Men det var inte hög statsskuld som låg bakom krisen, utan att hushåll och företag var överskuldsatta som följd av fastighetskraschen och bankkrisen. Statsbudgeten fick gå med underskott för att ekonomin skulle hållas uppe under saneringen av de privata skulderna. Först när det var avklarat, och återhämtningen kom, påbörjade regeringen sin budgetsanering. Tjugo år senare är Sveriges statsskuld nere på 40 procent av BNP, att jämföra med Greklands på 175 procent.

Det betyder inte att den svenska ekonomin inte har problem med skulder. När Statistiska centralbyrån, SCB, sammanställde den totala svenska skuldsättningen – för företagen, hushållen och offentliga sektorn – låg siffran på 490 procent av BNP för år 2012. Hälften kan förklaras av finanssektorn, medan hushållen står för en del dubbelt så stor som statens. Det sistnämnda beror på att det inte sedan 1980-talet byggts bostäder i tillräckligt hög grad för att möta efterfrågan. Hushållens skuldsättning gör det riskabelt att höja inkomstskatter, när det skulle behövas för att finansiera välfärden. För att inte tala om offentliga investeringar i infrastruktur och bostäder.

Men det finns en lösning. Med rådande ränteläge och hög kreditvärdighet är det nästan gratis för svenska staten att låna pengar. IMF och kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s kom nyligen med varsin rapport där de pekade på att läder som Tyskland och Sverige bör lånefinansiera offentliga investeringar. Det finns ett sedan länge eftersatt behov, det skulle stimulera ekonomin på kort sikt och det skulle ge en långsiktigt uthållig tillväxt. För svensk del krävs det att statsbudgeten delas upp i en del för drift och en för investeringar. När det gäller Tyskland ryms det inom landets finanspolitiska regler. Det skulle dessutom främja den europeiska ekonomin bättre än fortsatta åtstramningar i Grekland. Europa har inte råd att låta bli.

Mina tidigare ledare

Det här var min andra ledare för ETC Göteborg för året. Det följande är vad jag skrivit tidigare i år.

  1. I januari skrev jag under rubriken Deflationsmonstret om räntestriden i Riksbankens ledning och att deflation, inte inflation, kan vara det största hotet mot samhällsekonomin under en överskådlig framtid.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om åtstramningspolitik, budgetreform, deflation, ETC Göteborg, eurokrisen, finanspolitik, Grekland, IMF, investeringar, nittiotalskrisen, skuldsättning, strukturreformism, Syriza, Tyskland

Kommentera!