Dubbel årskrönika: Avslutningen

Här följer andra delen av min årskrönika för bloggåren 2008 och 2009. Liksom i första delen listas ett urval inlägg i tematisk följd. Jag avslutar med en avsiktsförklaring för 2010 – vad som är och inte är att förvänta av året.

Den här gången refereras inlägg som jag själv egentligen tycker är mer spännande än de som togs upp i förra delen. Det känns som att där finns filosofiska dimensioner som inte är fullt utforskade ännu, och det är inte ett för stort avslöjande om jag säger att dessa teman kommer fortsätta prägla den här bloggen under det kommande året. Men det är inte omöjligt, snarare troligt, att det också kommer dyka upp helt nya teman och frågeställningar.

Det öppna samhället och dess fiender

Mot slutet av 2007 blev jag gästredaktör för en artikelserie i Fria Tidningar om övervakning. Detta inom ramen för Argument – en avdelning för lite längre, fördjupande artiklar inom ett visst tema. Spåret fortsatte under våren när det var dags för riksdagen att besluta om den så kallade FRA-lagen. Jag ansåg bland annat att lagar av det här slaget – med USA Patriot Act efter den 11 september 2001 som det mest kända exemplet – är ytterligt kontraproduktiva som skydd för det öppna samhället. Jag tog också upp att bara för att Försvarets Radioanstalt, FRA, sedan mer än trettio år brutit mot såväl svensk lag som Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, så blir inte två fel ett rätt genom en ändring av svensk lag. Jag höll med när Johan Ingerö påpekade att det är riksdagsledamöternas förbannade skyldighet – enligt grundlagen – att ”jävlas med regeringen” om ett lagförslag går emot deras övertygelser. Och så lyfte jag några mer filosofiska aspekter – t ex i frågan om politiska subjekt – av det allt mer utbyggda kontrollsamhället (det i ett inlägg som känns rätt ofärdigt, och som jag skulle vilja återkomma till vid tillfälle).

Rosa Luxemburgs porträtt på ett bevarat stycke av Berlinmuren vid Potsdamer Platz, tillsammans med texten "Ich bin eine terroristin" ('Jag är en terrorist').

I dessa frågor imponerade Vänsterpartiet under 2008. Tillsammans med MP-ledamöter var dess representanter de skarpaste kritikerna av FRA-lagen, och så krävde man folkomröstning om EU:s Lissabonfördrag. Kärnfrågan var: ”Ska Sverige påverka unionens inriktning eller passivt ta emot diktaten från EU:s institutioner?” I en intervju på en miljöpartistisk kampanjblogg argumenterade jag för att partiet skulle slopa sitt krav på svenskt utträde ur EU.  I en krönika för Fria Tidningen om Lissabonfördraget – eller snarare om processen kring fördraget – tog jag upp John Dewey och teorin om svärmintelligens. Och apropå folkomröstningar diskuterade jag Schweiz – dess demokratimodell såväl som den framväxande populismen, samt en debatt om landets funktion som skatteparadis.

Lite kul, med tanke på de senaste årens neomaterialistiska hajp av Gilles Deleuze, Félix Guattari och deras valfränder, var ett par citat jag hittade av de båda socialistiska tänkarna Rosa Luxemburg och Emma Goldman – på ämnet statsapparaten. På liknande tema var också några kommentarer jag lämnat på andra bloggar och samlat ihop till ett inlägg. 1900-talet såg tillräckligt många försök att genomföra utopier, men i vår postutopianska (eller postpolitiska) tid tycks vi ha glömt hur man drömmer. Vi behöver mer av utopiska energier.

Du gröna nya värld

Fram till 2008 hade jag inte skrivit särskilt mycket om miljöpolitik. Det har jag kanske inte sedan dess heller, men bloggen har fått en tydligare inriktning mot grön ideologi. Särskilt mer filosofiska aspekter av det gröna. I två inlägg – vilka från början varit ett enda som hade blivit alldeles för långt – diskuterade jag dels hur ekofilosofers kritik av tudelningen Natur/Kultur bär med sig och kanske rentav förstärker denna dikotomi, dels hur problematisk föreställningen om ”det naturliga” (t ex i debatten om GMO) kan vara. Nina Björks närmast ekofeministiska kritik av individualismen jämförde jag med den syn på jaget som är central för buddhistisk filosofi. Jag tog också upp det ”ideologiska felslut” som kan få en vänsterinriktad sociolog att stödja högerkristna i deras kamp mot Darwin. Och så försökte jag konfrontera humanismen med just evolutionsbiologi.

Under 2009 fortsatte det här spåret med fler inlägg. Jag påbörjade en serie som kom att få fem delar – varav två på en nystartad blogg vid sidan av – innan jag gav upp den idén och bestämde mig för att låta bloggen som helhet präglas mer av detta tema. Jag behandlade Moderaternas omsvängning, det problematiska i att se Sverige som ett föredöme, hur miljön blev en fråga i den allmänna opinionen, vilka det är som röstar på Miljöpartiet och huruvida det finns något sådant som en grön ideologi. Och så skrev jag förord till En liten bok om slem av Karl Palmås.

Stadsutveckling och urbanekologi

Ännu ett ämne som jag knappt berört före 2008, och som till vissa delar står ganska nära det ovanstående. För Fria Tidningar hade jag tidigare skrivit ett par texter – en om förtätning och ett om segregation – som nu återpublicerades på stadsutvecklingsnätverket YimbyGBG:s webbplats. Lite senare var jag återigen gästredaktör för en Argumentserie i Fria Tidningar – den här gången med tema staden. (Av detta blev det också en krönika för YimbyGBG.)

En dödsskjutning på orten där jag växte upp, Grums, fick mig att kolla upp lite statistik. Och det såg mörkt ut. Även Munkfors, en annan ort i Värmland, ligger ganska illa till. Jag diskuterade den ledande politikerns sätt att förhålla sig till statistiken (men ångrar rubriksättningen, ett plumpt försök att vara lite fyndig som gränsar till personangrepp).

Under 2009 tjatades det en hel del om ”urbanekologi” – att man kan se städer, dessa mänskliga habitat, som ekologier sammansatta av fysiska, socioekonomiska och mentala processer. Jag återgav, och kommenterade, en diskussion mellan Heiti Ernits och Johannes Åsberg, tog upp frågan om stadsdelen Gårda i Göteborg, både en och två gånger, samt skrev en hyllning till Jane Jacobs där jag även refererade en debattartikel signerad Heiti Ernits och Karl Palmås.

Landshövdingekvarter från 1920-talet i stadsdelen Gårda, Göteborg - billiga hyresrätter och lokaler i gatuplan. En illustration till Jane Jacobs devis att nya idéer trivs i gamla hus, men planer finns på rivning. Foto: YimbyGBG.

Blandad kompott

Under de båda åren blev det även en del blogginlägg som är svåra att få in under de rubriker jag sorterat de övriga under, men som kan vara värda att nämna ändå. Till dessa hör diskussionen inom Miljöpartiet om medborgarlön eller basinkomst kontra mer traditionella trygghetssystem, 1968 och perspektiv på samhällsutvecklingen sedan dess, begreppet hegemoni som det lanserats av Antonio Gramsci, det så kallade utanförskapet och den fackliga organiseringen av papperslösa, samt en förteckning över de krönikor och inledare jag skrev för mediekooperativet Fria Tidningar (Göteborgs Fria Tidning, Stockholms Fria Tidning och Fria Tidningen) innan jag slutade med det. Jag hann med att besöka både New York och Budapest under 2008. Och så skrev jag förord till Johan Lönnroths bok Den tredje vänstern (på våren 2009).

Avsiktsförklaring för 2010

Inspirerad av Christopher Kullenberg på bloggen Intensifier vill jag avsluta med några tankar kring vad som känns mindre relevant att blogga om under 2010 – och vilka teman jag är mer sugen på att ta upp. Vi tar utelistan först:

  • Bloggutmaningar, nätbaserade tester och dylikt. Egentligen har det inte förekommit här på bloggen i någon större utsträckning sedan 2006, så det är nog helt riskfritt att ta med den här punkten. Men bara för den händelse att jag skulle bli frestad…
  • Dagsaktuella utspel, forskningsrön, boksläpp och incidenter. Lite svårare att efterleva, och betydligt mer problematisk än föregående punkt. Kommentarer till aktualiteter är ett effektivt sätt att höja besöksstatistiken, men å andra sidan är det kortsiktigt och – om det ska vara läsvärt – tidsödande. Problematiskt för att detta nog är en av poängerna med bloggar, men jag hoppas min blogg kan vara intressant ändå.
  • Reaktiva, icke konstruktiva utbrott av mer eller mindre politiskt slag. När det förekommit har det rört sig om ilska över borgerlig politik – särskilt konservativ sådan – eller över avarter (eller snarare: klyschor) inom vänstern som jag inte gillat. Ibland kan det ha varit sådant i Miljöpartiet som jag ogillat. Mina reaktioner har inte tillfört så mycket, varför jag vill avhålla mig från sådant i framtiden. Ska försöka vara mer konstruktiv.

Med dessa punkter avklarade kan vi gå över till det roliga: Vad kommer ni få se mer av här på bloggen? (Skriv gärna i kommentarsfältet vad ni tycker om punkterna, och om det finns något annat ni skulle vilja se mer av.) Alltså – här kommer innelistan:

  • Den gröna rörelsens historia och idéer. Miljöpolitik, grön ideologi och ekosofi började ta mer plats här på bloggen under 2009 – och så kommer det fortsätta. Gamla rävar som Arne Næss, Ilya Prigogine, Baruch Spinoza, Henry David Thoreau, Vladimir Vernadskij och Georg Henrik von Wright kommer namedroppas – men influenser även från andra, kanske mer oväntade, håll kommer att introduceras. Lite partipolitik kan det bli, men inte mycket.
  • Den posthumanistiska utmaningen. Posthumanism och neomaterialism är spännande tankeströmningar som utmanar vårt sätt att se på den politiska ontologin och människan som idé och politiskt subjekt. Tänkare som Gilles Deleuze och Manuel de Landa, Jane Bennett och Donna Haraway kommer – liksom evolutionsbiologi, cybernetik och komplexitetsforskning – att göra sig bemärkta i högre grad här på bloggen.
  • Den nya liberala teorin. Uttrycket myntades av Isobel Hadley-Kamptz, men rymmer mina utforskningar av vänsterliberalism, modus vivendi-liberalism, egalitär libertarianism (eller frihetlig socialism), liberal socialism och besläktade tankeströmningar. Vi bör kanske inte hänga upp oss på etiketterna, men debatten kring L-ordet är nog långt från över.

Denna innelista innebär naturligtvis inte att bloggen kommer att begränsas till nämnda ämnesval. Men troligen kommer de att dominera innehållet – om inte någonting nytt och väldigt spännande dyker upp! Så där, varför inte helgardera sig om man kan det?

Rekommenderad läsning

No Google Reader feed was found with the provided ID. Please validate the ID in plug-in configuration.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , , , ,


  • http://www.sociologisuget.wordpress.com/ Stefan Molnar

    Riktigt imponerande hur mkt intressant du hunnit med! Angående att det är ”ute” med forskningsrön ;), så förstår jag vad du menar; det är kanske lite tröttsamt med det här ständiga hänvisandet till senaste forskningsrönet; oftast det som stödjer ens egna ståndpunkter. Men jag gillar ju personligen att skriva om ämnet, men det gäller kanske att sätta in forskningsrönen i ett större sammanhang så att det inte bara blir ”dagsaktuellt”.


    Mycket och mycket… Det är under två års tid (även om det inte blev så mycket under 2009).

    Ja, det är inget fel med att hänvisa till forskning – och jag läser gärna bloggar som tar upp det dagsaktuella – men just att undvika det dagsaktuella är en prioritering jag gör för att ge tid åt annat. /Jimmy

  • http://www.gredemo.wordpress.com Gustaf Redemo

    Jag håller med Stefan att det är kul med det myckna antal ämnen och man ska inte rädas för att ge sig in i nya ämnen och laborera. Det är det som bloggandet är till för i min värld.
    Blogga gärna om Näss med andra. Ekosoferna är härliga tänkare.
    Dock är förstår jag inte hajpen med att trycka in Spinoza överallt. Jag har själv läst etiken. Gjorde ett försök förra sommaren att läsa om honom, men jag gick på grund. I alla fall tycker jag han inskjuts för mycket. Förvisso är han svår och dunkel och klurig, men inte kan man ad hoc rycka saker från honom ur sitt sammanhang. Jag tänker, skjutet från höften, på multituden och ekologin t.ex.
    Staden är förövrigt ett roligt tema och genom sociologisuget har jag stött på Behind the gates. Det är ett ämne man kan tala länge om.


    Jag förstår din varning om Spinoza – han är kanske lite väl hajpad – men apropå Næss så är ju norrmannen rätt så influerad av honom. Och mer av ekosofi blir det garanterat. Däremot är jag lite trött på temat staden just nu – men det blir säkert mer om det längre fram. /Jimmy

  • http://www.sociologisuget.wordpress.com/ Stefan Molnar

    Håller med Gustaf om Staden! Mer om detta! Seminariet ni hade på Win-Win för ett tag sen var superintressant, men det öppnade ju upp för en massa frågor…  Skriv gärna mer om staden, och inte bara ur ett… ja… sociologiskt/kulturanalytiskt perspektiv eller vad man nu vill kalla det, utan också  lite mer ”realpolitiskt”, alltså; hur gör vi mer konkret, i praktiken för att få en stad där det byggs mer blandstad… hur ska en sådan politik föras?


    Tack! Personligen tillförde jag rätt lite på seminariet, men de andra var väldigt bra och det var kul att kunna arrangera det. Mer om det kommer det så småningom, bara inte just nu. /Jimmy

  • http://biospolitikos.blogspot.com Johannes

    Fint Jimmy! Men det låter oroväckande att du är ”trött på staden”… och så tycker jag du är orättvis mot dig själv ang. grejen på win-win. Nä, vi får nog ta en fika snart så jag kan muntra upp dig!  :)


    Jag är inte trött på staden som sådan, men jag kommer nog inte blogga om stadspolitik på ett litet tag. Har inte så mycket uppslag kring det just nu, men det kommer. Med tanke på att jag inte brukar delta i panelsamtal gick det helt okej, men jag tror att jag själv tyckte det var roligare att jag var med än vad publiken tyckte. Fika snart, absolut! /Jimmy

  • http://www.gredemo.wordpress.com Gustaf Redemo

    Självklart är Näss påverkad av Spinoza. Jag har t.o.m. hans bok om Spinoza i bokhyllan. Norskan är lite seg att ta sig i genom, därför läses den ytterst långsamt.
    Spinoza är över huvudtaget svår att förklara eftersom man måste hålla så många bollar i luften att det är svårt att veta vilken man ska fånga för att kunna jonglera vidare.
    När jag läste Ekologi, Samhälle och Livsstil hade jag inte mer än hört Spinozas namn. Men vill minnas att Näss inte diskuterar honom i den boken. Snarare handlar det om Näss tänkande kring psykologi och personligt handlande om jag minns rätt från Livsfilosofi.

  • http://sociologisuget.wordpress.com Stefan Molnar

    > Mycket och mycket… Det är under två års tid (även om det inte blev så mycket under 2009).
    Om inte kvantitativt mkt så åtminstone kvalitativt mkt :)

  • Pingback: Nyårslöften är till för att brytas « strötankar och sentenser

  • Pingback: 2011 års räkenskaper summerade « strötankar och sentenser

  • Pingback: Du gröna nya värld « strötankar och sentenser

  • Pingback: Stadspolitik bortom gentrifieringskritiken « strötankar och sentenser

  • Pingback: Ännu ett år till handlingarna « strötankar och sentenser

  • Pingback: Några lösa trådar att knyta ihop « strötankar och sentenser