Det finns alternativ till kommun och kapitalet

Av den 26 augusti, 2007

Har en ny inledare med i Fria Tidningar (eller snarare två, anpassade för Göteborg respektive Stockholm). Ämnet är bostadspolitik. Och framför allt bostadssegregationen i våra större och mellanstora städer.

Från höger till vänster talas det om att Göteborg är Sveriges mest segregerade stad. Det är belagt i en rad forskningsrapporter och utredningar. Staden har högst bostadsbrist och flest hemlösa. Höginkomsttagare bor i villor och bostadsrätter i attraktiva områden, medan låginkomsttagare bor i hyreslägenheter i stadens förorter. Medelinkomsten i Askim, Majorna och Bergsjön är 308.000, 200.000 respektive 124.000 kr/år (2004). I Askim och Majorna är andelen utländska medborgare och svenska medborgare födda i utlandet bara omkring 10 procent. Situationen är inte mycket bättre i Stockholm och Malmö, och utvecklingen pekar åt samma håll i flera medelstora städer.

Bostadssegregation handlar främst om demografi (till exempel ålder, kön och hushållssammansättning) och socioekonomiska respektive etniska faktorer. Olika tillgång till boende påverkar tillgången till andra samhällsresurser, som arbete och utbildning, och har betydande konsekvenser för samhället i stort. Hur segregationen ska vändas är en komplex fråga. De politiska partierna kommer med skiftande svar: de borgerliga vill sälja ut de kommunala bostadsbolagens bestånd, dvs vill att fler hyreslägenheter ska ombildas till bostadsrätt. Vänstern vill tvärtom öka andelen hyresrätter i kommunal regi. Jag tror inte det är så enkelt som någon av sidorna vill antyda.

Bostadsrätten kan betraktas som ett slags kooperativ boendeform. Fastigheten ägs av en förening, i vilken den boende äger en andel. I Sverige finns inte s k ägarlägenheter. Det är tänkbart att ombildning ökar egenmakten hos innehavaren, som de borgerliga anser, men utförsäljningen av allmännyttan gynnar främst en redan välmående medelklass. Enligt Mäklarsamfundet har bostadspriserna i Göteborg ökat med ca 366 procent de senaste 10 åren. Snittpriset är idag nära 24 000 kr/kvm. Att ta lån är inte vem som helst förunnat. Med de allmännyttiga bostadsföretagen finns det andra problem. Utan köer finns en lotteriartad svart marknad som utestänger unga och låginkomsttagare. Försäljning av förstahandskontrakt har inte varit ovanligt. Men på en återinförd bostadskö beror kötiden på hur attraktivt ett område är. Hur motverkar det bostadssegregationen?

Jag har själv inga lösningar. Däremot finns det några idéer som jag skulle vilja se prövas mer. Till exempel finns det bostadsrättsföreningar som stadgat att andelen inte får säljas dyrare än den köpts. Och i Claymore, en nedgången stadsdel i Sydney, Australien, tog det sociala företaget Argyle CHA över ansvaret för fastigheterna. Med stort förtroendekapital startades olika grannsamverkansprojekt, som i sin tur sporrade de boende att ta egna initiativ. Området rustades upp. Med hjälp av mikrokrediter kunde nya projekt startas, ett nedgånget shoppingcenter blev lokaler för företag, kooperativ och lärlingsprogram. I dag står människor på kö för att flytta till Claymore. Tänk om det fanns liknande bostadsföretag i Göteborg! Sociala företag med syfte att motverka bostadssegregation och gynna lokal demokrati och välfärd.

Post scriptum

Rubriken, som jag inte satte själv, bör inte tolkas som att jag förkastar den kommunala allmännyttan. I min argumentation ställer jag den borgerliga utförsäljningspolitiken mot Vänsterpartiets förslag att öka andelen hyresrätter i kommunal regi. En vän till mig blev provocerad och hörde av sig, särskilt som jag avslutar texten med att berätta om hur det sociala företaget Argyle Community Housing Association tog över ansvaret för fastigheterna i den nedgångna Sydneystadsdelen Claymore, och lyckades genom att involvera de boende att rusta upp området och göra det mer attraktivt. Det kan uppfattas som att jag förkastar såväl allmännyttan som utförsäljningen (jag framför en del kritik mot den sistnämnda), till förmån för s k "social ekonomi".

Jag har ingenting emot allmännyttan. Tvärtom. Att hejda prisutvecklingen på bostadsrättsmarknaden och öka snarare än minska andelen hyresrätter i centralt belägna områden är jag helt för. Men jag tror inte det räcker. Och då ser jag Claymore som ett bra exempel (en annan bild av det finns på World Socialist Web Site). Det kan mycket väl vara kommunala bostadsföretag som Poseidon som skulle kunna ta efter de goda sidorna av exemplet, eller kooperativ som startats av de boende själva. Jag har lite svårt att se hur det förslaget kan vara så provocerande för någon till vänster. Men jag har inga svar, utan vill med mitt inlägg uppmuntra till diskussion. Vad tycker ni?

Det australiska exemplet fick jag nys om i Karl Palmås bok Den barmhärtiga entreprenören: Från privatisering till socialt företagande (Agora, 2003).

Måste säga att jag gillar rubriken som sattes i Stockholms Fria Tidning: "Stockholm snart lika segregerat som Göteborg"! Finns nu på nätet.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om allmännyttan, bostadspolitik, bostadsrätter, Göteborg, hyresrätter, Karl Palmås, privatiseringar, segregation, socialt företagande, Vänsterpartiet

Kommentera!