Den vetenskapliga socialismen

Några läsupplevelser på sistone har fått mig att fundera över strukturlikheterna mellan vetenskapens, demokratins och marknadens processer. I varje fall i teorin. Här följer några ofärdiga tankar.

I essän Utopins återkomst för Anders Ehnmark fram tanken att det problematiska med Karl Marx inte är den utopiska ådran, utan hans läras anspråk på att gälla för vetenskap.¹ Det handlar nu inte om att Marx skulle vara undermålig som sociolog eller ekonom – den frågan befattar sig inte Ehnmark med. Vad det hela kommer an på är pretentionerna att känna historiens lagar, uppfattade lika deterministiskt och mekaniskt som Sir Isaac Newtons lagar inom fysiken. Det är en vetenskapsteori som i dag måste uppfattas som vulgär: den som likt en platonsk filosofkung vet klassintresset och historiens gång behöver inte demokratin. Följaktligen avfärdar Marx och hans medförfattare Engels i Det kommunistiska partiets manifest (1848) föregångarna, som de kallar ”utopiska” socialister – Henri de Saint-Simon, Charles Fourier, Robert Owen med flera. ”De vill nå sitt mål på fredlig väg och försöker att bana väg för det nya sociala evangeliet genom små experiment.” Men de är inte revolutionärer. Och de är inte ”vetenskapliga” socialister.²

Ehnmark vill i sin essä påminna vänstern om de utopiska socialister vars tänkande Marx och Engels avfärdade som ”luftslott”. Utopierna är döda, dem tog Sovjetunionen kål på – eller så dog de när Berlinmuren revs, enligt andra. Åsa Linderborg skrev på Aftonbladets kultursidor trettio tjugo år efter murens fall att händelsen fick henne att ”gå sönder”. Hon gör i artikeln upp med sin ungdoms cyniska försvar av den så kallade realsocialism som var det enda alternativ till kapitalismen i Väst hon då kunde se. Samtidigt framhåller Linderborg vilken oerhörd förlust det var när Sovjetunionen kollapsade. Existensen av denna alternativa samhällsmodell bidrog enligt Linderborg till att sätta tryck på den västerländska arbetarrörelsens reformkrav. När muren föll kunde, menar Linderborg, borgerligheten gå till motoffensiv mot allt som stavades jämlikhet.

Karl Popper (1902-94), österrikisk-engelsk filosof och vetenskapsteoretiker. Hade han kunnat kalla sig vetenskaplig socialist?

Det brukar hävdas att den radikala vänstern efter Sovjetunionens fall – eller den vänster till vänster om socialdemokratin som aldrig trodde på Sovjetunionen – är bra på att kritisera kapitalismen men dålig på att komma med alternativ. Någonting ligger det i det, men jag tror att en stor svaghet också består i oviljan till pragmatism – att ta de små steg som kanske inte i grunden ifrågasätter kapitalismen, men är steg i rätt riktning. Frånvaron av tillräckligt radikala lösningar gör att inga steg tas över huvud taget.

Vetenskapsfilosofen Karl Popper har sagt en del kloka saker om små steg i rätt riktning, även om jag kanske inte delar alla hans politiska värderingar i övrigt, och en del saker han sagt om vetenskapsteori har en hel del relevans för hur vi ser på demokrati. Likheter finns förstås med F A Hayeks idéer om katallaxi – vilka jag vill återkomma till – men även med John Deweys tankar om offentligheter. Jag vill återge ett citat av Popper som jag tog upp för några år sen här på bloggen.

Vi har alla en ovetenskaplig svaghet för att alltid ha rätt och denna svaghet tycks vara särskilt vanlig bland politiker, såväl professionella som amatörer. Men enda sättet att tillämpa något som liknar vetenskaplig metod inom politiken är att utgå från antagandet att det inte finns någon politisk åtgärd som inte har några nackdelar, inte har några oönskade konsekvenser. Att hålla utkik efter dessa misstag, att finna dem, att bringa dem i öppen dag, att analysera dem, det är vad en vetenskapligt sinnad politiker lika väl som en politiskt sinnad vetenskapsman måste göra. Vetenskaplig metod inom politiken innebär att den stora konsten att övertyga oss själva om att vi inte har begått några misstag, att ignorera dem, att dölja dem och att ge andra skulden för dem, ersätts med den större konsten att erkänna ansvaret för dem, att försöka dra lärdom av dem och att tillämpa denna kunskap så att vi kan undvika dem i framtiden.

För mer läsning om Karl Popper kan jag rekommendera Thomas Svenssons blogg Tankspritt.

Inkommande söktermer

• den vetenskapliga socialismen
• vetenskaplig socialism
• vetenskapliga socialismen
• kamferi droppar poppers
• karl popper
• linderborg
• vetenskap socialism

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Anders Ehnmark, Åsa Linderborg, Karl Marx, Karl Popper, pragmatism, socialism, Sovjetunionen, utopier, vetenskapsteori

Noter

1. Anders Ehnmark, ”Utopins återkomst”, Anders Rosén (red.), Vägval Vänster: En antologi, Premiss 2006, s 10-16. [↩]
2. Karl Marx & Friedrich Engels, ”Det kommunistiska partiets manifest” (Marx Engels Werke, band IV, s 459-493, ”Manifest der Kommunistischen Partei”), finns här. [↩]

Relaterade inlägg:

1. Kritik av det vetenskapliga förnuftet