Återkommer alltid hit dock!

—
Kul att du tycker det! Ytterligare en bok är ganska långt gången i planeringen, några till finns det planer på men inte så mycket mer. (Ett smidigt sätt att hålla utkik är på den här länken.) /Jimmy

Välja mellan Stalin och Hitler slipper jag gärna, precis lika gärna som jag slipper att välja mellan Carola och Herreys. Vad min kommentar var menad till var att propagera för nyansering, inte försvar för ett as som Stalin (eller ännu mindre för hans efterföljare – Stalin är en komplicerad historia för oss anhängare av liberal demokrati, med tanke på att hans hårdföra linje troligtvis möjliggjorde Sovjetunionens seger över Nazityskland i Det stora fosterländska kriget).

F.ö. vill jag tillägga att en av de första grupperna att drabbas av Hitlers förföljelse var medlemmar av den kommunistiska rörelsen och arbetarrörelsen i bredare bemärkelse. Det fanns förstås inhemska, tyska skäl för detta. Men dessa illustrerar i sin förlängning en tendens inom det kommunistiska arvet som ofta förträngs: då kommunistiska STATER i modern tid ofta har agerat som reaktionens främsta instanser så har den kommunistiska RÖRELSEN ofta varit frigörelsens förtrupp, den miljö och kraft som öppnat upp för nya frågor och nya frigörelser. Kommunismen äger inte begreppet frigörelse, det äger inte frågan. Men under en historisk epok var de tätt sammanknutna, och den kommunistiska rörelsen öppnade onekligen scenen för det som idag kallas sociala rörelser. Frågan om det kommunistiska arvet måste nog därför ställas i mer kritiska ordalag än ”kommunismen prövades och misslyckades i de kommunistiska staterna under 1900-talet”. Den MISSLYCKADES där. Men vad har den möjliggjort? Vad möjliggör den?

Jag har aldrig beundrat Stalin. Jag beundrar Walter Benjamin.

—
Jag håller delvis med dig. Man kan väl säga att kommunistiska rörelser varit bra på att sätta ihop makten för befrielsens skull, men dåliga på att ta isär den för frihetens skull – för att låna ett uttryck av Anders Ehnmark. Man kan också se det som att man, särskilt om man varit marxistisk influerad, varit alltför upptagen av ägandet av produktionsmedlen för att se betydelsen av konstitutionella frågor. Det har lämnat fritt spelrum för autokrater. /Jimmy

Först en fråga – är det på kommunismen klistrade uttrycket ”en mardröm lika mörk som fascismen” ditt eller Lönnroths? För det är ju onekligen grovt missvisande. Om de professionella anti-antisemiterna var seriösa och konsekventa så skulle det vara direkt livsfarligt att förringa Förintelsen på det viset.

Sedan en invändning – krigsmotstånd var väl knappast ett av det mest framträdande dragen hos den antikoloniala rörelsen, inte minst i kolonierna själva?

—
Det var inte utgivarens (dvs. min) avsikt att förringa, eller ens relativisera, den industriella förintelsen av 9 miljoner judar, hundratusentals romer respektive funktionshindrade och tusentals homosexuella. Formuleringen ”lika mörk som” är inte menad att betyda ”identisk med”. Men det är på sin plats att påpeka dels att den antisemitiska förföljelsen i Östeuropa knappast upphörde med Hitlers regim (även om ”den slutliga lösningen” inte fanns inbyggd i det politiska systemet på samma sätt som under nazismen), dels att det knappast går att förringa de massarresteringar, deportationer och politiska mord som utfördes inom Sovjetsystemet (även om offren kanske ”bara” var upp till hälften så många). Finns det gradskillnader i helvetet – ja, då är Sovjetssystemet förstås att föredra framför Tredje riket. Jag vet inte om man ska behöva välja.

Vad gäller krigsmotståndet i den antikoloniala rörelsen så har du förstås rätt. Det var en slarvig formulering, som åtgärdats nu. /Jimmy