Kommentarer till Den stora kantianska konspirationen

Av: Björn Axén

Björn Axén — Fri, 08 May 2009 20:56:47 +0000

Även om man inte gillar vad Nozick kommer fram till så är han mycket underhållande. Betydligt roligare än Rawls. Jag har också försökt läsa Rand men hon ger inget. Hennes lärljungar är dessutom förskräckliga som sagt.

Jag funderar på om den amerikanska vurmen för Aristoteles kan förklaras med att de söker en egen grund för sin kultur vilket de kan få genom att gå tillbaka till grunden så att säga.

Av: Alex Rowe

Alex Rowe — Fri, 06 Mar 2009 19:33:30 +0000

Jag håller också på och läser ”Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla”. När jag jämför den med hennes bok Urkällan som jag läste för ungefär ett år sedan måste jag säga att Rand är mycket bättre författare än filosof.

—
Själv har jag inte läst de skönlitterära verken, men har ”Urkällan” samt ”Och världen skälvde” i bokhyllan. Eftersom det ändå är Rands politisk-filosofiska tänk jag är ute efter passade jag på att börja med antologin. De skönlitterära verken är mycket tjockare… /Jimmy

Av: Marcus

Marcus — Tue, 27 Jan 2009 23:39:00 +0000

Den observationen stämmer säkert. En annan blev ju ”tvingad” att läsa på tok för mycket Rawls när man läste politisk filosofi.

Nozick är aldrig fel, och kanske något som Jimmy hellre borde läsa än Rand? Nozick får sig f ö också en släng av sleven av Kymlicka.

—
Ja, Rawls är faktiskt inte så lockande läsning, trots att jag skulle vilja se hur han faktiskt resonerar. Jag har ju läst en del kritik från olika håll (såväl feministisk som högerorienterad). /Jimmy

Av: Louise

Louise — Tue, 27 Jan 2009 23:12:57 +0000

Marcus, med tanke på att Rand kritiserar Rawl utefter med utgångspunkt i en recension så är det nog en god idé att leta efter bättre kritik, varför inte Nozick förresten? Men hennes observation att ingen kommer orka läsa Rawls bok men ändå ha åsikter om är jag övertygad stämmer.

—
Jag har Nozick här hemma i bokhyllan, men har ännu inte orkat ta mig an den feta boken. En stor fördel med Rand-antologin är just att det är en antologi. /Jimmy

Av: Marcus

Marcus — Tue, 27 Jan 2009 22:52:14 +0000

Har bara läst delar av Rand, men det som skrämt bort mig mest av allt från vidare studier, är hennes egna lärjungar. Ibland lika fanatiska och trångsynta som religiösa fundamentalister. ”Av frukten känner man trädet” heter det ju. Men jag ska väl göra ett nytt försök så småningom.

För en bra kritik av Rawls kan jag, om du tröttnar på Rand, rekommendera Kymlickas ”Modern politisk filosofi: En introduktion” (om du inte redan läst den).

—
Tack för tipset! Min nyfikenhet på Rand har just med de fanatiska lärjungarna att göra. Jag ville själv ta reda på vad det är som är så fantastiskt. /Jimmy

Av: Louise

Louise — Tue, 27 Jan 2009 14:16:00 +0000

Där hon överdriver och förenklar är mest när hon går igång mot miljörörelsen, det är inte utan att man hör Rand genom SP:s Cartman röst (goddamm hippies!). Men samtidigt får man ha i åminne att det fanns väldigt problematiska sidor i den tidiga miljörörelsen som snarast var behängd med en idé om en sann och äkta mänsklig natur och ur det en romantik som karaktäriserades av teknik- och framstegsfientlighet, och det var detta hon reagerade så kraftigt på och där går hon ibland något vilse i förenklingar och halmgubbar. Som förvisso är lätta för oss att se med backspegel och kunskap om t ex ekosystem.

Daniel, så är det, och precis som den franska och amerikanska revolutionen hade något olika politisk utveckling som går att spåra till olika filosofiska traditionella slagsidor. Förenklat: Platon kontra Aristoteles. Rousseau kontra Hobbes.

—
Så långt har jag inte kommit ännu, men visst kan det ligga nånting i det du säger. Fast nog är det något av halmgubberetorik också i Rands uppfattning om t ex Kant (som väl knappast kan ses som en postmodern hyperrelativist)?

Nu kan jag inte låta bli att höra Cartmans röst när jag läser Rand. /Jimmy

Av: Daniel Nylin Nilsson

Daniel Nylin Nilsson — Tue, 27 Jan 2009 12:53:53 +0000

Ayn Rand vill jag också läsa Det slog mig förresten i somras när jag läste Mc Luhan och några andraamerikaner vilken enorm plats de tillmäter Aristoteles. Jag tror det är ett lite amerikanskt fenomen.

—
Det verkar vara så. Nu gillar jag visserligen Aristoteles, även om jag inte tilltalas av allt han skrev. Den satiriske bloggaren Kurranz har skrivit träffande om Rands Aristoteles-tolkning:

Rands storhet ligger i att hon förstår att läsa sin föregångare Aristoteles på ett sätt som ingen annan har förstått att göra tidigare. I själva verket, visar Rand, var syftet bakom Aristoteles formulering av den logiska motsägelselagen (antingen A eller icke-A) att bevisa att marknaden helt och hållet måste avregleras. Därmed kan vi alltså bortse från allt annat Aristotelses skrivit om politisk filosofi och istället konstatera att det är logiskt fel att hävda att kapitalismen skulle ha några avigsidor som skulle behöva korrigeras.

Det säger ganska mycket om Rands filosofi: Klivet från hennes närmast truistiska grundantaganden till de politiska slutsatserna är ganska stort. /Jimmy