Den postmateriella dimensionen

Av den 20 december, 2014

Min tolfte ledare för ETC Göteborg handlar om en ny skiljelinje i det politiska landskapet. Det kom till uttryck under supervalåret, när värderingsfrågor lyftes fram framför traditionella höger/vänsterfrågor. Det gäller att navigera rätt.

I september 2010 gjorde Socialdemokraterna sitt sämsta riksdagsval sedan första världskrigets utbrott. Under de 85 åren från den allmänna rösträttens införande, år 1921, till 2006 års valförlust, styrde partiet Sverige i sammanlagt 68 år. Fram till nittiotalet var det med stöd av över 40 procent av väljarna. Nu hade det rasat till ett valresultat närmare 30 procent.

Fyra år senare har nedgången i väljarstöd stannat av. Socialdemokraternas valresultat ligger i princip stilla jämfört med 2010. Samtidigt har Miljöpartiet, numera koalitionspartner i regeringsställning, inte fått det ökade väljarstöd som opinionsmätningar pekat på. De två partierna kunde bilda regering tillsammans enbart tack vare att den samlade borgerligheten gjorde sitt sämsta val sedan den allmänna och lika rösträtten infördes. För första gången sedan år 1921 har Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna tillsammans ett väljarstöd på mindre än 40 procent. Samtidigt växer Sverigedemokraterna.

Alternativ mot tradition

Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna var de två nya partier som kom in i Europaparlamentsvalet från Sverige. De är i princip motpoler på den så kallade GAL/TAN-skalan.

Efter valet till Europaparlamentet talades det om något som på statsvetarspråk kallas för GAL/TAN-dimensionen. Det står för "Grön, Alternativ, Liberal", respektive "Tradition, Auktoritet, Nationalism". Bakgrunden är att både Feministiskt initiativ (GAL) och Sverigedemokraterna (TAN) gick fram. Medan klassiska partier som Moderaterna och Socialdemokraterna backade eller stod still. Nu är visserligen det valet ett så kallat andra rangens val, där väljarna i högre grad än normalt använder röstandet som ett sätt att skicka signaler till sitt vanliga parti.

I höstens riksdagsval kom Feministiskt initiativ visserligen inte in, medan Miljöpartiet – ett annat GAL-parti – inte gick fram som förväntat. Men Sverigedemokraterna ökade starkt, medan samtliga etablerade partierna utom Moderaterna förändrade sitt stöd ganska marginellt.

Vad vilja Socialdemokraterna?

GAL/TAN-dimensionens ökande betydelse är en långsiktig trend. Det visar undersökningar som World Values Survey. När materiellt välstånd inte längre är avgörande ökar fokus på så kallade postmateriella värderingar. Det handlar om jämställdhet, hbtq-personers rättigheter, en generös flyktingpolitik och värnandet av miljön. Samtidigt finns det fortfarande grupper där motsatta värderingar längs samma skala är starka. I regel personer som upplever samhällsutvecklingen som hotfull, även om invandringen som sådan inte är något reellt hot mot dem.

För Socialdemokraterna är dilemmat att kärnväljarna visserligen står till vänster i frågor som ganska enkelt går att placera längs höger/vänsterskalan. Men när det gäller värderingsfrågor (GAL/TAN-skalan) är de generellt mer konservativa. Sedan åttiotalet har socialdemokratin både gått åt höger och blivit mer frihetlig. De traditionella väljarna "känner inte igen sig". Hur dilemmat ska lösas är ingen enkel fråga. Men vi måste stå upp för ett Sverige där gemenskap inte är en fråga om härkomst och där det finns trygghet i förändring. Rasisternas sätt att beskriva världen ska aldrig kunna slå rot. Vi måste peka ut en annan riktning.

För övrigt...

...är mycket glad för förtroendet att få fortsätta som socialdemokratisk fritidspolitiker i Nämnden för arbetsmarknad och vuxenutbildning under mandatperioden 2015-2018. De politikområden nämnden ansvarar för är strategiskt viktiga för socialdemokratin som samhällsprojekt.

...kom jag på att jag inte har skrivit någonting om de böcker jag läste under sommaren. På den lista jag gjorde i våras har jag läst tre böcker, och därtill en som inte fanns på listan. Den sistnämnda är Ojämlikhetens anatomi av Per Molander. En liten pärla som i yran kring ekonomen Piketty bjuder på ett kompletterande, mer antropologiskt perspektiv. Mest läsvärd av de tre övriga är Främja förmågor av Martha Nussbaum. Förutom att vara en pedagogisk förklaring av den modell kallad Capabilities Approach som Nussbaum utvecklat tillsammans med Amartya Sen, är boken också läsvärd som filosofisk diskussion, med anknytning till Aristoteles och stoicismen.1

Gustav Fridolins bok (när han var industripolitisk talesperson och inte hade blivit språkrör) skriven tillsammans med Ulf Bodach Söderström, Maskiner & människor, var också intressant läsning - om än kanske inte så djuplodande. Den går ganska mycket i linje med sådant jag själv skrivit om investeringar för grön omställning. Och sist, men inte minst, antologin Världens kris - vänsterns lösningar, med Katrine Kielos och Jesper Bengtsson som redaktörer. (En antologi som tycks mer populär bland liberaler än bland socialister, om det säger något.) En samling intressanta inlägg i den samtida mittenvänster-debatten, där framför allt tre stack ut i mina ögon: Per Wirténs text om migrationspolitik (som jag refererat till i en ledare),2 Carlota Perez som gav mig en viktig pusselbit i sin schumpeterianska analys av finanskrisen,3 samt Kajsa Borgnäs som med sin ekomarxistiska kritik gav mig den största intellektuella utmaningen.

Mina tidigare ledare

Det här var min tolfte ledare för ETC Göteborg. Det här är vad jag skrivit tidigare:

  1. I januari skrev jag under rubriken Ett nödvändigt uppbrott om hur försörjningsstödet för allt fler blivit ett långvarigt bidrag snarare än ett stöd vid akut kris, och hur detta beror på en utsortering från arbetsmarknaden som inleddes med nittiotalskrisen. Utbildningsinsatser kan vara en del i att vända denna utveckling, liksom metoder för att tillvara ta de anställdas reella kompetens så att de kan ta ett kliv uppåt och frigöra lågkvalificerade jobb.
  2. I februari skrev jag under rubriken Kris i befolkningsfrågan om behovet av regionala investeringar i bostäder och infrastruktur, för att kunna möta befolkningstillväxten och främja den ekonomiska utvecklingen. Med utgång från den nya ekonomiska geografin (Paul Krugman) argumenterade jag för att Västsvenska paketet, tillsammans med ökat bostadsbyggande i Göteborg, behövs för att bekämpa arbetslösheten i regionen.
  3. I mars skrev jag under rubriken Brundtlandparadigmet om hur en kommande rödgrön regeringspolitik kan komma att se ut. Inspirerat av det rödgröna samarbetet i Göteborg, liksom den FN-kommission som på åttiotalet leddes av Gro Harlem Brundtland, bör en rödgrön regering kunna samordna sin på förhand sinsemellan spretiga politik inom en modell för socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling.
  4. I april skrev jag under rubriken Arbetets döttrar och söner apropå första maj, där jag önskade mig ett tal med feminism som grundtema. Det handlade om det obetalda hem- och omsorgsarbetet, om villkoren på arbetsmarknaden, samt om föräldraförsäkringen och förutsättningarna för ensamstående mödrar.
  5. I maj skrev jag under rubriken Den bortglömda sysselsättningsunionen inför valet till Europaparlamentet. Främst handlade det om hur viktigt det är att socialdemokratin sätter en egen, progressiv agenda. Om EU ska överleva behövs det en samordnad ekonomisk politik för sysselsättning, med investeringsprogram för grön omställning.
  6. I juni skrev jag under rubriken En öppen stad bygger vi gemensamt. Det blev stadspolitik med ett väldigt lokalt perspektiv, kretsande kring gentrifieringen av min egen stadsdel, Majorna, och det trängande behovet av att bygga fler bostäder.
  7. I augusti skrev jag, efter ett sommaruppehåll, under rubriken Ett miljardprogram för hållbart boende om miljonprogrammets behov av upprustning och om chansen att göra betydande energibesparingar. Som retorisk poäng jämförde jag med statens utgifter för rotavdrag och vad det får för verkan.
  8. Senare i augusti skrev jag under rubriken Socialdemokrati som samhällsmodell om min syn på vad valet handlar om – nämligen färdriktningen för samhällsutvecklingen. Socialdemokratin står för en samhällsmodell byggd på generell välfärd och ett bejakande av strukturomvandling. Från det utgår allt annat.
  9. I september skrev jag under rubriken Ett europeiskt dilemma om hur svenskarnas syn på invandring och flyktingmottagande blir allt mer positiv, samtidigt som Sverigedemokraternas stöd ständigt ökar. En grupp där stödet är oproportionerligt stort är yrkesutbildade arbetare med relativt trygg tillvaro – som trots det känner sig hotade av förändring.
  10. I oktober skrev jag under rubriken En vision om det goda medborgarhemmet en apell till den rödgröna regeringen att respektera svenskarnas allt mer positiva syn på invandring. Jag vill uppdatera medborgarskapstanken och förbättra flyktingmottagandet.
  11. I november skrev jag under rubriken Sociala investeringar för det goda samhället om EU-migranter, tjugo år efter den svenska omröstningen om EU-medlemskap, har blivit en andra klassens medborgare. Men det är ett inkluderande synsätt som gjort Sverige rikt.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Inkommande söktermer

  • postmateriella värderingar
  • postmateriella frågor

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Carlota Perez, ETC Göteborg, Europaparlamentet, Feministiskt initiativ, Gustav Fridolin, Kajsa Borgnäs, Martha Nussbaum, Miljöpartiet, Per Molander, Per Wirtén, postmaterialism, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, valet 2014, World Values Survey

Noter

  1. Nussbaum har tidigare skrivit bland annat den intressanta essän "Socialdemokrati enligt Aristoteles" ("Aristotelian Social Democracy", 1990), i Känslans skärpa, tankens inlevelse: Essäer om etik och politik, översatt av Zagorka Zivkovic, Symposion 1995, s 169-243. []
  2. Wirténs text finns också att läsa i Tiden Magasin nr 2/2014. []
  3. Perez refereras också i Katrine Kielos rapport för Arena Idé, Efter Europas svältkur - en ny ekonomisk debatt?, del 13 i serien Ny Tid, 2012, s 12-14. []

Kommentera!