Den andra vänstern

Av den 2 oktober, 2013

För fyra år sedan hjälpte jag Vänsterpartiets tidigare vice ordförande Johan Lönnroth med utgivningen av hans bok Den tredje vänstern. Här följer ett avsnitt som jag skrivit till en ny upplaga. Synpunkter mottages tacksamt.

Först med franska revolutionen började politiska inriktningar betraktas i termer av höger och vänster, då efter hur de olika fraktionerna satt i nationalförsamlingen. Den första vänsterns bärande idé var liberalismen, alla människors frihet och lika rätt att delta i samhällslivet oavsett börd. I Sverige fick den sitt politiska genombrott i mitten av 1800-talet.

Mäster Palm

August Palm står staty utanför LO-borgen vid Norra Bantorget i Stockholm.

Den andra vänstern hade som huvudkraft den arbetarrörelse som växte fram i slutet av 1800-talet. Den hävdade jämlikhet som en förutsättning för frihet. De socialistiska idéer, som främst skräddaren August Palm gav stor spridning i Sverige, kom via Danmark från Tyskland. Mäster Palm, som han kom att kallas, hade varit på gesällvandring på kontinenten när han på Gustav Adolfsdagen den 6 november 1881 kallade till ett möte på Hotell Stockholm, som då fanns på Baltzarsgatan i Malmö.

Ett hundratal personer kom – främst hantverksmästare, lärare, fabrikörer och tidningsfolk. Palm talade på rubriken ”Vad vilja Socialdemokraterna?”, och det var ett bemötande av en rad missförstånd han mött. Bland annat menade skräddaren att socialdemokratin alls inte ville avskaffa äganderätten, äktenskapet, religionen och nationen. Detta avfärdade han som vanvettiga beskyllningar.

Däremot ville man underlätta skilsmässor i olyckliga äktenskap, samt skilja kyrkan och staten åt och låta religionen vara en privatsak. Socialdemokraterna saknar inte fosterlandskärlek, menade talaren, men de älskar hela mänskligheten desto mer och vill verka för att alla ska betrakta sig som tillhörande samma gemenskap. Till frågan om ägandet talade Palm om att socialdemokratin framför allt ville hindra kapitalisterna från att tillskansa sig det överskott från arbetet som arbetarna hade rätt till. Det kunde ske genom att staten övertar produktionen eller genom att den tillhandahåller ”arbetarassociationerna” räntefria lån.

Partibildning

Åtta år efter Mäster Palms första tal i Malmö, påskhelgen 1889, bildades Sveriges socialdemokratiska arbetareparti genom en kongress på Tunnelgatan (i dag Olof Palmes gata) i Stockholm. Deltog gjorde ett knappt femtiotal män – och en kvinna, tobaksarbetaren Alina Jägerstedt – från fackföreningar och socialistiska klubbar. Det första socialdemokratiska partiprogrammet, som gällde fram tills ett eget program skrevs av Axel Danielsson 1897, var i huvudsak Palms översättning av det tyska Gothaprogrammet. Dess inledande fras om arbetet som skapare av allt välstånd och all rikedom är berömd. Men att Karl Marx själv starkt kritiserat denna tolkning av hans arbetsvärdelära var det få som kände till.

Vid det här laget var rörelsens ideologiska mentor inte längre skräddarmästaren Palm, utan professorssonen Hjalmar Branting, tidigare redaktör för liberal-pacifistiska tidskriften Tiden. 1886 hade denne hållit ett tal inför Gävles Arbetareklubb, på temat varför arbetarrörelsen måste bli socialistisk (istället för liberal, som den till stor del ännu var på sina håll). Brantings Gävletal kan ses som den svenska arbetarrörelsens första riktigt egna programskrift.

Den etablerade tolkningen av Gävletalet är att Branting gav uttryck för marxistiska tankegångar. Det är något som framträder i Herbert Tingstens inflytelserika Den svenska socialdemokratins idéutveckling (1941). Men det finns skäl att ifrågasätta denna tolkning. Att Marx, och med honom närstående tänkare som Ferdinand Lassalle, var populär också bland svenska socialdemokrater är tydligt. Men som kulturradikal av sin tid, med en avbruten naturvetenskaplig bana bakom sig, var Branting märkbart präglad av ett evolutionärt tänkande mer besläktat med Darwin än med Marx. Han såg inte övergången till socialism som ett revolutionärt språng, utan som en utdragen och gradvis framåtskridande process där samhället, när tiden är mogen, träder i kapitalismens ställe. Broderlig solidaritet ska då komma att sättas framför egoistiskt vinstintresse.

Katedersocialism

En väl så viktig, men av idéhistoriker försummad influens på Branting var de så kallade katedersocialisterna. Benämningen var ett öknamn på företrädare för den historiska skolan inom nationalekonomin, myntat av deras motståndare som var anhängare till åsikten att helt fri konkurrens utan statlig inblandning leder till ekonomisk utveckling och rättvis fördelning av samhällets produktionsresultat. Katedersocialister som Gustav von Schmoller och Adolph Wagner förespråkade socialpolitiska reformer som lösning på ”den sociala frågan” – de såg framför sig att kapitalismen annars riskerade att splittra samhället i ett klassernas inbördeskrig. Schmoller hade lyckats övertyga Tysklands konservativa rikskansler Otto von Bismarck att genom ett obligatoriskt, statskontrollerat socialförsäkringssystem för industriarbetarklassen lägga grunden till den moderna välfärdsstaten.

1885 hade Johan Leffler föreläst på Nationalekonomiska föreningen om katedersocialisterna och den historiska skolan. Uppsalastudenten Branting lät sig påverkas, men han förlitade sig inte på att dåtidens makthavare skulle genomföra de nödvändiga reformerna. Socialdemokraterna måste därför först erövra statsmakten, genom rösträtten och med arbetarklassen som politisk hävstång.

För övrigt...

...blev min ansökan till Bommersviksakademien inte antagen. Det hade varit kul att gå, men jag är inte förvånad och faktiskt inte heller så väldigt besviken. Bortsett från att jag är lite utanför målgruppen så är det nog knappast som politisk ledare jag skulle komma till min rätt. Min ansökan var motiverad utifrån en önskan att åtgärda en svaghet, snarare än att förstärka en styrka. Hade jag blivit antagen skulle det ha påverkat mina vägval i det politiska engagemanget. Nu fortsätter jag som vanligt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Alina Jägerstedt, August Palm, Bommersviksakademien, Charles Darwin, franska revolutionen, Herbert Tingsten, Hjalmar Branting, Johan Lönnroth, katedersocialism, marxism, nationalekonomi, Otto von Bismarck, rösträtt, socialdemokrati, socialpolitik, välfärdsstat

Kommentera!

Kommentera