De nycanderska väderkvarnarna

Under två dagars tid bredde DN:s tidigare chefredaktör (1979-94) Svante Nycander ut sig på Debatt med sin något märkliga bild av det intellektuella samtalet i Sverige. Jag har några ganska korta kommentarer till det.

Svante Nycander, tidigare omnämnd på denna blogg som författare till en intressant essä om Baruch Spinoza, har av någon outgrundlig anledning publicerats på DN Debatt två dagar i rad. Kanske är det nyhetstorka, kanske har det att göra med att mannen ifråga var tidningens chefredaktör under femton års tid, kanske var artiklarna inte välkomna i DN Kultur – där de mer hör hemma. Första artikeln riktade sig mot kultursidorna, i synnerhet den egna tidningens, som enligt Svante Nycander är alldeles för vänsterinriktade. Troligen gläds han åt de nedskärningar som fått bland andra Stefan Jonsson och Nina Björk att lämna tidningen, även om han inte nämner saken med ett ord. Andra artikeln ägnas åt en annan av de intellektuellas bastioner – universiteten – som tycks vara än värre däran. Om Olof Lagercrantz, DN:s chefredaktör 1960-75, är den som fört kultursidorna i fördärvet, så har Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idéhistoria, i det närmaste på egen hand lyckats åstadkomma samma sak på universiteten.

Svante Nycander, chefredaktör för Dagens Nyheter 1979-94.

Svante Nycander, chefredaktör för Dagens Nyheter 1979-94.

Läsvärda kommentarer till Svante Nycanders artiklar har skrivits av Sakine Madon (ledarskribent på Expressen), Andreas Johansson Heinö (bloggare och statsvetare), Mattias Svensson (redaktör för magasinet Neo), Anders Svensson (bloggare, Socialistiska partiet) och Fredrik Jansson (bloggare och socialdemokrat). Vad gäller artikeln om universiteten så är det i stort samma resonemang som det som från vänsterhåll brukar höras om den farliga postmodernismen (minns den senaste metadebatten kring magasinet Arena), kombinerat med den konservativa högerns (som ibland kallar sig liberal) aversion mot och ovilja att på ett intellektuellt hederligt sätt diskutera något som helst som andas genusteori. Då är det nästan lite ironiskt att en studie – visserligen inte heltäckande – utförd av bland andra Niclas Berggren visar att Folkpartiet är ett ytterligt populärt parti bland samhällsvetenskapliga forskare.1 Inte bara har partiet på senare år, särskilt under Jan Björklund, gjort till sin främsta uppgift att föra ett korståg mot den svenska – och jag vågar anta: postmoderna – ”flumskolan”. Det är också det parti Svante Nycander själv tillhör.2

Avslutningsvis, och ganska orelaterat till det ovanstående (bortsett från upphovsmannen), vill jag återge ett stycke ur Dagens Nyheters huvudledare den 20 juli 1982. Den är signerad Svante Nycander och handlar om det då ganska nybildade Miljöpartiet.3

Den som kritiserar miljöpartiet bör hålla de övriga partiernas brister och försummelser i minnet. Det nya partiet har bildats därför att de som hittills svarat för politiken saknar genomtänkta svar på viktiga framtidsfrågor.

Hur klarar vi energiförsörjningen på ett miljöansvarigt sätt med minskat oljeberoende och utan kärnkraft? Kan Sverige, som ett undantag bland industriländerna, ge sysselsättning åt alla i en tid av robotisering och datorisering?

Miljöpartiet ger sig i kast med svåra problem och bör inte slås ner i skorna därför att det inte kan ge besked om allt i dagspolitiken.

Rekommenderad läsning

No Google Reader feed was found with the provided ID. Please validate the ID in plug-in configuration.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , , , , ,

Noter

  1. Jag skrev för GU Journalen en artikel om studien, och min artikel blev i sin tur underlag för en artikel i Göteborgs-Posten. []
  2. En intressant artikel i Sydsvenskan av Niklas Orrenius tar upp bland annat Folkpartiets minskade popularitet bland Lundaliberalerna. Kommer vi få se samma tendens bland akademiker i stort? []
  3. Ur Mikael H Nyberg, red., Maskrosbarn – Miljöpartiets  första tjugo år, utgiven av Miljöpartiet 2001, finns på nätet. []


  • http://maladets.blogspot.com Daniel

    ”Vad gäller artikeln om universiteten så är det i stort samma resonemang som det som från vänsterhåll brukar höras om den farliga postmodernismen”

    Det tycker jag är träffande skrivet :) Tror du inte att personer som är politiskt inriktade i allmänhet har lite svårt för postmodernism, eftersom den är svår att använda?