De gröna och vänstern – en efterlysning

Av Jimmy Sand, den 10 juli 2008 | 24 kommentarer

I ljuset av den pågående kärleksaffären mellan liberaler och De gröna var det lite kul att läsa ett inlägg av en ”ouppfostrad kommunistsälle” om vad han tycker är fel med Miljöpartiet: Det gamla vanliga tugget om småborgare.

För organiserade vänstermänniskor torde det inte vara någon nyhet att miljöpartiet är en opålitlig samling miljömuppar som bryr sig mer om komposthögar och blomsterängar än om Sveriges arbetarklass. Hos delar av allmänheten finns dock en bild av Mp som en vänsterkraft, ibland har denna felaktiga uppfattning t o m letat sig in i vänsterns organisationer. Det är alltså dags att göra upp med denna vanföreställning.

Läs hela bloggposten här >>

***

Jag har själv sagt både bu och bä för Miljöpartiet ur ett vänsterperspektiv, men vissa synpunkter blir rätt tröttsamma i längden. Som när Erik Svensson skriver att ”detta i grunden borgerliga parti håller på att utplåna sig själva och sin egen unika identitet genom att frivilligt bli en slags åsiktsfilial till socialdemokraternas högerfalang”. Eller Jinges uppfattning ”att Miljöpartiet huvudsakligen är ett borgerligt parti”. Eller när den vanligen vettige Anders Svensson utan någon motiverande argumentation hävdar att,

Miljöpartiet presenterar en politik som är borgerlig, som gynnar de rika och delar av medelklassen. Det är en politik som slår rakt mot de som har det sämst i samhället. /…/ Folk tror de röstar på ett miljövänligt alternativ när de lägger sig röst på miljöpartiet. Istället så röstar de på ett parti som är för ökade sociala klyftor och satsningar på storföretagen och privtaisering av offentlig verksamhet.

Men jag vill inte vara den som är den. Därför efterlyser jag konkreta exempel på hur De gröna ”gynnar de rika”, ”slår rakt mot de som har det sämst i samhället”, ”är för ökade sociala klyftor”, satsar på storföretagen och vill privatisera offentlig verksamhet – och gärna fler saker i den stilen. Nu är jag alltså inte ute efter ett i och för sig intressant inlägg av det slag jag hänvisade till inledningsvis, utan konkreta exempel på praktisk politik i ”nyliberal” riktning. Jag vill inte förespråka en politik för ökade sociala klyftor, utan vill ha exempel som jag kan använda för att argumentera emot en sådan politik.

***

Bloggkoll: Charlotte problematiserar termen ”bidragsberoende”, Ia påpekar att regeringen med ett förslag som ser bra ut på pappret skapar ett hårdare klimat för de psykiskt sjuka, Vänstra Stranden rapporterar från ett Almedalsseminarium om FRA-lagen, och det gör även Emma, ”ml” på Gertrude’s Corner tycker sig ha skamliga privilegier, Johanna skriver satir om paternalism medan Sakine framför kritik mot lobbyismens framväxt.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: De gröna, vänstern, Miljöpartiet, småborgare, miljömuppar, miljöpolitik, klasspolitik, arbetarklassen, medelklassen, borgerlighet, socialdemokraterna, storföretag, privatisering, offentliga sektorn, sociala klyftor, nyliberalism

Relaterade inlägg:

http://maladets.blogspot.com Daniel Nylin Nilsson

Jag läste inlägget du hänvisar till, och det var en på sitt sätt imponerande exercis i marxistisk teori. Tyvärr skrivs det för mycket om teori och för lite om konkret verklighet, inom vänstern som över allt annars i samhället.

I artikeln hänvisar han till att vänsterpartiet är ett parti med arbetarklassbas, vilket jag itne tror stämmer. Tvärt om tror jag att bitterheten mot miljöpartiet, om jag får tillåta mig lite psykoanalyserande, kommer från att V och MP konkurrerar om samma högutbildade völjare med bild av sig själva som etiskt ansvariga.

Vad gäller konkret politik är det ofta svårt att säga vad som är höger eller vänster, och för det mesta meningslöst, men nog kan man invända mot miljöpartiets hållning gentemot friskolor? Om vi ska ha ett system med friskolor måste det gåpå en annan budget än de kommunala skolorna, var statsfinanserade eller liknande, annras är det en ganska grym klasspolitik som motverkar strävan mot att integrera fattiga, invandrare o.s.v. För, handen på hjärtat… det är ju de osm blir kvar i de kommunala skolorna.

—
Jag håller med dig: Inlägget är på sitt sätt imponerande. Jag ställer mig också frågande till Vänsterpartiets klassbas, men det finns kanske någon som kan upplysa oss i den frågan?

Håller också med dig angående friskolorna – det är en av de punkter där jag absolut inte instämmer i partiets linje! /Jimmy
Sanjay

Precis som vissa tycker att all offentlig verksamhet ar kommunism, sa finns det de som tycker att alla privata alternativ ar nyliberalism. Erik Svensson tycker jag ar hejdlost rolig, har aldig last en mer dogmatisk manniska, han tycker ju att Magnus Linton ar borgerlig och nyliberal.

—
Jag har också svårt att förstå hur man kan uppfatta Linton som nyliberal. Nog för att han inte är någon Sovjetkommunist, men nyliberal…? /Jimmy
http://heiti.blogspot.com Heiti Ernits

Jag blir så trött. Frågan är om dessa ”tyckare” överhuvudtaget har satt sig in i mp-politiken och den gröna ideologin?

Det är ungefär som när Kalle Larsson (Försövrigt en mycket trevlig prick och väldigt kunnig) påstår att de mp-ister som kampanjar för att kravet eu-utträdes skall tas bort, gör det enbart för att bli regeringsfähiga. Mycket märkligt.

http://www.riksdagsvanstern.org/kl/2008/06/001999.html

Bra initiativ med utmaningen, hoppas att någon nappar, så får vi igång en debatt.

—
Tack. Jag tror att det är många som inte uppfattar att det finns någon grön ideologi. Sedan kan man förstås också vara kritisk till att miljöpartister ibland kanske borde vara den gröna ideologin lite mera trogna. /Jimmy
http://biologyandpolitics.blogspot.com/ Erik Svensson

Eftersom jag anser mig vara både ”grön” (i betydelsen miljöengagerad) och ”vänster” så faller det väl på min lott att kommentera detta inlägg. Jag kan bara stå för mina egna åsikter och mitt eget blogginlägg, inte de andras dock.

Min kritik mot Miljöpartiets utslätade profil har nog mindre att göra med vissa delar av deras borgerliga politik, som t. ex. friskolepolitiken, och är mer ett uttryck för en besvikelse över att de anpassar sig så fogligt efter socialdemokraterna. Jag har ingenting emot själva Miljöpartiets existens, och det behövs nog ett vänsterliberalt eller vänsterborgerligt alternativ för att fånga upp de delar av väljarkåren som är besvikna på Centerpartiets och Folkpartiets ökade högervridning och alltmer nyliberala politik.

Likaså har jag inga problem att man blir EU-förespråkare om man kommer fram till detta av egen övertygelse. Men i Miljöpartiets fall tror jag tyvärr att detta är ett uttryck för ren politisk opportunism, i syfte att bli rumsrena för Socialdemokraterna. Det inger inte respekt, och kommer enbart att gynna Vänsterpartiet, Junilistan och kanske Sverigedemokraterna, när nu Miljöpartiet av taktiska skäl kanske ger upp EU-motståndet.

Sammanfattningsvis: Jag själv röstar inte på Miljöpartiet av flera olika skäl, framförallt deras skol- och arbetsmarknadspolitik. Jag menar dock att de tillför en viktig dimension i politiken och har fört upp miljöfrågorna på den politiska agendan, och tvingat övriga partier att bli ”grönare” (fast jag vill hävda att vi i den utomparlamentariska miljörörelsen, bl. a. Fältbiologerna där jag var med, bidrog till att lägga grunden till detta redan under 1970- och 1980-talen).

Däremot tycker jag att Miljöpartiet har agerat ovanligt principlöst och opportunistiskt i EU-frågan på sistone. Jag hade förväntat mig mer av detta parti, faktiskt, som har en ganska stolt historia av uppkäftighet och självständighet från det övriga partipolitiska etablissemanget. Alldeles oavsett om man håller med dem eller inte i själva EU-frågan.

—
Jag är i likhet med dig kritisk till friskolor, och anser nog att Mp inte har någon särskilt genomtänkt (snarare än ideologiskt högervriden) arbetsmarknadspolitik alla gånger. Så där är jag med dig. Sedan huruvida Mp agerat opportunistiskt eller ej: Jag stödjer personligen inte utträdeskravet (men vill ha en vass EU-kritik), så för mig är en omsvängning positiv (om den inte slår över till att köpa EU rakt av).

Slutligen vill jag framhålla att beteckningen ”grön” inte handlar enbart om miljöpolitik i snäv mening, även om arvet från miljörörelsen är viktigt, utan det är också i högsta grad en prioritering av livskvalitet framför snäv utilitarism (ungefär som hos den nya vänstern fr o m 1968). /Jimmy
http://heiti.blogspot.com Heiti Ernits

Hej Erik!

”Däremot tycker jag att Miljöpartiet har agerat ovanligt principlöst och opportunistiskt i EU-frågan på sistone.”

Kan du ge några exempel på detta?

Mvh Heiti
http://biologyandpolitics.blogspot.com/ Erik Svensson

Hej Heiti!

Exemplen tar jag upp i det blogginlägg som ”Jimpan” länkade till, och gäller både EU-frågan och 6-timmarsdagen, som enligt min uppfattning, är taktiska manövrar i syfte att visa att Mp är regeringsdugligt.

Mvh/Erik
http://heiti.blogspot.com Heiti Ernits

När det gäller sex-timmars arbetsdagar så finns det vissa inom partistyrelsen som vill sluta driva denna linje. Men majoriteten av miljöpartister, vad jag vet, vill fortsätta att driva linjen. En huvudlinje för alla miljöpartister är att man skall politiskt jobba för att höja ”livskvaliteén”: ett sätt att göra detta är att skapa möjligheter för mer fritid. Umgås med familj, vänner, ägna sig åt en hobby, you get the picture.

När det gäller EU-frågan (jag bekänner mig till de som du kallar för ”taktiska manövrister”) så tror jag att attityden har helt enkelt förändrats gentemot EU med tiden.
Läs t.ex. varför jag tycker som jag gör:
http://heiti.blogspot.com/2008/06/eu-och-kosmopolitism.html

I övrigt skall mp ha en omröstning i frågan i höst. Det har startats en blogg där hundra miljöpartister argumenterar för varför de tycker som de gör:
http://nejtilluttradeskravet.wordpress.com/

Jag ser inte att detta skulle vara några taktiska manövrar för att kunna bli regeringsfähiga.(naturligtvis kan jag naturligtvis bara tala för mig själv)

Det är en konspiratorisk idé utan någon faktagrund.
krigstid

Tja, till att börja med så är det nog så att det återkommande miljöpartistiska mantrat om att uppdelningen höger och vänster är föråldrad innebär att många som betraktar sig själva som vänster förfrämligas. Sedan hjälper det ju inte direkt att miljöpartiet gör upp med borgerliga partier i sakfrågor – exempelvis vad det gäller undantag från LAS. Att mp satt i halvseriösa överläggningar med högerblocket efter valet 2002 bör inte heller glömmas bort. Jag betraktar mp som ett i grunden vänsterliberalt parti som man säkert kan göra upp med i sakfrågor, men jag betvivlar inte att liknande uppgörelser (inklusive i frågan om regeringsbildning) skulle kunna nås med andra borgerliga partier om de bara sansade sig och slutade dyrka Sauron.

—
Jag anser nog att det är viktigt att vara kritisk till en höger/vänsterskala som är alltför endimensionell (även om jag betecknar mig själv som vänster). Betongvänster är i mina ögon inte mycket bättre än betonghöger, och blockpolitiken är ibland alltför mycket likt ett tvåpartisystem. Men jag känner igen mig i farhågorna kring valet 2002. /Jimmy
http://www.kamfertext.blogspot.com/ charlotte

Det är sant som krigstid säger: ”det återkommande miljöpartistiska mantrat om att uppdelningen höger och vänster är föråldrad innebär att många som betraktar sig själva som vänster förfrämligas”. Och att även ”måttliga” vänsterister, vänsterliberaler som jag själv, känner en oro för att mp närsomhelst skulle kunna byta block.
Nu har jag för all del röstat på mp ändå, och kommer eventuellt att göra det igen nästa val. Jag har heller inget till övers för sådana renlärighetsspyor i mp:s allmänna riktning som de Jimpan länkar till. Men lika lite som det är meningsfullt att tala om mp som ett i grunden ”arbetarfientligt” parti, lika lite kan väljarkåren känna en trygg (eller hotfull, beroende på hur man ser det) förvissning om att mp:s politik alltid gynnar de s k ”svagaste” mest.

—
Jag tror inte man behöver vara särskilt orolig för att Mp när som helst ska byta block. Jag tror att den främsta risken snarare uppstår i de fall där det inte finns någon genomtänkt politik, i kombination med uppgörelser för att gynna de frågor som faktiskt är genomtänkta. /Jimmy
http://libertasetveritas.blogspot.com/ Marcus

Ett litet inhopp: Först och främst kan man ifrågasätta om man verkligen bör stigmatisera människor genom att stämpla dem som ”svaga”. Vidare, varför skulle exempelvis LAS vara något som gynnar ”svaga”? Det är ett system som gynnar vissa på bekostnad av andra. Som skapar ett system av ”insiders” (de som har jobb), som gynnas på bekostnad av ”outsiders” (de som inte har jobb, främst ungdomar och invandrare).

Så kanske är det inte en skillnad i värderingar, utam snarare en skillnad i hur man uppfattar verkligheten. Om folk tänkte lite mindre svart/vitt, så kanske man skulle kunna inse att ett förslag inte behöver vara ”fel” eller ”omoraliskt” bara för att det kommer från ”motståndarlaget”. Detta tycker faktiskt jag varit Miljöpartiets styrka och något som ger dem kredibilitet.
krigstid

Marcus: Jag ser inte ner på människor som befinner sig i en svagare position, jag ser behovet av att skydda dem från dem med makt och styrka. Svaghet är inte ett stigma, men det är ett politiskt faktum att vissa GRUPPER (jag antar att det är just det ordet som skiljer våra politiska ontologier åt) är svagare än andra. Det är du som tycker att man ”stigmatiserar” svaga, vilket jag antar säger en del om din människosyn.

LAS stärker arbetstagarkollektivet, men naturligtvis kan det omförhandlas efter konsekvensanalys. Konsekvensen av mp:s uppgörelse med borgerligheten var att det blev lättare att sparka gravida kvinnor. Det kanske är mindre lyckat, åtminstone betraktat från en vänsterposition som erkänner gravida kvinnor som en utsatt, svag grupp på arbetsmarknaden.

Jag betraktar denna konsekvens som en faktiskt skillnad i värderingar och jag skulle vilja hävda att väreringar och politisk ontologi (”hur man uppfattar verkligheten”) i grunden är oskiljaktiga. Mina värderingar kan inte skiljas från det faktum att jag ser en grundläggande antagonism genomkorsa samhället. Miljöpartiet delar inte den världsbilden. Därför misstror jag dem. Rent praktiskt har jag däremot inga problem med att samarbeta med dem, precis på samma sätt som jag inte har något problem att samarbeta med (riktiga) liberaler i FRA-frågan. För ett mer hållbart och långsiktigt arbete krävs dock kompromisser av alla sidor och där tycker jag att mp uppvisar en kombination av en naiv opportunism och självgodhet som förskräcker. Det ger dem mycket dålig kredibilitet, från min horisont betraktat.
Marcus

Fast ur ett vänsterperspektiv: Just LAS och andra delar av lagstiftningsivern på det arbetsrättsliga området, som företogs under 70- och början av 80-talen, tycker jag bör betraktas som del i början på slutet för arbetstagarkollektivets relativt starka maktposition i Sverige. Arbetstagarkollektivets intressen organiseras bäst via arbetarnas egna fackförbund nämligen, och inte genom staten (som sitter i samma båt som kapitalet som bekant).

Följden av LAS blev bland annat just den som den andre Marcus pekar ut (och det är sannerligen inte ofta jag håller med honom!): En grupp med en relativt stark ställning i det svenska samhället (arbetarna) splittrades i två grupper – en vars ställning försvagades på alla tänkbara sätt (unga, invandrare, kvinnor etc) och en som fick en tryggare anställning i utbyte mot påverkansmöjligheter (makt) – genom det fackliga inflytandet.

LAS var i korta ordalag ett försök att rädda de bortflyende industrijobben, inte att stärka arbetstagarnas makt. Industrijobben har försvunnit trots LAS, varför den är att betrakta som ett misslyckande på alla plan. Ur ett – annat – vänsterperspektiv.
Marcus

”genom att det fackliga inflytandet försvagades” skulle det stå i slutet på stycke 2. Och notera att jag inte är samma person som den andre Marcus…
http://www.kamfertext.blogspot.com/ charlotte

Det är rätt typiskt för Libertas-Marcus att slå ner på att jag använde ordet ”svagare” – utan att notera att jag både använde kvalifikationen s. k. före ordet samt satte det inom citationstecken. I själva verket distanserade jag mig alltså dubbelt från det samtidigt som jag använde det i brist på ork att tänka ut ett bättre just då. Men jag ogillar också att man brukar använda ordet svagare för att beteckna de som helt enkelt har mindre – materiella och andra tillgångar, inte minst makt – fast av helt andra skäl än Libertas-Marcus.
Jag tycker inte heller det är självklart att LAS är en rättvis ordning alltid. Men det finns annat att slå ner på Mp:s ibland bristande solidaritet med, i brist på bättre ord igen, ”de som icke har”.
http://libertasetveritas.blogspot.com/ Marcus

Krigstid: Du bemöter inte ens min kritik.

Charlotte: Det är väl bra att vi delar synen på det olämpliga i den termen. Min kommentar var f ö inte avsedd att vara riktad mot dig, även om jag förstår att det ser så ut. Jag skulle nog ha tydliggjort det betydligt bättre, så hade du sluppit ta åt dig personligen. KLantigt av mig.
http://www.kamfertext.blogspot.com/ charlotte

Det är lugnt Libertas-Marcus – förlåt att jag surnade till.
krigstid

Libertas-Marcus: Först bemöter jag din utfästelse om att det skulle vara stigmatiserande att göra observationen att vissa grupper skulle befinna sig i underläge gentemot andra, dvs vara svagare än andra. Jag ser inget problem i det: vad du kallar ett stigma kan fungera som en stärkande punkt att samlas till politiskt handlande kring – svagheten består, menar jag, inte i en personlig kvalitet, utan i en samhällelig position. Och jag förstår inte ens behovet av att kvalificera ordet, som charlotte gör. Jag är fysiskt starkare än femåriga barn och vissa kvinnor. Familjen Wallenberg är finansiellt starkare än min familj. Vad den relativa svagheten får för konsekvenser i båda fallen kan vi bestämma samhälleligt, men i båda fallen är det ett iakttagbart faktum.

Sedan vill jag, mot både Libertas- och Vänsterperspektiv-Marcus hävda att det är fullt möjligt att man kan föreställa sig en annan ordning för arbetsmarknaden. LAS är inte direkt en utopisk slutlösning och jag delar uppfattningen om att det skulle vara önskvärt med en annan ordning. Ett starkare och mer politiskt fack skulle naturligtvis vara en bra början. Men i det konkreta fall diskussionen gäller, dvs varför man som vänstermänniska kan tänkas misstro mp, så är det inte det frågan gäller. Frågan gäller mp:s uppgörelse med de borgerliga om undantagsregler i LAS. Därmed hoppas jag att jag utvecklat och förstärkt den andra poäng jag gör mot Libertas-Marcus i mitt första inlägg.

I mitt tredje stycke beskriver jag att jag inte tycker att man kan skilja verklighetsföreställningar från moraliska och politiska ställningstaganden. Jag leder detta vidare till en fundering kring vad som kan vara den strukturerande orsaken till att jag misstror mp. Om inte det är en tydlig nog reflektion gentemot Libertas-marcus att det inte rör sig om ”en skillnad i värderingar, utam snarare en skillnad i hur man uppfattar verkligheten” så vet jag inte riktigt vad jag ska försöka med.

Så, jag tycker nog att jag bemöter din kritik, Libertas-Marcus. Sedan är det här kanske inte rätt plats för en vidare diskussion om det, men i och med att diskussionen om svaghet går vidare och ett annat perspektiv på LAS kom in i bilden så kan det kanske vara motiverat. I frågan om mp och vänstern tror jag nog att Erik Svensson redan sagt det bäst ovan.
http://libertasetveritas.blogspot.com/ Marcus

Charlotte: No probs.

Krigstid: Jag förnekar inte att man kan föreställa sig en annan ordning än den nuvarande (med LAS), men jag förstår inte hur du ser att lösningen stavas ”starkare fack”. Det är ju delvis tack vare dem som vi fått nuvarande ordning, då jag har svårt att tänka mig att vi hade haft nuvarande lagstiftning om inte facket hade haft en så pass stark ställning som de ändå har här i Sverige. Om det resonemanget stämmer så är alltså facket med och skapar systemet med ”insiders” och ”outsiders”, som drabbar ungdomar och invandrare värst.
Marcus

Libertas-Marcus: Faktum är att den nuvarande LAS drevs igenom av den borgerliga regeringen i början av 1980-talet. Den ursprungliga LAS, från början av 1970-talet, var ett resultat av en populistisk folkpartistisk flört med löntagarna. Tillsammans med sossarna drev fp igenom principbeslut om lagen, och det var först då som LO började lägga sig i lagens utformning.

Du förväxlar nog de maktprenumererande sossarnas starka band till arbetarrörelsen med fackförbundens makt. Facken har oftast varit motståndare till lagstiftning på arbetsrättens område, för att det effektivt tar ifrån dem verkliga möjligheter till, framför allt lokala, överenskommelser och påverkan och reducerar dem till makthundar för gällande lag (vilket borde vara en tillsynsmyndighets uppgift). Det finns, ur ett vänsterperspektiv, en anledning till att socialliberaler hellre ser till exempel lagstiftad minimilön och tvångsanslutning till a-kassan etc, än att facken görs till en kraftfull förhandlingspartner.

Fackets makt har de facto minskat alltsedan 1970-talet, bland annat på grund av lagstiftningsivern (som dock överfört makt till politiker snarare än arbetsgivare…).
http://libertasetveritas.blogspot.com/ Marcus

Tack Marcus för intressanta kommentarer. Jag visste sedan tidigare att borgarna varit inblandade i lagens utformning, det är ju en lag som det ändras och mixtras med ganska ofta. Jag håller också med om att Fackens makt minskat senaste tiden. Har du några konkreta exempel på när Facken har varit motståndare till lagstiftning kring arbetsrätt?
Andreas K

Tja,
Intressant inlagg. Har dock inte haft tid att lasa kommentarerna da jag ar pa semester i Barcelona sa dessa synpunkter kanske ar overflodiga:
skattesankning i Goteborg, vardnadsbidrag i massa kommuner, inforande av ”fri”skolor, Lonnrothsaktigt positionerande mot v (dvs tramskritik om att v ar kommunister etc) i borgerlig media i syfte att reproducera en felaktig bild for att fa fler egna roster…

Nu ska jag bada, ha det gott. Kram

—
Skattesänkningen i Göteborg är en fråga där jag har svårt att förstå mig på såväl vänsterpartiets som de grönas agerande. Tänker skriva ett blogginlägg om det, som jag hoppas att du vill kommentera.
Gillar inte heller vårdnadsbidrag (när har de gröna varit för det?) eller friskolor. Vad gäller ”Lönnrothsaktigt positionerande mot v” (antar att du syftar på Maria Ferms, Magnus Johanssons och Jakop Dalundes artikel på DN Debatt) så har jag kommenterat det förut och håller i princip med dig.
Hoppas vi ses snart! /Jimmy
http://anus.com/tribes/snus Levertin

Man kan ju med skepsis fråga sig ifall Miljöpartiets ståndpunkter och mål verkligen hjälper världen i ett större perspektiv. Lågenergilampor och trängselskatt tar inte ut åratal av skogsskövling och giftutsläpp, hur mycket man änn vill.

http://www.anus.com/tribes/snus/nihilism/artiklar/ensittare/borneo/

—
Nej, det är klart att lågenergilampor och trängselskatt är småpotatis i jämförelse med skogsskövling och giftutsläpp – vem tror nåt annat? Det krävs många åtgärder och en betydlig omställning av hur vi lever. Har du något förslag? /Jimmy
Pingback: Skattesänkningar - är det grön politik? « strötankar och sentenser
Pingback: “Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster” « strötankar och sentenser

strötankar och sentenser

Rekommenderar

De gröna och vänstern – en efterlysning

Relaterade inlägg: