Bokslut över ett sömnigt bloggår

Av den 2 januari, 2014

Dags för en summering av 2013 års bloggande, och det är inte så mycket att hurra över. Inläggen har varit glest utspridda. Tyvärr har jag saknat både tid och inspiration. Men det finns en del uppslag inför det kommande året.

Ett stort tema under året var ekonomisk politik. Jag är själv väldigt kluven till detta - ekonomiska realiteter har onekligen stor betydelse, och jag kan inte låta bli att fascineras av att försöka förstå sambanden, men det kan också bli så oerhört torrt. Under 2014 ska jag försöka att i högre grad ta mig an mer filosofiska utmaningar, särskilt moralfilosofi. Det är jag i varje fall sugen på.

Välfärdens utmaningar

2013 års märke för första maj var en QR-kod. Inte det vackraste.

I en text som blev väldigt lång, och skulle ha varit förtjänt av att delas upp i flera inlägg, resonerade jag vidare utifrån en text från föregående höst om Leif Pagrotskys utredning om framtida socialdemokratisk skattepolitik. Först sågade jag Moderaternas arbetslinje som är en utbudspolitik för en arbetsmarknad där det stora problemet är efterfrågan. Med tanke på att de omfattande skattesänkningarna inte är självfinansierande, som det ibland ges intryck av, undergräver de den långsiktiga finansieringen av det gemensamma åtagandet för exempelvis välfärd och infrastruktur. Befolkningsutvecklingen, som var i centrum för makarna Myrdal, och det som Erlander kallade de stigande förväntningarnas missnöje är tillräckligt stora utmaningar. Jag delade ändå Pagrotskys uppfattning att det på kort sikt är svårt att återställa den borgerliga regeringens skattesänkningar. Ett tungt skäl är hushållens växande skuldsättning, en trend vi måste möta med ett medellångt perspektiv i politikutvecklingen.

I september besökte jag ett panelsamtal anordnat av ABF Göteborg på Restaurang Trappan vid Järntorget. Diskussionen utgick från oroligheterna i Husby och på Hisingen, och det väckte tankar hos mig om ett samhälle som håller ihop. Ett samhälle där tillgången till bostad, utbildning och samhällsservice är en social rättighet vars likvärdiga uppfyllelse främjar en god samhällsutveckling. En stor knäckfråga är välfärdens finansiering - som även upptog ett inlägg om tillväxt i den privata sektorn av samhällsekonomin. Ekonomisk utveckling har hittills byggt på förbrukning av ändliga resurser, samtidigt som den gemensamma välfärden genom skattemedel vilar på denna utveckling. Hur bygger vi en välfärdsmodell som inte har hög ekonomisk tillväxt som grundförutsättning?

Låglönepolitik eller investeringar?

Ett annat framträdande tema under året är lönepolitik. Bland annat kommenterade jag den debatt om lönernas andel av produktivitetsutvecklingen som startade med SVT-dokumentären Lönesänkarna. Jag ifrågasatte dokumentärens tes om att den fallande löneandelen beror på ökade vinster för kapitalägare, och menade att det handlar om strukturomvandling: Teknikutveckling och tjänstesektorns framväxt på de traditionella industrijobbens bekostnad.

Som ett sammanträffande kom mitt inlägg om arbetande fattiga samtidigt som en rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja.

I anslutning till en debatt mellan Lars Calmfors och Karl-Petter Thorwaldsson ifrågasatte jag i vilken mån regeringens politik, med jobbskatteavdrag och försämrade villkor i a-kassa och sjukförsäkring, bidragit till att dämpa löneökningarna. Då ser jag ett klart större förklaringsvärde  i den faktiska produktivitetsutvecklingen under de två mandatperioder den borgerliga regeringen suttit, där man rimligen inte kan bortse från de konsekvenser 2008 års finanskris har fått på en liten, exportberoende ekonomi som den svenska. Även om regeringen vill öka andelen låglönejobb, så tror jag knappast att Anders Borg vill slå sig för bröstet för den sänkta produktiviteten.

Ändå har Fredrik Reinfeldt beklagat sig för att Sverige har en i hans ögon för låg andel låglönejobb. Idén är att det skulle finnas ett samband mellan lägsta lönenivån och hur stora trösklar det är in på arbetsmarknaden. Särskilt för de grupper som högern beskriver som lågproduktiva: utlandsfödda, ungdomar och ensamstående mödrar. Sedan regeringen tillträdde har allt fler, särskilt i dessa grupper, hänvisats till kommunernas socialtjänst och försörjningsstöd. De har flyttats från a-kassa och sjukförsäkring till det som tidigare kallades socialbidrag. Skulle regeringen dessutom lyckas pressa ned lägsta lönerna på arbetsmarknaden så är det troligt att vi likt USA, Tyskland och en del andra länder får en ökad andel arbetande fattiga, det vill säga människor som visserligen har jobb men vars inkomst är så låg att de måste definieras som fattiga. Inte bara har detta skifte från arbetsmarknadspolitik till fattigvård rent humanitära följder, utan det står dessutom också i motsättning till en god samhällsutveckling.

Jag lyfte i ett andra inlägg på temat låglönepolitik fram de samhällsekonomiska konsekvenserna av social dumpning, att det är ett slöseri med humankapital. Alternativet är sociala investeringar (utbildningsinsatser av olika slag, från förskola till högskola, samt kompetenshöjning inom arbetslivet) såväl som investeringar i reala tillgångar (bostäder och infrastruktur).

Framtidsprogrammet

Just investeringslinjen var en röd tråd för några andra inlägg under året. Jag inledde i februari med reflektioner kring dels en rapport av Lena Sommestad, Klimatpolitik och full sysselsättning (2011), dels några debattartiklar av företrädare för tankesmedjan Forum Egalia. Min övertygelse är att modellen hållbar utveckling, etablerad av socialdemokraten Gro Harlem Brundtland, är ett viktigt ramverk för framtidens socialdemokrati - tillsammans med Göran Perssons vision om det gröna folkhemmet och inriktningen mot sociala investeringar och samhällsbyggnad.

Göran Perssons vision om det gröna folkhemmet är stommen till en uppdaterad socialdemokrati.

Fokus på framtiden är annars något jag känner tappas bort lite grann i det politiska spelet om regeringsmakten, trots allt tal om framtidsparti och framtidskontrakt. Där anslöt jag mig till statsvetaren och partikamraten Ulf Bjereld i hans funderingar kring hur Socialdemokraterna ska kunna sätta sin prägel på det innevarande århundradet, så som man gjorde med det föregående. Det är som att varje generation socialdemokrater på nytt måste definiera vad socialdemokrati är. Och vi är just nu mitt uppe i en sådan fas av omdefiniering. Frågan om hur vi bygger samhället för framtiden, genom investeringar och grön omställning, är helt avgörande för hur vi kan ta sikte bortom nästa mandatperiod. Vi måste vinna valet 2014, men det är inte mer än en förutsättning för att vinna framtiden.

Smått och gott

Några inlägg under året är lite svårare att passa in i något tema eller röd tråd. Kring nationaldagen i början av juni arrangerade kommunen i Grums, där jag växte upp, en mångfaldsvecka. Jag fick den hedrande frågan att skriva en krönika för kommunens tidning Vårt Grums, som går till alla hushåll och företag där. Krönikan kom att handla om inkludering och normkritik.

Ett inlägg var egentligen början till en essä där jag diskuterar några vanliga missförstånd beträffande socialdemokratin, med utgångspunkt i Berlinmurens fall och tredje vägen i Anthony Giddens tappning. Jag menar bland annat att vare sig Keynes teorier om ekonomisk politik eller Sovjetunionens existens haft så stor betydelse för socialdemokratins framgångar.

Ett annat inlägg var ett utdrag från en kommande bok som jag arbetar på tillsammans med Johan Lönnroth, tidigare vice ordförande för Vänsterpartiet. Utdraget handlar om socialdemokratins första år i Sverige, särskilt ett par politiska tal av August Palm och Hjalmar Branting.

Slutligen skrev jag ett inlägg om lyckoforskning, särskilt idén om att ersätta BNP-måttet som indikator på samhällsutvecklingen med ett lyckoindex av något slag. Jag invänder mot att använda Bhutan som föredöme, men framför allt försöker jag att på ett mer filosofiskt sätt problematisera mätandet av lycka. Jag är skeptisk till att ett lyckoindex skulle vara så mycket mer träffsäkert än mått för produktivitetsökning. Fokus på mätmetoder är helt enkelt ett sidospår. Diskussionen måste vara större än så.

Utvärdering och spekulation

När jag för ett år sedan blickade fram mot 2013 hyste jag en förhoppning, snarare än en hypotes, om att fyra teman - liknande anslag som tanken om samhälleliga utmaningar inom EU:s forsknings- och innovationspolitik - skulle komma att prägla året. Det handlade om en öppen värld, en livskraftig miljö, en fördjupad demokrati och en frihet i levnadsval. Nu kan det konstateras att endast två av temana i någon mån präglat mina inlägg. Miljöspåret var två inlägg inne på, och krönikan jag skrev för Vårt Grums kretsade mycket kring levnadsval.

Jag har vid ett par tillfällen listat uppslag till sakområden som det skulle vara vettigt att utveckla vidare. På slutet av mitt långa inlägg om skattepolitik och hushållens skuldsättning tog jag upp en rad punkter med anknytning till ekonomisk politik. På slutet av inlägget om politik för framtiden nämnde jag ytterligare några viktiga frågor. Och så skrev jag ett inlägg där jag i princip bara lyfte olika lösa trådar som jag lämnat hängande i diverse tidigare inlägg. Så det handlar om prioriteringar, snarare än att det saknas ämnen att ta upp under 2014.

Böcker och siffror

Till skillnad från det föregående året har jag under 2013 läst väldigt få böcker. I början av sommaren blev det På toppen av tidens våg: Anne-Marie Lindgren 70 år (red. Marika Lindgren Åsbrink, Tiden debatt 2013), som är en vänbok till en av den samtida socialdemokratins främsta intellektuella. Därefter Det enda könet (2012) av Katrine Kielos – en annan sådan, om än från en yngre generation. Jag påbörjade efter sommaren Kent Wernes Amerikansk höst: Reportage från ojämlikhetens land (2012), men jag kom av mig när det blev mycket att göra och kunde läsa färdigt först under julledigheten. Boken är ett mycket bra exempel på hur det journalistiska reportaget kan vävas samman med ekonomiska teorier kring världens stora skeenden.

Sett till antalet blogginlägg utgör 2013 verkligen ett lågvattenmärke. Det blev inte mer än 17 inlägg, samma antal som år 2009. Nu finns det förstås inget egenvärde i att publicera sig ofta och mycket, utan kvaliteten är det överordnade. Och det tycker jag nog blev ganska hyfsat, även om mina texter under året var lite enkelspåriga rent ämnesmässigt. Å andra sidan är renodlandet inte nödvändigtvis någonting dåligt. Men lite mer bredd hoppas jag på under 2014.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om arbetslinjen, fattigdom, Forum Egalia, gröna folkhemmet, Grums, hållbar utveckling, investeringar, Leif Pagrotsky, lönepolitik, lycka, normkritik, segregation, skattepolitik, Socialdemokraterna, tillväxt, välfärdspolitik

Kommentera!

2 reaktioner på ”Bokslut över ett sömnigt bloggår

  1. Pingback: 2015 års bloggande i backspegeln - strötankar och sentenserströtankar och sentenser

  2. Pingback: Bloggen är inte nedlagd - ett slags årskrönika - jimmysand.com

Kommentarer inaktiverade.